Amalie – Mit Kaotiske Kærlighedsliv

Okej. Amalie och Mikkel, hur mår ni?

"Nu ska vi göra en bebis. Vi behöver en tredje."

Det står ett svagt positivt här.

Jag tror att hon föll för min charm.

Tack.

-Lägg dig inte på mig! -Okej.

Sen går du hem och knullar honom!

Det har varit så mycket absurd uppmärksamhet på mig och Mikkel.

-Det går jättebra. -Vi har gått igenom en del.

Men man måste inse att kärleken har segrat.

Jag har fått veta att han har tagit flickorna utan min tillåtelse!

KAN DE SLÄPPA DET FÖRFLUTNA?

-Jag har svårt att prata om det. -Jag vill aldrig känna så igen.

Han har förstört mig!

LYCKAS DE?

Jag kommer vara rädd att nåt liknande ska hända mig och Mikkel igen.

Har du försökt dela de här tankarna och känslorna med honom?

Nu räcker det. Vi får varken hund eller barn.

Instagramkontot var avstängt. Jag tänkte: "Vad pågår?"

Jag har sårat min mamma så mycket. Jag måste leva med det resten av livet.

Hur kan man ta två barnbarn från sin mormor?

-Och han hatar min mamma. -Jag gillar henne inte.

Det här har kostat mig mycket pengar.

Det är lite hårt sagt. Må de brinna i helvetet med sin dysfunktionella skit.

-Mikkel! -Gör det själv.

-Jag tänker inte bli utskälld för det. -Det är roligt. Är det inte roligt?

Vi har gjort slut och blivit ihop igen. Upp och ner.

Mikkel sa precis att ni kanske är ihop. Vad säger du?

Är vi det?

SANNINGEN BAKOM DRAMAT

-Klarar vårt förhållande av det? -Skål.

Det är vad jag har kämpat för i över två år nu.

-Det måste finnas en stark kärlek. -Ja, den är väldigt stark.

HÅLLER KÄRLEKEN?

Räcker det? Räcker det med kärlek? Ingen vet.

Man är inte direkt sugen på stekt kalvlever före röda mattan.

Om man ska gå ut och dansa hela natten. Vi ska måla staden röd…

-Just det, röd. -Vi ska måla staden röd!

Nu behöver du bara sås och potatis.

Det måste vara dyrt och fint, men man vill bara…

Det var så du fick mig.

Du tog med mig till en massa fina restauranger. Och där satt vi.

-Jag kunde få vad jag ville. -Det kan du fortfarande.

-Men inte en hund. -Jag ska inte ha nån hund.

Ibland vill jag ha en hund när jag är ute och går.

Ibland vill du ha bebis nummer tre.

Jag vill ha en bebis när den är gullig.

När vi gör en bebis vill du ha en.

Men jag vill inte ha allt gråt, kräkningar och skrik på nätterna.

-Jag har tagit hand om det. -Jag har hört det ändå.

Nu räcker det. Det blir ingen hund och ingen bebis.

Okej.

Du kan få en köttbulle eller en fiskfilé eller en gryta.

-Det här är till dig. -Tack.

-Här är en äkta wienerschnitzel. -Det ser gott ut.

-Smaklig måltid! -Tack.

-Det är så kallt. -Ja, det är inte så varmt här.

Du går så fort. Jag ramlar!

-Vill du sitta på mina axlar? -I helvete heller!

-Ja, tack. -Ska jag stå på din högra sida?

Vi återförenades för att det fanns kärlek i luften.

Jag förväntar mig en bra show ikväll. Jag älskar musikaler

och har varit med i många innan jag började med tv.

Vi har varit tvungna att kompromissa.

Det är som många andra kärleksförhållanden.

-Bättre än nånsin! -Hur är det möjligt?

Det låter som en kliché, men jag tror att det har gjort oss starkare.

Man måste inse att om man fortfarande älskar varandra,

trots allt man har gått igenom med varandra,

så är det sann kärlek.

Jag tror att man blir äldre och lär sig

att när man vill fly, så lär man sig att stanna kvar. Man håller fast vid det.

Vi kanske gifter oss nån gång. Jag säger inte nej.

-Funderar du på att fria? -Nej, jag väntar på att hon ska göra det!

Och Lotte, Amalies mamma? Ni har haft en ansträngd relation.

-Hur är er relation? -Det har vi fortfarande.

Jag tror att vi krigar i vad man kan kalla det moderna trettioårskriget.

Jag kommer inte att bli sams med henne på ett tag.

När vi återförenades var det en stor önskan från Mikkels sida

att jag bröt helt med min mamma för att han tror

att hon kommer emellan oss.

Jag hatar Amalies mamma.

Man skämtar alltid med sin svärmor, men jag gillar henne inte.

Jag har gett henne många chanser och varit snäll.

Men hur hon har behandlat mig, Amalie, flickorna och vårt förhållande…

Det är inte okej.

Jag känner honom inte. Han är en karaktär för mig.

Han vill inte prata med mig. Han tycker att jag är dum och ogillar mig.

Jag önskar mina barnbarn allt gott. Jag fokuserar inte på Mikkel och Amalie.

Det är lite oschysst sagt,

men jag hoppas att de brinner i helvetet med sin dysfunktionella skit.

Men man måste tänka på barnen först.

Hur är det möjligt?

Om jag måste berätta allt hon har gjort så missar jag premiären i dag, men…

Jag gillar henne inte.

Det finns inte mycket att säga. De är bara inte goda vänner.

-Det är så det ligger till. -Ja, det är så det är.

Jag vill bort från den här mediecirkusen!

De kom till mig efter att ha ställt dig några frågor.

"Mikkel säger så här. Hur känns det?"

"Eh…"

"Han säger att du måste fria! Kommer du att göra det?"

"Nej… "

Då får vi varken barn eller hundvalp, och vi kommer inte gifta oss.

-Jag friar inte till dig. -Jag vet.

Jag är för konservativ för att låta en kvinna fria.

-Hej! -Hallå.

-Nej, en riktig kram. -Jag står med den här!

Jag ska titta på en ny bil. Det ger mig friheten att göra vad jag vill.

Jag bjöd hit Jackie för att ge henne en uppdatering

om vad som händer mellan mig och Mikkel.

-Hur mår du nu? -Jag mår bra.

Som i alla förhållanden går det upp och ner.

Särskilt när man har varit ihop i några år.

Instagramkontot var avstängt. Jag tänkte: "Vad händer?"

Det var medvetet, för jag behövde

fatta beslut om mig själv och mitt liv utan andras åsikter.

De typiska sakerna som folk lade sig i var hur mycket de tyckte synd om barnen.

Nu kommer de att splittras igen, och jag var en dålig mamma.

-Var befinner du dig i dag? -På en stark plats.

Jag känner mig stark. Det gjorde jag inte för ett halvår sen.

Flickorna är lyckliga och mår bra.

Men det finns mycket jag gjorde innan Mikkel kom in i bilden.

Jag uppfostrade Josephine själv tills hon var fyra.

-Det var svårt. -Ja.

Att nån utifrån ska komma och göra om det du har byggt upp.

Vad är det, älskling?

Vi flyttade in i Mikkels hus för nästan två år sen.

Vi kom från Hørsholm.

Under den tiden pendlade vi fram och tillbaka

för att relationen var lite på och av.

Nu har vi sagt för alltid. Det är vad vi drömmer om.

Det måste funka. Det här är vad vi har valt.

Vi har bestämt vem som ska göra vad.

Mikkel jobbar mest och jag tar hand om barnen.

Kära barn, kom hit. Sötnos…

Nej, Hannah, fis inte!

Mikkel gillar inte hur jag uppfostrar mina flickor.

Han tycker inte att jag vet hur man sätter gränser.

Så här och så här… Det måste vara en bra uppfostran.

"De är barn och de måste…"

Mikkel är alltid så här: "Gränssättning, Amalie!"

Jag bara… Det är lustigt, för han kommer fram till mig och säger:

-"De lyssnar inte på mig!" -Det är också provocerande.

Det här är en del av ett större konglomerat