Below Zero (Bajocero)

NETFLIX PRESENTERAR

Dra åt helvete!

Jag vet inget, har jag ju sagt!

Låt mig vara! Jag vet ingenting!

Jag har ju sagt det!

Jag vet inget, har jag ju sagt!

Nej, snälla.

Snälla…

Var är hon?

-Jag vet inte. -Berätta.

Jag vet inte var hon är.

Nej, snälla…

Nu är du inte så tuff, va?

-Snälla. -Chino.

Jag vet ju inte var hon är.

Snälla…

Nej!

Sluta, din jävel!

Din jävla galning!

Temperaturer kommer att sjunka i större delen av landet och Balearerna.

Vi har väntat här i evigheter.

Hur länge tar det?

Okej, tack.

De dröjer ett tag.

…och periodvis starka…

Emma väntar på oss.

Åk. Jag byter däcket.

Är du säker?

Visst.

Älskling, sköt dig nu.

…moln och tidiga regnskurar…

Vi ses sen då.

Hej då, mamma.

Vad ska vi göra, pappa?

Pappa?

-Vad är det, gumman? -Vad händer med det gamla?

Däcket?

Det slänger vi.

Varför då?

Det är bara ett däck. Det viktiga är bilen.

Jag är snart klar. Stäng fönstret. Det är kallt.

För i helvete!

Lugna er lite!

Herregud, Carlos, kolla. Torka upp där först.

-Där. -Ursäkta mig.

Det är en svinstia här. Jag menar, allvarligt.

Släpp mig, snutjävel! Rör mig inte.

-Kom med här. -Rör mig inte.

Vilken kalabalik.

Vem är du?

Martín Salas.

Norra distriktet.

Okej. Här har vi det.

Du har en fångförflyttning. Första dagen och allt.

Och med Montesinos. Beklagar.

Omklädningsrummet är där borta.

Smaklig måltid.

-Du har örhänget igen. Rätt djärvt. -Det påverkar inte mitt arbete.

-Men chefen gillar det inte. -Äh, facket stödjer mig.

Jag borde tatuera ansiktet bara för att jäklas med honom.

-Martín? -Det stämmer.

Montesinos.

Har du gjort en förflyttning här förut?

Nej.

Det är svinkallt.

Fan. För att ta oss till fängelset måste vi ta småvägarna.

Annars tar det tre timmar till.

-Vi får se hur snöigt det är. -Det verkar okej.

-Varför göra det på kvällstid? -De har ingen fast tid.

Bara de är diskreta och säkra.

Det är därför vi inte får ha mobiler, och fångarna får veta i sista stund.

FÄNGELSE

-Hej. -God kväll.

-Varsågod. -Tack.

Sex fångar eskorterade av en patrullbil.

-Varför? -En anses farlig, en rumän.

Han ser ut som ett råskinn.

Chef för ett internationellt gäng.

Vapenhandel, sexhandel.

200 tjejer jobbade för honom när han greps.

Under en rutinsökning skar han halsen av en vakt

med en järnbit han hade gömt i skon.

Alltid är det nån.

Hoppas de andra är bättre.

Vi har alla möjliga typer. De flesta är småbrottslingar,

langare och inbrottstjuvar.

-God kväll. -Hej.

Kolla här. En politiker.

-Jaså, är han känd? -Kolla rum två, västra vingen.

-Följ med vakten. -Tack.

Ingen aning. En sån där siffernisse.

Mihai Lungo.

Du ska förflyttas.

MEDDELANDE OM FÖRFLYTTNING

Är du redo, Ramis?

-Äntligen. -Kom igen.

Klä på dig.

Du.

Nästa.

Lägg kläderna här.

Håll ut armarna.

Öppna munnen. Upp med tungan.

Rör på den.

Hosta.

Kalsongerna. Händerna bakom huvudet.

Okej. Klä på dig.

Din tur.

Lägg kläderna där.

Ut med armarna.

Öppna munnen.

Upp med tungan.

-Var är mina klubbor? -Nu börjas det.

Ni har stulit dem.

-Tyst med dig. -Helt otroligt.

Ni är avskyvärda. Ni borde skämmas.

Hosta.

Dra ner kalsongerna.

Jag fick dem för mina nerver.

Han har dem.

Klä på dig.

Herregud.

Ledsen, jag hittade dem.

Din tur.

Lägg dina kläder här.

-Vad är det här? -Ta inte av den.

-Min syrra gav mig den. -Jag ska inte ta av den.

Du ska ta av den.

Sätt fart.

Håll ut armarna.

Sno den inte.

Lugn, den stannar i påsen. Öppna munnen.

Sist tog ni några cd-skivor av mig.

-Är det mitt fel? -Jag menar bara…

-Vi borde få ha musik. -Ta dina kläder.

Du, din tur.

Visst är de jobbiga?

Det är ingen idé, Pardo.

Av dem får du inga pengar.

Lägg dem där.

Julio, eller hur?

-Jag föredrar Ramis, mitt artistnamn. -Öppna munnen.

-Du kan rutinen. -Jag är proffs, till skillnad från dem.

Du har ingen skam, Ramis.

Jag är konstnär.

Okej. Klä på dig.

Din tur.

Inga personliga tillhörigheter under förflyttningen.

Jag studerar.

-Ska du öppna eget i finkan? -Inte här. I Karibien.

Bästa baren nånsin.

Ni är inbjudna till invigningen.

-Jag är inte långsint. -Lägg kläderna här.

-Vad säger du? -De sitter för hårt.

Synd för dig, ditt kräk.

Hosta.

Dra ut kalsongerna.

-Händerna bakom huvudet. -Du älskar att se kukar.

Vad sa du?

Ingenting.

Dra ner kalsongerna och gå ner på huk.

-Varför då? -Du hörde mig.

Men…

Dra ner dem och gå ner på huk.

-Men… -Ska du ha en smäll?

Okej.

Och hosta.

Ta i mer.

Ställ dig upp.

Ta dina kläder.

-Jävla as. -Vad sa du, din snorvalp?

-Hör du! -Hör du, din jävel.

-Sluta! -Vad gör du?

Vad jag gör?

Jag är trött på de här kräken.

Kom igen, släpp honom.

Försvinn.

Är väskorna klara?

Ja.

Då sticker vi.

-Händerna. -Stanna. Vänta där.

Kom igen.

Varsågod.

Handklovarna då?

-Ni måste ta av dem. -Över min döda kropp.

Kliv in.

Skynda på. Det svinkallt.

Tack.

Nästa.

Din tur.

In med dig.

Kom igen.

Vad då? Jag samarbetar ju.

Sätt dig ner i så fall.

-Varför har bara jag handfängsel? -Jag har kollat din bakgrund.

-Det hände en gång. -Försöker du nåt dödar jag dig.

Det där var onödigt.

-Ha en bra kväll. -Tack. Lycka till.

Hör på…

Du måste slappna av lite med reglerna.

Det kan vi inte göra, Montesinos.