Ode to Joy

KATAPLEXI ÄR EN NEUROLOGISK SJUKDOM-

-SOM ORSAKAR PLÖTSLIGA ANFALL AV MUSKELSVAGHET.

-Skål. -Ja.

DEN UTLÖSES AV STARKA KÄNSLOR-

-SOM ILSKA, FÖRVÅNING OCH RÄDSLA.

MEN FRÄMST...

-Det är så vackert. -Ja.

LYCKA

Kärlek, familj, lycka...

Ni är här för att ni älskar Marvin och Liza...

En av dem i alla fall.

Och vill dela deras lycka.

Det vill i alla fall jag.

Liza... Charlie, Cooper,-

-jag vill tacka er för att ni anförtrodde mig med ceremonin.

Det är en stor ära och ett privilegium.

Jag vet att dina avlidna föräldrar, Jerry och Barb, hade varit lyckliga-

-och minst lika viktigt, gett mig bra dricks.

-Allt väl? Tänk olyckliga tankar. -Okej.

Barnfetma, delfiner fast i tonfisknät.

-Syrien. -Håll ut.

-Hälften av alla gifta skiljer sig. -Herregud vad deprimerande.

Tack.

-Vad sjutton? -Det är deras bror Charlie.

Han har tydligen en sjukdom som får honom att svimma av lycka.

-Är det en grej? -Annars är han bara ett svin.

När jag först träffade Liza var hon liten som en myskpumpa.

Charlie och Cooper visade stolt upp sin nya syster i kyrkan-

som om hon var Kristi återkomst.

De var till och med stoltare än din mamma och pappa.

-Kom igen nu. -Är han okej?

Brian Wilson, veganskt kött.

-Cosby. -Cosby.

-Då snabbar vi på oss - till ringen. -Jag förstår.

-Tar du Liza till din hustru? -Fortare...

Att leva i ömsesidig respekt i ljusa och mörka dagar tills döden skiljer er åt?

-Ja. -Liza, gör du också det?

Ja.

I kraft av mitt ämbete genom New Yorks delstat-

och Gud, förklarar jag er för äkta makar.

-Nej! -Akta!

-Är han okej? -Det är okej, jag tar honom.

Det här händer ibland. Charlie?

Titta, han lever.

-Vad missade jag? -De är på väg till Belize.

Förlåt.

Nu ska du få höra.

Marvin tog fram en stor gåva innan de gav sig av.

Han gjorde en stor grej av det.

Det var varken smycken, en dag på spa eller underkläder.

Det var vandrarbyxor med dragkedjeben.

Jag såg henne dra bak armen som om hon skulle däcka honom.

-Sluta. -Seriöst.

-Ge dig nu. -Men hon mår bra.

Farbror Jeff sydde ihop hennes läpp.

Du ställde verkligen till det. Alla på första raden fick PTSD.

Hon var så vacker att jag inte kunde stoppa lyckan.

Ska du inte prova Xyrem igen?

De gör lika lite som träning, och träning får mig inte att kissa i sängen.

Det är bara att...

Jag vill inte att du dör.

Jag klarar mig... Bara jag slipper fler bröllop.

-Där sviker du inte i alla fall. -Hördu.

Jag såg att Marvins syster, Rita, spanade in dig.

-Säger du det? -Ja.

Hon måste gilla svimmare.

Var inte så avvisande, vissa tjejer gillar projekt.

Jag har inte strumpor i sandaler, jag har en obotlig sjukdom.

Du behöver inte vara så sur.

BEGRAVNINGSMARCH

Kom igen nu.

-Låt mig hjälp dig. -Tack så mycket.

Ingen orsak.

STADSBIBLIOTEK

Din yngre syster gifte sig.

-Det måste få dig att känna dig gammal. -Liza gjorde alltid allting först.

När hon var tolv pressade hon mig till att röka på.

Vill du inte hitta kärlek?

Det är klart att jag vill var kär.

Men helst vill jag gå förbi bröllopsfasen till deodorant-delar-stadiet.

Du är för rolig.

Jag förstår dig Charlie.

Man vill ha någon man inte behöver tänka på-

-så att när de väl ger sig av är det som att mista en katt.

Det var inte min mening...

Jag måste vara försiktig, jag behöver någon i mjukisbyxor som är lagom blyg.

Lyssnar du på podden "Modern kärlek"?

-Nej, gör du? -Alltid.

Häromdagen berättade de om ett par där mannen var döv och kvinnan blind.

De kunde varken tala eller använda teckenspråk,-

men de var lyckligt gifta i 15 år.

Sen då?

Hon blev ihjälkörd av en självkörande bil.

-Det var mycket att ta in. -Tack för dina tankar, Victor.

Sluta prata nu, jag behöver koncentrera mig.

-Du behöver inte överreagera så. -Jag vet inte vad du menar.

Jag tog med dig till basebollspelet och du var som galen.

"Som galen", det var en basebollmatch. Finns det etikett där?

-Det var knatteligan. -Okej.

-Men det är okej att bli full? -Vad annars ska man göra där?

Sätt dig ner.

Jag ber dig bara att tagga ner, men du bara...

Det finns inget mer irriterande att höra.

-Tagga ner, det är ingen stor grej... -Sluta säg så.

Kan du bara tagga ner?

Vad pratar de om?

Du vet att jag har jobbat med mig själv på sistone.

-Jag har försökt bli en bättre människa. -Gör du slut med mig?

-Ja. -Seriöst?

Vi är på ett bibliotek.

Tog du med mig hit för att jag inte skulle höja rösten?

Nej.

Vi vet båda att du är passionerad.

Är det eufemism för "högljudd"?

-Hon börjar bli frustrerad. -Eufemism är ett bra ord.

Här har du ett till: du är helknäpp.

-Jävla... -Kom igen.

Toppen.

Menar du allvar?!

Kan du sluta?

-Kan du snälla kliva ner? -Jag gillar det här uppe.

Hon är helknäpp. Inte bara under en bit av månaden.

Herregud.

Den här skitstöveln i loafers tog hit mig för att göra slut.

Jag hoppades att hon skulle knipa igen.

Ursäkta, men varför släpper du inte ut det?

Vad?

Du står på ett bord- du har uppenbarligen något att säga.

Säg det.

Till exempel sa han "knipa igen".

Jag behöver inte knipa igen.

Nördarna i biblioteket håller nog inte med.

Det galna är att jag inte ens vet hur vi blev ihop.

Han är oförskämd mot servitörer, han trycker bort samtal från sin mor.

-Han plockar sina ögonbryn. -Ja är halvgrek.

-Tycker dina vänner om honom? -De avskyr honom.

De fattar inte vad jag ser i honom. Men efter ett tag...

-blir det anledningen att jag stannar. -Är dåliga val din grej?

Då är det hennes fel.

-Hallå! -Snälla, ge Lavelle boken.

-Backa, annars river jag upp den. -Hon är bara snack.

Fröken?

Fröken?

Fröken?

Du kan inte riva den bindningen. Den är specialförstärkt för bibliotek.

-Däremot kan du riva sidorna. -Charlie.

Börja i mitten och ha så kul.

-Ja! -Så ja, det känns bra va?

-Känns det bra? -Är jag högljudd nu?

-Tagga ner. -Tagga ner?

Tagga ner?

Tagga... ner!

Säg mig, trodde du att det skulle hålla?

Än bättre - ville du att det skulle hålla?

Okej, vi gör slut.

Det gick som förväntat.

-Tack. -Hur lyckades han?

En blind man lär sig att lyssna. Charlie har ett öra för smärta.

-Varför bryr du dig? -Va?

Jag försöker bara behålla lugnet här.

-Du är bra på det. -Det är ett måste.

-Förlåt! -Gör inte så.

Jag slutar tidigt.

"Fler fall av mässling. CDC är oroliga."

Tack.

Bra jobbat!

Kelly! Fortsätt så.

Ett, två, tre, fyra, fem-

sex, sju, åtta, nio, tio!

Zika-viruset, kongressen.

Herregud.

Hungersnöd i Darfur.

Vit snubbe i dreadlocks.

-Hej Charlie. -Hej.

-Du hann precis. -Knappt, tack.

-Är du redo? -Ja.

Det är någon som vill träffa dig. Hon tog med sig något.

"Hon"?

-Herregud. Säg att jag dog. -Jag har redan sagt att du är här.

-En plötslig död. -Hallå?

-Hej herr bibliotekarie. -Är du här för att kasta fler böcker?

Jag vill tacka för att du försvarade mig häromdagen.

Det var inte i ditt försvar, jag ville bara få ner dig från bordet.

Jag är ändå tacksam.

-Jag tog med mig en ersättning. -Det behövde du inte.

-Det var det minsta jag kunde göra. -Boken du förstörde var första upplagan.

Jag är ledsen. Men du eggade upp mig.

Visst.

-Jag har funderat på något du sa. -Visst.

Om jag ville att det skulle hålla, och det ville jag inte.

Tur att det tog slut då.

Varför gav jag mig in i ett dömt förhållande?

-Fråga han som dömde det. -Det är inte hans fel.

Eller, det är bara hans fel.

Jag började inse det när han ställde in en dejt för en båtutställning.

-Han är den andre att göra det. -Du kanske borde flytta från kusten.

Det är något oemotståndligt med män som jag inte ser en framtid med.

Just det.

Det är så tyst här inne. Visst vill man bara skrika?

Snälla, skrik inte.