I Am a Killer

Jag tar fullt ansvar för hur mitt liv blev.

Folk pratar hela tiden om hur orättvis världen är.

Ingen har nånsin sagt att livet är rättvist.

Det får folk bara acceptera.

Det är ingen vits att vara bitter över det.

Sånt är livet.

SEN DÖDSSTRAFFET ÅTERINFÖRDES I USA 1976

HAR FLER ÄN 8 000 PERSONER DÖMTS TILL DÖDEN FÖR MORD

S HISTORIA

Jag heter James Robertson, jag är 54.

Jag har suttit i fängelse i 37 år.

Jag satt av den ursprungliga tiden redan på slutet av 80-talet.

Men jag har mycket tid kvar.

Jag vet inte ens hur mycket. Bortåt 100 år skulle jag tro.

Vid ett läge sa jag:

"Jag vill till en dödscell."

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

Jag gick fram och sköt.

När jag kom närmare sköt jag igen.

Hon sköts i kinden och kulan fastnade i käken.

Jag drev honom bakom en bänk och knivhögg honom ungefär 25 gånger.

Jag kunde inte tro det. Jag kunde inte fatta att jag dödat nån.

Jag ångrar det inte.

Jag började knivhugga honom, killen i soffan.

FLORIDAS STATSFÄNGELSE BRADFORD COUNTY

2008 STRÖP JAMES ROBERTSON FRANK HART TILL DÖDS

HANS MOTIV ÄR FORTFARANDE OMTVISTAT

Jag hade en rätt bra uppväxt.

Mina första 12 år bodde jag i östra Orlando.

Det var en rätt...

Det är en rätt...

Då var det rätt lantligt,

trots att det ligger strax utanför stan.

Jag skulle säga att vi

förmodligen tillhörde den lägre medelklassen.

Jag har bott i områden där bara vita bodde.

Jag har bott i områden som var blandade.

Jag har gått i skolor med bara vita.

Jag har gått i skolor med 90 % svarta.

Jag har testat på allt.

Jag gick inte i skolan. På junior high skolkade jag jämt.

Det gillade jag.

Jag gillade att hänga på gatorna, ta droger,

festa med vänner.

Jag rökte mycket gräs.

Jag tog andra saker. LSD, PCP.

Jag tog Quaaludes och Valium och kokain. Såna grejer.

Jag började hamna i finkan när jag var 12, tror jag.

Jag hade stulit. Mest barngrejer, som cyklar

och såna grejer.

Jag var 16. Jag hängde ute på gatan,

och såg nåt ställe där jag kunde bryta mig in

eller nåt.

Få pengar till droger.

Det fanns en liten affär mittemot där jag bodde.

Jag hade redan brutit mig in där och stulit stereon.

Jag tog den till drogmannen och fick droger.

Jag gick tillbaka och stal högtalarna.

Några säkerhetsvakter tog mig.

Jag började brottas med dem.

Jag trodde att jag hade en kniv i sockan.

Jag försökte ta kniven och knivhugga honom,

men jag kunde inte nå den. De höll ner mig.

Därför hamnade jag i fängelse.

SJUTTON ÅR GAMMAL FICK JAMES ROBERTSON FÄNGELSE FÖR INBROTT,

GROV MISSHANDEL OCH SMITNING

Jag dömdes till tio år.

Men sen...

Nåt hände.

Jag satt på Cross City-anstalten,

och nån kille blev dödad.

Jag dödade inte honom, det var några andra killar.

Men jag fick 15 år för det.

Jag försökte fly.

Jag sparkade en vakt på rastgården.

Jag försökte ta hans vapen.

DOM - PÅFÖLJD

FLYKTFÖRSÖK 8 ÅR

MISSHANDEL AV TJÄNSTEMAN 5 ÅR

Vid den tidpunkten

hade jag en rätt dålig attityd.

Straffet ökade.

Jag knivhögg andra och sånt.

SKREK "LÄGG NER KNIVEN, CHICKEN HEAD"

JEANNIE LÅG FRAMFÖR 1-5-14 I EN BLODPÖL

ÖVERFÖLL MIG NÄR JAG SOV OCH BÖRJADE KNIVHUGGA MIG

DET VAR BLOD ÖVER HELA GOLVET

Jag hamnade i bråk hela tiden.

Jag startade ett upplopp.

Fullt med skit. Det gjorde de stor sak av.

"Herregud, så hemskt. Du var med i ett upplopp."

Och såna grejer. Men vad fan tror ni?

Hajar ni?

Det tror man

ska hända i ett fängelse.

Det är ett fängelse. Det finns fullt med hemska personer här.

Interner gör såna saker. Fattar ni?

Men de sa att jag var bråkmakaren. Det var jag som var värst.

Jag fick nån slags långsiktig maximal säkerhetsstatus,

där man bara sitter i en cell.

De tog ifrån mig allt.

Min tv, mina ägodelar.

Det är fan tortyr.

SLUTEN FÖRVARING

NÄR EN INTERN HÅLLS AVSKILD FRÅN ÖVRIGA

REGLER

ISOLERAD UPPÅT 23 TIMMAR PER DYGN

SEX TIMMAR

Man sitter i en cell.

Man får komma ut några gånger i veckan,

typ två timmar. Man får sitta i en liten hundbur.

Man förlorar all motivation.

Man får ingen sol.

Jag förnedrades varenda jävla dag.

Vakterna förnedrar en hela tiden.

De behandlar en som skit.

Som om man vore ett kryp eller nåt.

Det är sjukt, för jävlarna som de gillar är kryp.

FLORIDAS STRAFFVÄSENDE REGISTER ÖVER FÖRFLYTTNINGAR

När man ställs inför nämnden drar de upp

nåt man gjorde på 80- eller 90-talet.

"Åh, du har ett hemskt förflutet."

"Hur hör det hit?"

Då säger de "Det är ditt register. Därför kallas det register."

De använder det som ursäkt för att isolera mig.

Men de behandlar inte alla interner så.

Vissa får reprimander och får vara ute på gården.

Fattar ni?

Man sitter i cellen hela jävla dagen.

Det är inhumant. Det är sjukt.

De sätter nån i en cell,

och tar ifrån honom alla privilegier i åratal.

Men jag ser andra killar slippa isoleringscellen.

Jag visste att de skulle göra allt för att behålla mig i isoleringscellen.

Allt.

Till slut blev jag arg och sa "Jag tänker döda nån".

Det var överlagt. Jag ville hamna i en dödscell.

2008 FLYTTADES JAMES ROBERTSON TILL EN DELAD ISOLERINGSCELL

MED INTERNEN FRANK HART

Så jag sa "Jag får döda min cellkompis".

Jag var rätt säker på att jag kunde övermanna honom.

Han var pedofil.

Jag ville inte ha en pedofil i min cell.

OBSCEN HANDLING INFÖR ETT BARN

Tro mig, det var överlagt. Hela vägen.

Jag väntade tills vakten gått ronden.

Jag visste att jag hade en lucka på 25 minuter.

Jag ställde mig bakom honom, petade på honom och väckte honom.

Jag hade sockar.

Jag sa "Ska jag binda eller döda dig?"

Han sa bara "Varken eller".

Så jag började brottas med honom.

Till slut ströp jag honom.

Det tog kanske...

Jag vet inte. Cirka fem, sex minuter.

Fyra minuter kanske.

Jag ångrar det inte.

Nu reagerade ni väl?

Till slut sa jag:

"Jag vill till en dödscell."

Fan ta isoleringen.

Jag är less på att bli förnedrad varje dag. Fan heller.

Ni tittar på mig som att ni tänker "Han är ju galen".

JAMES ROBERTSON FLYTTADES FRÅN ISOLERINGSCELLEN

SAMMA DAG SOM HAN MÖRDADE FRANK HART

Jag träffade James för flera år sen

när jag gick rond bland isoleringscellerna.

Jag lade märke till honom eftersom han hade en väldigt arg min.

SJUKSKÖTERSKA

Man märkte direkt att den här killen var

som en tryckkokare som höll på att explodera.

FLORIDAS STRAFFVÄSENDE PERSONAL

Han pratade inte med andra interner.

Han pratade inte med personalen. Inte med nån.

Men hans tystnad skrämde mig.

Och hans blick.

Han tittade inte på en, han tittade igenom en.

Jag heter Anne Otwell,

och jag har jobbat på anstalten Charlotte sen -92.

Jag är sjuksköterska där,

och vid den tidpunkten jobbade jag på den medicinska avdelningen,

och hade hand om de i isoleringen och andra.

I isoleringscellerna möter vi mycket frustration,

mycket ilska, många självmordsförsök

eftersom de är isolerade.

De får inte lika många telefonsamtal,

eller besök som de andra har.

De har inte friheten.

Efter ett tag börjar det påverka vissa interner.

De sover mest hela dagen.

Men om man går förbi på natten

är de vakna och bråkar med varandra.

Ena rummet med det andra, man kan höra dem hela natten.

Så isoleringscellerna medför en helt annan aspekt.

Direkt när James satte sin fot i fängelset

ogillade han straffsystemets regler och bestämmelser.

Han ogillade reglerna och bestämmelserna i isoleringen.

Men han ville till en dödscell.

Reglerna och bestämmelserna där är otroligt enkla.

Det kunde han ta.