Frankenstein

Inget har förändrats. Fortsätt jobba.

- Löjtnant. - Ni hörde kaptenen. Till era poster.

Kapten.

Skicka ut en räddningspatrull.

Där nere. På isen, kapten.

Herregud.

Han lever. Lyft honom ombord.

- Var är jag? - Ombord på Prometheus.

Var snäll och berätta vart ni är på väg.

Vi försöker hitta en nordlig passage till Östern.

Jag är Robert Walton, expeditionens kapten.

Ät lite soppa. Ni är i säkerhet hos oss.

Ingen är i säkerhet.

Inte så länge han finns där ute.

- Ni har sett honom, va? - En stor man på en släde.

Lugn.

Kan ni inte...

...hjälpa mig att hitta honom? Innan han begår fler mord.

Mord?

Det finns få skäl att bege sig ut i okända områden som det här.

Jag ser nåt farligt i er blick.

I mina ögon?

Samma ambition som drev mig ut på min tragiska resa.

Min ambition...

Om den här upptäcktsresan lyckas kommer världen att förändras.

Är ni gift?

- Familj? - Min kärlek tillhör min syster.

Här är ett porträtt av henne.

Mitt liv var också fyllt av lycka en gång.

En olycka utan motstycke plågade mitt sinne.

Ingen människa har haft en lyckligare barndom än jag.

Jag ser tillbaka på de åren med stor glädje.

Mina föräldrar överöste mig med kärlek och gav mig stöd.

Det var en tid fylld av glädje.

Jag ville lära mig allt.

Och min kärleksfulla far var min tjänstvillige lärare.

Det gladde honom att hans unge son förstod lärdomens betydelse.

Men försynen ville-

-att några av de viktigaste lärdomarna skulle bli annorlunda-

än min far hade avsett.

Släpp inte kaninen med blicken.

Eld... Bra gjort. Du träffade den. Förträffligt.

Kom hit, Bruno. Duktig hund.

Här är den. Bra gjort.

Döden väckte min nyfikenhet.

Jag blev besatt av att avslöja livets mysterier.

Människosjälens hemligheter.

Är du fortfarande vaken?

Du har gott om tid att läsa i morgon.

Mamma, när ska jag dö?

När du är gammal och grå, min vän.

Vad händer när jag dör?

Ditt hjärta blir så trött att det slutar att slå. Och då somnar du.

- Vad händer om jag vaknar igen? - När man är död vaknar man inte.

Allt levande dör. Det är naturens lag. Guds lag.

Tänk om jag kommer på nåt som gör att folk lever för evigt?

Då blir du den störste man som nånsin har levat.

Till dess är du som alla andra pojkar.

Min fascination för döden gjorde min kära mor orolig.

Hennes motdrag var att visa mig glädjen i att öppna sitt hjärta.

- Hon tog hem en föräldralös flicka. - Hon är helt ensam.

- Inte nu längre. - Hon hette Elizabeth.

Det gläder mig att Henry och Viktor har blivit goda vänner.

Ja, och den där Elizabeth är förtjusande.

Det var en kristlig gärning att ta hand om henne.

Det var det minsta vi kunde göra. Vi är så välsignade.

- Fångade du allihop? - Ja. Vill du se?

Får jag också se?

Vetenskap, magi, astrologi.

- Du hänger alltid över dumma böcker. - De är inte dumma.

Läs lite, så upptäcker du att världen inte behöver vara en gåta.

En gåta?

Naturens hemligheter-

-och själens mysterier finns till för att vi dödliga ska avslöja dem.

Har din fantasi inga gränser?

Bara dem som Gud har skapat. Kom hit.

Ge mig den.

Snälla.

Inte så illa.

Använd lite mer...

...fantasi.

Att studera naturvetenskaperna och medicin är en sak.

Ät själv innan maten kallnar.

Behöver vi bevis för att syret finns? Eller Gud?

- Sluta mata Bruno. - Han är hungrig.

- Säg åt honom att han inte får. - Du vet att du inte får, William.

Tron är en annan sak.

För 200 år sen beskyllde kyrkan Galilei för kätteri.

Nu är hans förr så omstörtande teori accepterad som faktum.

Jaså, det är här du är.

Det är vackert. Vad tittar vi på i kväll?

Den andra sidan.

Det okända.

Vem vet vad människan är i stånd till?

Vem vet om allt är av godo?

En garde.

- Sir Lancelot försvarar din ära. - Jag visste inte att det behövdes.

- Då ska jag erövra Arabien åt dig. - Jag ska utrota sjukdom och hunger.

Jag ska rädda den Heliga graven från de otrogna.

Då lovar jag dig min själ.

Din själ? Den är inte värd nåt.

Hallå!

- Kom tillbaka, Bruno. - Hit.

Se upp, Bruno.

Få bort honom. Akta dig, Bruno.

Vi var förkrossade över Brunos död.

Jag längtade efter det omöjliga: att ändra ödet.

Men döden var oövervinnlig.

Det trodde jag i alla fall.

- Kom. - Nej, vänta.

Vänta, pappa.

Otroligt. Ett sånt stort träd.

- Utplånat på ett ögonblick. - Vi kan plantera ett nytt.

Om en elektrisk urladdning kan orsaka en sån förödelse...

Vad kan den då skapa?

Resa bort! Gå på universitetet! Varför i hela världen skulle du det?

- Juridik? - Nej, pappa.

Jag vill studera metafysisk.

Det är så mycket jag inte vet som jag önskar veta. Om naturvetenskap.

- Naturens hemligheter. - Tänker du resa bort?

Bara till Ingolstadt. Och jag ska skriva ofta.

Drick det här.

Ni ska höra allt innan det är för sent.

- Vad är det? - Det är fartyget. Isen.

Som alla andra ynglingar-

-var jag blind för naturens likgiltighet gentemot de närmaste.

Min livliga mamma-

-föll helt oförklarligt offer för en av Guds obesegrade sjukdomar.

Varför dröjer han så länge?

Hon har tyvärr fått scharlakansfeber.

- Jag skickar hit en sköterska. - Nej, jag vårdar henne.

- Det kan du inte. - Dumheter. Det är min mor.

Jag kan också hjälpa till.

Allt det här bara för att jag inte ska resa.

Du ska åka till universitetet.

- Det är ditt öde att ge dig av. - Du kommer att bli frisk.

- Vi måste se fakta i ögonen. - Vi hämtar en annan läkare.

Skaffar annan medicin.

Den enda medicin jag behöver är att ha mina barn hos mig.

Lyssna noga.

Jag vet att ni två förstår varandra.

Det är som om era sjalar är förbundna.

- Lova mig en sak. - Vad som helst.

Att ni gifter er och blir lika lyckliga som er far och jag.

I den säkra förvissningen-

-om återuppståndelse till evigt liv genom Vår herre, Jesus Kristus-

-anförtror vi vår syster, Caroline, till Gud.

Och vi överlämnar hennes kropp till den sista vilan.

Av jord är du kommen, jord skall du åter bli.

Herren välsigne och bevare henne.

Herren låte sitt ansikte lysa över henne-

och ge henne frid. Amen.

Trots min djupa sorg höll jag löftet jag hade gett mamma.

Bon voyage, min son. Gör din familj stolt över dig.

Jag kommer snart hem.

Uträtta nåt fantastiskt.

Skriv till mig varje dag.

Varje timme.

Kusk.

- Vad gör du, Henry? - Jag följer med.

- Till universitetet? Och din far? - Han är en inskränkt bulgar.

Jag vill ha en liberal utbildning. - Kör.

Jag inledde min resa med stora förhoppningar.

Inte en sekund trodde jag att nåt kunde gå snett.

Kapten.

Han är där ute.

Gode Gud.

- Såg du honom? - Nej. Dimman är för tjock.

Ställ ut en vakt till. Se till att alla är beväpnade.

Ingen får lämna fartyget. Inte under några omständigheter.

Om det inte är en människa. Vad är det då?

Berätta.

Ingolstadt, Tyskland

Vi är här. Jag fattar det inte. Vi är här.

- Vad gör vi nu? - Gläds åt vårt öde.

Underbart.

Perfekt.

Fjärde våningen. - Femte våningen.

Vår slutsats blir...

De gamla vetenskapliga mästarna lovade det omöjliga.

Alkemi, ungdomens källa, men de åstadkom inget.

De moderna mästarna inom vetenskapen lovar lite-

-men dessa filosofer, vars ögon är som skapta för att se i mikroskop-

och smältdeglar har utfört...

...mirakel.

Vad blir det härnäst? Vem vet? Kanske nån av er i det här rummet.

Ni har tur som är unga nu.

Tack för i dag.

- Professorn. Viktor Frankenstein. - Ni kom för sent.

- Förlåt Det är min första dag. - Förhoppningsvis inte den sista.

Apropå det. Era kommentarer var mycket inspirerande.

Jag har alltid ansett att vetenskapen är porten till det okända.

Nyckeln till naturens hemligheter.

Och jag har alltid trott att jag har en medfödd begåvning för det.

Hur som helst, jag undrade...

Eller rättare sagt, jag hoppades att ni ville bli min vägledare.

Det är en stor ära att ha en så entusiastisk elev.

Under förutsättning att er entusiasm avspeglar-

er insats och er begåvning.

Jag vill lära mig allt om fysik och kemi.