Queen of Hearts (Dronningen)

- Hej, mamma! - Varför har ni inte åkt än?

Det vet vi inte.

- Var är pappa? - Han är där inne.

Varför har ni inte åkt?

De har ringt från Stockholm. Polisen. De vill att jag kommer upp.

Varför?

Jag vet inte.

- Jag följer med. - Nej, stanna med flickorna.

Det behövs inte.

Det är bäst om bara jag åker. Rebecca kommer också.

- Ska jag köra dig till flygplatsen? - Jag har beställt en taxi.

- Ringer du när du kommer fram? - Ja.

HJÄRTER DAM

Mamma. Det är nån i badrummet.

Det är en jag hjälper på jobbet. Har du hittat dina skor?

- Nej. - Då får du ta med andra.

Jag trodde vi hade ett avtal.

Nej, vi hade en diskussion i vilken vi inte enades.

Jag har inte mina patienter på besök här hemma.

För att de lider av alla möjliga smittsamma sjukdomar.

Det här går inte. Det är vårt hem och vi ska inte ha folk springande.

Det är människor som behöver hjälp.

Nu diskuterar vi inte om de behöver hjälp.

- Vi diskuterar om de ska vara här. - Jag orkar inte med det här.

Det kommer inte att fungera när Gustav flyttar hit.

Kan det inte få finnas en plats där flickorna är fria från ditt jobb?

En enda plats där flickorna får ha sin mamma för sig själva?

De tar inte skada av att få besök av verkligheten. Va?

Varför kan du aldrig bara säga: "Okej, Peter"?

Varför ska allting behöva diskuteras in i det oändliga?

Det är mitt hem också. Jag har rätt att säga vad jag tycker och tänker.

Okej, Peter.

- Jag förstår, Peter. Du har rätt. - Nej, nej, nej...

Jag har sån tur. Det vet du, va?

Ja, jag vet det.

Hade du druckit alkohol den kvällen?

- Ja. - Hur mycket hade du druckit?

Två-tre glas.

- Två eller tre? - Tre.

Hur många män har du varit på dejt med det senaste året?

- Under tio? Över tio? - Under tio.

Och hur många av dem har du haft samlag med?

Alltså, du måste vara förberedd på att försvararen går rätt hårt åt dig.

De vill gärna måla upp en bild av en kvinna som själv ville. Okej?

Så hur många?

- Sju, tror jag. - Tror du?

Nej, jag... Sju.

Bra.

Du kommer att klara dig fint i rätten.

Tycker du att det är många?

Du har inget att skämmas för. Överhuvudtaget.

"Den första biten var kaninhålet som en tunnel."

"Då svängde det så plötsligt att Alice inte hann tänka"-

- "på att stanna och hon föll och föll ner i en brunn."

"Antingen var den mycket djup eller så föll Alice mycket sakta"-

- "för hon hann se sig omkring och fundera på vad som skulle ske."

Mamma? Varför får jag inte stanna uppe till när Gustav kommer?

Jamen, de kommer sent.

Jag lovar att inte säga nåt till Frida.

- Han är här i morgon när ni vaknar. - Är vi hans familj nu?

Det har vi ju varit hela tiden.

- Varför har han inte bott hos oss? - Du vet ju att han bott hos Rebecca.

- Varför? - För att hon är hans mamma.

Han kunde inte bo i två länder samtidigt.

- Så pappa ville hellre vara med oss? - Det är inte fullt så enkelt, gumman.

Nu ska du inte tänka mer. Nu ska du sova.

- God natt. - God natt.

Hallå.

Hej. Är ni här redan?

- Välkommen, Gustav. - Tack.

Det är roligt att se dig.

- Har ni haft en bra resa? - Ja.

Nyckelringen är till din nya nyckel.

- Jag gjorde teckningarna. Fina, va? - Tack.

Jag gjorde det där trähjärtat av trä. Vi har en verkstad på skolan.

- Med en maskinaktig, en maskin... - Gå och sätt er nu. Kom igen.

- Vad ska du ha? - Pappa, kan du hämta oss i dag?

Nej, i dag hämtar mamma er. Jag måste ordna lite med Gustav.

- Får jag följa med? - Nej, det är bara han och jag.

- Det är orättvist. - Ja. Det är det. Världen är ond.

Frida, sätt dig på din egen plats.

- Jag vill sitta hos pappa. - Du är en stor flicka. Kom igen nu.

Jag tänkte vi skulle åka och köpa lite saker till ditt rum i dag.

Javisst. Om du vill det.

Jag tänkte det kunde vara skönt att göra det lite mer till ditt eget.

Ja, klart.

- Kan du ta den där? - Ja.

Jag trodde inte ni hade kontakt med honom.

Han har kastats ut från skolan igen.

Rebecca ville sätta honom i internat- skola, men han går ut skolan här.

- Han börjar efter sommarlovet. - Kan han danska?

Det är ju det minsta problemet. Han är helt emot hela projektet.

Det förstår jag. Han ska bort från sina kompisar och allt.

Det är ju inte för evigt. Jag räknar med att han flyttar igen.

Men ändå...!

- Vad säger Peter om det? - Han är glad, tror jag.

Han är så klart också lite... du vet. Jag tror att det blir bra.

- Så kan de komma närmare varann. - Ja, det är sant.

Hur är det med mamma?

Hon har precis varit inlagd igen. Lunginflammation.

Jag tror hon skulle bli glad för ett besök.

Ja.

Det är helt oacceptabelt att ni drar ut på det så här.

Ja. Det tror jag att du själv ser om du tar av dig systemhatten.

Ja, ja.

Bra. Du ringer bara.

Ja. Tusen tack. Hej.

Hej.

Förlåt. Jag trodde inte att du var hemma.

Jag skulle bara ner med några av dina saker. Och så...

Är den bra?

Vad handlar den om?

- En man. - Okej?

- Bara en man? - Ja.

Jaha, okej.

- Förlåt, jag vet att det är sent. - Har det hänt nåt?

- Jag tror bara inte att det går ändå. - Jag vet att det är svårt.

- Men jag sitter precis intill dig. - Jag kan inte. Alltså, jag kan inte.

Jag förstår att du mest av allt bara vill slippa just nu.

Men kan du försöka tänka på att du inte bara gör det för din egen skull?

Att du gör det för alla tjejer som går runt där ute?

Jag önskar bara att jag inte hade startat allt det här.

- Vad är du rädd för? - Att de inte tror mig.

Ja, det förstår jag också.

Det är möjligt att han går fri.

Men om du inte vittnar så är det du som låter honom slippa undan.

Och det tror jag att du kommer att ångra.

Ska jag inte ta den där?

- Vem ska duscha först? - Du gjorde det sist.

För att hästen kastade av mig.

- Kom. Kan jag få din hjälm? - Det är ingen bra anledning.

- Jag var helt sjukt skitig. - Jo, men jag luktar mest.

Ni luktar bägge två jättemycket.

Okej. Då får vi slå om det.

Vad ska jag göra? Jag kan inte vara i Sverige och jag kan inte vara här.

Du är inte gammal nog. När du är det får du göra precis vad du vill.

Du är inte myndig. Nu bestämmer mamma och jag vad som är bäst för dig.

Du hör ju inte. Lyssna på mig. Du är inte mogen att flytta hemifrån.

För att ni är så jävla duktiga på att kommunicera?

- Vart ska du? - Jag ska ut!

För helvete!

Det är som om vi inte alls känner varandra.

Det är första gången ni bor ihop. Det tar tid att hitta varandra.

- Jag har ingen aning om vem han är. - Nej, men det kommer.

Jag vet inte. Det kanske var fel beslut att ta hit honom.

Det vore kanske bättre för honom på internatskola.

- Du vet att det är fel. - Han vill ju inte vara här.

- Jag känner ju det. Han hatar mig. - Självklart. Du är hans pappa.

Det får du bara finna dig i. Du är den vuxne.

Rebecca har gett honom fria tyglar alldeles för länge. Va?

För hon är så jävla självupptagen och så ger hon upp-

- och så spårar det ur och så får jag stå här med skiten.

Det där är inte schysst. Vem stod med skiten när du stack?

- När fan blev du Rebeccas allierade? - Hon har stått ensam med allt.

- Jag har inte fått hjälpa till. - Det får du ju nu.

Ja, ja. Men det kanske är för sent.

Kanske ska vi också bara förvänta oss mer av honom.

Just nu bor han här som om han bor på hotell.

Det tror jag inte är särskilt sunt. Han måste involveras lite.

Hallå?

Ja, ja.

Nej, nej, nej. Nej, jag kommer in. Absolut. Hej.

- God natt. - God natt.

Vänta!

Vänta lite!

Du klarade det riktigt bra.

- Jag känner mig så dum. - Ja, men det är inte ditt fel.

De trodde mig inte. Och det var det jag sa. Va?

Har du roligt?

Jag ringer upp dig sen. Ja. Okej, hej.

Känns det bra?

En iPad, min väska, dina klockor, smycken.

Jag har ingen full överblick över vad som saknas.

Jag har ringt polisen. De är på väg hit. Vänta lite bara.

Gustav, kolla i ditt rum om du saknar nåt. Vi har haft inbrott.

Okej.

Ja.

Nej. Nej, som tur är. De är på ridning.

Okej. Ja. Ja, vi ses. Hej.

- Jag anklagade inte, jag antydde. - Du uppsökte den åtalade i p-huset.

Min klient släpades runt i manegen och den åtalade roade sig åt det.

Ger advokatsamfundet honom rätt så kan det bli böter och en varning.

- Jag ska betala. - Det är inte pengarna.

Det är oproffsigt. Förstår du inte det?

Varför är du så upptagen av vad folk tänker?

- Det är min firma också. - Ja, det vet jag.

Men du visste vad du gav dig in på. Du känner mig.

Du vet hur jag är. När blev du en sån fegis, va?

Kan du inte bara för en gångs skull erkänna att du har gjort fel?

- Sluta nu. - Du måste lära dig att behärska dig.

- Ja. - Ja.

Jag hittade den här. Är det inte din?

Jo, tack.

Jag hittade den ute på infarten för en tid sen.

Och la ner den i min väska. Men så glömde jag ge dig den för...

Och sen blev min väska stulen för att vi hade inbrott.

Så hittade jag den i dag i dina byxor när jag skulle tvätta dina kläder.

Har du rotat bland mina saker?

Det är rätt avancerat att göra inbrott i sitt eget hem, Gustav.

- Vad snackar du om nu? - Var gjorde du av allt du har stulit?