The Handmaid's Tale

-Tidigare... -Så underbart att vara samlade igen.

Stanna!

Vi ska västerut. Vi ska följa spåren.

-Det ska till fronten. -Varför skulle vi åka dit?

Där kämpar de fortfarande. Chicago är fortfarande Chicago.

-June? -Du måste hoppa.

Jag älskar Nichole, men ville aldrig bli mamma.

Varför måste du reda upp efter June?

För att gottgöra att jag kom ut och inte hon, antar jag.

Jag åker till Thunder Bay imorgon.

Du kan alltid...följa med mig.

Du kan inte låta mig famla i mörkret och tro att jag ska finna mig i det!

-Jag håller oss vid liv. -Berättade du var vi var?

Ja. Jag berättade var ni var. De hade Hannah.

En översikt: Styrkor längs gränsen, invasionsalternativ med kommentarer.

Jag har fått Rådet att gå med på att ta in er som rådgivare.

-Vem fan är du? -Vi försöker ta oss till Chicago.

In i lastbilen med dem.

Vi behöver sovplatser och mat.

Vi sysslar inte med välgörenhet.

Theresa hämtar kläder och mat.

Vem av er stannar hos mig? Vilken som går bra.

-Ni tillhör inte Mayday, va? -Vad är Mayday?

Vi kan inte stanna här. Vi tar oss nån annanstans.

Du borde byta om först.

Här. Vi får stanna.

Tack.

Vakna!

Helvete!

Från västra sidan nu.

-June? -Det är inte säkert. Lägg dig igen.

FÄRDIG ATT ÄTAS

Hur länge räcker det?

Det beror på hur stort lägret är.

Vi behåller den inte. Vi byter bort den.

-Mot vapen? -Batterier och bränsle.

Jag hoppas att vi får tag på det.

Det suger att släpa den här skiten till andra sidan stan i onödan.

Låt mig hjälpa till. Jag kan följa med.

Det avgör Steven.

Okej.

Lite högre. Bra.

-Håll tummen här. -Okej.

-Så här? -Ja, precis.

Sikta på målet nu.

Redo? Tryck av.

Vänta, försök igen.

-Så där? -Ja, perfekt.

-Du är en naturbegåvning. -Tack.

-Du är en bra lärare. -Tack. Tycker du?

-Hej! -Hej.

Jag hörde att ni byter varor med andra läger. Jag vill följa med.

Nej. Nykomlingar stannar här.

Du borde låta June följa med.

Hon smugglade ut ett helt flygplan med barn från Gilead.

Jag skulle inte vara här om det inte vore för henne.

-Du gör som du blir tillsagd. -Ja.

Tack.

-Vill du ha den där? -Nej.

Blicken framåt!

Skynda på! Skynda på!

Gin. - Lydia?

Blicken framåt!

-Vill du vara med? -Nej tack, Tant Cordelia.

Kanske senare.

Du där! Håll dig till din kamrat. Sätt fart, skynda på!

Välsignad dag, systrar.

Träningen pausad. Välsignad dag.

Välsignad morgon, Tant Ruth. Har du sett de nya flickorna?

Genom Hans hand kommer vi att ersätta de förlorade barnen på nolltid.

Ja, det är en väldigt speciell grupp.

Jag ser fram emot att återgå i tjänst. Jag är helt återställd.

Jag är i toppform igen, som man säger.

Ingen brådska. Gud har gett dig andrum för att återhämta dig.

Vi har för mycket att göra.

Lydia... Flickorna är inte ditt ansvar längre.

Flickorna har alltid varit mitt ansvar.

Jag har gett Gilead allt jag har.

Pris ske Gud.

Tant Ruth...

Du kanske kunde tala med Anförarna om att återinsätta mig.

-Föra min talan. -Lydia...

Jag beundrade din hängivenhet när du var i tjänst.

Men nu är det din tur att vila.

-En omgång till? -Nej.

Så bra. En tom plats vid bordet.

Gud vare med dig, Tant Lydia.

Gud vare med dig, Tant Ruth.

Gud vare med dig, Tant Ruth.

Träningen återupptas.

Anförare, tack för att ni klämmer in mig innan lunchen.

Rådet uppskattar er hjälp i jakten på de förrymda Tjänarinnorna.

Jag är glad att kunna stå till tjänst.

Hur var det - har de gripits igen? För tredje gången, menar jag.

Nej, inte än.

Inte än. Må Gud välsigna vår strävan.

-Vi har tyvärr bara några minuter. -Då går jag rakt på sak.

Världen fruktar vår militärmakt.

Vi kan förinta våra fiender och det vet de.

Men deras sanktioner håller vår ekonomi i ett strupgrepp.

Vapen räcker inte om man vill vinna ett krig.

Vi behöver pengar också.

Jag föreslår en tillfällig vapenvila-

-längs våra gränser i Chicago, Kalifornien och Texas.

Vapenvila?

Några timmar så att internationella hjälporganisationer-

hinner komma med mat och sjukvård.

De områdena kryllar av terrorister. Och ni vill skicka dit hjälp?

Jag vill att vi visar god moral-

-så att vi blir av med handelsrestriktionerna fortare.

Genom att visa dem nåd tillfälligt kan vi säkra våra intäkter.

Genom medhjälp till terrorism?

Vi skulle kunna...

...gå hårdare åt Nevada i några månader.

Gör det nån skillnad?

Vi kan nog upprätthålla våra militära påtryckningar på rebellerna ändå.

Tack, Anföraren. - Mina herrar...

Jag...föreslår inte nån form av svaghet.

Anföraren...

Var det inte er Tjänarinna som kidnappade barnen?

Jo, det stämmer.

Det stämmer. Jag...

Jag vilseleddes av en trolös kvinna.

Men nu står vi inför avgörande ekonomiska fakta.

Och siffrorna ljuger inte, till skillnad från kvinnor.

Om vi får stopp på sanktionerna kan vårt land frodas.

Om landet kan frodas kan vi krossa upproret.

Ett intressant förslag.

Alla för?

Alla emot?

Förslaget avslås. Rådet ajournerar sig.

-Tack, Anförare Lawrence. -Ingen orsak.

Hoppas lunchen smakar.

Kunde du inte ha röstat ja?

Jag kan inte stödja en vapenvila när det är jag som leder striden.

Det skulle kanske hjälpa June.

Jag försöker göra det rätta.

Om hon befann sig vid gränsen skulle jag ha vetat det.

Så rart. Skulle ditt hjärta lysa då?

Mycket lustigt.

Det är ett stort land, Anföraren.

Ögonen ser inte allt. Inte ens Gileads ögon.

-Du. När får jag ett vapen? -När du har förtjänat det.

Kan du försöka komma överens med Steven?

Det är lugnt.

Du är rätt påflugen.

Jag är van vid det, men han har haft befälet länge.

-Du förväntar dig... -Okej.

Vänta.

Usch.

Vilka har gjort det här?

Natthökar. De offrar livet för att döda soldater. Du skulle älska dem.

Byter ni varor med dem?

De flyttar runt. Förr höll de till på Art Institute.

Efter det på Mercysjukhuset. Vem vet var de är nu.

Snart vimlar det av soldater här. Vi måste röra på oss.

Sprid ut er! Sök överallt!

Helvete! - Kom.

Fan också.

Se upp för improviserade sprängladdningar.

Kolla överallt!

Kolla alla dörrar.

Alla dörrar, längs hela gatan.

Gatan är säkrad!

Vidare!

-Du har skottläge. -Tyst.

-De kommer undan. -Håll käften, sa jag.

-Gör inte om det där. -Vi kunde ha skjutit dem.

-Vad är det med dig? -Vad tror du händer om de saknas?

Fler patruller. Fler soldater.

Vi får svårare att ta oss runt. Det är inte värt det.

-Vad är ni för slags rebeller? -Såna som överlever.

Bra. Nej.

-Kom igen. -Vill du ha den?

Hördu! Vad ska du ha för den där?

-Jag slänger med en burk bönor. -Hör efter med den nye killen.

Vad har du?

-Var försiktig därute. -Nej, inte den här gången.

Jag har kepsar och västar i nyskick.

-Jag hjälper dig. -Det går bra.

-Tack. -Jag heter Brad.

Och du heter...?

Jag är inte intresserad, men tack ändå.

Du vet var jag finns om du behöver mig.

Kepsar. Västar.

-Så trevligt att du får vänner. -Såna vänner behöver jag inte.

Okej.

Det är inte sant. Är det...?

Wow. - June.

Steven är tokig i baseboll. Han blev av med allt i kriget.

Jag måste ge honom den.

Så snällt av dig.

Men...?