The Handmaid's Tale

Tidigare...

-Fick du reda på nåt om Caleb? -Familjen flyttades till Kalifornien.

-Bor han vid stranden? -Ja, det gör han.

-Tack för att du talade. -Jag kunde inte säga nej till Luke.

Det kunde du visst. Frihet innebär att man får säga nej.

-Vi är inte fria. -Vi kanske inte blir friare.

Vi borde göra det bästa av det.

Hon har blivit tillfångatagen.

Din hemska, hemska flicka.

Nichole är inte din dotter.

Om du tror att jag tänker låta dig få henne är du sinnesrubbad.

-Jag är färdig med Fred. -Vi kan prata om det senare.

Du är gravid, Serena. Gratulerar.

Var snäll och ljug inte igen. Nå, var är Tjänarinnorna?

June. Berätta inget.

-Tala om var de är. -June.

-Du kan inte rädda henne. -Jag vill bara att hon ska överleva.

Om June pratar kan du få stanna i det här huset.

Du måste tala om var de är. Annars kommer de att skada Hannah.

Ingen fara, älskling.

-Var är Tjänarinnorna? -De är på Murrows bondgård.

Allt som har hänt Janine och de andra... Du bär ansvaret.

-Det är ditt fel. -Döda mig bara.

Inga Tjänarinnor kan undvaras. Ni ska alla till en Magdalenakoloni.

Spring!

Stanna. Stå still.

-Vi kanske borde vänta. -Det kommer att gå.

Nästan.

-Kom igen. -Vi borde nog gå tillbaka.

-Och se hur det gick för dem... -Lägg av, Janine!

De är döda, Janine!

-Nej... -Jo, de är borta.

De är borta. De är borta.

Så här ska vi göra. Vi ska västerut.

Vi ska följa spåren. Och vi kommer att klara oss. Okej?

-Vi kommer att klara oss. -Okej.

-Vilket ska till Boston? -Vi ska inte till Boston.

-Men vi känner folk där. -Vi ska västerut och hitta Mayday.

-Tänk om... -Tyst.

Kom.

Stapla och bunta ihop det här. Det ska till Chicago.

Det där.

-Med soldaterna? -Det ska till fronten.

-Varför skulle vi åka till fronten? -Där kämpar de fortfarande.

Chicago är fortfarande Chicago. De ger inte upp.

Folk dör i krig. De får armarna bortsprängda.

Jag låter ingenting hända dig. Okej?

-Hjälp till här. -Jag kommer.

Är du beredd? Spring.

Kom. Du först.

Janine, följ efter mig.

Det är mjölk. Fan.

-June? -Det är lugnt. Du måste hoppa.

Kom igen, det är ingen fara.

-Är det säkert? -Skynda dig! Kom igen.

-Fan! Det är iskallt. -Jag vet.

Jag vet. Det är ingen fara.

Stäng den där!

Han kommer.

Tyst! Vi måste gömma oss. Är du beredd?

Allt är grönt.

Fan. Vi behöver nåt...

Det måste gå att tömma nånstans.

June!

Jag känner nåt.

June!

Jag har hittat den.

-Varsågod. -Det hade du inte behövt.

Men tack. Det ser fantastiskt ut.

Du har varit väldigt snäll.

Det finns inga noteringar om din syster eller systerson-

i några av flyktinglägrens register.

-Ledsen att jag inte har nåt konkret. -Det är ingen fara.

-Tack för att du kollade. -Jag ska fortsätta leta.

Katolikerna var bra på att förfalska pass. De kan ha använt andra namn.

Må Hans ljus vägleda dem.

Var det nåt mer?

Jag har blivit kontaktad av rätten.

Serena Joy har framfört en förfrågan.

Hon undrar om du vill träffa henne.

-Varför det? -Ingen aning.

Hon vet säkert att jag har vittnat. Jag har berättat allt.

-Hon måste vara rasande. -Låt henne vara det.

-Hon sitter inlåst där hon hör hemma. -För att hon ville vara med Nichole.

Jag vet inte.

Du får säga vad du tycker öga mot öga.

Många tjejer skulle döda för att få ett sånt avslut.

Eller så låter du henne ruttna bort.

Rita.

Pris ske Hans välsignade nåd.

-Ma'am. -Tack för att du kom.

Slå dig ner. Jag ska inte vara uppe och springa för mycket.

Du undrar säkert varför jag bad dig komma hit.

Ja, ma'am.

Jag förstår inte.

Gud är sannerligen god.

Jag kunde inte heller tro det.

Det är ett under.

Jag trodde inte att Anföraren kunde.

Gileads rena vatten och luft och Guds nåd...

Det vi alltid har längtat efter och bett för.

Han måste vara överlycklig.

Jag har inte berättat för honom.

Och jag tänker inte göra det.

Gud valde det här tillfället när Fred och jag är åtskilda av en anledning.

Men nu är du här och kan hjälpa mig att ta hand om den lilla pojken.

Är det en pojke?

-Är det en pojke? -Ja.

Kan du tänka dig? Leksaksbilar, skrapsår på knäna, fånga grodor...

Pris ske Gud.

Jag har saknat dig.

Min fina Rita. Du var alltid en sån välsignelse.

-Tack. -Behåll den.

Så att du kan titta på honom när du vill.

Det känns fint att ha en vän.

Vill du be med mig?

Ja.

Gud, vi tackar dig för den renaste av gåvor.

Janine. Vakna.

Du får inte somna i den här kylan. Du får hypotermi.

Det är hjärnskakning. Då får man inte sova.

Det gäller båda två. Tror jag.

Vakna, Janine.

-Jag avskyr det här! -Jag vet. Jag med.

-Det är lugnt. Det blir bra. -Hur är det här lugnt?

Vi kan ta oss dit. Vi ska hitta Mayday och få hjälp.

Du säger det, men du vet inte. Har du nån hemlig genial plan?

Hur ser planen ut?

Jag är ingen champinjon.

Du kan inte låta mig famla i mörkret och tro att jag ska finna mig i det!

-Det gör jag inte. -Jo, det gör du.

Du vet inte vart vi ska, du vet inte om vi kommer att klara oss.

Jag håller oss vid liv.

De var de snällaste.

Alma och Brianna.

-Det kanske var därför. -Därför vad då?

Därför Gud ville ha dem. Och inte oss.

Åtminstone inte dig.

Nej.

Så gör inte Gud.

Det tror jag!

När vi var på bondgården, när vi gömde oss...

...sa Alma: "Vi måste vänta på June." Hon såg till att vi väntade på dig.

För hon älskar dig.

Älskade dig. De älskade alla dig.

-De älskade dig på riktigt. -Jag vet det.

Berättade du för Ögonen var vi var?

Vi berättade inte för nån vart vi skulle, precis som du sa.

De hade henne.

De hade Hannah.

-Okej? -Fick du träffa henne?

Jag visste inte vad de tänkte göra, om de tänkte skada henne.

Hon var jätterädd. Så ja.

Jag berättade var ni var. Okej?

Okej.

Du hade gjort samma sak.

Du vet inte vad jag hade gjort.

Jag kanske hade gjort nåt bättre, nåt smartare.

Som vad då? Vad då, Janine?

Nåt dumt och farligt, och sen hade jag fått rädda dig igen.

Det här är dumt och farligt!

Vi är på väg till en krigsfront i ett kylskåp!

Jag hade inte berättat var vi var.

Det är därför de är döda.

Jag borde ha lämnat dig för länge sen.

Du behövs här. Du skulle ha jobbat dubbelskift.

Jag kan inte. Jag sms:ade dig. Linda tog mitt pass.

För fan, Linda? Jag får inte ändra schemat för Sam.

Du vet hur han är. Han är ett svin.

Jag vet. Förlåt.

När kan du vara tillbaka?

Jag kan inte idag.

Jag ska jobba imorgon. Jag behövde lite ledigt.

Visst är det ett läkarbesök? Boka om det.