Cyrano de Bergerac

- Hallå! Betala er entré! - Gratis för mig! Livgardist!

- Och ni? - Betalar inte heller! Musketör!

Sista gången då! Och på parterre!

Kom. Du ska få se lysande aktörer. Montfleury, Bellerose...

- I vilken pjäs? - "Clorise" av Balthazar Baro.

Ett mästerverk!

- Förr gavs här dramer av Rotrou. - Och av Corneille.

De uppförde "Le Cid" och jag satt där.

Klipp all spets ni ser!

Raguneau! Min vän! Poeters pajleverantör!

- Äh, jag ber... - Seså, det är ju mecenat ni är.

- Hos honom göder de sig på kredit. - Jag är ju själv poet.

För en sonett, ett litet ode...

- ...får de paj! - Säg kakarvode.

Er biljett i kväll, vad har den kostat er?

Fyra fruktpajer, femton petit-chou!

Herr Cyrano saknas, märkligt ändå. Montfleury spelar.

Montfleury, den tunnan! Uppträder han i kväll?

- Som Phédon. - Och Cyrano?

Hatar honom till den grad att han förklarat honom i blockad.

- Han uppträder inte då? - Åh, jo.

- Kommer herr Cyrano? - Jag har slagit vad!

Ligniére, går ni? Stanna en stund, hon kommer. Jag ber!

Ni klarar er nog. Damen kommer inte. Jag går till min krog.

- Hjälp mig att få veta hennes namn. - Fråga henne själv.

Jag är en usel konversatör. Hon skulle kanske... Gud, där är hon!

Magdeleine Robin, kallad Roxane. Själsfin, preciös-

och den beryktade Cyranos kusin.

En persika som ler med smultronmun!

Så daggfrisk att hjärtat åker på snuva!

- Vem är det? Hans närvaro skrämmer mig. - Greve de Guiche.

- Är han kär? - I full låga. Men med ett handikapp.

Hans fru, brorsdotter till Richelieu.

Därför vill han förmäla Roxane med tråkmånsen där.

Vicomte de Valvert, som blundar och visar takt.

Roxane vill inte, men de Guiche har makt.

Den sätter sig ingen borgarflicka över.

Men jag har avslöjat hans fula manöver.

I en visa som... Vad han ska bli arg! Slutet är grymt!

- Vart går ni? - God kväll.

Börja! Börja! Börja!

Akademin är här, se! Porchères, Colomby, Bourzeys, Bourdon!

Och Arbaud! Idel odödliga namn. Vilken härlig syn!

Släpp mig, jag kan avslöja nåt.

Er vän Ligniére ser snart sin sista stund.

Någon vill att han ska hutas åt och lägger 100 man i försåt.

- 100 man? - Mot en. Varna honom!

- Var då? - Vid Porte de Nesle.

- Ingen Cyrano. Jag förlorar vadet. - Dess bättre.

Montfleury! Montfleury!

Säll den, som fjärran flärden sig berett

i enslig hydda en självvald reträtt

Där som i sefyromfläktad skog...

Kanalje! Varnade jag inte nog?

- Vem är det? - Jag vann!

Pajas! Ut från scenen i ett nu! Nå, trilskas du?

- Spela! - Var inte rädd!

Säll den som fjärran flärden...

Ers Komiska Majestät är inte skygg! Ni ber min käpp kurtisera er rygg?

- Säll den... - Försvinn!

- Säll den... - Aaah! Nu blir jag arg!

Hjälp, mina herrar!

Tjocke man! En rad, och jag kokar dig i spad!

Markiserna tiger och sitter, annars ryker band och glitter!

Montfleury, lämna scenen, innan jag flår dig inpå benen!

Monsieur...

Inte det? Då får scenen föreställa en buffé där jag skivar mortadella!

Detta är en förolämpning mot Thalia!

Montfleury, spela på! Kasta ut Cyrano!

Var barmhärtig mot min klinga! Den halkar så lätt ut!

Bort från scenen!

Jaså? Hör jag klagan?

Ge upp! Kuckeliku! Din lupp!

Spela! Vi vill se Baros pjäs!

- Ska allsången sluta i allslakt? - Vilken Simson!

Tig! Jag utmanar hela salongen! Jag tar upp namn!

Kom an, unga hjältar, jag tar er i nummerordning!

Nå, vem blir nummer ett?

Min herre?... Inte det?

Ni?... Inte heller?

Först anmäld får ett hedersamt adjö. Upp med handen, alla som vill dö!

Blygs ni för en naken klinga?

Ingen vill? Inte en enda hand? Då går jag vidare. Alltså:

Jag vill se teatern botad från denna böld! Om inte - får vi skära!

Ädle herrar!

- Mina herrar! Måla herrskap! - Min boskap!

Inga bravorop! Aktören med den grandiosa magen har fått knip!

- Han fick gå ut! - Han ska in!

Får man fråga av vilket skäl ni hatar Montfleury?

Jag har inte ett skäl utan två. Ett: Bara en usel aktör gapar så-

- och verkar ha ett stadsbuds sjå med verser som borde få flyga.

Två - är min hemlighet.

Ni berövar oss "Clorise" med våld!

Gamla åsna! Pjäsen är värd noll. Jag känner inga samvetskval.

Gud i himlen! Vår Baro!

- Men pengarna ska folk ha igen! - Ett klyftigt ord, äntligen!

Teatern ska inte ruineras av mig. Ta den här börsen, och tig!

Skymfa Montfleury, vet ni vad ni gör? Han har en hertig som protektör.

Har ni en sådan?

Ingen välgörare? Ingen mäktig herre?

Två gånger nej, måste jag trissa? Ingen protektör - en protektrissa.

Vänd på klacken nu. Seså! Eller är det min näsa ni tittar på?

Finner ni den remarkabel? Något liknande en snabel?

- Äh, jag var minsann diskret. - Men varför det?

- Äcklar färgen? Är formen obscen? - Inte alls!

Kanske ert ogillande beror på att ni finner den aningen stor?

- Nej, den är liten. Pytteliten! - Vad sa?

Gör ni mig löjlig? Min näsa liten?

Hallå där! Min näsa är enorm!

Rackarsnok! Mopstryne! Plattnos!

Jag är stolt över bihanget jag har. En stor näsa betyder en trevlig karl-

- godsint, belevad, spirituell, generös, modig-

- allt jag är, och som ni aldrig blir, elände där!

Det jag kommer åt med handen ovanför er krage, är lika tomt-

- på stolthet, uttryck, flykt, poesi, gnista, överdåd-

- kort sagt, lika näslöst som den del jag kommer åt med foten!

Så går det om man skämtar om min ansiktsprydnad.

Är lustigkurren adlig får han den behandling han tål-

- framtill, inte med sulläder, utan med stål!

- Han börjar gå för långt. - Han skrävlar!

- Ska ingen svara honom? - Vänta! Han ska få av egna mynt!

Ni där! Er näsa...

...er näsa... är mycket stor!

Mycket.

- Var det allt? - Ja!

Lite väl kort, unge vän. Man kan säga mycket, i varierad ton.

T.ex. aggressivt: Själv skulle jag välja amputation.

Vänligt: Doppa inte näsan så i koppen, sug med strå!

Beskrivande: En klippa i en sjö! En udde, mer än så - en ö!

Nyfiket: En så avlångt etui-

- har man väl penna och suddgummi i?

Själfullt: Ni småfåglars vän-

- skänker med ert faderssinne åt små klor en stadig pinne!

Rakt på sak: Rökare? Det den näsan bolmar ut, förmår väl grannen-

att rycka ut med vattenspannen?

Ängsligt: Tippa inte framåt så att ni plogar upp gatan!

Rart: Köp ett litet parasoll så att den inte bleks av solen!

Pedantiskt: Aristofanes beskrev hos Hippocampelephantus-

en liknande köttig formation.

Drama: Den blöder som Röda Havet! Beundran: Vilken parfymreklam!

Lyriskt: En snäcka! Är ni en triton?

Naivt: Är den öppen för allmänheten? Krigiskt: Mot kavalleriet - fräs!

Praktiskt: Satsa den på lotteri. Det blir säkert storvinst.

Slutligen en Pyramus' klagan: Den näsan blev ett anletes död!

Se, den skäms så den är röd!

Så där kunde ni ha sagt, med lite bildning och humor.

Men om sådant saknar ni varje hum.

Möjligen kan ni stava ordet D-U-M.

Hade ni för övrigt haft fantasi att prestera ett liknande raljeri-

hade ni ändå inte fått en chans.

För det jag själv kan exekvera tillåter jag ingen att imitera.

Valvert, låt bli!

Vilken uppblåsthet! En lantis, som inte äger ett par handskar!

- Inte ett band, inte en garnering! - Den är moralisk, min ekipering.

Jag visar mig inte med en otvättad skymf, ett lindrigt rent samvete-

solkig ära, sorgkantad heder.

Jag går i en oklanderlig kostym. Och frimodet här jag som en plym!

Inga handskar, än sen? Av paret jag hade återstod en.

Till vad nytta är en sån? Jag slängde den i ansiktet på nån.

Marodör, luns, odåga, pack!

Cyrano Savinien-Hercule de Bergerac!

Drummel!

- Vad säger han nu? - Den kräver motion, den domnar ju!

- Vad är det? - Cirkulationsbrist i värjan!

- Låt gå! - Det ljudet är hennes passion.

- Poet! - Just det.

Så pass att jag duellerar till en ballad, som jag improviserar.

- En ballad! - Och sticker i sista versen.

- Inte möjligt! - Inte?

"Ballad om duellen utanför teatern mellan herr de Bergerac och ett fä."

- Vad var det där? - Det var titeln!

Vänta! Jag ska välja mina rim... Ja, jag har dem.

Jag slänger min hatt graciöst

Och därpå kappan, vars omfång hindrar mig maliciöst

Och så sätter jag igång

Elegant som Céladon, som Scaramouche vig och kvick

Jag varnar, käre myrmidon, att i slutversen gör jag...

...mitt stick.

Ni tog det alltför ambitiöst Var punkterar jag er, herr Ballong?

I sidan? Genom bröstets blå kordong?

Värjfästena skramlar - kling klång!

Jag väljer nog att sätta prick i er magräiong-

- när i slutversen jag gör mitt stick

Nu saknar jag ett rim på -öst

Men ni är blekare än fiskbuljong, det kallar jag ärelöst

Ert utfall blev er till förfång

Jag öppnar garden - ett ögonblick

Håll i spettet, Laridon, för i slutversen jag gör mitt stick

Slutversen! Ädling, sjung din svanesång

Jag växlar fot, en fint, ett språng...

Se, så det gick!

Versen är slut, jag gör mitt stick

- Varför skaffa sig en fiende till? - Det är vad jag vill.

- Och pengarna du slängde bort? - Det var det värt. Livet är kort.

Vad ska du leva av nu? Vilket dumt slöseri!

- Det var en gest. - Enligt vilken princip?

Jag irrade i en skog av principer och val.

Jag tog det enklast tänkbara: Att inge respekt. Resten får vara.

Bra. Men varför hatar du Montfleury? Säg ärligt.

Den satyren! Jag hatar honom sen den dag han kastade blickar på...