Anno 1790

Kriget är över. Vi har undvikit ett nederlag mot ryssen. Det är allt.

Efter det här ska jag leva.

Jag försöker lindra lidandet, men min uppgift känns övermäktig.

-Jag vill inte... Jag vill inte! -Så, så.

Ni där, kan ni komma hit?

-Vad heter ni? -Freund.

-Javisst, fältskär. -Freund, har du något kvar i den där?

-Lite. -Ge mig det.

Såja, drick.

De adliga officerarna är missnöjda-

-över vår konung som drog in oss i detta meningslösa krig.

Freund!

För min kropp till Stockholm, till polismästare Wahlstedts hem.

Svär! Svär på den heliga skrift att ni för mig dit.

-Vi återfick vår informator Freund. -Inte bara mitt verk, polismästaren.

-Ert namn? -Johan Gustav Dåådh, fältskär.

En mycket kunnig sådan.

Jag har grundkunskaper inom kirurgin.

Freund hade inte överlevt utan er kunskap.

Vill ni inte sitta ned? Hur är det med honom?

-Han är snart på benen. -Vad hände?

En rysk kanonslup fick in ett skott på oss.

-Freund fick splitter i sig. -Det var en hjältemodig seger.

-Vi vände ett hotande nederlag. -Tack vare vår konung.

-Många har fallit. -Revansch är tagen på ryssen.

Jag gratulerar, borde jag inte det?

Naturligtvis.

Vad har ni för planer nu när kriget är över?

Att bli läkare på en ostindiefarare.

-Är ni på väg till Göteborg? -Därifrån utgår de.

-Stanna på diné i kväll. -Jag vill fortsätta min resa.

-Åh, förlåt. -Johan Gustav Dåådh, Freunds räddare.

Det här är min hustru Magdalena.

-Tack för att ni kom hit med Freund. -Jag har redan tackat honom för det.

-Dåådh tycks ha bråttom härifrån. -Så bråttom kan det inte vara.

Henrik, bär upp Dåådhs tillhörigheter till Freunds rum och bädda en säng.

-Ni kan inte lämna Freund än. -Han är på benen om någon dag.

Så då har jag ert ord på att ni kommer att stanna till dess?

Eftersom ni insisterar, madame.

Petter!

Kila över till fabrikör Westmans piga med de här och se till att få betalt.

-Vi har redan sagt farväl. -Wahlstedts vill att jag stannar.

De är måna om er och er hälsa.

Brännvinet kommer inte att befordra er hälsa.

-Jag dricker mitt lidande. -Ni verkar njuta av ert lidande.

Mitt sår är en gåva av Gud. Det är det.

Varför tycker ni illa om vårt majestät, Timberg?

Ni talar så nedsättande om honom.

"En hänsynslös tyrann." Är det ett passande epitet på vår konung?

Man ska passa sig för att låta käften glappa bland vanligt folk.

Nå? Kommer ni att fortsätta besvära oss?

Vem är du?

Petter Stahre.

Skomakarens pojke? Vad har du gjort?

-Stulit. -Vad?

Ett äpple.

Ett äpple?

Kvarterskommissarie Odenstein kommer!

Res er upp!

Nå, Timberg, har du något att säga?

Inget.

Nordin, vi tar och pryglar upp skomakarlärlingen, va?

Som den vanetjuv han är. Tills Timberg talar med oss.

-Ja, kvarterskommissarien. -Bra.

Bra.

Kungamakten bygger på kärlek mellan kung och undersåtar, inte övermakt.

Varför kan inte alla se det? Obegripligt.

Vår främsta uppgift inom polisväsendet är därför-

-att rapportera alla oppositionella yttringar vi upptäcker.

Detta utan tortyr, som konungen har avskaffat.

Ja, inte precis en välvilja som har underlättat vårt arbete.

Säg mig, fältskär Dåådh, har ni utövat läkekonsten på land?

-Nej, inte ännu. -Här finns behov av er kunskap.

-Jag har själv... -Magdalena.

Jag har själv arbetat som jordemor.

Åt stackars nymfer och pigor. Det var innan hon fick barn.

-Jag skulle gärna återta uppgiften. -Omöjligt.

En polismästarhustru som hjälper fallna kvinnor.

"Incroyable!"

Berätta, Dåådh, var har ni studerat?

-I Frankrike. -Ska ni återvända trots det som hänt?

Revolutionen kan ju spridas som en epidemi.

-Det är inte bestämt. -Även i armén.

Även adliga officerare sprider sjukdomen. Hur ser ni på det?

Är det något som bekymrar er?

Jag vill studera där jag kan få mest kunskap om människans inre organ.

Det är min enda ambition.

Vad bra.

Det här är mina barn. Anna-Sophia och Carl August.

Har ni fått hälsa på Freund ännu?

Är han tillräckligt stark? - Johanna, se till att barnen får träffa Freund.

-Jag är glad att ni är tillbaka. -Jag med.

Se till att hon kommer hem.

Jag var på diné hos Wahlstedt.

Veklingen.

En riktig vekling.

Johan Gustav Dåådh var där.

Antagligen republikan. Jag litar inte på honom.

Inte alls.

Jag får ta och undersöka honom. Nej, inte vin.

Jag har ju väntat hela kvällen.

Du ser så nedslagen ut, min kära.

Johanna berättade något fruktansvärt.

Skomakarparet Stahres son Petter hittades i rännstenen i går kväll.

Han var så illa misshandlad att hans liv inte gick att rädda.

-Dåådh, slå er ned. -Tack, men jag ska nu resa vidare.

-Jag tackar för mig. -Jag får önska er lycka till.

Nordin?

Var?

-Ursäkta mig. - Rocken! -Vad har hänt?

Jag måste i väg. - Dåådh, ni följer med oss.

-Det är tyvärr omöjligt, jag ska... -Ni har tid.

Henrik, bär upp Dåådhs resekista på Freunds rum igen.

-Han är redan kall. -Han fick slag.

Inte så konstigt, han var ingen ungdom.

-Nordin? -Vi tar venusprästinnan till förhör.

-Jag vet vad det innebär. -Gör så.

Han dog framför mina ögon!

Jag har inte gjort något! Släpp mig!

Låt mig åtminstone få klä på mig ordentligt.

Ett hjärtslag eller annat interiört sjukdomstillstånd är mest sannolikt.

Ja, kanske ni har rätt. Jag upplevde själv Odenstein som rastlös i går.

Jag noterade att han trummade med sina fingrar på sitt knä.

-Det var inget sjukdomstecken. -Inte?

-Nej, det var nog ren otålighet. -Jaha...

-Eller hur då? -I tanken var han redan på väg hit.

Låt henne vara. Meddela Odensteins hustru om hans död. Taktfullt.

Transportera sedan hans kropp till hans bostad.

Jag tänker låta utreda fallet som mord, trots allt.

En kommissarie hittas död hos en prostituerad.

-Det skapar oro och sprider rykten. -Men ingenting tyder på hennes skuld.

Hon var den sista som såg honom i livet.

Tror ni inte att folk spekulerar?

"Kanske hon gjorde det och kom undan."

Med en skyldig återställs ordningen.

Och rättvisan?

Ibland tvingas vi överlämna det ansvaret till Gud.

Men ni kanske är av en annan åsikt?

Får jag föreslå en obduktion?

Jaså, det föreslår ni?

Har jag drömt att vi tog farväl?

Du kan nog prova att komma på benen nu, Freund.

Knappast.

Du behöver rörelse. Distraktion.

Det där gör dig inte friskare. Jag behöver din assistans.

Jag ska obducera Odenstein.

Hans själ är redan uppstigen.

Drick.

Kaffe har en livgivande verkan, uppiggande.

Vad tycker du?

Odensteins kropp ska begravas.

Bara en obduktion kan fastställa om han dog av hjärtslag.

Det var Guds vilja att han dog.

Raxelius?

Min vän!

-Simon Freund, tillbaka till livet. -Löjtnant.

Det här är min syster Märta som jag besöker.

Jag trodde att du var på havet.

Jag hjälper till med utredningen om kommissarien.

Jag antar att ni har hört ryktet om hans död.

-Så ni dricker kaffe? -Ja. Nej.

Kungen har startat ett meningslöst krig för att stärka enväldet.

Det kostar tusentals liv. Du går hans och polisens ärenden.

-Jag trodde att vi var på samma sida. -Vi är på samma sida.

Ursäkta.

Ingen kräftsvulst, ingen skrumplever. Hjärtat ser normalt ut.

Torka.

På mig.

Jag finner inget anmärkningsvärt.

Ta dig samman.

Oj...

En sax.

Freund! En sax.

Här har vi något.

-Erik. -Får jag byta ett ord?

God natt, Freund.

-Hur kan du arbeta för polismästaren? -Jag vill veta hur kommissarien dog.

-Varför? -Jag fann något i hans skalle.

Polismästaren står för det vi hatar. Kriget, en förtryckande kungamakt.

-Du arbetar för dem. -Jag arbetar inte för någon!

De misstänkte en nymf som släpptes på min inrådan.

Jag måste avsluta det här. Jag kommer tillbaka sedan.

Sedan? Det finns inget "sedan", inte för mig.

Erik...

Erik!

Freund. Freund!

Var är Cathrin Sällberg? Nu svarar du mig, annars knäpper jag ihjäl dig.

Jag vet inte var hon är, jag svär!

Fy.