Caught in the Web: The Murders Behind Zona Divas

MEXICO CITY

Alltså, tjejen, i Mexiko tjänar de mycket pengar.

Jag har lyckats spara och skicka pengar till min familj i Venezuela.

De säger: "Du har en klient på hotell X om fem minuter."

De skickar en taxi,

du går till rummet,

stannar din timme,

gör det du kom för att göra och går.

De tar en bild, för här annonserar man på en sajt som heter Zona Divas.

Det är studiofoton, så de manipulerar bilderna i Photoshop.

Ser du hur snygg jag är på mina bilder?

Jag är verkligen blond,

men inte lika perfekt som på bilderna, så klart.

Folk vet att jag finns på sidan, för jag är huvudbilden

och alla i Maracaibo känner mig,

men det är för många tjejer där.

Vi börjar med nåt som heter Zona Divas,

en kriminell organisation som utnyttjar utländska kvinnor sexuellt.

Vi är här på Avenida Revolución vid Hotel Pasadena.

Här fann man den livlösa Karen.

En ung 23-årig modell.

Man stänger dörren till rummet och ens säkerhet är av högsta vikt.

Vem vet om personen drar kniv när du stänger dörren?

Här i Mexico City hittades Génesis Gibsons kropp,

en ung venezuelansk flicka.

Enligt åklagaren dog hon genom strypning

på ett hotellrum i området Venustiano Carranza.

27-årig venezuelanska modellen Andreína Escalona sköts till döds.

I Mexico City

rapporterar åklagaren om deras utredning av kvinnomordet...

Totalt har fem eskorter mördats

i Mexico City, i delstaten Mexiko.

Nån dog varje dag eller varje vecka.

Det kändes som om de skulle döda alla. Det var som i Saw-filmerna.

Vi visste inte om det var nån som inte ville att vi skulle jobba,

en psykopat, en seriemördare...

Man går till jobbet och vet inte om man kommer tillbaka.

På alla hotellen,

på alla,

så har det hänt nåt.

Vill du verkligen göra så mot mig?

Säg det i ett röstmeddelande.

"Ja, Kenni, jag ska döda dig."

Göm dig väl, för allvarligt talat,

du överlever inte veckan, din jävla hora.

Kenni lämnade bevis.

Hon lämnade bevis

som pekade mot honom.

MEXICO CITY

Vem som helst av oss kunde få ekonomiska problem imorgon.

Det kunde hända och det fanns drastiska lösningar.

Om du visste vad jag har gjort, hade du sagt:

"Brenda är omoralisk. Hennes moral fluktuerar."

Men det finns saker jag inte skulle göra. Inget får mig att skämmas för den jag är.

LISTA ÖVER ESKORTER I MEXICO CITY

RESEKALENDER

Jag heter Brenda Stewart. Jag annonserade på Zona Divas 2011

och under en kort period 2012.

Jag föddes i Argentina.

Runt 2010 inträffade en del kriser.

Det var en del familjeproblem.

Min mormor blev sjuk och hon var världens bästa människa.

Jag pratade med en frisörkompis.

Han sa: "Det finns en tjej i Mexiko.

Hon tjänar 20 000 dollar i månaden."

På den tiden fanns det en ikonisk kvinna som kallades Silvia.

Hon tog emot tjejer som var söta eller såg bra ut.

Hon gav erbjudanden med löften om självständigt arbete.

Vi skickade några foton,

och 15 dagar senare sa hon att jag skulle resa,

att jag skulle åka till Mexiko.

Jag kom till ett enormt hus

som vid första anblicken var stort som en herrgård.

Det första jag såg var många väldigt vackra flickor.

De var spektakulära,

med karibiska brytningar som vi inte hör i söder.

Jag såg dem och tänkte: "Jag är ful.

Vad gör jag här? Jag går så jag inte ödslar nåns tid."

Sen tänkte jag: "Jag är här. Få se vad som händer."

Så det började som ett slags gemensamt boende,

man bodde med samma människor i 77 dagar, som i Big Brother.

Vi älskade varann, brydde oss om varann.

Vi hade en gruppchatt, vi gick ut tillsammans.

Vi var en familj.

Man kom dit, dagen efter tog man sina bilder.

När bilderna hade laddats upp, då började man jobba.

Jag är Candice Miller från Colombia.

Av säkerhetsskäl, vill jag att min identitet skyddas.

Anledningen till det är

att i Mexiko skyddas dessvärre kvinnor varken av lagen

eller av myndigheterna.

Jag är rädd.

Jag tillåter att mitt alias representeras av en skådespelerska.

CANDICE MILLER REPRESENTERAS AV EN SKÅDESPELARE

SOM TOLKAR HENNES VITTNESMÅL ORDAGRANT

Jag åkte 2015.

På den tiden i min historia,

fanns det ekonomiska problem i mitt privatliv och inom familjen.

Jag bestämde mig för att börja jobba på några ställen i Bogotá.

På ställena där jag jobbade, träffade jag en massa tjejer.

En var en venezuelansk flicka.

Hon satte mig i kontakt med personerna som hjälpte mig initialt i Mexiko.

Det försatte mig automatiskt i skuld till dem.

Skulden bestod av kostnaden för reklamtjänster på webbplatsen.

Den bestod av boendetjänster,

mat, transport,

foton för att påbörja processen att göra reklam som eskort.

Andra flickor hade skulder som innefattade biljetter för att ta sig till landet.

Jag tog mig till staden på egen hand, men välkomnades av dem.

Jag kunde ha gjort det själv, men hade inte informationen då.

Man måste söka alternativ och se vad man kan göra,

för ingen kommer och fixar ens liv.

Ingen.

Sanningen är att skulden var nåt väldigt logiskt.

Det var transportkostnader.

"Du har så många dagar på dig att göra ekonomisk skillnad.

Fördelningen är 60/40. Man går från ett jobb till nästa.

Du kommer att vara i ett säkert, skyddat hus och åker hem sen.

Om vi möts, låtsas vi inte känna varann."

Zona Divas sida var lättillgänglig. Vem som helst kunde gå in där.

så fick man frågan om man var över 18.

Självklart sa alla ja.

Överst på sidan var en bild på Kenni Finol.

Det fanns mellan en och 25 sidor,

beroende på hur många tjejer som annonserade.

Man gick in på en profil för att se fotogalleriet.

Bredvid bilderna fanns ett avsnitt

med namn, längd och mått.

"Hej, jag heter si och så. Jag vill annonsera hos er. Vad krävs?"

De svarade med ett mejl som sa:

"Vi behöver den här informationen och professionella foton."

Kostnaden berodde på vilket sidnummer man visades på.

De sa att man måste underteckna ett kontrakt med en notarie.

Där stod att det inte var trafficking.

Det enda avtalet flickan hade med Zona Divas handlade om reklam.

Att det var exakt som utlovat, att det var frivilligt.

Att inget skett under tvång, man blev väl behandlad.

Jag kan inte säga att det var en dålig upplevelse för mig.

De tog inte ifrån mig mitt pass.

Jag tvingades inte till nåt.

Sanningen är att Zona Divas image var att de skyddade en,

och de fick fotot, annonsen, att framstå som högklassig.

Jag minns att det var två fotografer. En tog supervulgära bilder.

Han sa: "Klä av dig och sära på benen." Det var hans exakta ord.

Den andra fotografen var mer professionell.

Han hade ett hus för det här.

Huset finns kvar än idag.

Under sin glanstid, var huset rosa.

Huset hade olika scener utplacerade på varje våning.

Beroende på flickans profil, sa han: "Du passar här."

Eller: "Det här är bättre för dig."

Det var en professionell studio.

I Mexiko, liksom i Argentina, fanns inga webbsidor.

Tyvärr, så att säga,

höll man tjejerna som dansade fångna under hemska förhållanden.

De här tjejerna jobbade på natten

och hade inget att göra på dagen.

De kände att de ödslade sin tid.

Det var där idén föddes att skapa den här dynamiska sidan,

som kunde passa folk från varsomhelst

och gav exempel på hur man kan lyckas.

Ursprunget till portalen Zona Divas har avslöjats.

Enligt Brenda Stewart

föddes Zona Divas ur ett samtal mellan Ignacio Antonio Santoyo Cervantes,

eller Soni,

en före detta delägare med smeknamnet "Toni"

och ett antal argentinska kvinnor under en table dance.

Han brukade gå på såna ställen och hjälpte ofta flickorna.

Han räddade dem.

Han vidareutvecklade nåt som redan pågick annanstans.

Det är inte bara i Mexiko, utan världen över.

Det är en verksamhet.

Där det finns män, finns det prostitution. Så enkelt är det.

Om det finns i Tyskland, varför inte här?

Vad vore vitsen med att inte ha det?

Varför är det fel om det händer oavsett?

Det är samma sak med droger.

De finns där ändå.

INTERVJU MED IGNACIO SANTOYO "SONI" ZONA DIVAS GRUNDARE

Vi vet att följande blir extremt kontroversiellt,

men vi presenterar det här.

Ignacio Antonio Santoyo Cervantes, eller Soni,

VD för Zona Divas.

Tack för att du kom hit, Ignacio. God morgon. Hur mår du?

Det första de säger är att vi är ett farligt brottssyndikat,

att vi är en kriminell grupp.

-Inte sant. -Okej.

Vi är ett juridiskt etablerat företag

som betalar skatt och gör en revision varje räkenskapsår.

Vi är ett företag som inte bryter mot lagen.

Vi marknadsför bara eskorttjänster,

nåt som i mångas ögon är moraliskt klandervärt.

Men inom Mexikos rättsliga ramverk begår vi inget brott.

Den primära agenturen ägdes av sidans ägare.

Men det var inte: "Jag går med honom och blir framgångsrik." Nej.

Man hade samma tur med sina egna foton och så vidare.

Fördelen man hade var att han sa:

"Det här fotot. Den färgen passar dig."

Men framför allt var det hans vision.

Han hade öga för och var skaparen av produktens image.