Outlast

Genom historien har människor levt i grupper.

Men hur går det när ensamvargar som föredrar att sköta sig själva

tvingas att samarbeta i grupp?

Du har hållit på så här hela tiden och nu räcker det.

Behandla mig inte som nån underdånig slyna.

Välkommen till Outlast, överlevnadstävlingen om en miljon dollar.

"Ni kan lägga av när som helst. Skjut i så fall upp en nödraket,

så förflyttas ni från dalen."

Den enda regeln är att man bara kan vinna som medlem av ett lag.

- Här finns inga lagar. - Joho!

- Låt mig leda mitt uppdrag. - Det är inte ditt uppdrag eller lag.

De 16 deltagarna måste inte bara överleva Alaskas hårda vildmark...

I natt var jag närmare hypotermi än nånsin.

Läkare behövs.

Tävlande utslagen, ej kontaktbar.

...de måste också lita på fullständiga främlingar och överleva som ett lag.

- Kom igen, tjejen! - Kom igen!

Kan de offra sig och gå samman för det gemensamma bästa?

Ja! I kväll äter vi oss mätta.

Eller tar de till självisk taktik för att slå motståndarna?

- Allt är snott. - Va?

Man måste fuska och stjäla för att vinna!

Fula tricks är inte fel.

Kom fram, annars punkterar vi slangarna!

Ett!

Två! Tre!

Inte ens ute i Alaskas vildmark...

Kom fram, var ni än är.

...kommer man undan varandra.

Fick de en chans skulle de skära halsen av oss.

- Var och en av deltagarna... - Skjut.

...är villiga att göra vad som än krävs...

Släpp mig!

Vill du vinna eller inte?

...för att vinna.

Ni tar oss aldrig!

Och stå sist kvar.

16 ENSAMVARGAR

SKAPAR SINA EGNA REGLER

DET ULTIMATA ÖVERLEVNADSSPELET

BARA ETT LAG KAN

STÅ KVAR

Jag är här för att delta och vinna.

Jag kollade på Instagram en kväll och såg en annons:

"Skulle du överleva här ute?"

Fyra månader senare är jag här.

16 personer ska delta i en överlevnadskamp där vinnaren får en miljon dollar.

Jag vet inte så mycket om programmet än, men tänker "Hungerspelen för vuxna".

De fördes till en avlägsen del av Alaska.

De har bara kläderna de bär, och ska invänta vidare instruktioner.

Att dumpas i vildmarken och få klara sig själv med folk man inte känner.

Det låter toppen.

Deltagarna kommer från vitt skilda bakgrunder...

Jag är en ren heroinist. Jag är straffad. Jag är en överlevare.

Jag har sett mänsklighetens mörkare sidor.

...och varierande överlevnadsfärdigheter.

Mina överlevnadsfärdigheter består mest av att ha sett överlevnadsprogram på tv.

Men alla är villiga att utstå Alaskas hårda natur.

Alaska har varit ett drömmål sen jag var barn.

Jag vandrar, jagar, slår läger.

Jag försöker komma så långt bort jag kan från folk.

Vad de ännu inte vet är att det enda sättet att lyckas här

är som en del av ett lag.

Jag har varit en nomad i snart 20 år.

Jag är singel. Inga barn, inga husdjur. Jag är i princip fri.

Jag är chefen, jag äger ett företag.

Jag har varit entreprenör sen jag var 22.

Jag vet inte om jag kan ta order eller ha en chef.

Jag är hör för att vinna.

De som känner mig och min familj

vet att vi behöver pengarna.

Deltagarna har nått Alaska på hösten.

Årstiden är regnig med snabba temperaturfall,

och ökad aktivitet bland områdets stora björnstam.

Om några veckor börjar snön falla och vinterkylan slå till.

Deltagarna kanske inte överlever så länge. Nu kan de bara vänta och se.

En helikopter.

De kom tomhänta hit.

Deras enda utrustning finns i lådor...

Hur tufft är inte det?

...som släpps i fallskärm från helikopter.

Det måste vara bra!

Vissa innehåller förnödenheter. Andra bjuder på utmaningar.

Kom igen.

Och det sista släppet kommer att innehålla priset på en miljon dollar

för de deltagare och lag som står kvar.

Nu gäller det, killar!

Det första släppet innebär att spelet nu har börjat.

- Är de också med? - Ja.

- Det är mycket spår här. - Ja.

- Renare än så här blir vi inte. - Precis.

Jag ser fienden.

DAG 0

DAG 1

Vad har vi här?

- Vad heter du? - Corey.

- Trevligt att ses. Och du? - Javier.

Jaha: "Välkomna till spelet.

Ni är fast i vildmarken. Det kommer inte att röstas bort medtävlande här.

Enda utvägen är att själv ge upp.

Ni kan sluta när som helst. Väljer ni att sluta,

skjuter ni ett nödbloss mot skyn så förs ni ut ur dalen.

Ni måste under hela tävlingen ingå i ett team för att kunna vinna.

Ni kan byta team hur ni vill, men ni kan inte vinna tävlingen egen hand.

Börja med utrustningen ni försetts med och håll utkik efter mer.

Välj ett lag på fyra, nu genast."

Jaha, nu gäller det.

- "Välj snabbt... - Rambo!

...och hitta en lämplig lägerplats. Kylan och mörkret närmar sig snabbt."

Jag läser fortfarande texten och känner hur nån drar mig i tröjan.

Så jag är i hens team utan att veta vem hen är.

- Vi är en för många. - Två för många.

Två för många.

Här döms många hundar efter håren.

Otroligt, vi är redan ett lag!

Känner man inte folk är det allt man har att gå på.

- Nu kör vi. - Japp, vi kör.

- Okej. - Jag går.

Vi tar det här.

- Vi är det sist valda laget. - Ja.

Jag bara frös där, och det tog mig en stund att fatta vad som hände.

- Vi är för många. - Jag går.

Kom hit!

Vi träffade en binge främlingar här.

Så vi var de som blev över.

Ska vi lägga alla ägg i en korg, så tar vi den här.

Absolut!

För att skapa jämlika förutsättningar har spelarna delat upp sig i fyra lag.

Alpha.

Bravo.

Charlie.

Och Delta.

- Vi går. - Okej, vi är redo.

Med en knapp timme till solnedgången och temperaturfallet

måste deltagarna nu hitta lämpliga lägerplatser.

- Första prioritet... - Att hitta lägerplats.

Vart team har tilldelats en del av spelområdet

och kan upprätta sitt läger var som helst inom sitt område.

För att upprätta sina baser har alla fått samma utrustning:

Ja!

- En yxa. En kniv. - Vass.

- En presenning. En yllefilt. - Vilken stor filt.

- En ficklampa. - Så där, ja!

- En båge med åtta pilar. - Bra.

Första hjälpen. Tändstål.

- Två tennmuggar. - Att koka vatten i.

- En karta. - Nu hittar vi.

Björnsprej.

- Alla bör alltid ha minst en sån med sig. - Ja.

Och fyra signalpistoler. En per deltagare, ifall de skulle välja...

Den här öppnar vi inte.

...att ge upp.

Ta tillbaka den.

Det är en viltstig här.

- Uppfattat. - Perfekt.

Försiktigt. Gå långsamt.

Okej.

Långsamt är bra och... bra är snabbt.

Här.

Inte bra alls.

Det finns inget här. Klockan är snart fyra.

Och vi har kanske trekvarts dagsljus kvar.

Vi är mitt ute i Alaska, i en regnskog.

Jag såg en glänta på väg in.

Framåt!

I den här kärva miljön får även den tuffaste kämpa.

När temperaturen kryper under -1 °C

överlever människor bara tre timmar utomhus innan de drabbas av hypotermi.

Och solnedgången närmar sig snabbt.

Gå på, vi kommer.

Alpha Team måste slå läger innan temperaturen sjunker mer.

Vi försöker slå läger, vilket är svårt. Särskilt i så här tuff terräng.

Se upp var du sätter ner fötterna.

- Hur går det, Justin? - Bra.

Jag har som tur var naturvana och har jagat, fiskat, satt fällor och så.

En idealisk lägerplats har platt mark, tillgång till vatten och är väderskyddad.

Vi kan behöva gå lite till.

Hittills har de inte hittat en plats som uppfyller de tre kraven.

Det ser förjäkligt ut, men vi kan slå läger här och spara lite dagsljus.

Grenarna här ger bra skydd.

Jag tycker att vi fortsätter att leta i fem minuter till.

- Ja, som vi sa. - Vi vet att platsen finns.

Det kan regna i natt.

Så om vi tar det vi har till den här sluttningen,

så bör vattnet föras bort.

Det lär bli en hjälp att klara oss undan vätan.

Vi kan inte göra upp eld här. Vi kan väl, men...

Vi känner inte varann så pass att vi kan gå loss på varann

när vi är oense eller har olika idéer.

Men jag ser helt klart alfa-bråk på gång framöver i vårt team.

Det är lite plattare här uppe.

Jag funderar på hur vi ska sova.

Jag tävlar ju för egen del, men för att vinna

måste jag bli mer lagspelare än ensamvarg.

Vad tror du, Justin?

Okidoki.

900 m bort i intilliggande Bravo Camp börjar en ledare...

Djävulsklubba, rör dem inte.

...att växa fram.

Man skär sig på dem.