The first 200 lines.
"Re-sync by rudg"
Det här är så fascinerande.
I England greps en kvinna för häxeri så sent som under andra världskriget,
för att hon visste att en båt hade sänkts. Hon beskrev alla detaljer ombord.
Jag har aldrig sett dig som någon som tror på övernaturliga grejer.
-Min mamma har alltid trott på sådant. -Vi blir som våra föräldrar.
Dagens första otäcka tanke.
Och första otäcka ansikte.
Agent Bendix. Vilken otrevlig överraskning.
-Amanita Caplan. -Ska jag fylla i svaren nu?
Jag vet inte. Jag är inte säker. Jag minns inte. Och Australien.
Problemet är...
...att jag inte tror dig.
Jag tycker att rika ska betala mer skatt, men det betyder inte att det blir så.
Sluta snacka skit. Jag vet att du har träffat ms Marks.
-Ja, för att jag sa det. -Nyligen.
Nomi sa att du skulle läsa våra sms, vilket är olagligt.
Det är inte olagligt om man är efterlyst.
Men jag är inte efterlyst, och du har inte hennes nummer,
så du måste alltså ha läst mina sms.
Det är brottsligt att hjälpa en förbrytare.
Du kan inte veta nåt säkert i frågan utan att själv bryta mot lagen.
Jag kom inte hit för att spela spel, utan för att lova dig det här:
Om jag inte sätter ms Marks i fängelse, så hamnar du där.
En sak ska du veta om mig, Amanita.
Jag håller mina löften.
Herregud, vilken tönt.
-Eller hur? -Hur är det?
Jag behöver nog en dusch när jag kommer hem.
Och mat från Mission Chinese?
Du...
Vi skulle ju inte avslöja var vi är.
Ja, på mobilen. Den signalen går via Australien.
Det här dolda nätverket är säkert.
Säkert? Det ordet ändrar visst betydelse hela tiden.
Polisen har fel.
Han tog inte livet av sig.
Det var skam.
Skam tog livet av vår far.
Vi har åtminstone varandra.
Hallå där!
Det är statens egendom!
Vill du ha två veckor till?
Två veckor till.
Det känns som att slå huvudet i väggen.
Jag ställde verkligen till det den här gången.
Jag vet inte.
Jag försökte fixa allt, men det blev visst bara värre.
Du tycker nog att jag gör så jämt.
Det kanske är sant.
Jag kanske förstör allt.
Men den här gången...
Den här gången förlorade jag det enda jag någonsin velat ha.
Capheus!
Kan vi inte be en riktigt bra konstnär, nån som Mozee,
-att måla Jean-Claude den här gången? -Han är dyr.
Jag vet, men vår comeback måste bli legendarisk.
Van Damn är tillbaka. Tuffare än någonsin. Vi måste utmärka oss.
Har du sett Go-bama?
Sjukt snygg! Och så lik honom.
Folk gillar sånt. Ansikten är viktiga.
-Tycker du? -Ja.
Jag vet inte.
Jean-Claude ser inte ut som förr.
Inte Obama heller.
Go-bama baserades på Hope-Obama, inte dagens Obama.
Ingen vill ha en rynkig, gråhårig kille på sin buss.
Exakt.
Ansikten förändras, men inte hjärtat.
Det är sant.
Ska vi bli legender...
...så är Jean-Claude eller Obamas hjärtan viktigare för bussen än deras ansikte.
Då är nästa hållplats: Legendariska!
På tal om ansikten, så ser du lite annorlunda ut.
Ny frisör.
-Du ser bra ut. -Tack.
Konsten är materiell.
Den är motvilligt förenad med materia och ämnen.
Konsten är politisk.
Mest när den hävdar motsatsen.
Konsten är dialektisk. Den berikas när den delas,
och utarmas av ägandeskap och kommodifiering.
Den är ett språk att se med, och här för att bli sedd.
Kan någon berätta vad ni skrattar åt?
Ja, absolut.
XXX-KLUSIVT! ACTIONSTJÄRNA I AKTION!
Är det konst, mr Fuentes?
Är det konst, mr Valles?
Vad tycker du?
Kan du berätta vad du ser?
Det ser ut som skitpackarporr.
Skitpackarporr, det är...
-Det är väldigt intressant. -Ja.
Här förändras nämligen förhållandet mellan subjekt och objekt.
Rollerna är ombytta,
och det som sågs... avslöjar nu åskådaren.
För betraktarens öga finner inte bara skönhet,
utan även ytlighet, fulhet, förvirring och fördomar.
Man ser det man vill se,
vilket betyder att det som du vill se, mr Valles,
är skitpackarporr.
Medan någon annan...
Någon som kan se bortom samhällskonventioner,
bortom dess förutfattade meningar, kanske skulle se en bild...
...av två män i en njutningsfull akt.
Erotisk, men även... sårbar.
De är omedvetna om kameran.
Båda är kopplade till ögonblicket, till varandra.
Till kärleken.
Och som jag har sagt förut...
...så är konst kärlek, i offentliggjord form.
Joaquin höll sitt löfte.
Det är...
Det finns överallt på internet.
Jag är ledsen...
-Nej. -För allt det här.
Att höra din beskrivning uppvägde det hela.
Så...
Nu kör vi.
Nu kör vi.
Var du polis tidigare?
Jag är polis.
Jag var ekolog.
Jag brukade kunna se... så mycket skönhet i världen.
Och nu ser jag bara det han ser.
Jag trodde att jag var säker här.
Men han hittade mig, och han kommer att hitta dig.
Men oroa dig inte.
Jag har en hemlighet.
En utväg.
Någonstans dit vi kan ta oss, där ingen kan hitta oss.
Vad är det?
Var det han?
-Var det han? -Det var hon.
-Angelica? -Angelica.
Det är okej.
Här är du säker.
Här är du säker.
Ms Bak. Varsågod och sitt.
-Vem är du? -Jag är mr Lee.
Mr Chen ber om ursäkt, men han måste släppa ditt fall.
Varför då?
Intressekonflikt.
Blev han hotad?
Så... varför är du här?
Jag tror på rättvisan, och rättvisan har svikit dig.
Du ska inte sitta här och jag ska hjälpa dig ut.
Har domstolen gått med på omprövning?
Nej.
Utan din fars vittnesmål för att bestyrka de nya dokumenten...
...så har de avslagit ansökan.
Är det den rättvisan du tror på?
Jag ska kalla din bror.
Håll dig borta från Joong-Ki.
Han är farligare än du tror.
Och när jag kommer ut vill jag kunna komma åt honom.
Läget, Neets?
-Ska du till jobbet? -Jag jobbar kväll.
Den där Bendix var här igen.
Otroligt.
Bankirer som stjäl miljoner dollar får gå ostraffade,
men oss jagar de.
-Välkommen till USA. -Hur mår hon?
Hon tar det bättre än de flesta.
Jag skulle bli galen i det lilla rummet hela dagarna.
Jag med.
-Du fattar väl att jag hörde er? -Fan, jag trodde det var avstängt.
Låt den vara på. Då förstår du hur jag har det.
Jag skulle stå ut med dig, men alla andra röster?
-Jag hade lobotomerat mig själv. -Jag börjar vänja mig.
Lito kan vara lite jobbig ibland.
En drama-queen?
Definitivt.
-Du vet ju att jag hörde det där. -Fan också.
-Åh, nej. Är det Lito? -Ja.
Vi ses strax.
Hej.
Varför hamnar jag hos dig när jag är rädd?
Jag vet inte. Jag är så feg jämfört med de flesta andra.
Jag är orolig för dig.
Jag hoppas att det jag sa på museet inte fick dig att göra något dumt.
Nej.
Nej.
Det du sa var viktigt för mig.
Jag behövde höra det.
Men det gör inte de framtida händelserna lättare.
Om du behöver något...
Tack.
Jag vet att jag kan vara... dramatisk.
Men när du kom ut, tvingades du utstå sådant här?
BÖG
Nej.
Jag... Jag vet att något är fel.
Jag känner mig... fångad här.
Är det villan eller är det Positano?
Vi kan åka någon annanstans.
Det är inte platsen.
Det är känslan.
Känner du dig fångad... av mig?
-I det här äktenskapet? -Nej...
No comments yet. Be the first to leave one.