Peterloo

Efter 20 år med krig i Europa-

-besegras Napoleons Frankrike till slut i slaget vid Waterloo-

-av den brittiskledda allierade armén anförd av hertigen av Wellington-

-jämte de preussiska styrkorna anförda av fältmarskalk Blücher.

Premiärministern.

Mina lorder, det är onödigt att uppta husets uppmärksamhet längre-

-om det förslag som jag ska lägga fram.

Jag har uppmanats av hans kungliga höghet prinsregenten-

att föreslå en åtgärd med syfte-

-att hedra hertigen av Wellingtons ära.

Efter en sådan heroisk insats som den av den 18 juni-

-efter en seger som gav prov på fältherrens allra finaste egenskaper-

-för defensiv och offensiv krigföring-

-för motstånd och anfall, för tapperhet, ihärdighet, skicklighet-

-så frågar jag, efter en seger som saknar like i historien-

-om parlamentet kan sägas göra sin plikt-

om det nöjer sig med ett stort tack-

-och inte ger ytterligare bevis för folkets tacksamhet-

-för den tappre ledaren och en sådan betydande seger?

Om det skulle vägra att ordna tillräcklig försörjning-

-för den firade erövraren och hans familj?

Jag föreslår att detta hus anslår till hans nåd hertigen av Wellington-

-som ytterligare bevis för nationens tacksamhet-

en summa på 750 000 pund!

Bra talat!

General Byng, sir, lord Sidmouth kan nu ta emot...

Se upp för det steget, sir.

Kom in!

- General Byng, ers nåd. - Sir John.

- Herr inrikesminister. - Välkommen, sir. Sitt, jag ber.

Man tackar.

Låt mig se...

Ja, er far... Jag hoppas att han är vid god hälsa.

- Tyvärr inte, sir. - Just det! Nej, förlåt mig.

Jag njöt så av hans sällskap trots våra olika åsikter.

- En fin karl. - Tack, sir.

- Det är en stor ära att möta er. - Äran är bara min, ers nåd.

Era bedrifter har varit inget annat än... olympiska.

- Ni smickrar mig, sir. - Kom in!

God morgon, ers nåd. - God morgon, sir.

- Vill ni ha lite te, sir? - Nej tack, madam.

- Hur mår ni i dag, lord Sidmouth? - Mycket bättre, tack, mrs Moss.

Det gläder mig så att höra. Varsågoda. Tack, mina herrar.

Jag måste tillstå att det jag vet om livet är begränsat till soldatens.

Och förlåt att jag säger det, men jag har föga tid för politik.

Utmärkt, sir. Jag har själv föga tid för politik.

Ni, min herre, är...

...som klippt och skuren, om jag får säga det.

Hur kan jag stå till tjänst?

Jag vill utnämna er till norra distriktets befälhavare.

- Norra distriktet? Inte Irland? - Nej, sir, inte Irland.

Är ni kanske bekant med norra England?

Näppeligen. Min salig mor var från Yorkshire.

Hennes familjesäte var Wentworth Castle.

Wellington är full av lovord över era bedrifter.

Tack, sir. Jag hade äran att tjäna med hans nåd under många fälttåg.

Yorkshire är verkligen praktfullt.

Fast på andra sidan Penninerna, i Manchester-

-och i omgivande städer i Lancashire grasserar en sjuka.

Ett farligt hot om stegrande uppror.

- Verkligen, sir. - Kom in!

Ah, Hobhouse.

General sir John Byng. - Mr Hobhouse, min departementschef.

En stor ära att träffa er, sir John.

Framöver ska sir John ha full åtkomst till alla akter-

gällande upprorisk aktivitet i norr.

- Utmärkt. - Vill ni att jag börjar genast?

Det vill vi.

- Då så, sir. - Lysande.

- Är detta vägen till Manchester? - Ja, du är på rätt väg. Gå på bara.

Tack.

Joseph!

Kom, min son. Vi sätter dig här. Kom.

Kom igen. Vad är det här?

Vi tar av dig det här. Seså, min son. Så ja.

Seså, min son. Drick det här.

Seså, min son. Hör du, inget skrikande.

Seså.

Mor är här.

Mor är här.

God dag.

- Han blödde. - Allt bra, Aggie?

Det forsade ner i hans ansikte. Fast det var rätt åt honom.

Han har varit sen tre gånger den här veckan.

- Han är utmattad. - Han skrämde livet ur mig.

- Sa han nåt? - Nej, inte ett knyst.

- Då är han sig själv. - Ja.

- Låt bli den, pojk. - Nej, nej, nej.

Nu lägger vi den i säkerhet.

- Sitt stilla lite nu. - Vi ska snart äta, pojk.

- Ja, vi har väckt honom nu. - Joe?

Vi är alla här. Kom. Vi sätter dig upp.

- Är du hungrig, Joseph? - Jag har kokat soppa åt dig.

- Är allt bra, far? - Ja.

Sätt dig, far.

- Sätt dig, pojk. - Esther? Ta en sked till mig.

- Akta dig nu, det är varmt. - Här.

- Det är George. - Ja, han har blivit stor.

Det har han.

- Det är en bebis. - Ja, lilla Sarah, din systerdotter.

- Där är din morbror Joseph. - Hej på dig.

Hur var striderna, Joe? Var du med vid Waterloo?

- Låt honom vara, Robert. - Ja, han repar sig.

- Såg du Boney? - Upp med dig, din dumsnut!

- God kväll, far. - God kväll. -God kväll, George.

- Vi ses i morgon, Joe. - Roligt att du är tillbaka, Joseph.

- Vi ses, viktigpetter! - Vi ses.

En penny för en paj! Färska från i morse!

En penny för en paj. En halv för en halvpenny.

Färska från i morse!

- Nell! Jag tar en halv. - Varsågod. En halvpenny.

Här är den.

Färska ägg! En kvartspenny ägget! 1 1/4 penny för ett halvdussin!

- Allt bra, Nellie? - Ja.

- Hur är det med din son? - Ja, du vet.

- Ska du ha det vanliga? Hört nåt? - Han har kommit hem. Jo då.

Vad roligt! Hur är det med honom?

Han är inte sig själv.

Du får ett extra. Gör nåt gott till kvällsmat åt honom.

- Här är din paj. - Tack.

- Vi ses. - Ja.

Färska ägg! En kvartspenny ägget! 1 1/4 penny för ett halvdussin!

Färska ägg. En kvartspenny ägget. 1 1/4 penny för ett halvdussin!

Gott folk, hör upp

i dessa svåra tider

ty min sång om de fattiga

är värd att lyssna på

all handel är död

och vävandet gick i stå

men jag hoppas att om en tid

alla får det bättre

för vävandet har nu hamnat i skuggan

men solen den ska skina på vävarna igen

för vävandet har nu hamnat i skuggan

men solen den ska skina på vävarna igen

på vävarna igen

- Annie, snälla du. - Jag kan inte.

- Hur många vill du ha? - Ett halvdussin.

- Två. - Fyra.

- Tre. - Godaste smörpajen på fredag.

Le, Sarah.

- Så där. - Tack.

Kom nu, tösen.

- Har ni nåt arbete? - Nej, här finns inget.

Tyvärr, pojk.

Nåt arbete?

Jag till andra sidan av kanalen. Men där fanns inget.

- De skär ner lönerna nästa månad. - Skär ner dem ända in i märgen, mor.

- Och brödskatten hjälper ingen. - Jo, den hjälper de rika tiggarna.

- Jäkla bönder. - Det är inte bara böndernas fel.

- Det är regeringen, Mary. - Regeringen?

Jordägarna har regeringen i fickan. De flesta i regeringen är jordägare.

De blir feta på jord som de stal från oss.

Vad har det med brödpriset att göra?

Får de en dålig skörd så blir det kornbrist.

De låter ingen importera nåt från Frankrike eller Amerika.

De tvingar upp priserna och vi arma satar betalar femdubbelt för brödet.

- Är det brödlagarna? - De skulle hjälpa, men stjälpte oss.

- När har en regering hjälpt oss? - Det är sant.

- De feta blodsugarna nere i London. - De gör så vi alla svälter ihjäl.

Elva och en halv penny.

Ta det där, Esther. Vi klarar oss på resten.

Nej!

Hyran och elden

tar hälften av det vi får

och resten räcker knappt

till att förse oss med kött

av svälten och kylan

blir käken vår så klen

att vi knappast orkar

tugga tobak eller le.

Margaret Micklethwaite.

Vad gäller förseelsen förargelseväckande beteende-

-och ert berusade tillstånd då ni hittades i er husmors källare-

-råder det föga tvekan om att ni var och förblir-

-avgjort lösaktig, odiskutabelt lat och obestridligen störande.

Men vad angår brottet-

-stölden av två flaskor utmärkt rödvin-

-måste ni före min dom stilla min nyfikenhet, mrs Micklethwaite-

-och berätta vilken villfarelse som fick er att gå ner i källaren.

Jag var uppe på vinden och såg ett spöke som tittade på mig.

Och jag fick springa ner i källaren! Jag svär!

Sannerligen!

Så skrämd av gasten på vinden-

drack ni spriten i källaren.

Givet ert brotts dubbla natur-

-hänskjuter jag målet till kvartsårstinget-

-med rekommendationen att ni får tillbringa sju år-

-och begrunda era synder när ni ser ut över Botany Bay.

- Nej! Min son hemma behöver mig! - Tig!

Jag vill inte belasta staten med kostnaden för er transport.

Därför skall ni piskas, er och androm till skräck och varnagel.

Ni får sen tillbringa 14 dagar i fängelse-

- i tyst begrundande av era brott. - För ut henne.

Edward Wild. Varför var ni i närheten av Tib Street i Manchester-

den tredje november i fjol?

- Vi slog ner en vägg. - Varför? Vad är ni?

Arbetare.

- Var ni berusad? - Nej, sir.

Då kanske ni kan förklara varför ni gick in i herrekiperingen den dagen?