This Is Not a Comedy (El Comediante)

.::TWA - Your Source Of Quality!::.

Sex laxar i en laxask.

Sex laxar…

Min mamma tror på karma. Är det inte helt otroligt?

Jag gör det inte. Vi tvillingar är skeptiska.

Felet är inte karman i sig,

utan snarare esoteriska berättelser om övervakningskameror.

En stor applåd för min goda vän och komikern Gabriel Nuncio.

Ja, hej. Jag heter Gabriel Nuncio.

I sju eller åtta år har jag hållit koll

på alla Gabriel Nuncio på nätet.

Den som gör det upptäcker allt eftersom

att alla Gabriel Nuncio har en partner och är förälskade och lyckliga,

tills man kommer fram till…

…den enda Gabriel Nuncio på nätet som är ensam.

OFARLIG FÖR FAMILJER

Men jag träffade faktiskt nån för några månader sedan.

Jag sprang på henne vart jag än gick.

På tvättomaten, på fiket, på varuhuset.

Och…

Jag sprang på henne överallt, och en dag vågade jag skriva till henne.

Det var en effektiv rad:

"Hej!"

Jag bjöd hem henne, och när jag öppnar dörren…

-Hej. Det var snabbt. -Jag bor ju i närheten.

Hon går in i vardagsrummet, lägger ukulelen i knäet och säger:

"Nu ska du få höra."

Så jag säger:

"Jaha?"

Och då säger hon:

"Det kan vara orsaken till att vi springer på varandra överallt."

Och så spelar hon på ukulelen.

"Okej", säger jag.

"Jag har kontakt med utomjordingar."

Fyrahundra.

Fyrahundra.

-Plus 100, så 500 totalt. -Just, ja.

Fem, tio, femton, sexton och sjutton.

Då var det ordnat, Gabito.

Det saknas väl lite?

-Ja, ungefär tre peso. Om du vill… -Nej, det saknas 100 peso.

Ja, just det. Du fick rabatt på ölen.

Ölen bjuder ni ju på.

-Ja, inhemsk öl. Du drack importerad öl. -Jaha, okej.

Du, var det inte Leyre som gick därifrån?

-Jo. -Åh, nej… Jag ska döda dig.

Jag borde bara ha kört den första delen.

Den delen om alla som heter Gabriel Nuncio.

Jag borde sluta, men det är min enda inkomstkälla.

Jag vill bli mamma.

Vad roligt.

Och, alltså…

Vi har varit bästa vänner ett tag nu, så vi känner varandra utan och innan.

Och jag behöver din hjälp.

Hur då?

Med att få barn.

Ricardo, då?

Han och jag…

-…har gått skilda vägar. -Ja, för tillfället.

-För gott. -Nej, ni blir alltid ihop igen.

Okej.

-Titta inte på mig så där. -Jag log bara. Den här minen…

Jag förstår att det är en stor sak att be om.

-Men du tänker väl på saken? -Ja.

Ja, jag ska tänka på saken.

Det var ju det jag sa.

Jo…

-Så där, ja. -Toppen.

Kom in.

-Ursäkta. -Varsågod.

-Hej. -Allt bra?

-Hej. -Hej, Lauro.

Jo, Bitle, du spelade en låt häromdagen…

-Ingen aning. -Inte?

-Det låter bekant. -Gör det?

-Jag känner igen det. -Det kan vara en elevs.

Det var mitt fel.

Hur mycket? 150?

Ja, men du sa inte att låset var kryssformat. De är svårare.

Förresten…

Du har soffan så nära dörren.

Hur så?

Det blir 270.

Okej, här har du 250.

Och här är 267.

-Hördu… -Jag är skyldig dig tre peso.

Okej.

-Tack. -Ingen orsak.

Det är det här som ger maträtten dess smak.

Enligt mig är det här den perfekta entrecoten.

-Vad är det, mamma? -Gabito!

-Är du upptagen? -Ja, minst sagt.

Varför är du så elak? Så uppfostrade jag dig inte.

-Vad vill du? -Varför hälsar du inte på din morbror?

-Vilken då? -Gonzo!

Gabito, han mår inte bra.

-Gabriel, jag har ju sagt till dig. -Det är för långt att åka.

Han är döende.

Ja, förlåt. Det är bara…

Du bor närmare. Du behöver inte ta flyget.

Vet du vad, mamma? Det ekar.

-Du bor närmast av oss alla. -Jag hörde det.

Jag åker dit idag.

-Ta med blommor från oss. -Ja, jag skickar ett bud.

Nej, inte ett bud! Ta med blommor till honom. Vi betalar.

Jag kan betala för dem. Jag ringer dig senare.

Älskade Gabriel, gör inte så här mot mig.

Okej.

Jag lägger på nu. Jag lägger på.

-Jag älskar dig! -Hej då. Jag älskar dig också.

-Leyre. -Du är inte klok.

-Vad är det? -Du framställde mig som en psykopat.

Du skulle ha hört slutet. Då sa jag att du är bäst i världen.

Jag tror dig inte.

-De vet inte att det handlade om dig. -Du härmade mig dåligt dessutom.

-Så dumt. -Det var ett skämt.

Förlåt.

-Vill du äta? -Jag är utsvulten.

Du påminde mig om min barndom.

-Varför då? -Jag blev mobbad då.

Ja, så är det.

Här?

Vill du ha entrecote?

-En perfekt sådan. -Det där är inte entrecote.

En perfekt schnitzel, då.

Ska vi inte göra lite sallad?

Har du olja?

-Olivolja? -Ja, såklart.

Har du mer?

Jag har lime.

Hur många?

Tusen.

-Tusen? -Ja.

Jag släpper allt och blir cirkusartist.

Clown då, eller?

Hör du?

Lyssna.

Det är ju vår låt.

Do

Re, mi

Fa…

-Jag är fortfarande arg på dig. -Okej, men lägg ifrån dig kniven.

Inte nu.

Men nu.

Inte nu.

Men nu.

Ett litet oljud.

Min tur.

-Var det inte till lägenheten? -Jo.

Ska du hänga upp en matta?

Jag vill inte ha det där tyget. Det jag vill ha finns här borta.

-Det är samma. -Nej, känn på det. Det här är mjukare.

Och så tål det vatten.

Ljuset lyser igenom.

Nej, det gör det inte alls.

Jag pratar om dig, älskling.

Du är rädd. Du är full av mörker. Och så vill du gömma dig ännu mer?

-Släpp in ljuset. -Det kommer in på dagen.

Jag drar bara för gardinerna på natten.

Du klagar när det går fel, men du skyler din själ med gardiner.

Jag klagar inte alls.

Måste vi prata om häxkonst?

Det handlar om din energi och om ditt inre ljus.

Vi behöver väl inte prata om intergalaktiska federationen,

chakror och ljus?

-Vad har du emot ljus? -Jag vill köpa gardiner.

Allt hänger samman.

-Så det blir 2 800 med rabatten? -Ja.

-Erbjuder ni räntefri avbetalning? -Ja.

-Det är alltså det här du vill ha? -Det blir bra.

-Jag kommer strax. Håll ett öga på det. -Javisst.

Ska du inte ha det?

Jag ska dubbelkolla måtten. Och ja, det ser ut som en matta.

Min kära.

Ja?

Jag berättar strax. Ett ögonblick.

Det blir 360 peso.

Och om du tar bort fyra rosor?

Då blir det billigare.

-Tre hundra. -Tre hundra, ja.

Och om vi tar bort 15?

Femton…

-Om vi tar bort 15, så… -Då…

-Då blir det 75. -Toppen. Sex rosor, då.

-Blir det bra? -Ja, sex rosor och några…

Vad heter de här blommorna?

-Brudslöja. -Brudslöja?

-Ja. -Okej, brudslöja.

Jag vill säga en sak.

Jag ville vara en brygga.

Jag ville ge dig chansen att vara med om en intergalaktisk upplevelse.

-Men om du inte känner dig tillfreds… -Okej, absolut.

Nej, jag tar tunnelbanan.

Du vet inte var den är eller hur man gör.

Du är bortskämd.

Här om åtta minuter.

Lägg av!

Det är en oändlighet.

Jaja.

Du, Gabriel…