The first 200 lines.
- Kom igen. - Jag klarar det inte, pappa.
Du kan inte tvinga fram det. Slappna av.
Lugna sinnet. Kampsport handlar om sinnesro och balans.
Det är lätt för dig att säga. Du har tränat hela livet.
Precis. Och därför måste du vara tålmodig.
Det tog mig år att vinna en turnering. Kom ihåg: Alla kan bli besegrade...
...när som helst. Du får aldrig underskatta din motståndare. Jag vet.
Så där, bra.
- Okej, det räcker för idag. - Okej.
Vi besöker mamma.
Jag saknar dig, mamma.
Jag vet att du vill vara ensam med henne. Jag väntar i bilen.
Jag förstår fortfarande inte att du lämnat oss, Sam.
Vissa morgnar vaknar jag för att lägga min arm runt dig.
Men du är inte där. Dumt, eller hur?
Hursomhelst har jag en turnering imorgon.
Jag vet att du inte gillade att jag slåss, men jag vet att du är med mig.
För att bringa tur, Sam.
Du är mitt hemliga vapen.
Mina damer och herrar, välkomna till New Yorks öppna karatetävling.
Vi har några fantastiska deltagare idag. Ge dem in varm applåd.
Slåss!
Nu gäller det. Våra två sista deltagare. Må den bästa mannen vinna.
Slåss!
Slåss!
Upp på fötterna!
Poäng!
Och nu, ögonblicket vi alla har väntat på.
Mästaren i vårt 37:e karatemästerskap är...
Michael Rivers!
Låt oss fortsätta ha kul, så ses vi på festen ikväll.
Bree?
Är du färdig?
Bree!
Bree?
Bree? Kan du skynda dig? Kom nu.
Ta det lugnt, pappa. Du har redan vunnit.
Gratulerar. Bra jobbat.
Tack.
- Grattis, mannen. - Tack.
Kändisskapets baksida.
- Så...? - Vad?
Är det slutet av en epok? Pappa!
Jag vill att du håller ditt löfte och jag vill ha bevis på det.
Det här var min sista turnering. Jag hänger av mig svarta bältet.
- Lovar du? - Jag lovar. Okej, det räcker nu.
Visst, pappa.
Jag vet att du vill härifrån. Jag fattar.
Vi sticker.
Michael Rivers. Gratulerar. Vilken otrolig och uppfriskade turnering.
- Tack, mister...? - Ron Hall. Kalla mig Ron.
Ha en trevlig kväll.
Mr Rivers, jag vill diskutera ett affärsförslag.
- Affärsförslag? - Ja, får jag bjuda på en drink?
- Visst. En drink. - Men pappa, jag ska till skolan imorgon.
- Gå hem. Jag tar en taxi. - Men jag vill gå hem tillsammans.
- Bara en drink. En timme. - Okej.
Jag kommer senare, okej?
Jag har ett VIP-bord där. Vi sätter oss.
- Skål, Michael. - Skål.
Jag såg dig i ringen för många år sedan. Du hade något smeknamn.
- Jag minns inte. - Just det, Bloody Rivers.
Därför du var alltid täckt av blod när ronden var över.
Du är en flerfaldig mästare som har nått toppen.
Men om jag säger att du inte ens skrapat på ytan?
Jag kan bjuda in dig till ett mästerskap utan dessa barnsliga regler.
Jag menar en äkta kumite i Östeuropa.
En kumite i Östeuropa? Jag uppskattar erbjudandet, Ron.
Men den tiden är över. Jag har en dotter att ta hand om.
Bree och min dojo är min prioritet, men tack för att du hade mig i åtanke.
- En miljon dollar. - Vad?
Vinnaren får en miljon dollar. Kontant, crypto, spelar ingen roll.
Du kan ta hand om din dotter då.
Men vilket offentligt evenemang betalar så mycket?
Vem kallade det offentligt?
Sedan säger du att det är en kamp till döden.
Ja. Risken är stor, men belöningen är större.
Du anses vara en av de bästa och chansen kommer bara en gång.
- Du borde tänka på det. - Jag behöver inte tänka efter.
Det är inte för mig, men tack för drinken.
Här är mitt mobilnummer. Om du ändrar dig.
Mitt privatjet avgår imorgon med en plats för dig, okej?
Tack för erbjudandet, men jag måste hem.
God natt.
Tack. Behåll växeln.
Bree, jag är hemma.
Killen ville att jag skulle ställa upp i en kumite i Östeuropa.
Bree? Är du hungrig?
Bree?
VI HAR BREE! KLIV OMBORD PÅ PLANET
Vart ska vi?
Var är min dotter? Säg någonting.
Vad händer? Hallå!
Och nu?
Var är vi?
- Vart ska vi? - Fortsätt gå.
Hallå! Vad händer här?
Berätta för oss. För jag säger inte ett skit till dig.
Jag vet inte vem fan du är.
Jag vet inte vem fan någon av er är.
Nämen, tjena.
Vad?
- Välkomna, kampsportare. - Du är jäveln som tog min dotter!
Ni behöver inte kliva upp. Jag kommer ner.
Det är en ära att se så många mästare samlade.
Ni har blivit utvalda att delta i kumiten.
Vissa av er tog chansen att delta i världens mest exklusiva turnering.
Och vissa behövde övertalas.
Dra åt helvete. Jag är trött och skiter i din jävla kumite.
Jag vill ha tillbaka min fru. Överlämna henne annars sliter jag skallen av dig.
Varför vänta?
- Det var kallblodigt. - Ja.
- Vad var det? - Jag vet inte.
- Det var ett skott. - Nej, nej, nej... Det är ingen fara, okej?
De hade ändå inte klarat sig länge. De var en lägre klass.
Lyssna på mig. Jag hoppades diskutera affärsmöjligheten utan drama.
Affärsmöjlighet? Du kidnappade våra familjer.
- De är i säkerhet. - Var är min syster?
- Ha tålamod, min kära. - Och varför är jag den enda kvinnan?
För att roa dig? För nöjes skull?
Är jag här för att slåss eller servera drinkar?
Jag är topprankad i Europa.
Därför är du här eller vågar du inte slåss mot män?
- Jag är inte rädd för någon. - Du ska göra det.
Reglerna är simpla. Vinnaren får en miljon dollar
och deras närstående överlämnas oskadda, men ni måste vinna.
Och om vi inte vinner?
Vill du verkligen veta? Hur som helst...
Ni får behålla era mobiler, men inte använda internet.
En chaufför kan skjutsa er till närmaste stad.
Men bekymra er inte med polisen för de arbetar för mig.
Det är otroligt vad man kan få för pengar i det här landet.
Och jag har mer pengar än er alla, så försök inte ens.
Om du kröker ett hår på hennes huvud, så lovar jag dig...
Lova inget du inte kan hålla. Ni ska prövas i ringen om en vecka.
Och det finns ett gym mittemot byggnaden.
Låt mig presentera Chris, Gud välsigne honom.
Chris visar er till rummen, för jetlagen måste vara dödlig.
Den dödade dem.
Vänta!
Detta är Dracko.
Min mästare. Låt mig omformulera det: Min obesegrade mästare.
Jag dödar er alla!
Lycka till.
Här har vi det. Välkommen till din casa.
Badrummet till vänster, garderob till höger. Något mer?
Vad hände med ditt ben?
Ett missförstånd med mr Hall.
- Men du arbetar ändå för honom? - Jag gjorde ett val.
Jag valde livet.
Har någon varit nära att besegra Dracko?
Nej, men en man vet hur.
Vem?
Han heter Loren. Han vet hur Dracko slåss.
- Jag måste få träffa honom. - Han är en enstöring, jag...
- Kanske till morgonen. Vila nu. - Nej. Nu.
Jag måste lära mig vad Loren vet. Ta mig till honom.
Som du vill. Träffa mig vid gymmet om en timme.
- Vad var det som lät som ett skott? - Tysta! Tysta!
Du och du. Ni ska få möta era makar.
- Ta mig till min pappa. - Ta mig till min syster.
- Vart ska vi? - Nej, inte ni.
Varför får vi inte träffa våra familjer?
Hej, jag heter Lea.
Damon... Spears.
Så de har din syster?
Ja.
- Och du? - Min fru.
Det här är jävligt illa. Vi lever inte på medeltiden.
- Någon måste kunna hjälpa oss. - Vem?
Vem? Jag har ingen aning.
Det måste finnas någon.
Se till att du inte blir dödad.
Jag blir väl inte skjuten om jag rör mig runt?
Nej.
Kan jag få skjuts till staden? Jag behöver köpa träningsutrustning.
- Tydligen. - Okej.
- Jag väntar. Skynda dig. - Okej.
Ursäkta mig. Talar du engelska?
Polis? Polisstationen?
- Ursäkta, talar du engelska? - Ja.
- Vet du var polisstationen ligger? - Runt hörnet.
Där borta? Okej, uppskattar det.
- Talar du engelska? - Naturligtvis.
- Kan jag hjälpa dig? - Jag hoppas det.
Min fru blev kidnappad och jag såg precis två män skjutas.
Vart hände det?
För 30 minuter sedan i ett slott utanför staden
som ägs av en man som heter Ron Hall.
Följ med mig.
Jag är inspektör Dobrev. Slå dig ner.
- Mister? - Spears. Damon Spears.
Hur kan jag hjälpa dig, mr Spears?
Jag blir utpressad, min fru hålls som gisslan
och jag tvingas delta i en kumite.
Ja. Ett ögonblick.
- Vilken deprimerande plats. - Den kallas "adska dupka".
- Vilket betyder? - Helvetet.
- Så var hittar jag honom? - Han står där.
- Städaren? - Ja. Jag väntar utanför.
No comments yet. Be the first to leave one.