Playing God

Ibland undrar man varför saker händer.

A leder till B, C och Z.

Livet formas av stora beslut, dagen av ett otal små val.

Man väljer kläder, vägar och mat.

Varje litet val kan bli ödesdigert. Men det vill man inte tänka på.

Då skulle man inte våga göra nåt. Man får lita på sin karaktär.

Och hoppas att karaktären vet vad den gör.

Jag trodde att jag hade karaktär. Sen gjorde jag ett svårt misstag.

Så nu behövde jag fentanyl-citrat.

Syntetiskt heroin, min favoritdrog.

När jag var hög skulle jag glömma allt.

Inget förflutet, ingen framtid. Bara ett skönt nu.

Men innan jag hann ta drogen gjorde jag en god gärning.

Då började det hända saker igen...

-Vad ska du ha? -Det vanliga.

-Ring efter ambulansen! -Nej!

-Ring Raymond! -Han dör.

-Vad gör du? -Ringer du efter ambulansen?

Håll dig undan.

Lungan är punkterad. Jag ska ha rom, en kniv, handdukar.

Ståltråd, gärna från en klädhängare, och plastslangen från ölpumpen.

Och tejp. Lägg honom på bordet.

Fimpa musiken!

Håll handduken här.

Hårt. Kniven! Sterilisera den.

Okej? Håll honom, det här gör ont.

Håll honom. Ståltråden in i slangen.

Dra ut ståltråden. Ge mig tejp.

Slangen ner i buteljen och täta med tejpen.

Kläm ut luft innan du tejpar. Bra. Och släpp greppet.

Han överlever. Men han måste till sjukhuset.

Jag har sett många allvarligt skadade människor.

Men aldrig förr hade jag sett en människa bli skjuten.

Jag blev inte chockad. Kanske för att jag visste att jag kunde hjälpa.

Jag hade räddat ett liv och tomheten blev svårare att bära.

Visa fången en glimt av solen, så verkar cellen mera dyster.

På hemvägen tänkte jag låta bli heroinet. Men...

- Du måste göra det.. - Jag har arbetat i 28 timmar.

- Du är den ende som kan göra det. - Jag är bara en mekaniker.

En ovanligt skicklig mekaniker.

Jag ber inte Gud ta bort alla sjuk- domar. Jag ber om nya utmaningar.

-Phil, jag har arbetat i 28 timmar. -Du är den ende som kan göra det.

-Nu ska vi rädda ett liv. -Orkar du?

-Ja, dr Frankenstein. -Frankensteen.

Skalpell.

-Var försiktig med kärlen. -Jag är försiktig!

Är du säker på att du är utbildad? Ge mig lite svängrum, tack.

-Jäklar! -Kan du inte?

-Ge mig en klämma. -Hur känns det?

Nu glömmer vi mig och tänker på patienten.

Torka av glasögonen.

-Mår du inte bra? -Nu skyndar vi oss.

Fort. Jäklar! Jag hade sönder ådern.

Sug! Hjälp till! Jag kan rädda henne.

Förlåt...

Vad är det med honom?

Påtänd.

Det kallar inte jag fotboll. Bollen är inte ens rund.

Och varför står de och viskar?

-De lägger upp strategin. -Jag fattar ingenting...

-Vad gör jag här? -Godmorgon.

-Jag förstår inte rugby. -Vilka är ni?

-Det är inte sport, bara slagsmål. -Amerikaner är inte kloka.

Det gäller att få perspektiv på sitt liv.

Den som får kallbrand har tur om han bara förlorar ett finger.

Om jag haft ett perfekt liv hade killarna varit dåliga nyheter.

Mr Blossom kommer strax.

Men när livet är kört och man är fentanylbakis-

-då är det mysigt att plötsligt befinna sig på en strand.

Doktor Eugene Sands?

-Hur vet du det? -Jag intresserar mig.

-Jag heter Raymond Blossom. -Ska du slå mig?

-Är du skraj eller tigger du stryk? -Jag bara undrar.

Din insats igår imponerade mig och jag ville träffa dig.

Jag är fascinerad av läkarvetenskapen.

Måste du kidnappa folk för att få nya vänner?

-Stannar du en stund? -Nej, jag ska hem.

-Hungrig? -Nej. Vad vill du mig?

Bara prata lite och käka lunch.

-Har du droger så du fixar dig? -Ja.

-Säg till om du behöver något. -Vill du bli min nya leverantör?

Hon heter Tammy. Killarna har du träffat.

Eugene, har du tänkt på att allt man gör-

-får återverkningar? På ett eller annat sätt.

En fjäril flaxar med vingarna, en man får kuken avsugen.

Allt hänger ihop, även om man inte fattar hur.

-Claire. Ser du vem det är? -Doktorn.

Här. 10 000 dollar.

-För vad? -Du räddade en av mina vänner.

En flaska och en slang. Otroligt.

-Claire blev imponerad. -Hon hjälpte mig.

Hon är mycket hjälpsam.

-Kul att träffas. -Tack detsamma.

Gillar du basket? Hänger du med på Lakers match i kväll?

Du får inte säga nej.

Har du bra biljetter?

-Kom loss, ner i hålet med den! -Jag gillar dina fräcka glosor.

Kom loss!

Där är de.

Hippien är Raymond Blossom, han handlar med falska märkesvaror.

Allt från kläder till dataprogram.

Ryssarna är hans kunder. De är livsfarliga.

Det går bra för Blossom. Du ser kinesen...

Jag vet inget om det nya arslet.

Hur många arslen behöver mannen?

Passa bollen!

Dyk!

Tack för att du räddade Isaac. Nu tar Raymond hand om honom.

-Tar Raymond hand om folk? -Ja. Tack.

-Vi måste prata. Dimitri är arg. -Tråkigt att höra.

De nya filmerna är kass. Bara feta, fula killar.

-Tittar du på smörjan? -Du ska ge oss kvalitet.

Får jag låna armstödet?

-Jävlas inte med Dimitri! -Det låter som en sång.

Vi ska ha en flaska!

-Vad tycker du? Allt är nytt! -Modern för Bulgarien...

Snacka skit! Sätt dig.

Det är lugnt, Vlad, jag bara skojar.

Skrattar jag?

Raymond...

-Ska vi dansa? -Okej.

-Nancy Sinatra. -Ja, fina ben.

Vet du vad jag tror? Jag tror att du lurar oss.

Dimitri vet att du polar med kinesen. Vi är inte dumma.

-Varför kan vi inte bara ha kul? -Dimitri är förbannad på dig.

-Du hade ett problem på klubben... -Ja, men det är fixat.

-Vad gör jag här? -Vi dansar.

-Jag förhandlar inte om det. -Vill du spola ner oss?

-Spola oss, säger man. -Skiter jag i.

Så gör vi hos oss. Välkommen till den fria världen.

-Åt helvete med "fria världen". -Ja, Andrei, åt helvete.

-Åt helvete med dig! -Med dig!

Håll käften!

Varför fick du sluta på sjukhuset?

-Min patient dog på operationsbordet. -Var det ditt fel?

Jag hade drogat mig. Ja, det var mitt fel.

Hur längesen är det?

-Tio månader och fem dygn. -Och du är fortfarande drogad?

Vi får se vem som spolar vem. Vi har krigat förut, Raymond.

I Afghanistan, till exempel...

-Mycket bohemiskt. -Hem kära hem.

Hör av dig om du behöver något. Vad som helst. Jag är din vän.

-Jag menar det. -Jag tror dig.

-Godnatt, Claire. -Godnatt.

Har Cyril hört av sig? Är han glad?

-Han är extremt glad. -Vad betyder det?

Inget, baby.

Varför vill du vara vän med doktorn?

-Gillar du honom? -Du får inte berätta nåt för honom.

Gillar du honom? Litar du på honom? Varför inte?

-Han är vingbruten. -Det gillar vi.

Ray gillade mig. Varför?

Kanske för att jag inte dömde honom.

Jag hade sett Lakers, träffat ryska gangsters och dansat med Claire.

Alltid kul med lite omväxling.

Hallå, Dimitri, det är jag.

Om inte Ray vill handla med oss, får han inte handla med någon.

Han lurar inte oss en gång till.

Fint. Kom loss, pojkar!

Först byter vi hotell och sen hämtar ni någon som jag kan prata med.

Vi ska prata med dig!

Dra åt helvete!

-Du skulle inte skjuta honom. -Jag vill inte kuta i sanden.

Kul att träffas igen. Nu kan jag göra något för dig.

-Vadå? -Jag kan göra dig till läkare igen.

-Har du ett trollspö? -Jag har en överraskning.

-Nu kommer doktorn. -Vad är det?

En kula i magen. Har får saltlösning och lite morfin. Ska du operera?

-Ja tack. -Kör honom till sjukhuset.

-Eugene, vad är det nu? -Varför inte sjukhuset?

-Han har en fängelsedom över sig. -Det kanske är bäst så.

Nej. Han är bara lite missanpassad. Precis som du.

Jag får sitta inne om jag opererar. Jag är inte legitimerad läkare.

Jag legitimerar dig. Hjälp mig. Du kan göra en god gärning.

-Vad skulle du göra utan mig? -Låta honom dö.

-Du kan inte ge mig ansvaret. -Nej, det är mitt ansvar.

Du är kirurg.

Gör som du gjorde på nattklubben eller låt honom dö.

Om jag inte kan göra något ska han till sjukhuset.

-Där har vi blodådern. -Jag skulle blivit läkare istället.

Mellangärdet är skadat.

-Har vi Goretex? -Du är skicklig.

Vem har tappat en knapp?

En kula brukar ta med sig orenheter in i kroppen.

Har vi antibiotika? Det ser otäckt ut.

Han får inte vakna.

Förlåt, doktorn.

Ray, nu ska du göra en sak för mig.

-Hämta kaffe. -Visst.

Det urgamla valet: slav i himlen eller stjärna i helvetet.

Jag visste att det var fel, men jag var trots allt kirurg.

Jag saknade jobbet. Och helvetet ser inte alltid ut som helvetet.

Ibland ser det ut som LA.

Törstig...

Jag är törstig.

Man blir törstig av narkos. Jag minns när de drog ut mina visdomständer.

Jag drack flera liter vatten. Hur känns det?

Taskigt. Bryr du dig?

Jag har räddat ditt liv. Och det var inte billigt.

Visar inte det att jag bryr mig?