Cardinal

–Du svarar inte i mobilen. –Den är avstängd.

–Sov du? –Nej.

Dyson skickade mig. De har hittat en kropp.

–Var är McLeod? –Hon vill ha dig.

Kolla, ett ungt par som köper en TV. Borde det inte vara en lycklig dag?

–De hatar varann just nu. –Cardinal.

Det är inte min rotel längre.

Det är ett barn. De tror att det kanske är hon.

–Jag trodde att du var i exil. –Jag med.

–Är det ert fall? –Ja, en av våra var först på plats.

–Vem har varit in? –Collier, jag och en civilperson.

Jag har tittat in för att få grepp om läget.

Okej, mina herrar. På med dräkterna och in med er.

Kom hit, Fox.

Det är mycket snö att gå igenom. Vi behöver tält, generatorer...

–Jag behöver dina kängor. –Mina kängor?

–Sen kan du åka hem. –Sir?

–Har du barn eller husdjur hemma? –Jag har två barn.

Deras DNA kontaminerar brottsplatsen nu.

–Den orörda brottsplatsen du störde. –Jag svär att...

Om vi lyckas fånga den här killen en dag–

–får hans advokat inte ha några frikort p.g.a. dig.

Så av med dem.

Vissa ansiktsdelar är svårt sargade, troligtvis orsakat av djur.

Vänstra ögat saknas. Högra ögat är skadat, men intakt.

Kroppen är klädd, ett par jeans. Vänsterbenet är vridet...

Vatten verkar samlas här, så hon ligger nog på ett avlopp.

...delvis fäst i hennes skalle.

Vattnet täckte nog henne och sen frös det till is.

–Det är hon. –Är du säker?

Blå huvtröja. Hon hade det när hon försvann.

Okej, få det överstökat då.

–Ska du inte säga "jag sa ju det"? –Jag har inget att säga.

Hon kunde ha rymt. Varit med någon kusin i Temiskaming.

–Därför fortsätter man leta. –Vi försökte och vi misslyckades.

Det borde vi ha som motto.

Om jag ger dig fallet , måste du lova att inte tappa greppet.

Visst.

Du kan inte jobba med McLeod. Han är i rätten.

Vem då? Du skämtar? Hon har ju precis börjat här.

Då får hon lära sig av den bästa.

Det ska bli kul att jobba med dig.

–Hur länge var du på ekobrott? –Fem år.

Har du jobbat med mord? Brottsplatser eller dylikt?

Nej, men jag känner till fallet och dess historia.

Alla utom du trodde att Katie Pine hade rymt iväg.

Hur visste du att hon blivit bortförd?

Var försiktig, såna frågor gav mig sparken från mordroteln.

Jag trodde det var för att du skällde ut din chef.

Är det vad du har hört?

Jag hörde att du körde slut på alla när du jobbade med fallet.

Sen somnade du framför ratten och körde in i en container.

Fel, det var en vattentank. Såna är mycket dyrare.

Som min nya partner vill jag att du tar hand om mina aktiva fall.

Dussintals olösta inbrott. Det är bara att köra igång.

John är svår att handskas med. Se till att stå upp emot honom.

–Var inte en jasägare. –Det är jag inte. Och sen?

–Säg aldrig emot honom. –Okej.

Katies kvarlevor har förts till kriminaltekniska labbet i Toronto.

Det tar några dagar och sen får du tillbaka henne.

Vi behöver ställa fler frågor och gå igenom alla saker igen.

Jag är ledsen att utsätta dig för det igen.

Vi satsar alla våra resurser på det här, Dorothy.

Det har du sagt förut. Sen slutade du leta.

Vi ska tända en brasa för Katie. Du får gärna komma.

Jag vet inte. Det skulle inte kännas rätt.

Låt folk tro vad de vill, John.

Jag vet att du gjorde allt för att hitta Katie.

–Delorme. –Katie var inte hans första offer.

Du ville veta vad jag tror. Hon kände honom inte.

En liten flicka mördas och du tittar närmare på grannen eller en morbror.

Jag tittade på barnvakter, bandkamrater och kusiner.

Jag kan allt om hennes liv. Hennes favoritlåt var Shake It Off.

Favoritmat: inlagda persikor. Bästis: Tina. Pojkvän: Arnold.

Jag känner Katie Pine och den här killen var en främling.

Han förföljde henne och valde rätt tillfälle.

Och vem gör så? En återvändare.

Det är bara ett problem. Inga fler kroppar.

Såvida vi inte har missat dem.

När jag tog fallet, la jag märke till ett annat fall.

Billy LaBelle, 10 år. Han drunknade i sjön. Minns du?

Ja, en olycka. Det fanns vittnen.

Nej, Labelles mamma gick för att hämta cigg.

Billy var död när hon kom tillbaka. Ingen såg det hända.

Ingen såg vad som hände? Så en seriemördare slog till?

LaBelle hittades med huvudet uppåt.

Jag pratade med tre olika rättsläkare och alla sa att det var konstigt.

Kroppsdelarnas tyngd vänder ansiktet nedåt–

såvida det inte var en olycka.

Ett ungt barn, ensam, liten och sårbar.

Det är så såna här killar börjar.

Han höll LaBelle under vattnet tills lungorna fylldes.

Ser honom i ögonen hela tiden och fick sitt livs största kick.

–Vad tror Dyson? –Strunta i Dyson. Jag frågar dig.

Det verkar långsökt. LaBelles mamma var ju där.

Tidsramen stämmer inte.

Vi ses i morgon.

–Är vi klara? –God natt.

Var det din nya partner?

–Vad ville han? –Höra sig själv prata.

Westbrook–huset är grönt. Jag tar Chalmers Street nu.

–Vem är du? –Jag är John Cardinal, mrs LaBelle.

Jag sa åt honom att inte hoppa i. Att han skulle vänta på mig.

Han var ett riktigt blötdjur som älskade att bada.

Så ni var där i ungefär en timme–

–och sen gick du till bilen för att hämta cigaretter?

Hur långt bort stod bilen?

Högst fem minuter bort. Är något fel? Jag har redan berättat det här.

Jag vet att det är svårt. Jag gör bara en uppföljning.

Så du var borta i 10 minuter–

–och när du kom tillbaka hittade du Billy i vattnet?

–Och då var klockan runt 10? –Ja.

Mrs LaBelle–

–jag pratade med din vän i morse, Rosalyn Garret.

Hon var med dig kvällen innan Billy dog.

–Ni var på Legion tillsammans. –Det låter korrekt.

Ni var uppe sent. Till stängningsdags.

–Vad har det att göra med Billy? –Jag vill få ihop tidsramen.

Du var uppe till klockan två och roade dig–

–och på morgonen dagen efter åker du till stranden med din son.

När jag tittade på bilderna som togs vid sjön–

–såg jag ingen filt eller picknickkorg.

Picknickkorg? Jag äger ingen picknickkorg.

Jag vet att det här är svårt och jag vill inte förvärra din smärta.

Min son är död. Vad kan vara mer smärtsamt än det?

Om du inte var med honom den morgonen.

Om du sov ruset av dig och han var vid sjön helt själv.

Jag måste veta sanningen.

Jag vill att du går.

Har du tid en stund, McLeod?

Det är rättsläkaren och jag behöver en till hjärna i rummet.

Helvete.

Det här är John, Len. Jag har kriminalare McLeod med mig.

Allt är bara preliminärt, så ni får ha lite överseende.

Innan ni börjar, vill jag presentera mig själv.

Jag är kriminalare Lisa Delorme. Det är mitt fall.

–Ska jag ringa upp senare? –Det är alla. Varsågod, Len.

Stor påverkan av djur, så det är mycket vi inte kan veta–

–men hand– och fotleder hade märken, så hon var bunden.

Petekier i hennes återstående öga tyder på att hon blev kvävd.

–Strypt? –Kanske, det går inte att avgöra.

Magen var tom. Hon hade inte ätit på minst 24 timmar.

Vad gäller mördaren, hittades inget blod eller hårstrån.

Toxikologianalysen visar spår av Bensodiazepiner, men–

–inga spår hittades av sexuell aktivitet.

Hennes högra öga är en annan femma.

Fyra skrubbsår. Två uppe, två nere. Leukotrien B4 hittades.

Det tyder på inflammation och att skadorna uppstod innan hon dog.

–Vad innebär det? –Det kan vara slumpmässiga skador.

Eller vara från ett spekulum. Som höll hennes öga öppet.

Och det är allt jag har för tillfället.

–Tack, Len. –Visst.

Han ville att hon skulle se honom. Precis som Billy i vattnet.

Inte nu igen. Har han kört sin återvändar–teori?

Maureen LaBelle ljög. Billy var själv morgonen han dog.

Du har redan ett offer. Leta inte efter fler.

Fortsätt med inbrotten.

Jag behöver alla olösta fall med saknade minderåriga personer.