The Robe

Rom, jordens härskare,

under kejsare Tiberius 18:e regeringsår.

Våra legioner vaktar civilisationens gränser

från norra havens dimmiga kuster till Babylons forna floder,

historiens bästa stridsmaskiner.

Folk från 30 länder visar sin tacksamhet: guld och siden, elfenben och rökelser,

och sina stoltaste söner som slavar.

Det finns nu fler slavar i Rom än medborgare.

Somliga påstår att vi är plundrare av vad andra skapat,

att vi inte skapar någonting själva.

Men vi har producerat gudar, fina gudar och gudinnor,

som älskar

och krigar.

Jägarinnor

och druckna.

Men makten ligger inte i deras händer av marmor, utan i våra köttsliga.

Vi, Roms adel, är fria att leva för vårt eget nöjes skull.

Kan någon gud erbjuda oss mer?

Idag handlar vi med människosjälar.

Slavmarknaden myllrar av folk, för kejsarens tronarvinge, unge Caligula,

ska komma och handla gladiatorer.

Han kommer troligen inte bli glad över att se mig.

Titta här, titta här. En sångare, en dansare,

sällskap åt en adelsdam eller adelsman.

Stanna, mina herrar. En oskattbar klenod för ert hushåll.

Titta här, titta här. En sångare, en dansare,

sällskap åt en adelsdam eller adelsman.

En läkare från Egypten. Fråga ut honom om du vill.

Stanna och titta. Stanna och titta. En juvel, en juvel från öst.

Du har hört talas om tjerkessernas skönhet. Titta.

En skönhet från Tjerkessien. Stanna och titta.

Köp dem unga och lär upp dem.

Barn blir män och kvinnor. De här goterna blir starka.

Köp dem unga och lär upp dem.

För gammal? Han är åtminstone duglig i tio till femton år till.

Kostar inte mer än en oxe, billigare att föda.

Dessa lämnar inte någon oberörd. Mor och barn från Syrien.

Köp dem tillsammans. Köp dem var för sig. Le. Vad är det för fel på dig?

Tribun. Du, kom. Jag har dem. Vänta.

Flickor. Flickor.

Titta. Två identiska rubiner. De är perfekta.

Och den här är hårfrisörska. Hon är expert. Se hennes händer.

- Väldigt fina. Är de inte fina, Livia? - Släpp mig.

- Ber om ursäkt för igår... - Vad du än säger är lögn.

Slav på fri fot! Slav på fri fot!

Tack, tribun.

En tribun. Så i dagens Rom är tribunerna slavdrivare.

Din dåre. Ska du aldrig lära dig? Du talar med senator Gallios son.

- Ner på... - Vad står på? Försökte du igen?

Ge mig hans tavla. "Högättad, utbildad, kompetent uppassare i hemmet."

Sälj honom som lejonbete. Erbjud honom som gladiator. Strunta i priset.

Men, Cleander, Caligula ska köpa gladiatorer idag.

- Än sen? - Han kommer få greken gratis.

- Han är värd 1000 guldstycken. - Han är värd sin vikt i hundmat.

- Seså. - Gladiator. Du hörde mig.

Ditt odjur. Odjur!

Hörde du vad han sa? Lejonbete.

- Förlåt. Vad sa du? - Det finns inget mer att säga.

Efter igår kväll kommer jag aldrig prata med dig igen.

Framför mina vänner dessutom. Att du var full som ett svin är ingen ursäkt.

Inser du att du gjorde mig till åtlöje i hela Rom?

Marcellus Gallio.

Tro inte att jag inte vill prata om det.

- Jag avser det. - Ja.

Trevligt att se dig, Marcellus.

Trevligt att se dig igen.

Så då minns du mig.

Ja, självklart. Låt mig se, det var...

Och ditt löfte. Har du glömt det också?

Vilket löfte?

Att gifta dig med mig.

Var jag berusad?

Inte särskilt smickrande, Marcellus.

Berätta när jag sa det - under vilka omständigheter.

Jag minns precis. Jag hade skurit mig i fingret och grät.

Du tog fram en dolk och skar dig själv i fingret för att visa att det inte gjorde ont.

Sen kysste du mig och jag slutade gråta,

och sen lovade du att gifta dig med mig när vi blev stora.

Diana.

- Var är dina fräknar? - De är borta.

- Jag gillade varenda en. - Då beklagar jag att de är borta.

Låt mig se på dig.

12 år... Gudarna måste älska Capri för att göra dig så vacker.

- Vad gör du i Rom? - Tiberius sände mig.

Sedan far dog är kejsaren min förmyndare.

- Ja, detta är Caligulas paviljong. - Kejsarinnan anser mig en lämplig maka.

Caligula? Du kan inte.

En dag blir han kejsare och... Har du något emot det, Marcellus?

Mycket. Jag lovade ju dig.

Och du får aldrig veta hur allvarligt jag tog ditt löfte.

Kommer du tvinga mig att vidhålla det, Diana?

Kanske. Men jag hör att du avlagt andra löften sen dess.

Men bara en ed till Diana.

Han kommer, Marcellus. Bäst att du går.

Caligula och jag har tävlat förr och jag har aldrig förlorat.

- Du är åtminstone ärlig. - Förlåt. Menade det inte så.

Då är allt jag hört om dig sant.

- Ingen man är utan fiender. - Alla dina verkar vara kvinnor.

Ja.

Börja försäljningen.

Vad gör tribun Gallio här? Ber han om en tjänst?

Jag bjöd in honom, Ers Höghet. Vi var barndomsvänner.

Ska du handla eller söker du nöje?

Handla, hoppas jag. Tvillingar.

- Manliga eller kvinnliga? - Kvinnliga.

- Börja med dem. - Ers Höghet.

Nej. Slå dig ner här hos mig.

Du är mycket vänlig, Ers Höghet.

Att vår lojala tribun trivs är viktigt.

Du har så god smak. Tvillingarna måste vara förtjusande.

Två makedoniska tvillingar,

upplärda till sällskapsdamer, underhållare, tjänare till en adelsdam.

Bara en gång om året auktioneras sådana praktexemplar i Rom.

De säljs inte var för sig. Vad bjuder ni?

500 guldstycken.

1000.

1200.

1300.

- Gå inte miste om dem, Gallio. - 1500.

1600.

- Marcellus, är du min vän eller inte? - Inte till den här graden.

- 2000. - Budet är 2000 guldstycken.

2500.

- Bjuder du åt dig själv? - Nej.

Såld för 2500.

Förlåt mig, Gallio. Jag har bestämt mig för att ge dem till lady Diana.

- Men Ers Höghet... - Du motsätter dig väl inte?

Nej, Ers Höghet.

Erbjuds som gladiator, en grek. Garanterat stark med god stridsanda.

- Köp honom. - 50 guldstycken.

- 50. - Hundmat!

Inga fler bud. Fortsätt försäljningen.

100.

- Bjuder du mot mig? - Mot tribun Quintus.

- Var försiktig, tribun. - Greken är ytterst kompetent.

- Han är värd mer. - 200 guldstycken.

- 300. - Vill du ge honom till mig som en gåva?

Nej, Ers Höghet. Jag vill ha honom.

Och jag bjuder mot Quintus.

- 500. - 700.

- 800. - 900.

1000.

3000.

Budet är 3000 guldstycken.

Lite högt, men jag hade förväntat mig att spendera mer på tvillingarna.

Du förolämpar mig, tribun.

Hög tid att du slutar förolämpa mig.

Avdelning marsch!

Såld till tribun Gallio.

Ett fint köp, sir. Men du får nog piska honom.

- Ja. Släpp loss honom. - Sir?

- Släpp loss honom. - Men han är en farlig man.

- Släpp loss honom. - Ja, sir.

Vad heter du?

Demetrius från Korint.

Vid slutet av gatan finner du min fars hus, senator Gallio.

Dörren är röd. Anmäl dig hos uppassaren.

Ibland är jag och senator Gallio bortresta.

Den slav som passar dörren ska då tända lamporna.

Att vara slav i det här huset är en ära.

Att vara slav var som helst är att vara en hund.

Öppna dörren. Kom ihåg att buga.

Dörren. Skynda dig, din dåre.

- Godkväll, Marcipor. - Godkväll, sir.

Det är du.

Inga hushållssysslor. Han blir min personliga assistent.

Du kunde ha rymt. Varför inte?

Jag stod i skuld. Jag återgäldar skulder.

- Inte en slavs skäl. Mer en romares. - En greks.

Ja, jag vet. Under Greklands storhetstid, var vi romare bara barbarer.

Be Marcipor visa dig var jag förvarar mina kläder. Jag byter innan middagen.

Godkväll, mor. Lucia.

Jag fick inte tvillingarna.

- Vi vet. - Diana var här.

Diana? Ni borde ha bett henne stanna.

Marcellus. Hon sa att du och Caligula grälat...

- Oroa dig inte. - Caligula är mycket arg.

- Hon tar honom för allvarligt. - Hon måste.

- De ska gifta sig. - Sa hon det?

Jag tror att han själv är förälskad i henne.

Kärlek är som vin. En klunk skadar ingen, men att tömma flaskan ger huvudvärk.

Nåväl, du får inte ens smaka. Hon tycker du är lustig.

- Jaså? - Trodde du ville ha tvillingarna för dig själv.

- Lucia. - Det är vad hon sa, mor.

Marcellus. Försöker du avsiktligen beröva mig fotfästet,

eller är du för dåraktig för att inse vad du gjort?

Du menar min tvist med Caligula?

Jag leder oppositionen och min son gör narr av honom på privata banketter

och förödmjukar nu honom offentligt.

Jag försöker befria republiken från kejsarens tyranni.

- Jag vet det. - Du vet ingenting.

Förutom tärningsspel och kvinnor.

Men genom ditt uppträdande, dina triviala gliringar,

lamslår du mig, får min strid att likna ett personligt gräl.

- Ja? - Sir, tribun Quintus är vid dörren.

- För mig? - För din son.

- Jag är inte hemma. - Ja, sir.

Med er tillåtelse. Ge detta till tribun Gallio när han kommer hem.

Nå, ska du inte läsa det?

Efter middagen.