The Phantom of the Opera

Såld. Ert nummer, sir? Tack.

Nummer 663. En affisch från operans uppsättning av Chalumeaus "Hannibal".

Får jag tio francs? Fem francs bjudet.

Sex...sju. - Sju francs bjudet av er, sir.

Åtta? Första, andra... och såld till monsieur Deferre.

Tack så mycket.

Nummer 664: en träpistol och tre människokranier-

-från 1831 års uppsättning av "Robert le Diable". Tio francs bjudet.

Nummer 665: en speldosa i papier- maché, formad som ett positiv.

På den sitter en apa i persiska kläder och spelar cymbaler.

Detta föremål hittades i operans källare och fungerar fortfarande.

Kan budgivningen börja vid femton francs?

Femton, tack. - Ni bjuder tjugo, sir. Tackar.

Madame Giry bjuder 25. Tack. - 25 bjudet. Bjuder någon 30?

Trettio. - Och trettiofem?

Då går den för trettio francs. Första, andra...

Såld för trettio francs till vicomte de Chagny. Tack, sir.

Nåt för samlare, minsann

Och precis som beskrivningen hon gav

Spelar du än när vi vilar i vår grav?

Och så har vi nummer 666: En ljuskrona, i delar.

Vissa av er minns nog den märkliga historien om fantomen på operan.

Ett mysterium som förblir oförklarat.

Det här lär vara just den ljuskrona...

...som förekom i den berömda katastofen.

Vår teaterverkstad har reparerat den och även dragit elektriska ledningar.

Kanske att vi kan förjaga spöket från gamla tider...

...med lite upplysning. - Mina herrar...

Paris 1870

-Välkommen, vicomte. -God dag.

Ni har gjort min klänning för lång!

Mina herrar...

Vår nya uppsättning av Chalumeaus "Hannibal".

Monsieur Lefevre, jag repeterar!

Monieur Reyer, madame Giry, mina damer och herrar, om jag får be...

Ni har hört ryktet om att jag ska dra mig tillbaka.

Jag kan bekräfta att det är sant-

-och jag har nöjet att presentera Opera Populaires nya ägare:

Monsieur Richard Firmin och monsieur Gilles André.

De har skapat sig en förmögenhet på lump.

-Metallskrot, faktiskt. -De måste vara väldigt rika!

Och vi har den stora äran att presentera vår nye beskyddare:

Vicomte de Chagny.

Det är Raoul!

Innan min far dog...i huset vid havet...

Han var min barndomskärlek, och jag hans.

-Han kallade mig "lilla Lotte". -Så stilig han är!

Min familj gynnar all konst, särskilt världberömda Opera Populaire.

Signora Carlotta Giudicelli, vår sopransolist sedan fem säsonger.

Signor Ubaldo Piangi.

En ära. - Men jag hindrar er repetition.

I kväll ska jag se er triumfera. - Jag ber om ursäkt.

En gång till, tack.

-Han känner inte igen mig. -Han såg dig inte.

-Vi är speciellt stolta över vår balett. -Jag förstår det.

-Särskilt den lilla blonda ängeln. -Min dotter, Meg Giry.

Och den fantasiska skönheten... Ingen släkting till er?

Christine Daaé. Hon är mycket lovande, monsieur Firmin.

Daaé? Är hon släkt med den berömde svenske violinisten?

Hans enda barn, föräldralös vid sju års ålder, då hon kom hit.

-Föräldralös? -Jag betraktar henne som min dotter.

Vill ni vara vänliga att gå åt sidan.

Kliv inte på min klänning!

De vill bara se dansen!

Vicomten ser fram emot kvällens galaföreställning.

Allora...

Jag hoppas han är lika intresserad av balettflickor som de nya direktörerna!

För jag tänker inte sjunga!

Jag slutar nu. - Hämta min vovve! Adjö!

-Vad gör vi nu? -Krälar i stoftet...

-Jag går nu, jag har fått nog! -Världsberömda skönhet!

Ljuvliga diva!

Sångens gudinna!

Monsieur, visst sjunger Elissa en underbar aria i akt tre?

-Kanske att ni... -Jo...men nej!

Jag har ingen kostym för akt tre, den är inte klar! Och jag avskyr min hatt!

Skulle ni inte kunna sjunga den bara för oss, som en ynnest?

Om inte monsieur Reyer misstycker...

Om mina direktörer befaller det.

-Monsieur Reyer? -Om min diva befaller det.

Ja, det gör jag! - Tysta, allihop!

-Varför drar ni er tillbaka? -Av hälsoskäl.

Ni också!

-Signora... -Maestro.

Gode gud, signora...!

Lyft upp den!

-Fantomen på operan är här. -Buquet, vad pågår där uppe?

Det var inte mitt fel, jag stod inte ens i närheten!

Det är ingen där, monsieur.

Om det är någon där måste han vara ett spöke...

-Signora...det är sånt som händer. -Sånt har hänt de senaste tre åren!

Men har någon hindrat det? Nej! Och ni två är inte ett dugg bättre än han!

"Sånt händer..."!

Om ni inte hindrar att det händer blir det ingen sång heller!

Amatörer.

Adjö, nu går jag!

Lycka till. Om ni vill mig nåt är jag i Australien.

Signora Guidicelli kommer väl tillbaka?

Tror ni det?

-Jag har ett brev från operaspöket. -Alla är visst besatta!

-Han välkomnar er till hans operahus. -Hans?

Han befaller att ni fortsätter att hålla loge fem tom åt honom.

-Och han påminner om sin lön. -Hans lön?

Monsieur Lefevre gav honom 20 000 francs i månaden.

Ni kanske har råd med mer, med vicomten som gynnare.

Jag hade hoppats få meddela det i kväll, med vicomten i publiken.

Men nu måste vi ställa in föreställ- ningen eftersom vår stjärna är borta!

-Men det finns väl en ersättare? -Ingen kan ersätta "La Carlotta"!

Vi måste betala tillbaka en slutsåld föreställning!

-Christine Daaé kan sjunga rollen. -En balettflicka? Var inte dum.

-Hon har en fantastisk sånglärare. -Vem då?

Jag vet inte vad han heter.

Låt henne sjunga för er. Hon är mycket skicklig.

Låt gå. - Kom, var inte blyg. Kom...

Från början av arian då, tack, mademoiselle.

-Mina nerver... -Hon är mycket vacker.

Tänk på mig

minns mig med ömhet när vi sagt farväl

Och tänk på mig lite ibland

försök att lova det

När du finner att ditt hjärta längtar efter friheten igen

Om du har en stund att tänka

ägna den åt mig

Vår kärlek var ju inte evigt ung

konstant som havet var den ej

men om du ännu kan minnas

tänk en stund på mig

Tänk, så mycket såg och gjorde vi

Tänk inte på hur allting kunnat bli

Tänk på mig, nu när jag vaknar värkande och tyst

Och tänk dig nu hur jag försöker glömma vad jag mist

Och minns den tid, tänk på den än en gång

på allt du gör nu utan mig

Aldrig kommer väl den dag när jag kan glömma dig

Är det sant? Är det där Christine?

Bravo!

Länge sen, det var så länge sen

vi var ju inte mer än barn

Kanske minns hon inte mig

men jag minns henne än

Blommorna och sommarfrukten dör

allt har sin tid, precis som vi

men jag ber dig ändå nån gång

snälla, tänk...

...på mig!

Bravo! Storartat!

Häpnadsväckande!

Brava, brava, bravissima!

Christine, Christine

Vart i all världen tog du vägen?

Åh, du sjöng så ljuvligt!

Önskar jag visste vad du döljer

Vem är det som lärt dig?

Meg, när din mor tog med mig för att bo här...

Varje gång jag gick ner hit för att tända ett ljus för min far...

En röst från ovan...

...och i mina drömmar... han fanns alltid där.

Du förstår, när min far låg för döden...

...sa han att en ängel skulle beskydda mig.

En musikens ängel.

Christine, tror du det? Tror du att din fars ande hjälper dig?

Vem skulle det annars vara, Meg?

Far talade om en ängel

och i min dröm dök han upp

Nu, i min sång, får jag känslan

av att han är här

Här inne hörs en röst som kallar

dold någonstans, viskar

Och han är säkert alltid med mig

Mästaren, den osynlige

Christine, du måste ha drömt det

sånt kan ju aldrig ens ske

Christine, du talar i gåtor

inte alls likt dig

Musikens ängel, hjälp och led mig

-Ge mig av din ära -Vem är din ängel?

Musikens ängel, göm dig inte

hemlighetsfulle ängel

-Han är hos mig alltid -Din hand är kall

-Och omkring mig -Du är så blek, Christine

-Det skrämmer mig -Var inte rädd nu

Du var mycket duktig, lilla vän.

Han är belåten.

Vicomte! Miss Daaé är visst ett riktigt fynd!

Vi kanske ska presentera er?

Mina herrar, den här visiten vill jag helst avlägga ensam.

-Tack... -De har tydligen träffats.

"Lilla Lotte lät tankarna fara iväg... Lilla Lotte tänkte:"

"Tycker jag mest om dockor eller troll eller skor...?"

-"Eller gåtor, klänningar..." -Våra utflykter på vinden...

-"Eller choklad." -Far spelade fiol...

Och vi läste mystiska nordiska sagor för varann...

"Det jag älskar mest, är när jag ligger och sover som bäst..."

...och drömmen är fylld utav änglamusik

och drömmen är fylld utav änglamusik

Du sjöng som en ängel i kväll.

Far sa: "När jag är i himlen ska jag skicka musikens ängel till dig."

Far är död nu, Raoul, och musikens ängel har besökt mig.

Utan tvivel. Och nu ska vi gå ut och äta supé.

-Nej. Musikens ängel är så sträng. -Det ska inte bli så sent.