Dawson's Creek

-Här har vi middagen. -Fisk... Vilken överraskning.

Var det en smula avsmak jag såg?

Jag hoppas att jag aldrig mer måste äta nåt som andas med gälar.

Capeside i Massachusetts. Vår första och sista hamn.

-Det ser inte ut att ha förändrats. -Det är för att det inte har det.

Jag har inte direkt hemlängtan, men vi har inte något val.

Vi måste inte åka hem. Vi har ju överlevt i tre månader på småjobb.

Bara vi är lyckliga, så.

Varför säger du det nu, två timmar hemifrån?

Tolv timmar. Jag tycker vi ska kasta ankar här-

-ta en matbit och fundera på om vi ska strunta i att åka hem.

Jag tror dig inte, Pacey Witter.

Du skolkar mycket, men du skulle aldrig skippa hela sista året.

Vad skulle vi missa? Slitna repliker, tröttsamt självförverkligande.

En kär väns trista skepnad, en nyfödd här, en död där.

Och allt man längtar efter är lite andlös kärlek.

För min del missar jag det gärna.

Vet du vad som hela tiden förvånar mig?

Hur länge du har klarat dig utan att bli avslängd från båten.

Där har vi något vi äntligen kan enas om.

Jag skulle välja bort Jack.

-Skulle jag bort före Andie? -Andie är väldigt duktig.

-Här har vi girlpower! -Hänsynslös allians...

Vi har redan valt bort mormor.

Den jämförelsen gjorde mig lättad...

-Ska ni inte bada? Vattnet är varmt. -Då måste jag smörja in mig igen.

Vi måste sticka. Vi ska måla mrs Hammacott klockan två.

-Låter perverst. -Vi ska måla hennes hus.

Vi måste köpa färg och rollers först.

-Jag vill ta några bilder först. -Nej, jag ser hemsk ut.

Och nu kommer du att se hemsk ut för eftervärlden...

-Vi ses på Dive-In i kväll. -Det är visst "Hajen" som går.

Bra, jag har inte sett den än.

Vi ses!

Snygga killar klockan två.

-Som om det spelar roll? -En av oss är faktiskt singel.

I teorin, ja. Men ditt sexliv har varit rena celibatet i sommar.

Är det mitt fel att det inte har funnits några bra killar här?

-Du törs inte att gå fram till någon. -Och du skulle göra det?

-Titta bara på min meritlista. -Bra, jag ska gå bort till dem.

-Jag ska göra det. -Gör det, då!

Jag måste bara lägga upp en taktik först.

Då går jag bort till kiosken så länge.

-Fegis. -Det är jag inte!

-Den var tung. Vem är den till? -Till min syster, tror jag.

-Var det allt? -Ja. Vi hämtar resten i morgon.

Men innan vi sticker, är det något vi bör prata om.

-De kommer att fråga. -Vad då?

Folk kommer att fråga vad som hände på båten.

Den här sommaren mellan oss två. Sexuellt, menar jag.

Ingen bryr sig. De frågar i varje fall inte. Det är för vulgärt.

Vi lever i en vulgär tid.

-Vad kommer du att säga? -Det beror på.

-På vad du kommer att säga. -Jag kommer inte att säga nåt.

-Det låter utmärkt. -De kommer inte att fråga.

De kommer att fråga.

Det var det. Slutet på vår sommar.

Vi ska tillbringa nästa dygn var och en på sitt håll.

Om du undrar varför jag inte är ledsen, är det bara för att-

-du ärligt talat började gå mig på nerverna.

Bra. Efter alla de intima samtalen vill jag helst inte tro-

-att du försöker dölja ett tungt hjärta med falskt skryt.

-Kanske jag ringer dig i morgon. -Om du kommer på det, så.

-Lycka till där ute. -Tack.

-Vet du var glödlamporna är? -Som regel i taket.

-Jag menade vilken hylla. -Beklagar, men jag jobbar inte här.

Men jag tror det finns i hylla fyra.

-Gretchen? -Dawson?

-Jösses! -Hej!

-Hur har du det? -Fuktigt för tillfället.

Och i det stora hela? Jag hörde vad som hände i våras.

Å, det... Jag mår bra. Har du sommarlov från college?

En lite längre semester. Jag har tagit en paus.

Med risk för att låta banal - det är roligt att se dig.

Det är kanske överflödigt, men tack detsamma.

Jag har färg, och du har rollers. Vem var tjejen?

Tjejen, som du låtsas att du inte känner-

-tills jag frågar dig om och om igen så du tröttnar...

-Det är en lång historia. -Bra, vi har en hel husvägg att måla.

Jag är din syster! Jag har rätt att få veta det.

Jag är den syster du lämnade i sticket i juni.

Jag har rätt att få veta det.

Öppna din present.

-En blomma? -Det är en jasmin.

När vinden låg på kunde man känna doften långt ut till havs på natten.

-På natten när du och Pacey... -Ge dig.

-Jag har inte ens packat upp än. -Vänta, Joey.

-Varför är det en karl i mitt rum? -Han bor där.

-Har du hyrt ut mitt rum? -Tills på tisdag.

Kom hit. Det min tur att ge dig en present.

-Vår budget. Så snällt... -Se på den där siffran.

Jag visste inte att det skulle bli så tufft...

Vi är ju på plus. Välkommen till ett av delstatens bästa pensionat!

Vi har höjt priserna, men vi har nästan fullt ändå.

-Du sa inte nåt när jag ringde. -Jag ville överaska dig.

...och hjälpa min bror med en del problem. Så där är du, Jennifer!

Jag pratar lite med de här killarna. Jean och Jean-Jean.

-Hej, Jeans. -De är franska.

De liftar runt här på östkusten och kom till Capeside i går.

-Är de inte bara helt underbara? -De kan faktiskt höra dig.

Spelar ingen roll. De kan knappt någon engelska.

-Kan ni visa oss runt stan? -Ja, gärna!

-Beklagar. Vi ses efteråt. -Då tar vi en rundtur i Capeside.

Kanske ni är intresserade av att utforska annat också?

-Det är en snögubbe från Florida. -Jag skrattar på mig...

-Har du hållt min soffa varm? -Det var lustigt att du nämnde det.

-Har du tänkt kasta ut mig? -Nån har redan flyttat in.

-Är du och Rupert äntligen ihop? -Fortfarande samma usla humor.

-Det är väl inte en tjej? -Jo, det är faktiskt det.

Nu när jag behöver nånstans att sova, är du plötsligt hetero.

Jag vill gärna sätta stopp för dina kommentarer om min sexualitet-

-men jag lovar att förhållandet är helt platoniskt.

Då är hon garanterat inte viktigare för dig än din lillebror.

Fel! Hon är lika viktig - och lika mycket släkt.

-Jag var och köpte glödlampor. -Gretchen?

Snygg frissa... Kom och ge din storasyster en kram.

Mrs Leary?

Mr Leary?

Dawson?

Hon var min första förälskelse. Jag var tio eller elva år.

Jag var hemma hos Pacey. Gretchen var utanför med två vänner.

Pacey ville kasta vattenballonger. Vi fyllde ballonger i två timmar.

När vi var färdiga, hade de tagit på sig baddräkter.

De hörde oss väl genom fönstret. Pacey kastade på dem ändå.

Jag bara stirrade. Jag hade aldrig sett en tjej i baddräkt förr.

Jag blev blixförälskad, just där och då.

Pengarna jag hade lagt på baseballkort och sånt förut-

gick nu till godis och tulpaner-

-som jag la anonymt på Gretchens trappa.

Några år senare fick jag höra att hela familjen hade roligt åt det.

-Vad hände? -Som i alla tonårsförälskelser...

Absolut ingenting.

Jag vill inte bli utbytt. Det är skadligt för mitt ego.

-Ge dig, nu. -Ge dig själv.

-Studerar inte du egentligen? -Jag har tagit en paus.

-Jag låter mig inte luras. -Bry dig inte, lillebror.

Om du låter mig få bo här, så ska jag låta dig vara i fred.

Nu räcker det. Du har andra ställen du kan bo på, Pacey.

-Det har inte Gretchen. -Vart ska jag bo?

-Du kan ju bo i din båt. -Jag har bott i den i 100 dagar!

Kerry och monstren bor hos mamma och pappa, men de har en soffa.

Då tar jag hellre en fängelsecell.

Vi har ju alltid djurparken.

Jag häpnar alltid lika mycket över hur omogen du är.

Varför kan du inte bo hos Joey? Du har en flickvän nu.

Hon har säkert en extrasäng. Eller sov i hennes.

-Jag gillar inte sättet du sa det på. -Det ligger nåt i vad hon sa.

-De har i varje fall många rum. -Jag vill inte tränga mig på.

-Nej, för du kan tränga dig på oss. -Skönt att ha dig hemma igen...

-Visst, nej - jag har ju inget hem. -Det är hemskt att se dig så här.

Skicka isteet.

Han fick stipendium på Hannover Academy-

-och det förbättrar möjligheterna att välja college.

Så nu har jag en kille som bor fyra timmar härifrån.

Så nu har de vad Jennifer kallar distansförhållande.

-Och det gillar inte mormor. -Ungdomar ska leva i nuet.

Inte gå och längta efter en enstaka helg i månaden.

Finns det inte ett par stickor som ligger och väntar på dig någonstans?

Hej då, Josephine. Det är roligt att ha dig tillbaka.

Nog om mig. Det är du som har kommit tillbaka.

Vi hade det helt fantastiskt. Jag vet inte var jag ska börja.

Jag ska hjälpa dig. Gå rakt på sak. Jag är nyfiken.

Du och Pacey ensam på en båt... Alla kommer att fråga.

-Vi pratar inte om det. -Det svaret känner jag igen.

"Vi pratar inte om det" betyder att ni gjorde det.

Du har rätt. Vi gjorde det. Dygnet runt, sju dagar i veckan.

Visste du att det finns minst 38 ställningar? 42 om man är vig.

Det angår väl inte mig.

-Hur är det med alla andra? -Bra. Alla har det bra.

Jag måste gå, jag ska hjälpa till med middagen.

-Ska du träffa Pacey i kväll? -Det är första kvällen vi inte ses.

-Kommer du med till Dive-In? -Jag tror inte det vore så bra.

Klocka åtta på Stupmuck Cove. Jag säger till alla att du kommer.

Till höger har vi en historisk byggnad där det har hänt mycket.

-Jag hoppas jag inte tråkar ut er. -Du är så vacker när du pratar.

Sluta! Nej, jag menade inte att du skulle sluta.

-Jag beklagar, jag förstår inte. -Det gör inte något.

Pratar han någonsin?

När han har lust.

-Hur är din stad? -Jag är från Paris.

-Har du varit där? -Nej, men jag vill gärna åka dit.

-Varför? -Det är ju romantikens stad!

Det är kärlekens stad. Degas, Cézanne, Monet och van Gogh.

Jag har aldrig varit där, men jag vet mer om den än om min hemstad.

-Vad säger han? -Att du känner till den så väl...

...för att du har stan i ditt hjärta.

-Hur såg hon ut? -Dawson...

Det är bara en fråga.

Hon såg fräsch ut.

"Fräsch"... Och du hade inte solen i ögonen?

Hon hade alltså inte en puckel eller nån hudsjukdom?

-Har du inte lust att träffa henne? -Det var inte det jag sa.

Bra, för jag bad henne följa med till Dive-In i kväll.

-Det var omtänksamt av dig. -Du måste ju ändå träffa henne.

Varför inte på ett naturligt sätt?

Joey kom förbi, och jag bad henne på ett naturligt sätt att följa med.

-Kommer killen också? -Nej, de ska inte träffas i kväll.

Så det ger er en stor chans-

-att bli eniga om att vara vänner i all framtid.

Varför är det här så viktigt för dig?