Penny Dreadful

- I tidigare avsnitt... - Nattvarelsernas hemvist.

Det finns varelser som Gud har dömt till mörker. Bortstötta och ensamma.

- Vargen. Var är han? - Det vet hon inte.

Vill du vara djävulen? Uträtta djävulens arbete.

Fly iväg, så som du har flytt hela livet.

- Du kommer att bli frisk, min son. - Far.

- Är du säker på att det räcker? - Hon blir medvetslös direkt.

- Och sen? - Sen är hon din, gosse.

Du försöker kränka oss och du kallar det barmhärtighet.

- Låt bli. - Jag tar inte order från någon man!

- Justine verkar inte veta sin plats. - Hon har hjärtat av den jag var.

- All Bronas skam och förnedring. - Låt mig göra det.

- Lily. - Nej.

Du står i skuld till mig, Victor.

- Det är en varelse som jagar mig. - Har varelsen något namn?

Han kallas Dracula.

Om Dracula ville döda er hade ni varit det.

Han vill inte att jag ska dö. Han vill ha underkastelse.

Du har inte skrämt bort mig. Jag tänker inte lämna dig.

Varje gång jag har gett mitt hjärta har det lett till katastrof.

Låt katastrofen drabba oss båda.

- Var det en flicka? - Ma'am... Ja, ma'am.

Det var min lilla flicka. Det var hon.

Mitt hjärta gråter för er.

Ni ska veta att dagen då en bra kvinna-

- ska tvingas genomlida en sån skymf snart är förbi.

Vi ska inte tvingas utstå att våra barn svälter-

- och fryser ihjäl och vanäras på kalla bergskullar.

Vi ska inte gå hungriga för evigt.

Vi ska göra uppror.

Ni ska veta att er dotter vilar i gott sällskap.

Vanessa. Vanessa.

Det är morgon nu.

- Jag har inte sovit så gott på år. - Jag hoppas att det var sällskapet.

Ärligt talat så är det nog klokast att gå innan personalen kommer.

Det är ingen brådska. Jag har satt på te.

Du är för bra.

Jag hoppas att du alltid ska tycka det.

- Miss Ives. - Mr Clare.

Jag behöver en vän.

Olyckan gjorde mig vanställd, som ni ser.

Hur kan jag våga hoppas på förståelse från min familj?

Varför ska de ta emot det här odjuret i sina liv?

Jag ser inget odjur, bara en vänlig och kärleksfull man. En far och make.

- En gång i tiden... - Ska de inte få en chans till?

Folk är bättre än vi tror.

- Tror ni på det? - Nästan.

Mr Clare. John...

Det fanns en tid då vi tvingades ihop på en trång plats. Minns du det?

Nej.

Banningkliniken, utmed The Strand.

Nej.

Du jobbade där, innan din olycka.

Det minns jag inte. Jag är ledsen.

Du var väldigt vänlig mot mig. Jag älskade dig för det.

Mannen jag kände förtjänar att bli älskad.

- Och mannen du ser? - Inte desto mindre.

Och ni?

Har ni funnit något som liknar lycka?

Det är som en främmande melodi, okänd för mig.

- Jag försöker känna mig fram. - Kom in i dansen.

Det borde vi göra båda två. Vi har varit olyckliga länge nog.

- Oavsett konsekvenserna? - Låt oss våga.

- Och om vi avvisas? - Kan vi bli ensammare än nu?

Låt oss då våga.

Och må de vilsna själarna hittas.

Vad ska du göra nu?

Jag följer med dig. Du behöver allierade till striden.

Det blir ingen strid. Den förbannade striden är över.

Du kanske vill slåss tills solen faller ner - den siste jävla apachen.

Det ska du hedras för, men jag är färdig.

Du kanske är färdig med helvetet, men det är inte färdigt med dig.

Era seder, den här platsens seder, landets och min fars seder-

- har bara lett till blodspillan. Jag kan inte leva med det längre.

Det fanns en tid i mitt liv då jag hade chansen till något annat.

En kvinna erbjöd mig sitt hjärta.

En kvinna jag älskar - men jag gick. Jag måste försöka göra något åt det.

- Så du är förälskad. - Jag är färdig med det här stället.

Med min far och med dig.

Släpper du ditt folk så lätt?

Mitt folk? De förbannade spökena på ranchen?

Stammen på reservatet i Oklahoma?

Nej. Mitt folk finns i London nu.

Mannen där inne, och kvinnan jag berättade om.

Mina vänner. Det är min stam.

Dina ord är luft. De betyder ingenting.

Du har en framtid du inte kan fly ifrån.

Du kommer alltid att vara min far, Kaetenay från bergen.

Och du är sonen jag har valt.

- Men det finns saker du inte förstår. - Berätta då för mig.

Det kommer in ett mörker över jordens alla länder.

Jag har sett det i en uppenbarelse.

Våra förfäder har förutsagt att en apache kan rädda oss alla.

Du är den apachen, min son.

- Jag är ingen apache. - Jo. Jag har gjort anspråk på dig.

Jag har köpt tre biljetter till New York. Du får bestämma dig där.

Nej! Han har blivit vidrörd.

Jag skulle aldrig ha lämnat dig. Aldrig någonsin.

Men nu är jag tillbaka.

Det är för sent...

Vad såg du?

Du och en stickande dimma... oren.

En kvinna som älskar dig.

Blek hy.

Korpsvart hår.

I fara. Hon är i fara.

Det finns en gammal berättelse från Irland, där jag en gång bodde.

Där har vi en uråldrig tradition av klagosång.

Efter ett dödsfall samlas de gamla kvinnorna...

...och sjunger de mest gripande och vackra klagovisorna.

Det är ett sätt att sjunga själen till en bättre plats.

En plats av gudomlig frid, eller rentav hänfördhet.

Men för flera år sen bestämde de gamla männen i katolska kyrkan-

- att de inte kunde godkänna den här hedniska traditionen-

- eftersom den kringgick deras ritualer och mysterier.

Därför övertygade de domstolen att gripa de goda, trofasta kvinnorna-

och ställa dem inför rätta.

Givetvis befanns de skyldiga och blev dömda till döden.

Så kvinnorna leddes till galgarna, alla på rad...

Medan repen drogs åt runt deras halsar började de sjunga.

När de föll och när deras nackar knäcktes-

- ekade deras sång under ett ögonblick...

...och genljöd på deras väg mot odödlighet.

Mina fördömda, klagande kvinnor...

Ska vi bli odödliga?

Ska vi också sjunga från galgarna?

Vi måste ha de där kvinnornas övertygelse.

Vi måste ha deras styrka och hängivenhet.

Vi måste vara blodiga eller ingenting alls!

Ni måste ni bevisa er hängivenhet till vårt storartade mål.

Sätt igång nu.

Allihop. Ställ er upp.

Ställ er upp!

Gå ut på de mörka gatorna ni känner till så väl...

...de stinkande gränderna och hemliga bakgatorna och leta upp en dålig man!

En otrogen make, en grym älskare, en rik despot-

- en skrofulös horkund som knullar en flicka precis som du.

Leta upp honom och ta med hans högerhand hit!

Skär av den och håll den blödande mot ert bröst!

Ta med den, släng upp den på bordet så ska vi sjunga ut vår glädje!

Visa mig vad ni går för!

Visa mig vad ni går för!

Visa vad ni går för!

Marjorie?

Marjorie?

- Min hustru. - Nej...

Jag har kommit tillbaka till dig.

Det är mycket du inte kan tro på.

Det har varit plågsamt för mig, fullt med osannolika händelser.

Men det är min historia.

Så den här mannen, den här läkaren - tog bort ditt minne av oss?

Det var inte hans avsikt.

Han hade inget mål utöver återupplivandet, där han excellerade.

Det var de inneboende konsekvenserna han var blind för.

Han skapade liv, men var inte intresserad av att fostra det.

En ung mans ambition att bli berömd, inte vara god.

Han har återfört dig till oss. För det välsignar jag honom.

- Men inte som jag var. - På vilket sätt?

Det här? Och det här?

De är inte du.

Jag har...

Jag har begått grymma handlingar.

Jag har varit ovärdig och gjort oskyldiga illa.

En sorts galenskap, kan man säga.

Och... en bottenlös vrede.

Solen kan aldrig lysa så starkt nu när jag har gått i mörkret.

Jag kan inte bli den man jag var.

Du var vilse. Nu har du hittat hem.

Make...

- Vill du dansa med mig? - Du är väl upptagen på annat håll?

Ständigt så charmerande, eller hur?

Bara charm och inget mer.

Det kanske kommer en dag när det inte räcker.

- Ska du välja den dagen? - Du ville ha en mördare.

Det fick du. Nu finns det ingen återvändo.

Hör på, mitt barn.

Jag kan slänga ut dig som det bagage du är när jag så får lust.

Inbilla dig inte att dina tröttsamma sapfiska eskapader chockar mig.

Tror du att du är djärv och vet vad synd är? Jag skrev läroboken om det!

Vill du leka med mig, kissen? Då får du visa dina klor.

Jag är ledsen, raring. Hon är upprörd. Du förstår säkert.

Ledsen att jag är sen, raring. Mår du bra?

Uthärdligt. Jag åt upp halva apelsinen.

Jack. Någon är här för att hälsa på. Har kommit hem, menar jag.

Förbered dig på en chock.

Det är en märklig och underbar sak som har hänt.

- Vi kommer alla att bli så lyckliga. - Vad är det?

Jack...

Min son.

Du behöver nog hjälp med monteringen.

- Berätta om den här kvinnan. - Hon är väldigt stark.

- Och hon lider. - Varför då?

- Hennes liv har varit svårt. - Fördömt.

Kan hon känna av varelser som inte är av denna jord?

Var inte rädd, Vanessa.

- Vem är du? - Jag är med dina vänner.

Sir Malcolm och han du känner som mr Chandler.

- Ethan? - Vi är på väg till dig.

Ni måste skynda er. Han är väldigt nära.

Draken. Jag känner av honom.