The Platform 2 (El hoyo 2)

- En rätt? - Vad som helst?

- Vad jag vill? - Tja...

- Sparris. - Lasagne.

- Pizza. - En...

Varm chokladkaka med kokossocker.

Stekta ägg med pommes.

- Vegansk sallad. - Jag äter jämt pizza.

- Vitlöksräkor. - Med vaniljglassen bredvid.

Gulan ska vara genomstekt.

- Med bulgur. - Den med mest kött.

Jag vill ha dem åtskilda.

- Hel gula. - Biff, fläsk och kyckling.

Och gurkmeja.

Ett föremål...

- Vad som helst? - Tja...

Den där pennan.

- En fickkniv. - En handyxa?

- En dildo. - En dolk.

Jag skojade bara.

En riktigt vacker tavla.

- Lovar du att jag får pizza varje dag? - Ja.

För jag kan bli väldigt stingslig annars.

Hur stingslig då?

Du vet varför jag är här, va?

Det står här att du försökte sätta eld på dina föräldrars hus

medan de sov.

Ja, så stingslig.

Har ni ingen jävla skam i kroppen? Era jävla as!

Vad tittar du på?

- Tjugoett! - Det är han som gömmer sig.

Han på 21:an!

Han åt köttet från pizzan och fläskkotletterna!

Första dagen, och du har redan klantat dig!

Tjugoett!

- Hörru! Nej! - Nej!

- Jävla färskingar. - Hur många gånger måste det sägas?

Att man bara får äta sin egen mat?

Ja. Eller så får du komma överens med nån om ett byte.

Det är lagen.

- Lagen som den som åt min mat sket i? - Vi löser det imorgon.

Men du kan inte äta vad du vill som en barbar.

Nej. De riktiga barbarerna är de på 21:an som åt min mat.

Jag har åtminstone rätt till...

Du har rätt att få din mat skyddad av oss lojalister.

Vi jobbar på det.

Om det är så här ni hanterar saker, så kommer vi att få problem.

Det är inte enkelt, men solidaritetsrevolutionen

har gjort hålet till en mer rättvis plats.

Om alla hjälper till når lagen snart den lägsta nivån också.

Om du äter nån annans mat

känner den personen sig förfördelad

och tar sig rätten att äta vad hen vill.

Då drabbas ännu fler, och det i sin tur drabbar ännu fler.

Det ger en dominoeffekt och till slut blir de längst ner utan mat.

Är du klar?

Hör på, din idiot. Så blir det om du äter den där kycklingvingen.

"Idiot"...

Titta på den idioten.

De har rätt. Så kommer det att bli.

Visst. Lätt för dig att säga.

Ingen åt upp dina stinkande kroketter.

Vill du ha en?

Okej.

Men jag vill inte ha några överraskningar imorgon.

Bra. Ät den snabbt innan plattformen åker ner.

Ledningen låter oss inte spara mat.

Man åker på ett straff. Och en gång räcker. Förstår du?

Jag fattar.

Varför straffas inte de asen på 21:an som åt min pizza?

Det var vi som grundade regeln om att bara äta vår egen mat, inte ledningen.

Den här månaden hade ni turen att vakna på nivå 24.

Nästa månad kanske ni hamnar långt ner.

Men ni har gjort en hedervärd gest på er första dag här.

Respektera andra och håll er nivå i ordning.

Låt inte hålet besegra er.

"Låt inte hålet besegra er."

Vad heter du?

Zamiatin.

Perempuán.

Perempuán.

Min favoriträtt var egentligen

skinkkroketterna mitt ex brukade laga.

Men det går ju inte nu.

Saknar du honom?

Vad söker du i hålet?

Tid.

Jag behöver tid att glömma vad jag gjorde.

Fyrtiofyra!

Fyrtiofyra!

Fyrtiofyra.

Fyrtiofyra.

Fyrtiofyra! För informationen vidare!

- Fyrtiofyra! - För det vidare!

Kommunikationskedjan bröts på nivå 44,

så vi vet inte om maten fördelades rättvist därefter.

Den fördelades orättvist redan vid nivå 21.

Hur många nivåer finns det?

Trehundratrettiotre.

Det kvittar hur många nivåer det finns.

Det viktiga är att maten når alla.

Imorgon går våra kamrater från nivå 19 och 20

ner till 21:an för att försvara din pizza.

Och de från nivå 42 och 43 går ner till 44:an

så att de längre ner får äta.

Så funkar det.

Nu är det bäst att ni backar.

Va? Får vi inte ens stå här?

- Hur kändes det? - När jag nästan dödade mina föräldrar?

Ursäkta mig. Ett ögonblick.

Det står här att du försökte sätta eld på ditt rum,

men att du ändrade dig 30 sekunder senare.

Bara papperskorgen, självbiografin du skrev på

och några tomma pizzakartonger tog skada.

Du, din skitstövel, borde veta

att de skickade mig hit för att de är rädda för mig.

Var är min mat?

Var är min mat?

Var är...

Vad händer?

De på nivå 21 gör motstånd.

Kanske straffas de den där enda gången.

- Vems tur är det? Kom igen. - Din jävla...

Okej!

Kom igen, 22!

Kom igen!

De är på plattformen.

Om de inte kan stoppa dem på 22:an,

måste vi få ordning på dem.

Ni också!

Vadå, vi?

Jag kom inte hit för att slåss. Ingen sa nåt om det.

Jag förlåter dem.

Slit loss rören från sängramen!

Här. Kom igen!

- Vad gör vi? - Vet inte.

Révolution solidaire!

Skynda dig, för fan!

Hallå?

- Vad händer? - De vill att vi slåss.

- Va? - För maten. Mot dem ovanför.

Nous?

Hallå! Ni där uppe! Hör ni mig?

Ni kan få min pizza. Det är lugnt.

Men gör mig inte illa. Snälla.

- Hallå! - Fan.

Det är varmt!

La plate-forme.

Maten! Den måste bort! Hjälp oss!

Det är kallt.

De kommer att frysa oss.

Det är kallt!

Det är kallt.

Det var allt.

Det var allt.

Bra.

Vad modig du var.

- Är han fortfarande medvetslös? - Ja.

Vill du ha pizza?

- Vill du ha pizza, din jävel? - Sluta!

Lagbrytaren har orsakat stor skada.

Det är hans fel att ingen får mat idag.

Men vi gör inte så här.

Nej.

- Ni är alldeles för förfinade för det. - Va?

Ansvaret kanske inte bara ligger på honom.

Jag kunde ha ätit nåt annat igår.

- Det fanns gott om mat, men du sa nej. - Så det är vårt fel?

Jag menar bara att ibland när man ger folk lite frihet...

Nej! Tu fermes ta gueule, maintenant!

Nej.

Frihet handlar inte om att äta vad man vill.

Inte överhuvudtaget!

Hon är död.

Nej! Enculé de merde! Fils de pute de merde!

Det var modigt av dig.

Sluta!

Vad ska vi göra med honom?

Ni ska inte göra nånting.

Jag åker ner med honom tills jag hittar en smord.

En smord...

Det var de som hade turen att träffa mästaren.

Mannen som grundade lagen.

De ska upprätthålla den klokt...

Vänta.

Mästaren?

Vissa kallar honom

Messias

eller Hidalgo.

Ingen vet om han fortfarande lever.

Eller om han ens fanns.

För länge sen,

innan jag kom hit, sände mästaren ett hoppfullt budskap.

Han ska ha överlevt en hel månad utan mat

på en av de lägsta nivåerna.

Genom att meditera.

Månaden efter vaknade han återigen på en nivå

dit ingen mat nådde.

Han skar kött från sitt eget lår...

...och gav de behövande.

Hans smorda.