The Devil Within

Tre filmare gick in i Hoia Baciuskogen, Rumänien, 29 november 2012.

De anses fortfarande vara saknade.

- Kom igen, Joe! - Jag är bakom dig!

Spring, för fan!

Rachel, vänta! Vi måste hämta Tom! - Nej, vi måste ut härifrån!

Följande film hittades 15 februari 2014 hos professor Redman i London, England.

Tre dagar efter att professorn tagit sitt liv.

Jag heter Howard Redman. Jag var professor i mytologiska studier-

på universitetet i Westerham, England.

Det ni ska se är återstoden av det som Rachel Kusia och hennes team-

filmade dagen de dog.

För två år sedan åkte Rachel, en av mina elever, till Rumänien-

- för att filma en dokumentär till stöd för hennes teori.

Hon var helt besatt av de myter som omgav Hoia Baciuskogen-

och ville bevisa att de var sanna.

Hon satte ihop ett litet kamerateam och fann en lokal guide-

- som gick med på att föra dem till skogens hjärta.

Hon gav sig av i november 2012 och det var sista gången jag såg henne.

Jag visste att något var fel när hon missade sin deadline.

När jag fick veta att guiden och kamerateamet också saknades-

- åkte jag själv till Rumänien för att leta efter dem.

Jag önskar jag aldrig satt min fot i den skogen.

Det är inte bara en skog, sagorna är inte bara sagor.

Skogen skådar in i din själ och bedömer dig-

- och den avgör... om du får leva eller ska dö.

Till slut hittade jag kameran i snön och kunde titta på filmen.

Jag såg vad som hände dem i skogen.

Och jag såg deras död.

Det ni ska se är oredigerad film.

Jag vet att Rachel ville att världen skulle få veta att hon hade rätt.

Jag vet inte varför skogen lät mig leva.

Men efter vad jag sett i filmen-

- och i skogen, vet jag inte om jag vill det.

- Det ska vara här. - Ja.

Var är hon?

- Jag vill verkligen inte vara här. - Slappna av.

- Det är hon. - Ja, äntligen.

- Du skrämde mig. - Hej!

- Snygg kärra. - Ja, har du nåt bättre?

- Jag tog bussen. - Billigare.

- Ja. Jag är Rachel. - Jag är Joe, kamerakillen.

- Tom. - Rachel. Och du är ljudkillen?

Toppen. Ni kan parkera nedanför kullen.

Det finns en bar där. Vi kanske kan ses därinne?

Vi ses därnere.

- Det bär nerför då. - Det var det hon sa.

- Jaha, skål på dig. - Ja.

Fan!

Jösses!

- Kompis, det här är elakt. - Jag tror det är plommonkonjak.

Oj, det bränner.

Här, ta din kamera. Jag vill inte ha den längre.

Kom hit, raring.

- Jag tror jag ska ha litet till. - Allvarligt?

- Sluta dricka, människa. - Jag vill bli asfull ikväll.

- Vi har en väldigt lång dag imorgon. - Vi är i satans Rumänien.

Vi måste bli fulla på det här. Det är det bästa som hänt oss. Jag svär.

- Håll käften, Tom. Du är full. - Jag är inte full. Jag är nykter.

- Jag är nykter. Nu ska vi ha kul! - Allvarligt, Tom, håll käften nu.

- Du är en mes. - Nej!

God morgon, Rumänien!

- Joe. - Ja?

Din kompis gillar mig visst inte så mycket.

Bry dig inte om honom. Han är ingen morgonmänniska bara.

Han kanske inte skulle druckit så mycket igår...

Ni vet att jag hör allt ni små turturduvor säger?

Hör du det här, skitstövel?

Redo? Då går vi.

Tom?

Tom!

- Vad gör du? - Det är dags att gå.

- Plocka upp den. - Varför?

För att jag vill att du ska ta upp den.

- Duktig pojke, Tommy. - Jag ska gå rakt på sak.

- Ni två får inte ställa till nåt, okej? - Det är lugnt.

Bra.

- Vad händer? - Inget larvande, Tom.

Tom, det här är på allvar.

Det här är mitt jobb, mitt första egna uppdrag. Sabba det inte. Okej?

- Okej. - Bra. Jag vill höra dig säga det.

- Jag ska inte sabba det. - Utmärkt.

- Varför hackar hon på mig? - Ge henne en chans, Tom.

Jag vet vad du tänker, men du spelar inte i den där slynans liga.

Jag tänker ingenting, okej? Hon är tydligen pressad just nu.

Så låt henne vara, okej?

Kompis, jag skiter i det. Jag är bara ljudkillen. Åt helvete med henne.

- Ursäkta, talar du engelska? - Ja.

- Har du varit i Baciuskogen? - Nej.

- Varför inte? - Det är en ond plats.

Hur vet du att det är en ond plats om du inte varit där?

- Min syster har varit där. - Vad hände med henne?

Hon vill inte tala om det, men hon blev aldrig sig lik.

Hon var fem timmar i skogen, men såg ut som om hon varit där i fem månader.

Hon hade fruktansvärda utslag, som röda fläckar över hela armen-

- och hon var sjuk. Hon sa bara att skogen försökte döda henne.

- Döda henne? - Straffa henne för nåt.

- Sa hon varför skogen ville döda henne? - Hon vill inte tala om det.

- Jag vet inte. - Hur kom hon ut?

Jag tror hon hade tur. Hon hade tur.

- Tror du på henne? - Ja. Hon är min syster. Varför inte?

Naturligtvis gör jag det. Förlåt, jag måste gå.

- Tack så mycket. - Tack.

Den var bra.

I Baciuskogen... finns det många som tror.

De flesta tror på Gud.

Alla möjliga religioner.

Han hörde att nåt hände i Baciuskogen. En meteorit eller nåt.

Du tror att det spökar där?

Inte spökar, jag tror inte på spöken. Men det är underligt.

- Berätta allt du vet om skogen. - Jag hörde att träden inte har skuggor.

Några av mina vänner gick vilse där.

- De såg nån sorts ljus. - Vilken sorts ljus?

Jag vet inte.

Berätta om skogen, allt som du vet.

Det spökar där.

Om du går in så får du röda fläckar på huden.

Vet du varför?

Jag vet inte. Jag har bara hört om det. Läst det i tidningen.

- Har du varit i skogen? - Nej.

- Är du rädd för skogen? - Nej.

Nej, men jag vill inte gå in i skogen.

Vet du nån som gått in i skogen och aldrig kommit ut?

Nej. Allt det där är bara sagor.

Bara sagor.

Berätta vad du vet om Baciuskogen. Tror du att det spökar där?

Jag tror inte på det. Det är ett rykte.

Alla talar om att det spökar, är fullt med spöken där-

ibland UFON, men jag tror inte på det.

- Har du varit i skogen? - Ja, en gång.

- Vad hände? - Vi blev fulla.

- Inget hände? - Inget. Vi letade, det var ingen där.

- Okej, inga ljud? - Bara vi, väldigt fulla.

Några historier om att nån försvunnit i skogen?

Nej, försvunna hundar och katter, men inga människor.

- Okej. Så du är helt skeptisk till det? - Ja. Visst.

- Sagor? - Ja.

Tack så mycket.

- Tack för att du kom hit idag. - Ingen orsak.

Jag vet att du är expert och kan mycket om Baciuskogen. Stämmer det?

Jag skulle inte säga expert, men jag har studerat skogen några år nu.

Bra. Kan du berätta vad du har upptäckt i skogen?

Var ska jag börja?

Jag har märkt snabba väderomslag där.

Folk säger att de hör ljud eller att mobilen tappar signal utan anledning.

Det har också förekommit rapporter om saknade människor.

Saknade människor?

Förklara det. På vilket sätt?

Det är inte ovanligt att en turist går vilse i skogen-

- eller att nån härifrån försvinner i skogen.

Skogen är döpt efter en fåraherde som försvann med sin hjord där...

- men det var för många år sedan. - Människor försvinner väl inte bara?

Nej, men häromkring tror man att om du går in i skogen med mörkt sinne-

- kommer dina inre demoner att visa sig och du blir dömd och straffad.

Det är litet melodramatiskt!

Kanske, men de som gick in där och kom tillbaka-

- intervjuades av oss och även om vi inte har ett slutligt utlåtande-

- hävdar alla att skogen kan se in i deras själar och hjärtan-

- och veta deras hemligheter. Men jag tror inte på det.

Jag tror att masshysteri och panik förleder hjärnan till hallucinationer.

Jag kallar det för "Djävulskomplexet".

- Joe. - Ja?

- Zooma in på huset. - Ja.

- Herregud, se på fönstren. - Ja.

- Det ser ut som ditt gamla dockhus. - Dra åt helvete, Tom.

- Du och onkel Fester kanske kan bo här. - Jag ser nån. Kom nu.

- Kan du tala med mig om skogen? - Om Baciuskogen?

- Ja. - Det är ingen bra plats.

- Ni borde inte gå dit. - Varför?

Människor dör där. De går in och kommer aldrig tillbaka.

Vi har en guide, mr Dogaru, känner du honom?

De säger att han en gång slog sin fru så illa-

- att hon gick in där och aldrig kom tillbaka.

- Var försiktiga. - Tack så mycket.

Jösses!

- Var är bommen? - Jag tog inte med den.

- Joe. - Ja?

Vi behöver så mycket film som möjligt, så fortsätt filma vad som än händer.

Vad som än händer? Vad väntade du dig?

Från dig? Inte mycket. Att du visar att jag hade fel.

- Rachel, vem är det? - Vår guide, mr Dogaru.

- Kom så går vi. - Okej, jag är precis bakom dig.

Mr Dogaru?

God dag. Jag är Rachel, professorn ordnade vårt möte idag.

- Talar ni rumänska? - Litet.

Han frågar om vi talar rumänska.

Jag heter Tom. Varför spottade du på mig?

Det är oförskämt!

Får jag fråga varför du spottade på honom sådär?

Här spottar vi tre gånger.

- För att skrämma bort heliga andar. - Jag förstår.

Tror du på historierna som berättas om skogen, myterna?

- Myterna? - Som att skogen känner din själ?

- Jag har redan fått nog av henne. - Det menar du inte?

Kompis, den här platsen skrämmer mig.

Och den där mannen, den där mannen skrämmer mig verkligen.

Tänk efter, om han tror på spökskiten, varför gick han med på att ta hit oss?

Han kanske behövde pengarna, precis som du?

Visst, intala dig själv det medan den hustrumisshandlande mördaren leder oss-

- längre och längre in i det jävla ingenstans.

Du är så överdramatisk.