The Messenger (Kurier)

Det femte året av det dödligaste kriget i historien.

Även om Nazityskland är försvagat, verkar landet fortfarande oövervinnligt.

Stormakterna kartlägger den nya världens gränser.

Polen kan antingen bli fritt eller förslavas av Sovjetunionen.

Polackerna är redo att gå ut i strid.

Hemvärnet väntar besked från London att påbörja upproret.

Loppet mot klockan börjar...

Ut!

Herr Officerare.

Min dotter är bara sex år.

Jag lär henne tyska.

Hon kan sjunga för er.

Jadzia.

Sjung.

- Är ni folktyskar? - Nej.

Jag har studerat konst i Wien i fyra år.

Bara en sida är korrekt. Ni har ett val.

Jag förstår inte.

- Ska vi flytta på oss? - Bestäm er.

Den här eller den andra.

Varför?

Den här eller den andra?

Jag kan inte.

Välj! Vad spelar det för roll? Hälften av oss måste dö!

Nej.

Hälften måste dö.

Krona-ni. Klave-dem.

Det är ingen fara.

Klave. De här klarar sig.

Män, på min order! Vänster om!

Helt om!

Ladda!

Sikta! Eld!

- Det var på tiden. Hur var er morgon? - Inte illa.

Ge mig ett ögonblick.

Hej, sötnos. Vad sägs om att gå ut med mig?

- Larva dig inte, Tom. - Nej, tack.

- Få se på er. - Officerare!

Sköt er själv.

Min far uppfostrade mig till gentleman, så jag måste säga ifrån.

Tom, låt det vara.

Nej, du hörde honom. Han är inte engelsk.

- Vad sa ni? - Ni hörde mig klart och tydligt, löjtnant.

- Ni är inte ens britt. - Nej, ni har rätt i det.

Men jag är en god vän till överstelöjtnant David Schilling.

Av uniformen att döma är han er överordnade. Så har ni mer att säga?

Kom nu, Tom. Det är inte värt det.

Kom nu, så går vi.

Jag är fortfarande här, sötnos.

Jag sätter mig här. Jag behöver något att äta.

Kompis, kan vi bli serverade?

Har ni något emot att jag sätter mig? Jag har fått nog av officerare för i dag.

Tyvärr måste jag erkänna att även jag är officer.

Löjtnant Jan Kwiatkowski. Polska armén.

Polack? Jag tar den risken.

Dorothea Andersson. Doris.

Sätt er ner.

Är ni verkligen bekant med deras befälhavare?

Ärligt talat, nej, men tillåt mig att visa er något.

Jag har lätt att minnas namn och ansikten.

Och givetvis känner jag igen de allierades gradbeteckningar.

På personalens vägnar vill jag säga att ni alltid är välkommen här, herrn.

Tack.

- Bor ni på hotellet? - Nej, i närheten på Burleigh Street.

Eftersom jag inte har äggrationer? äter jag här.

Jag har inte heller det. Jag anlände precis från Sverige.

Jag känner ingen här.

Jag skulle vilja bjuda er på frukost, men tyvärr ska jag lämna England.

Premiärministern?

Jag förväntade mig inte er.

Ska ni resa härifrån?

Ja, till Skottland. För att träna fallskärmshopp.

- Sen hoppar jag tillbaka hit. - Vi måste ge oss av.

- Följ mig. - Men jag...

Och jag uppmanar er att inte tala om det.

Inte ett ord till någon.

Även om de skär er i stycken.

Det är en regeringshemlighet. Yttra inte ett ord till någon!

Engelsmännen är inte nöjda.

- Ni driver det för hårt. - Inte hårt nog.

Jag har försökt ordna ett möte med Churchill i sex månader.

Men som polack har jag ingen chans till ett möte.

En sovjet skulle ha en bättre chans till det.

Det är som det är.

Endast tyskarna ger honom mer besvär än vad vi gör.

Mina herrar, om ni följer mig...

Premiärministern träffar er om en kvart.

Ni får tolv minuter av hans tid.

Hur lyckades ni med det?

Jag är landets premiärminister.

Teoretiskt sett har vi samma ställning.

Men han möter oss i en främlings hem.

- Behöver ni hjälp? - Nej tack.

Jag är på väg till min enhet och behövde bara vila upp mig.

- Era papper, tack. - Har jag gjort något fel?

Jag är officerare i amerikanska armén.

Jag har mina papper här någonstans.

"Donnerstag" betyder torsdag. Ni var mycket klyftig.

- Herr premiärminister. - Winston.

Tillåt mig att presentera löjtnant Jan Nowak, direkt från Warszawa.

Nowak, så ni har mirakulöst lyckats ta er ut från Warszawa?

Och nu vill ni återvända?

Jag vore en usel kurir om jag bara reste åt ena hållet.

Hälsa era vänner i Warszawa

att vi alltid kommer att vara vänner till ert land.

Men numera är det en del av den sovjetiska krigsteatern.

Därför är inga militära insatser möjliga utan sovjetiskt tillstånd.

Premiärministern, det gäller inte huruvida

Polen ska söka sig öst eller väst.

Sovjeterna vill omvandla Polen till deras 17:e republik.

Det gäller landets frihet,

vilket Hans Majestäts regering och den förra premiärministerns...

Nowak! Jag tänker inte skicka RAF

eller Sosabowskibrigaden in i Warszawa.

Er armé måste glömma det här upproret

och invänta sovjeterna.

Vi kommer att tillbringa ett decennium under sovjetisk ockupation.

Inte nödvändigtvis.

Jag har ett förslag till Stalin.

Endast Bór hemma i Polen kan hjälpa mig.

Här i London är vi maktlösa. Bór måste förstå det...

- ...så jag kan påverka Stalin. - Påverka?

En drabbning.

En öppen strid mot tyskarna. För Warszawa.

Det är självmord. Förstod ni inte vad Churchill sa?

Det är inte upp till er.

Er uppgift är att övertyga Bór att starta ett uppror.

Utan överbefälhavaren.

Oavsett vad herr Churchill anser om saken. Har ni förstått?

Ja, premiärministern.

Bege er till träningen nu. Återvänd till Warszawa snarast möjligt.

Beredda?

Kom igen, löjtnant! Är det ert första hopp?

Nej, mitt tredje och förhoppningsvis inte sista.

Målet i sikte!

Löjtnant! Håll armarna emot bröstet!

- Löjtnant! Är ni oskadd? - Jag tror att jag bröt armen.

Ni kommer inte få hoppa igen. Inte förrän kriget är över.

Obersturmbannführer! Ni är tillbaka?

Det kan man säga. Himmler skickade mig.

Jag nyttjar ert kontor.

Dessa skickades av vår agent i London med diplomatpost via Madrid.

Mycket bra. Starka linjer.

Men varför tog han inte ett fotografi?

En vacker ung man med ariskt utseende.

Varför ser vi på honom?

Den vackra unga mannen är löjtnant Jan Kwiatkowski.

För sex månader sen reste han till London via Stockholm

med hjälp av organisationen "Załoga."

- Er informant... - Jarach.

Jarach har rapporterat att de redan har smugglat dussintals till Storbritannien.

Vad är så speciellt med honom?

De har smugglat in Kwiatkowski två gånger.

- Två gånger i samma riktning. - En kurir...

Ja, ja...

Vem träffade han i London?

Mikołajczyk, Anthony Eden och Churchill.

Ja, Sir Winston Churchill.

Så vem träffar han i Warszawa?

- Witze? - Bór.

Mina herrar...

Reichsführern har skickat mig för att gräva fram hemvärnets befälhavare

innan ryssarna tar över Warszawa och befälhavarna faller i deras händer.

Kommer ryssarna att ta över Warszawa?

Sturmbannführer, ni är officerare i SD.

Samla inte er information från ministerns radioanföranden.

Denna Kwiatkowski...

Om Herren verkligen är på vår sida, kan vi vända krigslyckan.

Premiärministern vill träffa er.

Vad har ni gjort?

Det är ingen fara. Armen läker.

Men jag kan inte hoppa. Jag måste resa över havet via Stockholm.

Och hur lång tid tar det?

I morse landsteg de allierade i Normandie.

Nu är det av yttersta vikt att vi skapar en relation med sovjeterna...

- ...och ni bryter armen? - Vilken relation? De lär invadera oss.

Jag bryr mig inte hur, men ta er till Bór omedelbart!

Ja, herr reichsführer.

Kwiatkowski är vår bästa möjlighet att komma åt Bór.

Ja visst.

Väl talat, reichsführer.

"En enkel kurir kan vara Herrens budbärare."

Vilken idiot.

Warszawa...

Vänta.

Ni borde vara försiktigare, löjtnant. Vi kör på vänster sida.

Det var inte officerarens fel, utan den jävla jänkaren bakom ratten.

- Vad idiotiskt... - Ursäkta?

- Ser en tysk spion ut så där? - Jag har aldrig träffat en. Har ni?

Kommendören är inte här. General Tatar träffar er.

Följ mig.

Jag är här för att träffa kommendören.

Har ni inte hört? Kommendören är bortrest för ett par månader.

- Vad gäller det? - Jag måste återvända till Warszawa.

Jag skulle gärna hjälpa er, men jag har dåliga nyheter.

Gestapo sprängde "Załoga."

Vägen via Stockholm och Gdynia är stängd.

- Om det var allt... - General.

Jag hörde talas om en luftbro från Brindisi till Tarnów.

Det finns en luftbro.