Vidocq

Parijs, 1830

Vänta! Vänta. Om jag nu måste dö...

så vill jag veta. Jag vill se ditt ansikte.

Vidocq är död!

Vidocq är död!

Vidocq är död!

Vidocq förråd av kärlek

Vidocq som fånge

på flykt

han försöker andra vägar

fången blir fängelse chef

Vidocq och den nya polisen

han får utmärkelser

tack för ingenting ordningsmannen sparkar Vidocq

Vidocq startar egen polisstyrka

Vidocq och Nimier Underrättelsetjänst

Skitstövel!

Vad är det? Vad vill ni?

God dag. Etienne Boisset. Journalist.

Inget drägg här tack.

Jag är inte bara journalist.

Jag skriver om Vidocq. Jag för hans officiella biografi.

Vad är det som är så roligt?

Han behöver inte någon som för memoarer. Om någon skulle skriva något...

skulle det vara jag. Jag är Nimier, hans partner.

Begriper du?

Lugna ned dig lite, jag har något att visa dig. Se här.

Vidocq skrev till mig.

Han väntar mig. Jag lovar dig. Han skulle granska det.

Se.

Känner du inte till det? Vidocq är död.

Ja, precis. -Vaddå, precis?

Vad vill du? -Avsluta min bok.

Jag måste finna mördaren.

Vidocq's mördare. Arma stackare.

Jag måste finna mördaren.

Då blir det något mer än bara en biografi. Då blir det hämnd. Hans hämnd.

Försvinn.

Gå iväg! Så kan jag förlåta dig. -Hjälp mig. Berätta vad du vet.

Ni höll på med en utredning? Bägge två?

Gör du ingenting? -Den som dödade honom, är så gott som död!

Jag kan hjälpa dig.

Berätta vad som hände. Så kommer det att klarna.

Berätta hur det började.

Det började för en vecka sedan, med två rika knösar.

Belmont och Veraldi.

Det är nonsens. Det är inte för att de blev träffade av blixten...

En man död av blixten är en olyckshändelse.

Två män dödade av blixiten är en komplott.

Speciellt om de två männen är Belmont och Veraldi. -Vilka är det?

Belmont var den mest beryktade vapenfabrikören i hela Frankrike.

Veraldi var kemist.

Han gjorde till och med sprängämnen.

Vad är det med det då?

Det är en tung strid för vår armé.

Vi får inte visa några svagheter. Speciellt inte nu.

Vad är du rädd för? Ett anfall från Pruisen?

Dom kommer sätta dig på tronen.

Jag är rädd för en attack från insidan.

Reformationerna är inte speciellt populära.

Inte speciellt. -Paris är fullt av konspiration.

Orleanister, bonapartister, republikaner.

Jag är inte ens säker själv.

Jag är inte intresserad av politik.

Mina mannar är fullt upptagna.

Det där med blixtarna, har gått för långt. Du måste utreda saken.

Du sparkade mig. Minns du inte det?

Nej, det är inte möjligt. För mycket arbete.

Begriper du ingenting? Monarkin är hotad.

Jag förväntar mig en ny attack med nästa blixt.

Betala. Så skall jag överväga saken.

Har du ingen moral i kroppen?

Du döljer dina talanger.

Vems fel är det?

Glöm det inte.

Du har fram tills nästa blixt på dig.

Napoleon lät smälta ned alla klockor och gjorde kanoner av dem.

Det fanns aldrig tillräckligt.

Verkstäderna sattes upp i kyrkorna. Och vi med dem.

Detta är ett bra ställe. Nära till Herren.

Ja, men inte länge till. -Varför?

Vilken fråga. Bara Belmont kände till mysterierna med irrigation.

Känner du till något om hans död?

Det är de livets stora teater.

Belmont hade framgång tack vare elden. Han dog även vid den.

Din chef gick aldrig någonstans utan sina livvakter.

Det var inte bara spöken han fruktade, eller hur? -Ja, han var rädd under en lång tid.

Höll han på med konstiga affärer?

En mer rättvis person än han finns inte.

Han hade sina svagheter, bourgeois...

men han förtjänar en skål i hans ära.

Vilka svagheter? -Tja, jag skall berätta.

Belmont...

var intresserad av en enda sak: sig själv.

Vad menar du? -Han var som en konstnär, kan man säga.

Men hans målningar, var av sig själv.

Var han gift? -Ja. Med sin navel.

Vad hände? -Inget utöver det vanliga.

En brinnande tiggare. Vi gör krut.

Våra kläder är fulla av det.

Vänta. När blixten slog ned i Belmont...

började han brinna som en fackla.

Det kanske fanns krut på hans rock.

Kom igen.

Rockarna borstas noggrannt av pigorna.

Det skulle vara otroligt slarvigt i sådana fall.

Glöm inte mig i listan över misstänkta.

En kanon som exploderade, i Austerlitz.

En mindre tekniskt misstag.

Tackar, herr Belmont.

En underbar kvinna...

Skynda på. Tänk på att nästa blixt kan komma när som helst. Kom igen!

Det kommer att gå fort.

Belmont's kläder?

Din lilla afrikanskan tar hand om dem. Gandin.

Var är Gandin? -Han stryker kläder.

Jag ropar på honom.

Gandin!

Är du Gandin? -Jag har inte gjort något.

Är du han eller inte?

Strök du Belmont's kläder samma dag som han dog?

Jag gjorde inget fel. -Gjorde du eller gjorde du inte?

Jag är oskyldig. -Gjorde du eller gjorde du inte?

Jag skall stryka käften på dig!

Lägg av med det där för fan!

Ursäkta. Det är rosén som gör mig sådan.

Strök du hans rock? -Nej.

Varför inte? -Dom sade till mig att inte göra det.

Vilka då? Vilka? -Jag såg en centrifugerings maskin.

Nej! Jag fick ett brev...

Så du kan läsa? -Nej, nej.

Belmont och Veraldi's kläder skulle inte längre tvättas.

Vad kom brevet ifrån? -Ingen aning. Det fanns pengar i det med.

Dom blev grillade. -Det kunde ju inte jag veta.

Ditt arsel! -Jag svär.

Jag hade inget val.

Varför? -Brevet. Det var en order.

En order från djävulen självt.

Nonsens! -Jag svär. Jag svär.

Det var skrivet i blod.

Enligt mig så kan blixten riktas avsiktligt mot ett offer.

För att fånga blixten behövs ett blixtskydd...

och för att kunna skicka energin måste den kunna riktas.

Man måste även, och det är detta som får mig att fundera...

ha ett metalliskt material fastsatt på målet.

Så där.

Skydda ögona.

Lätt. -Metallen, allt är där.

Den kosmetiska elden som träffar allt på djupet inom en sekund.

Men det finns ingen eld.

Ett blixtoffer kan inte börja brinna.

Somliga klarar sig till och med oskadda.

Blixten var bara en gnista.

Det får mig att tänka på fängelse och stenväggar.

Glöm det där. -Visst.

Vad letar du efter?

Dom hade lurats.

Dom var noggrannt förberedda.

Och vad mer? -Vad mer?

Om det var någon slags bomber, så måste det även funnits en stubin.

Fanns det något i hatten?

I hatten, vad fanns i den?

Ett hårspänne. -Ett vad?

En gyllene hårspänne. Ett kvinnosmycke.

Det drar åt sig blixten. -Vad var det för slags hårspänne?

Ett Kinesisk hårspänne.

En djävul med aphuvud. -En djävul...

Och vad gjorde du då?

Jag? Inget.

Vidocq fortsatte med det ensam.

Varför? -Jag vet inte.

Kanske var det för det där med strykjärnet. Det blev för känsligt.

Vad gjorde han sedan?

Ge mig ett spår. -Jag skulle hittat honom.

Jag kunde ha undvikit det. Förbannat.

Jag hade honom...

Bra. Jag kommer tillbaks.

Vi kommer ingen vart, herrn.

Dom såg Vidocq komma. Dom vet inte varför.

Och brunnen? Varför gick han precis dit?

Ingen vet.

Fortsätt med utredningen. De döljer något.

Vem informerade tidningen?

Det vill få reda på.

Förbannat, Tauzet, måset vi göra åtlöje av oss själva?

Jag har inte sett liket ännu.

Liket?

Vidocq's lik.

Vad tror du egentligen? Att jag aldrig sett ett lik förut?

Kan jag få prata med dig? -Inte nu.

Jag förstår.

Har du tid att prata om Vidocq?

Ingen tid för Louis Belmont eller Simon Veraldi?

Du är den enda här i Paris som har ett sådant smycke.

Jag vet inte vad du pratar om.

Du dödade Belmont och Veraldi. Jag har bevis.

Du är blixtmördaren!

Okej. Jag är blixtmördaren. Vem är du?

Jag är Etienne Boisset. En journalist.

Jag utreder Vidocq's död.