Lucky

- Ja. Ja. - Eller hur?

Vad kommer sen?

BASERAT PÅ ROMANEN AV MARISSA STAPLEY

Armstrong, du har besök.

Det är inte besökstid.

Det menar du inte? De väntar dig.

- Följer du inte med? - Bara du.

Saknat mig?

Då och då.

Du ser förbaskat bra ut.

När de flesta kommer ut ur fängelset är det det sista stället de vill besöka.

Jag är konstig på det viset.

Jag vet att du pratar med henne.

Då och då.

Vet du var hon är?

Jag vet att du vet att jag inte skulle säga det i så fall.

Jag antar att du så småningom ger mig meddelandet du vill få fram.

Du känner mig så väl.

Jag har haft tid att lära känna dig.

Hon måste ge mig pengarna, John. Fort.

Då kan jag släta över det med Wayne och hindra att våra barn blir dödade.

Din son…

Han stack.

Eller så tog nån honom.

Jag försöker fortfarande lista ut det.

Oavsett innebär det att hon inte har pengarna längre.

Både du och jag vet att hon snart har dem.

Jag träffade henne.

Jaså?

Hur gick det?

Det var ingen drömdag för henne.

- Men hon gick med livet i behåll. - Snarare haltade.

Han kommer döda henne.

- Du kommer döda henne. - Inte om hon spelar på mitt lag.

Hon spelar redan på ditt lag.

Du spelar bara fel spel.

Jag har glömt hur jobbigt kaxig du är.

Det finns föräldrastolthet, och så finns det blind narcissism.

Men mitt barn pratar åtminstone med mig.

Jag kan förlåta dig för att du stal av mig.

Du är den du är.

Men…

…när din lilla flicka dör ensam och rädd

med en kula i nacken i nåt helvetiskt gömställe,

lär till och med du känna dig ansvarig.

- När jag kommer ut härifrån… - Snälla, låt bli.

Skäm inte ut dig.

Jag…

Jag saknar dig.

Då och då.

Hon har ont om tid.

Hälsa henne det.

Herregud!

Håll dig undan mina döttrar.

Förlåt. Jag menade inte att skrämma dig.

Ser jag rädd ut med den här?

- Jag är törstig. Jag har gått i timtal. - Jaså?

Då kan du gå lite till.

- Hon dödade ormen. - Jaså?

Den tänkte hugga.

Jag reagerade bara. Du hade gjort samma sak.

Vad gör du här ute?

- Jag var i en bilolycka. - Är du skadad?

Några skärsår, men jag tror det har slutat blöda.

- Ska jag ringa efter ambulans? - Nej. Jag…

…har ingen försäkring.

Jag ska lämna er i fred. Tack för vattnet.

Åt vilket håll är närmaste stad?

Kingman är 65 km söderut.

Du dör av värmeslag innan du är framme.

Du kan väl komma in?

Vi tvättar av dig, ger dig ett glas vatten och listar ut vad vi ska göra med dig.

Vet vi vilka de är?

Inte än.

Inget ID. Plåten är från Kalifornien men står på ett skalbolag i Delaware.

Vad får dig att tro att det är kopplat?

En dödsolycka i ett falskskrivet fordon fem mil från där Mason blev påkörd?

Är det bara en slump?

Vi båda vet att lik dyker upp när Priscilla är i krokarna.

Tror du hon var här?

Nej. Priscilla blodar inte ner sina händer.

Jag tror Lucky var här.

Och hon kämpade väl.

Tror du att hon dödade dem? Vad väger hon, 40 kilo?

Jag vet inte vad som hände, men hon var här.

Hon var ju ute ur det. Vad drog in henne igen?

Tio miljoner dollar.

Nej.

Nåt annat.

Bakom dig.

God morgon, biträdande direktör.

- Hört nåt om Mason? - Jag var precis på sjukhuset.

Krocken skadade honom rejält. Hans tid på fältet är över.

Jag försöker lista ut vad som är värst.

Att du ledde en stor operation i Vegas utan att säga nåt,

eller att den inte gav nåt.

- Inte min bästa stund. - Det är nu du berättar

hur det inte har nåt att göra med att du vill fängsla Priscilla Masterson.

Gå en sväng, Gates.

- Peter? - Du spårar ur, Billie.

Nej. Jag gör mitt jobb.

- Jag följer pengaspåret. - Till Priscilla?

Till Wayne Whittaker.

- Tror du att Priscilla stal av Whittaker? - Nej, hon vet bättre än så.

Men John Armstrong såg aldrig en dollar utan att se en vinkel.

Jag gissar att han byggde upp en rejäl buffert bakom ryggen på henne.

Nu när hon är ute

måste han flytta pengarna innan Priscilla hittar dem.

- Så han ringer sin dotter. - Priscilla jagar hans pengar.

Om vi tar henne med pengarna, så har vi henne.

- Pekar hon ut Whittaker, har vi båda. - Hon gjorde inte det senast.

Hon har suttit inne nu.

Du får fria tyglar, men håll mig underrättad. Förstått?

- Förstått? - Ja, det är förstått.

Det där.

Den där blicken.

Vilken blick?

- Den där. - Den här blicken?

Vendettor tar kål på fall som detta.

Gör henne inte till din vita val igen.

Ska bli. Gates!

- Dra tillbaka hennes hår. - Hela vägen?

Använd hårspännet. Hela vägen bak så jag kan se.

Det är ett djupt sår. Titta bara.

Stygn hade varit bra, men det är för sent nu.

Er mamma verkar veta vad hon sysslar med.

Hon är inte vår mamma. Hon är vår lita.

Min dotters flickor.

Det var evigheter sen, men jag jobbade som sjukvårdsbiträde i en skola.

Du skulle bara veta hur många sår jag behövde putsa.

Alla ungar som föll av sina skateboards och…

- Har nån av er ritat den? - Jag, när jag var mindre.

Visst är den fin? Hon är en riktig konstnär.

Som sin mamma.

Jag gillar den inte, men hon vägrar ta ner den.

Va?

Får jag titta?

Visst.

Få se.

Vad är det? Varför gillar du den inte?

Det ska föreställa mig och lita . Men…

- De ser ut som fåglar. - Nej då.

- Fjädrarna, då? - Ursäkta? Det är uppenbart deras hår.

Det är hennes mästerverk.

Och den är min.

Jag tar aldrig ner den.

Kan jag ringa nån åt dig?

Nej. Det är okej.

- Säkert? Du måste ha nån. - Nej.

Flickor, ni kan väl leta reda på Toby i er svinstia till rum.

Ni kan visa…

- Rachel. - Rachel.

Ni kan visa er kanin för Rachel. Sök reda på honom.

Hon vill inte se Toby.

Kanske jag vill det.

- Kom och hjälp mig, Elie. - Okej. Kolla under sängen.

Förvänta dig inget.

Lille Toby ligger i bilen.

Ibland när jag behöver lugn och ro ger jag dem ett hopplöst uppdrag.

Jag ska komma ihåg det om jag får barn.

Jag vill inte ljuga för dig.

Du har säkert redan gissat dig till att det här inte var en olycka.

Jag vet.

Jag kände det på mig.

Min make och jag grälade och han…

…knuffade mig ur bilen.

Du har tur som lever.

Jag vet inte vad jag ska göra nu.

Det finns en anledning till att vi flyttade hit när deras mamma dog.

Vill du ha ett råd?

Lämna honom.

Du måste se det här som en möjlighet

- och aldrig återvända. - Han är inte en dålig människa.

- Han kastade dig ur en bil. - Jag provocerade honom.

- Vi grälade. Det var mitt fel. - Det var inte ditt fel.

Det är aldrig ditt fel.

Jag älskar honom.

Verkligen.

Därför är det så svårt att tro att han skulle…

…göra det här mot mig.

Bara lämna mig sådär.

Min dotter brukade berätta liknande historier.

En miljon gånger innan…

Tro mig när jag säger dig att det inte får ett lyckligt slut.

Jag beklagar din dotter.

Gör inte det.

Lyssna på mig.

En man som lämnar dig att dö förtjänar inte din kärlek.

Han förtjänar fängelse.

För resten av livet.

- Jag kan inte göra det… - Jag vet att det är svårt.

- Det är svårt, men… - Du förstår inte. Han…

…är polis.

Helvete.

Hans vänner letar säkert efter mig. De får inte hitta mig.

Jag ville inte belasta dig. Jag ville bara berätta.

- Jag vill inte ge er några problem. - Jag är inte rädd för problem.

Ingen kommer hitta dig här.

Du kan väl ta dig en dusch? Jag hämtar några rena kläder.

- På riktigt? - Ja.