The Expanse

DETTA HAR HÄNT...

Du är fri att gå vart du vill.

Då går jag till mitt skepp och åker.

-Vill du ge henne ditt skepp? -Nej.

Du behöver inte leka med henne så.

Rocinante är på jakt efter Zmeya.

Jag hoppades att du skulle vara där för Filip.

Du lät Marco förgifta ditt hjärta, och Filips.

Hon förrådde oss, hjälpte våra fiender, försökte ta mitt liv!

-Släpp ut henne. -Skona henne.

Du tänker inte på vår familj som din egen längre.

Jag beklagar det mer än du nånsin kommer att inse.

-Han älskar mig. -Han älskar sig själv.

Du har all rätt att vara arg på din mamma,

att sörja vad hon gjorde mot dig,

men du kan inte låta känslorna styra dig.

Berätta om Behemoth.

Det är svårt att veta var man börjar, och svårare att förklara hur det slutade.

Vad läser du?

Rapporter från Pallas om vår seger som samlade arbetarna där.

Minns du mycket om Pallas?

Lite grann. Mest berättelser som Cyn berättade, tror jag.

Pallas är där allt började för oss.

En massa föräldralösa barn inte mycket äldre än du.

Inget annat än drömmar och...

...varandra.

Se på oss nu.

Och du, min son.

Så ung, men ändå så etablerad.

-Jag vill att du är stolt över mig. -Jag vet.

Jag ville be dig om en tjänst.

Vad som helst.

Skeppet Naomi gav dig är skrot.

Det hjälper inte flottan.

Det kan finnas ett sätt för att utnyttja det.

Men det är ditt skepp. Får jag använda det?

Självklart. Vad som än är bäst för saken.

Jag vet...

...att du tillbringat tid med henne på sistone,

så jag var inte säker på om skeppet hade nåt sentimentalt värde för dig.

Det betyder inget för mig.

Bra.

Tack.

Om du har kommit för en ursäkt, slösar du din tid.

Inte alls.

Jag blev imponerad över att du vågade försöka döda mig.

Det var länge sen det bara var vi två.

Det spelar ingen roll längre.

Förmodligen inte, men det fanns lyckliga tider en gång.

-Är det vad du kom för att prata om? -Nej.

Jag ville veta varför du tog dig tillbaka till Filip

efter alla dessa år.

Jag ville säga att jag älskar honom.

Att jag skulle göra allt för honom.

-Allt annat än att vara i hans liv. -Du tog hans liv ifrån mig.

Jag tog Filip från dig för att jag trodde det skulle få dig att stanna.

Du hade ett grepp om mig som inget jag nånsin känt förut.

Jag trodde att vi såg världen likadant

och hade samma brinnande känsla i våra hjärtan för att ändra den.

Om jag hade vetat att Augustín Gamarra

skulle driva bort dig och slita sönder vår familj,

-hade jag inte gjort det. -Du gör samma sak mot Filip

som du gjorde mot mig.

Jag uppfostrade honom till kämpen jag trodde att du var.

Han är sin egen person.

Han förtjänar inte att dö för dina drömmar.

Du har ingen aning om vem han är.

Du fanns bara där när han var en bäbis som behövde skyddas.

Jag fanns där när han lärde sig gå.

Jag fanns där när han först gick ut i rymden.

Jag fanns där för alla stunder hans mor borde ha funnits där.

Och jag har känt mig skyldig varje dag sen dess.

Men vet du vad mer jag har känt varje dag?

Skam, hoppas jag.

Lättnad.

För att smärtan av att förlora Filip

inte var lika hemsk som att behöva stanna hos dig.

James Holden måste vara otrolig för att behålla en kvinna som du.

Han är allt du låtsas vara.

Det är därför Filip behöver känna dig som den du verkligen är.

Och du tror att han kommer att lyssna på dig?

Det gör han redan.

Den enda anledningen till att du inte har dödat mig än

är för att du känner dig hotad.

Och om du dödar mig,

får Filip att veta att jag fick dig

och att jag hade rätt hela tiden.

Jag har inte dödat dig...

...för jag ville inte att Filip skulle överges av sin mor igen.

Du är fri att röra dig på skeppet.

Men om du lyfter en hand mot nån i besättningen

eller manipulerar nåt igen, åker du ut genom en luftsluss.

Och Filip...

kommer att känna dig för den du verkligen är.

Radarn spårade en möjlig till.

-Zmeya? -Kanske.

De kan inte spåras. Vi kollar vad Ladar säger.

Säg till operativa att jag beslutar prioriteringar.

De ändrar inte uppgifter förrän jag säger till.

Om Tycho Corporate ogillar det, kan de fakturera mig.

Kan du göra det?

Vad har vi?

Bara ett bältar-skepp. Jäklar.

Det är en aktiv handelsväg. Smart drag.

Om de håller sig till färdplanen, kommer Tychos operativa att se dem.

Om de möts och lämnar provet, kommer vi aldrig att få det.

-Om vi hittar skeppet... -Du menar när.

Vad ska vi göra med protomolekylen?

Förstöra den.

Bra.

Jag kontaktade en källa på Ceres med kopplingar till Inaros-fraktionen.

Om nån pratar om en överlämning, får jag höra om det.

Om vi inte kan hitta skeppet, kanske vi kan ta reda på vart det ska.

-Förbereder vi oss för misslyckande? -Misslyckande tog oss hit.

Jag försöker ändra på det.

Oroa dig inte.

Du ska få det du alltid velat ha.

-Tycker du inte att vi ska förstöra den? -Jo.

Jag sa åt Fred att göra det så fort han fick den.

Verkligen?

-Lyssnade han inte på dig heller? -Han lyssnade aldrig,

-och han hade oftast rätt. -Inte om det här.

Alltid så säker på att du vet bäst.

Som Fred. Inte konstigt att ni hade problem.

Du accepterade inte precis OPA-linjen med honom.

Jag kom inte till Tycho för att jag stöder Bältet eller bältare.

Det var Freds grej.

Jag kom hit för att jobba för honom.

Du kunde ha jobbat på jorden. Mycket lättare.

När man tillbringar tid med nån, märker man hur mycket skit de snackar.

Jag tillbringade en halv livstid med Fred,

jag visste ändå inte.

Svårt att hitta såna människor.

Fred sa en gång att när han dog,

ville han ha sin kropp i återvinnaren som alla bältare.

Fan heller, det händer inte.

Ska du neka hans sista önskningar?

Det kan du vara säker på.

Han förtjänade bättre än att bli svampföda.

Jag litade aldrig på Fred.

Jag vet. Han berättade det för mig.

Jag trodde alltid att han var beräknande,

att han inte var ärlig mot mig.

Jag ångrar det. Han ljög aldrig för mig.

Ni två är mycket lika.

Därför kommer vi inte överens.

Har vi nåt?

Ja.

Ett meddelande från min pilot.

Hej, Hoss!

Bobbie och jag reser mot Tycho nu.

Det är en lång historia.

Vi har mycket att prata om.

Hoppas att du och Roci är oskadda.

-Inte mycket sändningsfördröjning. -Han är nära.

Han ska vara på Mars.

Vad i helvete gör han här ute?

Filip?

Filip?

-Hur kom du ut? -Din far släppte ut mig.

Gjorde han?

Planerar du att döda honom med min rakkniv?

Nej.

Jag har missat mycket av ditt liv.

Det är mycket jag inte vet.

Jag läste om vad du gjorde inne i Ringen.

Du räddade många bältares liv.

Det var inte bara jag.

Det var allihop, tillsammans.

Trots vad din far kan ha sagt till dig.

Återbygger du en luftskrubber?

Jag gjorde det när jag var i din ålder.

-Du ändrade den. -På Pallas,

sa du att du vet vad jag går igenom.

Vad menade du?

Jag vet inte vad du går igenom.

-Jag vet vilken makt din far har. -Han är en bra ledare.

Det är inte det jag menar.

Din far och jag träffades när vi var väldigt unga.

Inte mycket äldre än du.

Jag hade aldrig träffat nån som han.

Han fick mig att känna mig som universums mittpunkt,

och jag krävde hans uppmärksamhet.

Det gjorde mig blind.

Jag skrev koden till Augustín Gamarra.

Jag vet. Det var en stor seger.

Inte för mig.

Känner du nån ånger för vad du har gjort?

Varför skulle jag?

När jag visste att jag var gravid,

brukade jag drömma om allt du skulle göra och bli.

De oändliga möjligheterna.

Nu är den enda drömmen jag har för dig att du en dag

kommer att ångra allt du redan har gjort.

Spara dina tårar.

Jag är en kämpe. Styrka gör oss till de vi är.

Att döda folk betyder inte att du är stark.

Jag visste inte hur stark jag var förrän jag åkte

och insåg att jag inte var nån för din far.

Jag var bara en bit av honom.