Disturbing the Peace

Skjut, Steve.

TEXAS RANGERS AVDELNING FÖR ALLMÄNHETENS SÄKERHET

Till James Dillon.

Vi vill härmed informera dig om att Steve Lucas dog förra månaden...

...inget åtal kommer att väckas mot dig.

Hörde du att borgmästare Cockran ska dubbla parkeringsböterna?

Han är inte borgmästare än.

-Mår du okej? -Hur så?

Catie sa att du var på baren går kväll.

Jag ska säga dig en sak. Jag gillar inte när folk håller koll på mig.

Jag satte på en ny kanna kaffe.

Tack.

-Hon sa att du fått dåliga nyheter. -Ja.

-Vem var Steve Lucas? -Han var en Texas Ranger.

Han var min partner, tills jag sköt honom.

Vad hände?

Vi skulle göra ett gripande utanför Dallas.

Den misstänkte överföll honom.

Ge inte ifrån dig ditt vapen när din partner tas som gisslan.

Då dör ni båda två.

-Men hur kunde du...? -Steve hölls fast bakifrån.

Han ropade sitt namn, vilket var signalen för att han skulle ducka och jag skjuta,

men kidnapparen måste ha misstänkt nåt.

Kulan förlamade Steve från halsen nedåt. Han låg på sjukhus i tio år.

Han dog förra veckan.

Han fick aldrig mer röra sin fru eller hålla sina barn.

Är det därför du är obeväpnad?

Jag har inte hållit i ett vapen sen dess, men håll inte koll på mig.

Jag ska sätta in det här.

-Hälsa den nya kassörskan. -Vilken nya kassörska?

Vad tror du de gör ända här ute?

-Frukost, kanske. -Ja.

-Tack, Catie. -Jag såg er inte i söndags, mr Bozeman.

Nej, förlåt. Jag kände mig lite krasslig, men jag hörde att din predikan var bra.

Ingen fara. Vi döms inte för antal predikningar vi går på.

-Jag har hört några riktigt jobbiga. -Sannerligen.

Phillip, du är min kampanjchef. Du ska pressa mina bidragsgivare.

-Jag behöver en kampanjfond. -Varför? Ingen annan har anmält sig.

Sista datumet är först om en vecka.

Är du rädd för att Jim Dillon ska ställa upp?

Jag är inte rädd för nån, särskilt inte för Jim Dillon.

-Ge mig en öl. -Vi serverar inte alkohol före fem.

Jag frågade inte vad ni serverar. Jag sa till dig att ge mig en öl.

Jag sa att vi inte serverar öl före fem.

Släpp.

Vad är det som pågår här?

-Ingenting, konstapeln. -Jaså?

Det ser inte ut som ingenting.

Ligg kvar, annars bussar jag henne på dig igen.

Gå ut härifrån.

Är du oskadd?

-Hej, Amanda. -Hej, Matt.

-Hur mår du? -Bra. Själv?

-Jämna plågor. -Bra.

-Det är varmt... -Ja!

På vägen hit funderade jag på om du vill äta middag med mig nästa vecka?

-Har inte du flickvän? -Nej. Inte nu längre.

-Det har varit slut ett bra tag. -Jag ska fundera på det.

Toppen.

Jag är oskyldig. Det var bara självförsvar.

Du får köra den gripne till häktet själv.

-Själv? -Ja. Jag blir kvar här.

Vad är det?

De kör in i stan och bara en av dem börjar bråka med den andre ser på.

Det är nåt skumt.

Kan du registrera honom?

Kom.

-Vart ska du ta med mig? -Akta huvudet när du kliver in.

Var tillbaka till middag.

-Ett ögonblick, sheriffen. -Ledamoten...

Jag vill prata om vad som hände på restaurangen.

Jag såg dig gömma dig hörnet. Det var säkert och bra.

Jag menar i går kväll när du drack.

-Jag var inte i tjänst. -Som sheriff är du alltid i tjänst.

-Vad vill du, Rogers? -Som borgmästare underrättar jag dig...

-Tillförordnad borgmästare. -Hur sa?

Du är inte borgmästare än.

Som tillförordnad borgmästare underrättar jag dig

att du har lagts till dagordningen på nästa förvaltningsmöte.

Vi tänker diskutera ditt beteende i går kväll och i morse.

-Jag är smickrad! -Ha en trevlig dag, sheriffen.

Ja, jag är där om 30 minuter.

-Han gjorde dig väl inte illa? -Nej.

-Han slog som en flicka. -Inte en flicka som du.

Kanske kan du komma förbi senare, så kan vi rida innan det blir mörkt?

Hästarna börjar bli rastlösa.

Ja, så kan vi ju inte ha det.

-Definitivt inte. -Visa mig. Gör det ont?

Nej, du är tuff.

MOBILANTENN

Hallå? Hallå?

-Dog din telefon precis? -Ja, jag har ingen täckning.

Det är inte säkringen.

Jag bör kolla vad som står på.

Se upp.

Vad fan...?

Herrn, hör ni mig?

Ligg kvar.

Hör ni mig?

Jag hör dig tydligt, din jävel. Hör du mig?

-Okej, vänta... -In i bilen!

-Vänta! -Sätt fart!

Okej, okej!

In med dig, för fan! Rör på påkarna!

Din jävel!

Han är fem kilometer bort. Gjorde precis en 10-8 efter en signal 21.

-Ärligt talat, vad betyder det? -I tjänst igen efter att ha stannat till.

321 PRP.

79 söder. 10-mile-märket.

Vi har 90 minuter på oss.

-God morgon, frun. -Är det nåt fel?

Ja, ni körde för fort.

Jag vill se körkort, registreringsbevis och försäkringsbevis.

Gärna, men...

Vad gjorde du?! Ingen skulle dö!

Kör härifrån, annars är det din tur!

-Fixar du det? -Ja.

Alltid ett nöje att se dig, sheriffen.

Ge mig nu komradion.

Res på er!

-Upp med händerna! -Gå bort till dörren!

-Tvinga mig inte att skjuta. -Sätt fart!

Gå mot utgången! Skynda på!

Sätt fart! Håll händerna där jag kan se dem!

Upp med händerna!

Så det var här de placerade dig efter att du sköt din partner?

Sheriff James Dillon, förmodar jag.

Jag är faktiskt förvånad över att se dig här.

Jag trodde att du och din partner skulle flytta fången ihop.

-Så brukar det väl gå till? -Vem är du?

Inte mycket som förändrats här.

Fortfarande likadant.

Jag heter Diablo. Jag är inte döpt till det, men mina vänner säger så.

Och mina fiender.

Nu undrar jag om du tänker vara min vän eller min fiende.

-Du vill inte göra nån här illa. -Ska du gripa mig då?

För jag vägrar åka i fängelse igen. Du får skjuta mig.

-Det vill jag inte ta reda på. -Det låter som ett hot.

Men jag förstår att det är paradigmet som du verkar inom.

Enkel betingning, lite som Pavlovs hund.

Du ser ett hot eller ett problem, och du tar itu med det.

Men det paradigmet gäller inte längre. Vi har ett nytt paradigm i stan,

och en ny sheriff.

Från och med nu lyder du mig, så kanske du klarar dig med livet behåll.

Fattar du, sheriffen?

-Fattar du, sa jag. -Ja, jag ska gripa dig.

Jag respekterar självförtroende.

Pyro, öppna valvet.

-Kom här, gullet. -Älskling!

Du ska visa mig till valvet.

-Jag kan inte. -Lyssna nu på mig!

Om du ljuger för mig om nånting alls, så blir jag riktigt irriterad.

Och resten av dagen... Ja, den kommer du inte att vara med om.

Valvet har ett tidlås. Jag kan inte öppna det, även om jag ville.

Det öppnas vid middag.

-Det är bara... -Okej.

Så om två minuter? Nästan som om vi kände till tidsschemat.

Ska vi ta en titt?

Öppna.

-Kom igen! -Okej.

Om du försöker lura mig skjuter jag dig i njuren. Fattar du?

-Oroa dig inte för det. -Det är inte jag som ska oroa mig.

Kom igen!

-Det är öppet. -Undan!

Ner på marken!

Här har du din dräng, sheriffen.

-Förlåt... -Det är fel tillfälle för självömkan.

-Lås in dem i kyrkan. -Sätt fart!

-Kom igen nu! -Håll er borta från kyrkan!

Ser man på, Catie Reynolds...

Du har minsann blivit stor.

Känner jag dig?

Nej, inte egentligen. Jag kände din pappa.

Lite mycket svavelpredikningar för mig, men det är väl en del av jobbet.

Så du är alltså tillbaka och försöker hålla ihop den här jävla hålan?

Vad vill du?

Jag är väl lite som den förlorade sonen som ska kassera in sin skuld.

Låter du oss vara sen?

-Inte än. -Det finns inget mer att stjäla här.

Det kommer det att finnas om 28 minuter.

Det är en pengatransport. Om det blir trubbel ringer de delstatspolisen.

Det får vi väl se.

Sätt dem i valvet.

Hej, Candi, hur är läget?

-Jag är skittrött. -Du är riktigt snygg.

Jag hatar dagskift. Ingen ger dricks.

-Ska jag bjuda på middag? -Du ger aldrig upp, eller hur?

-Hur många gånger har du frågat? -Arton med den här.

Jag började fyra i morse.

Vad sägs om "luddag".

Som brunch, fast mellan lunch och middag.

Kom igen!

Okej, men du måste lova att köra mig hem tidigt.

-Redan klockan sju. -Okej. Vi ses vid två.

-Hur mycket den här gången? -15 432 322 dollar.

Det får du många tacos för, va?

Det var rasistiskt sagt, men ja, en jäkla massa tacos.

Nu sticker vi. Jag måste vara tillbaka före två.

Kontrollerar förbindelsen, kom. Base Alpha One, kom.

Vi rör på oss.