Modern Family

Jag minns inte att jag köpte dessa färska persikor.

Ursäkta, Serge.

Min fru Claire tycks ha glömt att jag jobbar hemifrån

med min introduktionskurs i fastighetsmäkleri.

Så när jag gick till tvättstugan i min bh alldeles nyss...

Det var perfekt.

Jag hade precis pratat om hur byggnader

från tidigt 70-tal fortfarande är i gott skick.

Jag ska nog...

-Ja. -Hej då. Ses på föreläsningen.

Vilken fin grabb.

Därför gav jag upp allt för att bli lärare, Claire.

Det är en speciell känsla att veta att det finns en man där ute

som jag själv har hjälpt att forma,

som man kan vara stolt över.

-Hej, pappa. -Hej. Inte sant?

Du är uppe tidigt.

Vad pratar du om? Jag kramade dig bakifrån tidigare.

Jag sa: "Jag minns inte att jag köpte det här sexpacket."

Sen gjorde du din roliga östeuropeiska dialekt.

"Jag vill inte bråka, jag vill bara lära mig."

Borde vi vara oroliga för att vi har antastat Serge?

Och de ställer väl in din kurs, om du förlorar ännu en elev?

Oroa er inte, Serge avgudar mig. Och resten av klassen är solid.

Dessutom är idag sista dagen som de kan hoppa av.

På tal om det, funderar jag på att hoppa av historia.

-Varför det? -Det intresserar mig inte.

Vi ska lämna in en stor uppsats idag och jag har inte ens börjat än.

Den är om Monroedoktrinen.

Monroedoktrinen?

Åh, nej.

Tredje året på college skrev jag en perfekt uppsats i historia.

En stark tes med ofelbara stödjande argument.

Jag citerade brev från en lakej i Vita huset

som minns hur Monroe ropade på honom från badet:

"Beauregard, hämta mina byxor. Vi har en doktrin!"

Jag fick ett "C".

Tycker du att det var rättvist?

Var inte så nedlåtande.

Maten på klubben har blivit lättare och hälsosammare.

Vi hade flera kranskärlsattacker, så vi fick ändra menyn för hjärtat.

Vi fick säga adjö till vår ordförande, Herb,

och vår smörfontän samma helg.

Jag beklagar.

Hej, mr Pritchett. Jag tar den så fort du är redo.

Tack, Maria.

Maria, vilket vackert namn. Det är därför man sjunger det.

Men du ska inte...

Ave Maria

Och ridån faller.

De har precis börjat tillåta gays här. Få dem inte att ångra sig.

Be Sharona att duka av bordet.

Jag borde spara på energin inför mitt uppträdande ikväll.

Tusan, Gloria och jag har biljetter till...

Oroa dig inte. Det är inte för dig.

Bra, jag vet inte vad jag skulle säga.

Det är en insamling på Lilys skola ikväll.

De samlar in pengar för barn.

En kväll med sång och sketcher. Alla pappor ska uppträda.

Ja, de flesta.

Jag är stolt över dig, min son.

Det är inte en riktig seger. Jag måste fortfarande se på.

Tack för frukosten, pappa.

Jag älskar att tillbringa tid med er två.

Varje månad måste jag spendera en viss summa på klubben

och alla andra jag känner var upptagna.

Det är därför jag köper så många presenter från deras butik.

Muggar och mösskärmar med texten: "Kyss min putt",

eller:"Var inte en Birdie." Jättebra saker, alla vinner.

Om ni inte har bråttom, borde ni gå på vårt spa.

Få ett par...

Ett par standardbehandlingar.

Du är så generös.

Du ser väldigt stilig ut i skjortan vi köpte till dig i julas.

Den finns också i korallrött. Åh nej, förstörde jag din födelsedag nu?

Det låter som det.

Vad är så lustigt?

Jag mejlar en mamma på skolan.

Vi är båda volontärer.

Mejlar ni?

Det är harmlöst. Lyssna.

"Hej, Jay, det var kul att gå till planetariet med dig.

Dina skämt var inte av denna världen."

Om det är så harmlöst

känner säkert Gloria till den flirtiga skojarinnan.

Gör inte det här till en grej.

Herregud! Det är därför han har på sig skjortan.

För det framhäver dina blåa ögon.

Jag tänker inte låta er två skator fläcka ned mitt rykte.

"Parkera vid gungorna så jag kan hjälpa dig bära in allt."

"Parkera vid gungorna, så jag kan hjälpa dig bära in allt."

Ni smutskastar mig, jag går nu!

Säg hej till din flickvän.

Hon är inte min flickvän! Vi parades ihop

för våra barn går i samma läsgrupp.

-Tusan! -Jag älskar när vi får säga"åh".

Vi brukade göra det jämt, sen slutade vi. Varför då?

Jag vet inte.

Varför låg din ögonlapp i soporna, Joe?

Jag vet inte. Kastade du bort ännu en p-bot?

Du måste ha på dig den.

Varför? Jag skelar inte längre.

Jag är här borta.

Bara en vecka till. Du ser ut som en tuff liten krigsherre.

Det är Liams mamma. Vi ses efter skolan.

Okej, men lova mig

att du har på dig ögonlappen hela dagen.

Jag lovar.

Tänk att du inte litar på mig.

För två dagar sen

kom jag på dig när du försökte kopiera en 20-dollarsedel.

Pappa säger att jag får bestämma teveprogrammen när jag tjänar egna pengar.

Gå till skolan.

Om ni är redo så börjar jag och Julio.

Ni råkar inte ha träffats på skolgården?

Jag...

Nej! Okej.

Precis där.

Ja.

Nu minns jag varför vi inte har tagit massage ihop sedan vår smekmånad.

Aruba.

Vi åkte inte dit. Det är ljudet han gjorde.

Aruba...

Cam, kan du...

-Ursäkta. -Tack.

Ja.

Tack, jag tror att det räcker.

Vad hände? Var han för framfusig?

Jag kan inte slappna av när du gör de där ljuden.

Jag kan inte slappna av utan dem.

Därför tänker jag gå.

Tack, Julio, och ursäkta. Jag hörde inte vad du hette.

-Aweema-weh. -Lycka till, båda två.

Luke! Hej, älskling.

Hej, mamma. Är allt okej?

Självklart. Jag kände bara för att ta en titt

i de helgade korridorerna på college.

Varför är det avspärrat?

Några elever stal dekanens bil och körde till Burning Man.

Hur som helst,

innan du hoppar av historiekursen,

skulle du kunna lämna in en av mina gamla uppsatser?

Jag vill gärna ha ett andra utlåtande.

Visst. Men vet du att du precis gjorde något konstigt,

utan att jag ställde en enda följdfråga?

-Ja. -Du är skyldig mig en sådan.

Hur fick du ens en gammal uppsats på ett USB-minne?

Det var enkelt.

Typ.

Uppsatsen var i ett gammalt format.

Men det enda som behövdes

var att koppla ihop ett par gamla maskiner.

Okej.

Jag har blivit anklagad för att vara något av en perfektionist.

Det fungerar.

Men jag har också svårt för orättvisa.

Precis som en viss amerikansk president

hade ett problem med europeisk imperialism.

Men när en man har det, så blir det en doktrin.

När en kvinna har det är hon hysterisk.

Jag hoppas att ni gillar positioner. Depositioner, alltså.

Det hade blivit ett bekant ljud.

Mina 18 hängivna studenter skrattade unisont.

Men denna gång lät det som 17.

Hade jag en avhoppare i rummet?

Jajamän, Paige Stevens gick igenom kurskatalogen.

Om hon slutade skulle jag inte ha tillräckligt med elever för att fortsätta.

För de andra 17 drömmarnas skull

var jag tvungen att släppa loss Dunphy-charmen.

-Paige Stevens. -Här.

Vi har redan haft uppropet, och du svarade rätt.

Jag läste din uppsats igår kväll.

Vem har du pluggat privat med?

-Ursäkta? -Se så, Paige.

Din insikt, din förnuftiga ton.

Var det Freemont?

Eller var det en av européerna?

-Scharfenbrügen? -Nej.

Självklart inte. Han är eremit. Han har inte haft studenter på flera år.

Jag säger bara att din instinkt

kan vara det bästa som har hänt mäklaryrket

sedan delade provisioner blev lagligt 1994.

Sa du inte att...

Måste du alltid stå i rampljuset, Serge?

Lova mig,

att om några år när du är den nya Fred Dunham,

att du kommer på besök?

-Tror du att... -Jag tror inte. Jag vet.

Nu behövdes bara lite smicker,

lite uppmuntran och Paige var tillbaka.

Så om jag parafraserar det vår stjärnelev påpekade,

att ibland handlar det om att dupera och dubblera.

Där var det igen. Den ljuva stämman av 18 skrattande studenter.

Vi ses nästa vecka.

Absolut.

Och jag jobbar hemifrån.

Kom gärna förbi när ni vill.

Coolt.

Du... Paige?

Mrs Paige Dunphy?