The Last Station

Allt jag vet...

vet jag endast därför att jag älskat.

Lev Tolstoj - "Krig och fred"

JASNAJA POLJANA TOLSTOJS GODS, 1910

Lev Tolstoj-

-författare till "Krig och fred" och "Anna Karenina"-

är världens mest hyllade författare.

Älskling?

Han ogillar privat egendom och förespråkar passivt motstånd.

Vissa betraktar honom till och med som ett levande helgon.

Å, älskling...

Han ägnar sig helhjärtat åt att sprida sin nya doktrin-

-och grundar med Vladimir Tjertkov den världsomspännande tolstojanismen.

MOSKVA TOLSTOJANERNAS HÖGKVARTER

Men sexuallivet...

Ni är 23. Ingen lätt ålder om man vill iaktta avhållsamhet, eller hur?

-Tolstoj ogillar ju sexuella förhållanden. -Han föraktar dem.

Jag vill inte betona saken alltför mycket-

-men i fjol anställde jag en betjänt som förförde två husor. Han var mycket arg.

Det är inget problem. Jag är vegetarian.

Jag menar, jag lever i celibat. Jag är även vegetarian.

Käre gosse, tänk vilken ynnest det vore för er att bli Tolstojs privatsekreterare.

Vladimir Grigorovitj, jag förstår till fullo vilket privilegium tjänsten innebär.

Men sedan jag blev tolstojan, har jag blivit så ivrig att lära-

-att diskutera idéer, att fullända min själ.

Ja. Nåja... Vi har mycket att göra om vi ska förmedla hans idéer till folket.

-Vi? -Ja, vi.

Om vi kan sporra spridandet av passivt motstånd... Tänk bara, Valentin.

Tusentals vanliga ryssar som kastar av sig...

sekler av politiskt och andligt förtryck.

-I sanningens och frihetens namn. -Sanning och frihet. Ja, ja.

Men likväl har vi många fiender.

-Fiender? -Kom.

Tsarens polis.

De kommer att skugga er...

och kyrkan skyr inga medel för att få in honom i fållan igen.

Och sedan har vi förstås grevinnan.

Hennes envisa svaghet för privat egendom...

hennes offentliga kritik av vår rörelse.

Han behöver en man med er intelligens i sin närhet.

Någon som förstår hans mål.

Och jag får fortfarande inte träffa honom. Jag sitter i husarrest.

Jag har en annan uppgift åt er, min vän.

Jag vill att ni ska föra dagbok åt mig.

Jag måste få veta vad som sker på Jasnaja Poljana.

Berätta vem som besöker huset...

om allt tal om rättigheterna till hans verk...

all kontakt med kyrkan, allt grevinnan säger.

-Allt? -Hon är mycket, mycket farlig.

Lycka till, min gosse. Och kom ihåg vad jag sa.

Skriv ner allt.

Kör!

God morgon, Ers nåd.

Ers nåd? Ers nåd?

Om så hjärtat slutade slå, skulle jag ändå rida i dag.

-Er puls är mitt ansvar. -Nej, det är mitt!

Ta på en rock i så fall. Till och med solen är kall i dag.

Det här är olidligt! Folk är parasiter!

"Grevinnan Tolstoj har fjärmats från sin make. De talar knappt med varandra."

De skvallrar om oss i Paris.

"De delar inte en enda religiös eller politisk ståndpunkt."

-Har de fel? -Det angår dem för tusan inte.

Varför skriver ni ner allt vi säger? Låt bli det.

Dusjan Petrovitj, nu klottrar ni igen.

Å Leovotjka, varför envisas du med att klä dig så där? Som en fåraherde.

-Det var inte meningen att såra dig. -Du är greve, för Guds skull.

-Älskling, vart ska du? -Rida med Sasja. Ingen lunch för oss.

-Lev Nikolajevitj, ni glömde er rock. -Är ni orolig?

Ja, för ni vägrar vara rädd om er.

TELJATINKI TOLSTOJANSKT KOLLEKTIV

Teljatinki grundades av Vladimir Grigorovitj som ett centrum för rörelsen.

Här är vi alla jämlikar, precis som Tolstoj lär oss.

Här råder frihet.

-Vilken vacker dag. -Ja, men vi kommer att få betala för det.

Där är redskapskjulet. Det där är mötessalen och här är sovrummen.

God middag.

De väntar er på Jasnaja Poljana i morgon bitti.

Ni måste i väg tidigt, resan tar två timmar.

-Jag ser fram emot det. -Ja, ni har tur.

Vi avundas er allihop.

Vi ses i morgon.

Om vi är förskonade.

Och ut.

In.

Kom in.

-Jag tog med ett glas te. -Det var väldigt snällt.

Det är din första dag.

Njut av den.

Har du träffat Sergejenko?

Ja, i går kväll.

-Vad tycker du? -Han verkar väldigt ärlig.

Tack.

-Vad är det? -Är det vad du tycker?

Jag har precis kommit hit. Vad var det du hette?

Masja. Men du borde ändå säga vad du tycker.

Inte bara om honom. Precis som vi alla bör göra.

Ja.

Ursäkta mig.

Tack för teet.

Han är en patetisk gammal stelbent träbock-

men, visst, han är ärlig.

Hallå?

Hallå?

Ursäkta mig.

Ni där! Är ni den nye sekreteraren?

Ja. Valentin Fedorovitj Bulgakov.

Pappa är ute. Ni kan vänta uppe i biblioteket.

Jag är så glad att ni är här!

Jag är så glad.

-Prosit. -Ursäkta mig. Så förfärligt genant.

Jag nyser ibland när jag blir nervös.

Vladimir Grigorovitj har redan skrivit utförligt om er.

Den där behöver jag inte, däremot er hjälp.

Mitt manifest mot regeringen kräver hårt arbete.

De begår sina idiotiska övergrepp fortare än jag hinner nedteckna dem.

-Och så har vi den nya boken. -Vladimir Grigorovitj berättade om den.

Ni säger att alla världens religioner delar sanningar.

Nej, en sanning. En enda grundprincip. Kan ni gissa vilken?

Kärlek. Det är enkelt.

Men nu vill jag tala om er.

Hur mår ni? Och hur gick resan? Kom och sätt er.

Jag föddes på den där soffan. Nej, nej, sitt.

Jag själv, min bror, mina barn...

-Fem eller sex av dem, åtminstone. -Gratulerar.

Jag har läst era essäer.

Hur går det med arbetet?

Min gosse, vad är det?

Jag har gjort er upprörd på något sätt. Var det soffan? Det är bara en soffa.

Soffan är underbar.

Jag är väldigt glad.

Ni är så vänlig mot mig.

Jag är en obetydlig person, och ni är Lev Tolstoj-

-och ni frågar mig om mitt arbete.

Jag ska hämta ett glas te åt er. Vila nu.

Ja, för sen har vi mycket att göra, tillsammans!

Ja.

Ja.

Gud...

Det är verkligen en häpnadsväckande maskin.

Mamma, de här människorna har ingenting.

Bönderna är inte fattiga därför att de är jordlösa.

De saknar viljestyrka och de super.

Jag säger inte att de ska få egen jord. Privat egendom är roten till det onda.

-Vi borde ge bort vår. -Herregud, till vem då?

Precis, det är löjligt.

Du tror att bönderna är moraliskt överlägsna för att de är fattiga.

Jag tror att välstånd korrumperar oss alla.

-Det är en av rörelsens hörnstenar. -Gud, jag vet allt om rörelsen.

Om bönderna hade pengar skulle de inte omge sig-

-med betjänter som kostar tio rubel i månaden.

Nej, de skulle slösa bort dem på sprit och horor.

Valentin Fedorovitj.

Vad tycker ni? Tror ni att folk om 50 år kommer att sitta till bords-

-medan vuxna män passar upp på dem?

Jag tror...

-Prosit. -Sluta klottra.

Ni tror att han är Jesus.

Han tror själv att han är Jesus.

Jag är inte...

Jag tror inte att Lev Nikolajevitj är Jesus. Jesus är Jesus, men...

-Men vad då? -Jag tror att han är en av profeterna.

Gud talar genom honom. Jag känner igen tonfallet i hans röst.

Jag står inte ut!

Inte undra på att jag känner mig ensam, jag är omgiven av idioter.

-Nu är du löjlig, mamma. -Är jag?

Jag måste lyssna på ert prat om kärlek, Gud och jämlikhet...

fast jag mycket väl vet...

att greve Storsinthet tänker ge bort allt vi äger.

Varför tjatar du om det där?

Varför skulle vi tjäna på det arbete jag gör nu...

som bara är ägnat åt folkets bästa?

Sluta skriva! Sluta skriva, nu!

Låt mig demonstrera min present. Den är faktiskt märkvärdig.

På samma sätt nu, ett samhälle av svält...

...och segregering...

Jag inser, inte bara med mitt förstånd...

Det är er röst.

...utan med min själ...

Det är er röst. Det är underbart! Det är underbart!

Det är tröttsamt. En annan märkvärdig uppfinning kommer att ersätta den.

Ursäkta mig.

Vad än alla människor i världen säger...

Lev Nikolajevitj är något av en luddit, är jag rädd.

Det är ett brott. Ett brott som begås inte bara en gång, utan ständigt.

Jag vet att jag med mitt överflöd...

Det där var bättre.

Så vackert.

Väldigt vackert, må jag säga.

Är era föräldrar ofta så burdusa mot varann?

Mamma förstår inte min fars mål.

Inte sedan hans arbete som författare kom i andra hand.

Hans andliga engagemang förargar henne.

-De har bråkat om det i åratal. -Hon menar säkert väl.

Jag ser en fin, ung man framför mig.

Klara ögon, trevliga drag, ganska stilig på ett lustigt sätt.

-Tack, Ers nåd. -Kalla mig Sofia Andrejevna, snälla ni.

Vi håller inte på etiketten här, som ni nog har märkt.

Så många unga män nuförtiden fördärvar sitt utseende genom lössläppt leverne.

Men ni...

Ni är en äkta tolstojan, det ser jag.