It's Nifty in the Navy (Flådens friske fyre)

Då är det kurs Lynæs!

lyssna till Annes hjärtslag när hon nu ger det glatta lag

och pulsen bankar av älskogsglöd

hon är ung och oerfaren men har oss dock i sitt nät

vi kastar ankar i hennes sköte

hon är vår kärlek till sjöss de är så våta, hennes kyssar

och hennes midja är utan fel

hon är vår flottas skräck hon är så feminin och fräck

men hon är envis, stolt och stel

när hon sätter alla segel

ser de andra bara hennes akterspegel

lyckligtvis är hon ett skepp och inget jungfrutidsfördriv

som kunde falla för en husar

då hon fick en liten båt som hela tiden gör sig våt

då tycker vi alla att vi blev far

hon är vår kärlek till sjöss de är så våta hennes kyssar

och hon kan glädja och göra nytta

hon är vår fiskeflottas fröjd och vi beundrar hennes dygd

jag är hes som en korp

av att viska hennes namn

hon är kroken, vi är agnet

och vi öppnar vår famn

för hon fyller oss med saknad

från för till akterstäv

hon vill lägga oss i graven

innan vi når fastlandet

hon kan vrenskas som en häst

därför ska hon tas i kragen

innan hon förs i säker hamn

Saktar han inte av?

Man märker att det är första dagen ni är här.

Inte sen de har fått den nya kuttern. Det är ett avtal vi har.

Karlsen!

Den kuttern blir min död.

- Vill du gifta dig med mig? - Nej, inte i dag heller.

Ta emot.

Hej, Hanne!

- Smörj motorn. - Ja.

Kan du inte spola däcket? Du är en bra kamrat.

Jag tar hand om fiskarna. Du får gå hem och muntra upp far.

Han är inte alltid så lätt. Varför gifter du dig inte med Svend?

Det är alltid fel som friar.

Även den störste nappar förr eller senare på kroken.

- Var det nån fisk i dag? - Massor, men det är snart förfallodag.

- På de vanliga villkoren? - Ja, 150 i förskott som vanligt.

Minst. Jag har snart betalat hälften av er nya båt.

- Kommer du inte över och hejar? - Jag ska bara över till den gamle.

Skål, du gamle.

Hur går det?

300.

Här ligger man overksam, bunden till sänghalmen-

medan ni andra...

Nej, jag minns en gång.

Det var väl nittonhundra...

- Trettioett. Vad sa doktorn? - Badsanatorium.

Medicinska bad. Växelbad. Det är mitt enda hopp.

Om det inte händer något oförutsett ska amorteringen snart vara inne.

Då kan vi tänka på sanatorium.

Postens Jan har precis varit här med ett brev. Det ligger på bordet.

Det är en kallelse till marinen.

Men se nu efter vad det är.

Skit.

- Vad är det? - Det var det.

Det har hänt dig. Synd att man inte får nåt motstånd.

- Hej, Svend. Jag har ett brev. - Ser du inte att jag arbetar?

Det är en inkallelseorder.

Hej! Valdemar!

Valdemar!

Valdemar!

Hej!

Valdemar, du är inkallad!

Ni är skyldiga 10 450 kronor som vara betalda innan förfallodag.

Vi har inte en chans att skaffa fram pengarna.

Det skulle ni ha tänkt på innan ni köpte kuttern.

Ja, men vi kunde ju inte veta att vi inte skulle få anstånd igen.

Ni vet att staten kan kliva in och ställa garanti.

Ja, för då Hans Jacobsen blev inkallad förra året...

Tack!

Ni glömmer en sak: Att kutter H187 inte tillhör er.

Den tillhör Peter Hansen.

Den står i min fars namn för att vi använde hans båt som delbetalning.

Er far är väl knappast inkallad.

- Söta fröken Mortensen... - Jag är absolut inte söt!

Nå...

Nu räcker det! Banken har vissa regler och bestämmelser.

- Får jag tala med bankdirektören? - Han har inte tid.

Ni kanske kan förmå honom till ett pyttelitet samtal?

Bankdirektören vill inte störas.

Fröken Mortensen?

Åh! Mina papper. Nej!

Det var väl synd.

Kan jag hjälpa er? Så där. Nu ska vi se.

Så. Obligationerna faller nog.

Om jag hjälper er kan ju alla komma och be om anstånd.

Dessutom är jag inte enarådande. Jag måste ta hänsyn till styrelsen.

En bit med ost?

- Är det fett under? - Nej, skulle det vara det?

Nej. Tack.

- Kan ni inte föreslå något? - Jo.

- Se till att skaffa pengarna. - Ja tack.

- Kan man inte tjäna pengar i marinen? - Jo. Fem kronor om dan plus kost.

- Kan ni inte hyra manskap till den? - Jo, men de ska ju också ha betalt.

Ni kan räkna med mig. Utan hyra, naturligtvis.

Jag kan följa med ut, men jag kan inte vara skeppare.

Nej nej.

Nej, tyvärr. Om det hade varit för 30 år sen...

Men nu... Gikten har tagit makten från mig.

Jag kommer aldrig ut från den här sängen.

Hanne, räck mig romglaset.

Ja, far.

Har jag nånsin berättat för er om det stora åläventyret?

Det var nittonhundra...

Trettioett!

Det var andra gången jag upplevde det. Nu ska ni få höra.

Liksom första gången så var det första fullmånen i juni.

Vinden var "sydost" med kraftigt fallande barometer.

Havet luktade så skarpt den natten.

Svaga dimbanker samlade sig längs kusten.

Då kom de, de stora blankålarna.

Miljoner. Uppe på ytan.

På väg till Sargossohavet för att yngla av sig.

De gick upp längs med kanten.

Jag stod i stäven, jag kände lukten av dem.

Vi riggade nät. Jag hoppade i jollen-

- spände ut nätet mellan kuttern och jollen.

Jag rodde. Vi samlade upp dem allihop.

Tusen pund ål på fyra timmar!

Vad var det?

Ja, det var då, innan gikten förstörde allt.

Vi utnämner härmed dig till tillförordnad skeppare på Anne II.

Hanne, räck mig glaset.

Nej, far. Nästa gång jag tar order, blir det ombord.

Du är en pojkflicka.

Om han klarar det, så ska han få sin kurvistelse.

Om vi så ska stjäla pengarna.

Ska du ut och fiska igen, Peter? Jag trodde du var sjuk.

Ja, det trodde jag också.

Men det ska skaffas pengar till amorteringen då pojkarna ligger inne.

- Ni kan väl få anstånd i banken. - Har försökt.

- Men då båten är min, så vill de inte. - Tråkigt.

Så är det när fäderneslandet kallar.

Och nu är de i den kungliga danska marinen.

Jag kan se dem framför mig.

Stormomsusade med skum för bogen på det stora, böljande havet.

Kliv akter om babord! Uppställning!

Fatta kaständarna!

Förste man klar att kasta.

- Nästa! - Nu ska du få se här.

Nästa.

- Vänster om! - Bra. Nästa.

Nästa!

Nästa.

Fyra. Ett, två, tre, fyra. Ett. Två.

Höger om!

33. Ja tack, 25 öre.

- Jag ska hämta min bössa. - Det är 25 öre.

Tack.

Se till att sätta igång. Det är inget vilohem!

- Jag är trött på Peters växelbad. - Bara puts. Det är 3,25 i lådan.

- Ska ni inte hälsa? - Nej.

- Ska ni inte hälsa? - Jo, hej.

- Ska ni inte hälsa? - Från vem?

Höger om!

Marsch!

Lynæs!

In och klä om för permission. Manöver!

Kan ni inte se er för? Varifrån kommer ni?

- Lynæs. - Jag är från Balle.

Försvinn!

Papper, papper, papper.

Och så är man barnflicka för en samling civila landkrabbor.

Är det ett liv för en sjöman?

- Far, kan vi inte gå... - Nej, vi åker hem.

Jan, manöver!

- Manöver. - Enligt sjöfartsreglerna...

Det är jag som är skeppare här!

Det var skit.

Det var inte mycket. Alla de andra hade massor av fisk.

Jag förstår det inte. Fiskarna är inte var de var förr i tiden.

Vi har varit på alla bra platser.

Varför använder du inte ekolodet?

Jag känner inte till sån där modern skit.

Kan du inte lära mig det?

Jo. Kom.

Alltså: Det översta är ytan.

Botten. Och strecken i mitten är fisk.

- Och radion känner du ju till. - Ja. Vet du vad...

- Hur mår ni det egentligen? - Vi? Vi mår bra.

Sådant vill vi inte se mer.

- Är det inget ni saknar? - Jo, dig.

För du gör världens bästa köttbullar.

- Ta av blusen. - Det kan jag inte.

Nå.

Då måste vi ta reda på det.

...två, ett, två, ett, två...

Höger om. Ni drar till höger fots häl och vänster fots fotknöl.

Armarna ner längs sidan. Händerna hålls knutna in till låret.

Titta uppåt. Följ då med!

Om igen. Handflatan intill låren.

Vi försöker en gång till. Höger om!