Amy Schumer Presents: Parental Advisory

Välkomna er värd, Amy Schumer.

Tack, wow!

Tack så mycket!

Jag förtjänar det här. Helt och hållet.

Varsågoda och sitt. Snälla!

Tack, tack.

Hade vi inte covid förut, så har vi det nu.

Hur det kan bli.

Jag har inte haft covid än.

Några fler? Klappa om ni inte har haft covid.

Jag gillar hur självbelåtna alla... Ja!

Och de andra ser på er och tänker: "Dra åt helvete."

Ledsen, vi har inte haft det än...

Gud väljer nog vilka han vill beskydda.

Men vi kommer att få det, och ikväll.

Så...

Jag vet inte om ni vet att jag har fått barn.

Tack, tack.

Inte dåligt för ett år, eller hur?

Det har gått tre år.

Jag har fortfarande inte gjort en babybok åt min son.

Mamma försöker få mig att göra en, men jag kan inte.

Hon gjorde jättefina babyböcker åt oss allihop.

Men tänker man efter är de

mest tänder och hår och fingeravtryck.

En seriemördares loggbok.

Hon skrev ner en milstolpe som jag nyligen såg.

Otroligt att hon tyckte att det var bra.

"Vid 24 månader kan Amy se på tv i tre timmar."

En milstolpe hon var stolt över.

Min son uppnår den varje dag, ingen fara där.

Folk frågar: "Hur länge framför tv:n?" Jag svarar: "Hela tiden."

Mamma gör klippböcker till mig, och folk hör det och säger:

"Åh." Men hon tar med allt.

Sånt jag har försökt undvika.

En förstasidesrubrik: "Amy Schumer: Gravid, eller bara fet?"

Det tar hon med.

Jag säger: "Tror du jag behöver komma ihåg det?"

Vår son heter Gene.

Ja, han är gullig.

Han fick namnet efter min mans mor,

Jean.

Hon dog, vlket är sorgligt...

...men att inte ha en svärmor?

Förlåt!

Jag gjorde nåt rätt i mitt förra liv, förlåt!

Så han heter Gene,

och Attell i mellannamn

efter Dave Attell, den fantastiska komikern.

Ja, han är en vän till familjen.

Och min mans efternamn är Fischer.

Vilket är varför jag aldrig kommer att ta hans efternamn,

för jag vill inte heta Amy Fischer.

Som vissa av er i min ålder vet, var Long Island Lolita

som försökte döda sin pojkväns fru. Så hur som helst.

Vi döpte vår son,

och efter en månad som nybliven mamma,

inte alls en känslig tid,

insåg jag att vi hade döpt vår son

till Gene Attell. Genital.

Genital Öppning...

Har nån fler här ställt till det så kapitalt?

Troligen inte.

Så vi bytte hans mellannamn.

Jag hoppas det är bättre. "Dingleberry." Är det bra?

Funkar det i skolan?

Min son såg nyligen min ryggtatuering för första gången.

Ett kul samtal, eller hur?

"Vad är det?" Jag förklarade för honom

att din mamma är trash.

Okej.

Jag försöker vara en bra förälder, men...

Man blir inte bättre på att vara förälder. Bara van att ställa till det.

Eller hur? Så är det.

Man vänjer sig.

Jag har visat Disneyfilmer för honom, det har varit kul.

Förutom att de är problematiska.

Om ni har tittat på Disneyfilmer med era barn,

före filmen står det alltid numera

såhär:

"Vi ställde till det, okej?"

"Vi gjorde fel då,

och nu, och vi är ledsna,

och vi visar filmen ändå,

men den är fel." Och det är sant.

"Vad snackar de om? Det är ju Peter Pan."

Så vi startar Peter Pan.

Alla infödda säger: "Ugh." Hemskt.

Helt för jävligt, inte bra. Vad mer?

Kvinnorna i de här filmerna...

eller i Peter Pan, sjöjungfrurna.

Minns ni dem? De är topless med långt hår.

De talar viskande.

Ja. "Åh. Peter.

Vi saknar dig så mycket, Peter.

Åh, vi är så våta. Vi är sjöjungfrur!"

"Det får du inte se på!"

Och försök inte ens med Djungelboken.

Så jag tog en nyare film,

typ Trassel, som ska vara fin.

Den handlar om Rapunzel med det långa, blonda håret.

Spoilervarning: Klipper man hennes hår

händer nåt hemskt.

Det blir brunt!

Och det händer!

Hennes hår klipps, och hon får brunt, kort hår!

Hon revolterar!

Men fast hon är ful

finner prinsen ett sätt att älska henne.

Är det inte fint?

Det vill jag att min son växer upp med.

Jag har en dålig vana nu när jag läser för honom,

vilket jag gör, för jag är en hjälte.

Så fort det är en blond, attraktiv kvinna i nån bok

säger jag: "Vem liknar hon?"

Guldlock och de tre björnarna. "Vilken Guldlock?

Påminner hon dig om nån?"

Han säger: "Mamma!" Jag säger: "Herregud, tack!"

Sen ser han en björn och ropar igen: "Mamma!"

Jag säger: "Bara när jag säger till!"

Ni är en härlig publik,

vi ska ha en kul kväll ihop.

En fantastisk samling av några av mina bästa vänner

och favoritkomiker,

och vi ska prata om våra familjer

och är jätteglada att ni har kommit för att lyssna.

Så vi börjar med, mina damer och herrar, Ron Funchies!

Hej!

Tack!

Vilken kul show, prata om familjen? Jag älskar familjer.

Ja, det går bra för min familj.

Jag firade precis bröllopsdag med min fru, underbart.

Ja.

Det är mitt andra äktenskap, så jag tror att det håller.

Jag rekommenderar, om ni är i ert första,

få det ur vägen.

Ni har inte nått er slutgiltiga form än.

Efter mitt första äktenskap var jag rädd att jag var skadad

och att ingen skulle vilja ha mig, men det är liksom motsatsen.

Jag visste mer om mig själv, vad jag gillade och inte.

Jag vet hur bra mitt nuvarande äktenskap är

tack vare hur dåligt det första var.

Och jag är inte den som pratar skit om mitt ex.

Vi gifte oss unga bara.

Vi varken litade på eller respekterade varann.

Hon försökte... Jag var lite större då,

och hon försökte ge mig kläder

med stora hundar på.

Eller färgglada blommönster och khakishorts.

Hon försökte få mig att se ut som en svart Gabriel Iglesias.

Hon försökte hålla mig oknullbar.

Min nuvarande fru vill att jag är snygg!

När jag går hemifrån kollar hon mitt hår.

Hon ser till att jag är välklädd.

Hon vill att andra ska vilja ligga med mig!

Det är ett bra äktenskap!

Tack!

Jag visste inte att det kunde vara så kul att vara gift!

Jag trodde att det var en konstant kamp.

Jag visste inte att man bara kan hänga,

skratta ihop

och se på Seinfeld hela dan,

tills man får kuken avsugen.

Summerar man äktenskapet, herregud,

det är fantastiskt.

Särskilt om ni förstår hur ofta jag tittat på Seinfeld hela dan...

...utan att få kuken avsugen.

Men inte nu längre.

Nu blir jag upphetsad så fort jag hör titelmelodin.

Ja, när jag hör "bom-bo-bom-bom-bom"

vill jag hämta ett gummiband till hennes hår.

Många av er känner igen er där.

Man måste vara omtänksam.

Min fru är omtänksam. Det var så vi blev kära.

Innan vi träffades hade jag varit gift och hade min son,

och jag tänkte fokusera på honom.

Men så kom hon och var en så underbar människa.

Hon ställde samma fråga om och om igen,

tills hon lyckats ta sig in i mitt hjärta.

Och jag ska berätta vad hon frågade mig

ifall ni behöver fånga in en man.

Min fru frågade mig...

...om jag drack tillräckligt med vatten.

Jag sa: "Vi vet båda att svaret är nej."

Den verkliga frågan är: "Varför bryr du dig?"

Men det var för att hon brydde sig om mig!

Hon var bekymrad över min hälsa.

Och det var avtändande, jag gillade det inte först.

Jag var van vid vampyrbitches från LA.

Men hon bara fortsatte.

Jag skulle bjuda ut henne,

hämta henne hemma hos sig, ringde på,

hon öppnade, och vet ni vad hon hade?

En flaska vatten!

Jag hade den stora turen att få med henne hem till mig,

men när jag vaknade och vände på mig var hon redan borta.

Men vet ni vad som låg där istället?

En flaska vatten!

En dag insåg jag:

"Åh...