The Peanut Butter Falcon

- Hej. - Hallå där, Zak.

- Hur står det till? - Bara bra, tack.

- Alltså puddingen. - Vad dum jag är. Här är den.

- Tack. Ha en bra dag. - Detsamma, vännen.

Du klädde dig så snyggt, det gör du fortfarande.

Kära nån... Om du kan hämta lite mer så kommer du upp i 110 procent.

- Lite kryddat? - Ja, tack.

Vad gulligt att du har gett puddingen till Rosemary.

Jag är ju väldigt snäll.

Nu.

- Hjälp till här. - Ingen fara, Rosemary.

Zak!

Tänk om jag fick betalt varje gång vi såg det här skräpet.

Då skulle jag vara rik nu.

- Vissa hävdar att atomkastet är omöjligt. - De är fegisar.

Man måste tro på sig själv, som Salt Water Redneck.

Ni kan också lära er kasten, färdigheterna och atomkastet.

Vissa av kasten är förbjudna i en del länder.

Vi har sett kastet tio gånger i dag.

Jag älskar Salt Water Redneck. Han är min hjälte.

Han är en riktig fuling.

Han är den bästa människan nånsin.

Just det. Och du kommer att bli nästa fuling.

Zak... Du och Rosemary måste avstå alla förmåner i en vecka.

- Det kvittar. - Jaha.

Jag har en lösning på det. Flytta in Rosemary hit.

- Jag kan hålla koll på dem. - Det låter bra.

Då ordnar jag det.

Det här är allvar, Zak.

Du har försökt rymma två gånger och det måste jag notera.

Det suger.

Gav du den till Rosemary och bad henne låtsaskvävas?

- Det stämmer. - Kreativt tänkt.

Tack.

Genialiskt, till och med.

Vet du varför? Det där visar vad han vill göra med resten av livet!

- Carl. - Jag känner henne inte.

Jag är ung, inte gammal.

Carl är gammal. Vi är olika.

- Jag vet inte vad jag gör här. - Jag önskar att det fanns nåt annat.

Men det gör det inte. Du har ingen familj som kan ta hand om dig.

Därför måste myndigheterna placera dig nånstans och då blev det här.

- Har du varit här i två år? - 2,5 år.

Det måste vi lösa.

Försök att uppföra dig, bara. Se mig i ögonen.

- Säg att du ska försöka. - Visst.

Tyler...

- Tyler! - Tjena.

Duncan och Ratboy letar efter dig.

De dödar dig om du fortsätter vittja deras krabbtinor.

Stäng av den där lådan och lyssna på mig.

Du har snott deras krabbtinor.

Vet du vad det kostar mig?

Det kommer att kosta mig pappren på det här huset. Vad är det med dig?

Det är lika bra att du släpper fisken och åker hem.

- Iväg med dig, du gör mig bara förbannad. - Låt mig göra klart...

- Gå nu. - Jag ska laga vinschen.

Den är redan lagad.

- Jag behöver ett jobb, Winki. - Gå nu.

Du...

Du kan inte komma med stöldgods till mig mer.

- Duncan fiskar på Marks tillstånd. - Vad skulle jag ha gjort, då?

Du... Mark hade inte velat se det här.

Han är din bror. Han sitter där uppe och tänker på dig.

Han tänker på allt du gör fel. Skärp dig, få ordning på ditt liv.

Då skulle Mark bli stolt över dig.

Han skulle bli väldigt stolt över dig.

Sovdags, miffo.

Smörj in hela kroppen med tvål, då blir du hal.

Jag har varit ingenjör, som du kanske vet. Bättre blir det inte.

Slink emellan här och spring din väg.

Okej, kompis?

Du är min bästa vän, Carl.

Du är min familj.

Precis så är det. Vännerna är den familj man själv har valt.

Och du, Carl... Du är bjuden på mitt kalas.

Men kära nån! Tack.

Jag kommer.

Kör hårt nu.

- Har du dragit upp mina tinor? - Nej.

- Snor du krabbor nu? - Jag har fiskat här i många år.

- Mark är ju borta. - Du får inte lägga ut tinor här mer.

Att ta andras saker verkar gå i släkten.

Din jävel.

Du har inget tillstånd längre. Du vet hur det funkar här, Tyler.

- Det finns tio krabbfiskelicenser. - På honom, Dunc!

Det här var Marks, men nu står det Duncan...

Sparka igen!

Du är skyldig mig 20 tinor. Om du rör min utrustning igen

slår jag in skallen på dig med ett järnrör.

Hajar du? Du kan inte fiska, och definitivt inte slåss.

Du är värdelös.

Zak?

Helvete.

- Carl? - Vad är det?

Förklara vad som har hänt.

Titta inte på mig.

Du känner ju honom, han är otroligt stark.

E... Leo vill träffa dig på en gång. Nu är det ute med oss.

- Jag är inte klar med dig. - Jag är inte inblandad.

Nu är du dödens, Tyler!

Du ska dö!

Vem är du?

Jävla...

Kom igen, kom igen.

Ja, för fan. Kontinental frukost.

Du, jag måste lägga på nu.

Okej. Hej då.

- Rymningsrisk? - Ja...

Din rika släkt verkar ha köpt en examen åt dig, men inget förnuft.

- Det var inte... - Säg inget.

Du lät en halvnaken pojke med Downs syndrom

utan pengar, familj eller nån aning om hur man klarar sig där ute

smita ut rakt framför näsan på dig.

Har du ingen aning var han är? Vem han kan vara hos?

- Alltså... - Enligt sköterskorna är ni tajta.

Det är vi.

Då får du hem honom innan jag måste anmäla det.

Du måste anmäla det, Glenn. Han är ju borta.

Hitta honom.

Du gjorde intrång, förstår du det?

Om en halvtimme har skiten sjunkit.

Ursäkta! Kan du hjälpa mig, är du snäll?

Jag är rädd. Jag kan inte simma.

Följer du efter mig?

Du har inget vatten, va?

Jag lämnar dig så fort jag kan.

Jag vill gärna gå på Salt Water Rednecks wrestlingskola.

Alla kommer att säga att Zak är bäst.

Jag ska kasta ut folk ur ringen med atomkastet.

Jag ska slåss mot mina vänner. Vi kan ha fest och ha roligt.

Det känns toppen.

Kom till min wrestlingskola i Ayden, North Carolina.

Bli Salt Water Rednecks lärjunge.

Du blir inte bara en fuling, utan den värsta fulingen av alla.

Du ska få lära dig.

- Här tar det slut. Vet du vad jag heter? - Nej.

- Bra. Det här har aldrig hänt. Okej? - Okej.

Du...

Får jag följa med dig?

- Varför skulle jag ta med dig? - Vi kanske kan bli vänner.

Kompisar, polare... Vi kan hänga lite och chilla.

Ha det fint.

Ha det så bra.

Hördu! Vill du komma på mitt kalas?

- Är hon snäll? - Tillräckligt.

Hon rymmer inte, så då är hon väl min.

Min fru är borta sen länge. Barnen är vuxna.

Vi tar hand om varandra.

Härligt.

- Visst är det knäppt? - Vilket då?

- Branden nere i hamnen. - Har det brunnit där?

Ja.

Åfan, det har jag inte hört.

Det började lugnt, men sen spred den sig snabbt.

De försöker få fast den som tände på.

- De har satt upp en vägspärr på 158:an. - Jaså, du.

Attans, du, jag glömde en grej. Jag måste tillbaka.

- Ska du inte med till stan? - Nej, jag glömde nåt.

- Jag ska raka vägen dit. - Tack för det.

- Hoppa, miffo! - Nej, jag vill inte.

- Är du feg också, inte bara efterbliven? - Hördu!

- Hoppa då! - Nej.

- Nu! - Han kan inte simma.

- Som om jag bryr mig, pucko. - Kom igen!

- Va? - Du hörde vad jag sa.

Nej.

- Hördu! - Hoppa nu!

- Jag vill inte. - Han kan inte simma.

- Hoppa, ditt miffo! - Men jag sa ju...

- Ligger wrestlingskolan i Ayden? - Ja.

Vi är i Manteo, det ligger här.

En väg, hela vägen till Florida, dit jag ska.

Du ska till Ayden, där finns den där wrestlingskolan.

Ser du? Det är på vägen.

Svär du på att den där skolan finns?

Ja, jag svär. Jag har bevis på ett videoband.

Då så, då släpper jag av dig där.

Inte för att vara schyst, men det är på vägen. Upp.

Vad heter du?

Tyler.

Det var ett riktigt häftigt namn.

Ursäkta, har du sett den här killen?

Har du sett honom? Han heter Zak.

Ursäkta att jag stör, men har ni sett den här killen?

Jag heter Eleanor, jag skrev upp det.

Har ni sett en kille gå förbi? Så här lång, skäggig.

En riktig skit. Vad har hänt med dig?

Har ni sett honom? Vart tog han vägen?

Berätta nu.

- Vad sa de? - De har inte sett ett skit.

Du, Tyler... Jag har ont i fötterna.

Har du nån bil?

Tyler?

Kan vi gå på vägen?

Ursäkta mig.

Kan du svara, är du snäll?

Vet du, nu ska jag berätta en sak för dig.

När jag och brorsan campade vid Caffey's Inlet fanns där ett stort getingbo.

Jag gick dit, ung och dum, och drämde till med mitt basebollträ.