The Umbrella Academy

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

RYSSLAND. 1 OKTOBER, 1989

Den 12:e timmen på den första dagen i oktober 1989,

födde 43 kvinnor barn världen över.

Det var ovanligt på grund av

att ingen av kvinnorna var gravida när dagen började.

Sir Reginald Hargreeves, excentrisk miljardär och äventyrare,

beslöt sig för att adoptera så många av barnen som möjligt.

Enastående.

Hur mycket kostar den?

HAN FICK TAG PÅ SJU AV DEM

IDAG

MÅNSTATIONEN

NUMMER 1 "LUTHER"

Visa mig kassaskåpet annars dör din familj!

Var är det?

Lämna oss ifred!

NUMMER 2 "DIEGO"

Vem är det här?

NUMMER 3 "ALLISON"

NUMMER 4 "KLAUS"

Du?

Var stark! Jag tror på dig. Okej?

Inte på dig.

Vi ses snart, Klaus.

LAKESHORE HILLS REHABILITERING

Håll dig nykter!

Inkommande sändning.

Din familj är i säkerhet nu.

Nu till ett nyhetsinslag.

Alllison, har du hört nyheten? När såg du din far senast?

Har du hört från dina bröder?

Ska du bära Valentino på begravningen?

HEJDÅ

SENASTE NYTT

Polisen har just bekräftat att världens mest excentriska miljardär har avlidit.

NUMMER 7 "VANYA"

SIR REGINALD HARGREEVES DÖD

Pappa.

Hej, mamma.

Mamma?

Vanya?

Du är verkligen här.

- Hej, Allison - Hej, syrran.

Vad gör hon här?

Du hör inte hemma här efter det du gjorde.

Tänker du bete dig så idag?

Du är verkligen rätt klädd.

Jag bär åtminstone svart.

- Vet du, han kanske har rätt. - Glöm honom.

Jag är glad att du är här.

Låt mig bespara dig tid.

Alla är låsta.

Inget inbrott. Inga tecken på strid.

Ingenting ovanligt.

Du har växt, Luther.

Vad är din hemlighet? Proteinshakes?

- Mindre kolhydrater? - Vad vill du?

Obduktionsrapporten.

- Varför har du den? - För att jag...

...bröt mig in och stal den.

Och överraskande nog var pappas död...

...normal.

Gammal vanlig hjärtsvikt.

- Jaha, och? - Varför är du då här...

...och kollar fönster?

- Var du först på plats? - Pogo hittade honom.

Jag pratade med Pogo.

- Han kunde inte hitta pappas monokel. - Din poäng?

Har du nånsin sett pappa utan monokel?

Nej. Så nån måste ha tagit den.

Då kanske han inte var ensam när han dog.

Det finns inget mysterium här. Inget att hämnas.

Inget att lösa. Ingenting sånt.

Bara en sorglig gammal man som dog i ett stort, tomt hus.

Precis som han förtjänade.

Du borde gå.

Som du vill, bror.

UNDERBARN PÅ UMBRELLA ACADEMY

EXTRAORDINÄR MITT LIV SOM NUMMER 7

PAPPA, JAG TÄNKTE, VARFÖR INTE? V.

Välkommen hem, miss Vanya.

Pogo.

Så gott att se dig.

Just det, din självbiografi.

Vet du...

Läste han den nånsin?

Inte vad jag vet.

Hur länge sen var det Fem försvann?

16 år, fyra månader och 14 dagar.

Din far bad mig hålla räkningen.

Vill du veta nåt dumt?

Jag brukade lämna det tänt åt honom.

Jag var rädd att han skulle komma hem sent, till ett mörkt hus,

inte kunna hitta oss och bara försvinna igen.

Varje kväll gjorde jag...

...ett mellanmål och tända alla lampor.

Jag kommer ihåg dina mellanmål.

Jag tror nog att jag klev i hälften av de där smörgåsarna.

Din far trodde alltid att Nummer Fem fanns där ute.

Han gav aldrig upp hoppet.

Och vad fick han för det?

Barnen är redo att lägga sig. De ville säga godnatt.

Okej! Sängdags, barn. Kom nu.

Kom nu.

Kom, Allison, din far är upptagen.

Han är alltid upptagen.

Var finns pengarna, pappa?

Var finns pengarna?

Klaus? Vad gör du här inne?

Allison! Är det du?

Du. Kom hit.

Det var länge sen.

För länge sen. Jag hoppades få träffa dig, för...

...jag vill ha din autograf till min samling.

- Kommer du från rehab? - Nej då! Jag är klar med allt sånt.

Jag kom hit för att bevisa för mig själv att den gamle verkligen var borta.

Det är han. Han är död!

Vet du hur jag vet? Om han levde,

skulle ingen av oss få komma in i hans rum.

Han satt alltid här när vi var barn

och planerade nästa tortyrmoment.

Minns du hur han såg på oss? Den bistra minen?

Skönt att han inte var vår riktiga far

så vi slapp ärva hans kalla, döda ögon.

Nummer Tre...

Ut ur hans stol.

Oj, Luther!

Oj, du har verkligen...

Du har blivit maffigare med åren.

Klaus.

Spara föreläsningen. Jag ska gå.

Ni kan...

...prata i enrum.

Släpp den.

Ursäkta?

Gör det. Nu.

Okej.

Det var bara ett förskott på arvet!

Inget annat.

Du behöver inte bli så upprörd.

Klaus är fortfarande Klaus, om man nu undrade.

Efter alla dessa år, känns det nästan som en tröst.

Såg du Diego?

- Med sin töntiga klädsel? - Jag vet.

Har han den på sig i badrummet?

- I duschen? - Ja.

Ja! Absolut.

Jag... visste inte om du skulle komma.

Inte jag heller.

Du ser bra ut.

Tack.

Var är Patrick? Och Claire?

Patrick begärde skilsmässa för åtta månader sen.

Klart att du inte visste. Du har varit borta.

Och Claire?

Han fick vårdnaden.

Fan.

Ja, du kan ju alltid göra din, du vet...

...ryktesgrej.

Jag gör inte sånt längre.

- Vad hände? - Det som alltid händer.

Min önskan blev sann och kunde inte tas tillbaka.

Vi borde nog börja.

Jag tänkte att vi kunde ha en minnesstund på gården.

Säga ett par ord på pappas favoritplats.

- Hade pappa en favoritplats? - Under eken.

- Vi satt där jämt. Gjorde inte ni det? - Serveras te och scones?

- Gurksmörgåsar går alltid hem. - Nej, och du får inte röka här inne.

- Är det min kjol? - Va? Ja.

Jag hittade den i ditt rum. Lite omodern, men...

- ...det är luftigt... där nere. - Hör på.

Vi har viktiga saker att diskutera.

- Som vad? - Sättet han dog på.

Och då var vi igång.

Men, det var väl en hjärtattack?

- Enligt rättsläkaren. - De vet väl?

- I teorin. - Teorin?

Jag säger bara att nåt måste ha hänt.

Sist jag pratade med pappa lät han konstig.

Åh! Quelle surprise!

Hur då konstig?

På sin vakt. Sa att jag skulle se upp med vem jag litade på.

Han var en paranoid gubbe som började tappa förståndet.

Nej. Han visste att nåt var på gång.

Jag vet att du ogillar det, men du måste prata med pappa.

Jag kan inte bara ringa till dödsriket och säga: "Pappa, kan du...

...sluta spela tennis med Hitler och ta ett samtal?"

- Sen när då? Det är din grej! - Jag är inte på humör!

- Är du hög? - Ja!

Hur kan ni inte vara det? Med allt struntprat.

Nyktra till! Det är viktigt. Sen har vi den saknade monokeln.

- Vem bryr sig om monokeln? - Precis.

Den var värdelös. Alltså togs den av personliga skäl.

- Av nån i hans närhet. - Vad menar du?

Är det inte uppenbart? Han tror att nån av oss dödade pappa.

- Gör du? - Hur kan du tro det?

Bra jobbat, Luther. Vilka ledaregenskaper.

- Det är inte det jag säger... - Du är inte klok!

- Galen. - Jag är inte klar!