The Inheritance

Kiev - 1965 Lva Ronchara 44

Kiev - 1965 Lva Ronchara 44...

Sista Viljan och Testamente för Yuri Makarenko

- Stirrar han på oss fortfarande? - Chauffören? Pratar han ens engelska?

Hej, Sergei! Gillar du inte amerikaner?

Vad fan vill ni? Utbölingar.

Vi är framme.

Min fru är på andra våningen.

Aha, nycklarna. Tack ska du ha.

Tack för all hjälp, Sergei!

Främlingarna har kommit.

- Så det är här. - Ja, Ronchara 44.

- Det är värt en del. - Kom, så går vi in.

- Vet du vart vi ska? - Andra våningen. Enda möblerade delen.

- Allt det här är vårt. - Mitt... men jag kan dela.

Kom igen nu.

Hejsan! Välkomna! Välkomna till Kiev.

Jag är Anjelica. Du måste vara Sasha.

Anjelica, ja självklart. Trevligt att träffas.

Det här är min man, Peter. Du skrämde oss lite.

- Förlåt mig. Hej, Peter. - Trevligt att träffas.

Tråkigt att träffas under dessa omständigheter.

- Inga problem. Vi är här nu. - Ja, det är ni ju.

Det här är mycket mer än vad jag väntat mig.

Det har sovit i många år. Och nu har vi väckt det.

- Vill du hjälpa mig? - Ja, nu kör vi igång.

Ja, det är lika bra.

Det blir bättre om man...

Det var visst nån som hade smak på den tiden.

Arno... Ja, mycket bättre.

Jag har med några saker så ni kan komma igång.

- Det viktigaste... lite förfriskningar. - Ja, mycket bra.

Vodka. Det nationella tidsfördrivet.

Allt ni behöver här. Vi finns alltid till hands jag och Sergei, min idiot till man.

Tack så mycket för att ni tagit hand om allt här.

- Men varför står byggnaden tom? - Det är ju bästa läget i stan.

Middagsbokningar, vägbeskrivning, taxi, allt till kontoret, ring mig.

- Alla pratar inte engelska här. - Var är alla? Det är tomt utanför.

- Njut av vistelsen. - Sergei behagade inte att komma upp...?

Vackert ställe, men här gillar man inte främlingar.

- Och vi är ju främlingar. - Det tycker jag inte.

Jo, främlingar, men inte så länge till.

- Det här utvecklades ju fint. - Ja, om vi glömt syftet med vistelsen,

Precis. Må han vila i frid.

Ja.

- Skål för Uri! - Vi säger budmo.

Budmo.

Många år av liv och död och nu bara andar.

När vi sålt är spökhuset nån annans problem.

Lugna dig, vi kom ju precis.

Du har rätt. Det är dit hus.

a

- Vem vet vad vi mer ska upptäcka här. - Det här kan f.d. Sovjetunionen erbjuda.

Hallå, Peter?

Japp.

Det var inget.

- Var du precis här? - Nej. Jag ligger i sängen.

Du körde slut på mig.

Nej!

Förlåt, morfar.

Peter?

Vad är klockan...

- God morgon, älskling. - God morgon.

- Kaffe? - Jag har inte bryggt nåt.

Vad är det?

- Vem var mannen du pratade med? - Vår advokat här i Kiev.

Han kom för tidigt, så jag bad honom gå hem.

Hur kom matvarorna hit?

- Hur är det? Har du sovit gott? - Strunta i det.

Vad?

- Vad är det? - Jag hörde ljud i natt.

- Vadå för ljud? - Jag kunde inte riktigt höra.

- Röster, dunkande. - Okej, dunkande.

Jag följde ljudet och ramlade på din resväska.

Jag hamnade i barnkammaren.

- Och sen? - Dörren var öppen. Jag hade stängt den.

- Sen gick jag och la mig. - Det är ett gammalt hus, Sasha.

Jag sa ju att jag stängt dörren.

- Öppnade du den i morse? - Nej. Har dörren öppnats?

Har spökena lagt matvaror i hallen?

Du är jetlaggad.

Låt mig laga en spöklik och skrämmande frukost till dig? Okej?

Jag fixar det.

Stanna här.

Kopior av dokument som skrevs under förra månaden i Chicago... på engelska.

De här dokumenten vidimerades av min morfars advokat.

Alla känd egendom och tillgångar har räknats in.

Så alla dokument som är upprättade i USA är väl bara att skriva på?

Självklart, självklart.

Du skriver på här.

Jag kan konvertera valutan och banköverföring. Vad ska jag mer säga?

Mr Volkov...

Står allt det här på ryska?

- Det borde finnas en översättning. - Oroa er inte. Jag arbetar för er.

Jag hanterar och tar hand om allt.

Ni måste skriva på de här för att kunna för att förvärva kvarlåtenskapen

och den här för att kunna sälja grejerna.

Jag har inte bestämt mig om jag ska sälja et huset än.

Vi har antagit att du ska sälja allt.

- Antagit? - Ja, så är det.

Är det? Hur är det med dokumenten för övertagandet av fastigheten från Yuri?

Jag skriver inte under nånting som är skrivit med kyrilliska bokstäver.

- Hur får vi dem översatta? - Jag måste kunna läsa dokumenten.

Och jag kommer att ta beslut om den här fastigheten senare.

- Vill du se dina andra tillhörigheter? - Ge oss lite tid till att...

Vi ringer och bestämmer en rid när vi kan se på allt. Är det okej?

Ja, bra. Jag går nu och inväntar ert samtal.

- Jag tror du skrämde honom, Sash. - Han är väl advokat?

Ja, han är advokat.

Jag lämnar dig här. Är det okej... att vara ensam här?

Jag tror det.

Du är rolig, du. Du borde vara försiktig. Nån kanske spionerar på dig.

- Tycker du nån borde göra det? - Jag tar hand om Roman.

Sasha!

Ja... Hallå?

- Vem är det? - Hej, älskling. Hur är det?

Var är du, Peter? När kommer du tillbaka?

- Jag kommer nog snart tillbaka. - Vad är det som händer?

Oroa dig inte. Jag förklarar allt när jag kommer tillbaka.

Ja, men när exakt kommer du tillbaka?

Jag stod i kö för ett plan tillbaka, men jag fick ingen plats.

Jag kanske måste hyra bil eller ta en buss.

- En buss? Se till att komma tillbaka bara. - Det ska jag.

- Berätta vad som hänt. - Jag vet knappt var jag ska börja.

Sasha, vad var det där?

Sasha?

- Vad hände? Är du kvar? - Dörren slog igen. Jag måste lägga på.

Vilken dörr? Sasha!

Det här rummet.

Det här bordet.

Det är ett underbart foto. Stilig, eller hur?

Han var sovjetisk officer med hör rang.

Det här låter kanske märkligt, men bodde andra familjer här också?

Din morfar var hög militär.

Det borde ha bott tjänstefolk här också.

Kan du få fram namnen?

Nej.

Men du kan säkert hitta information på Tsentralny staliha arkhiv.

Centrala statsarkivet.

Jag vill att du tittar på nåt.

Jag ser att du ärvt mycket här.

Peter åkte och tittade på dem innan de ska säljas.

Det borde stämma mot listan jag fick i Chicago.

Du får inte sälja till nån annan förutom en person.

Står det att jag måste sälja till en specifik köpare?

- Vem då? - En som är mycket mäktig.

- Vem är köparen, Anjelica? - Jag måste gå nu.

Du borde skriva på. Du känner dem inte. Du har ingen aning.

Skriv på och ge dig av, allvarligt.

Vänta lite, vad är det?

Hej! Talar du engelska?

Jag är upptagen. Vad vill du?

Ursäkta, jag pratar inte ukrainska. Jag letar efter namn. De som har bott här.

Var fick i den här ifrån?

Vem gav dig den?

Ja, Ronchara 44.

Ska jag fortsätta?

Ja.

Ni känner nån och nån känner er. Och nu tvingas jag gå in i arkivet.

- Ursäkta? - Ställ inte till fler bekymmer nu.

Kom tillbaka i morgon. Ta med pass och pengar.

- Kom tillbaka i morgon? - Okej, tack.

Nu kan ni gå. På grund av er har jag massor att göra.

CENTRALARKIVET

Peter?

Peter?

Peter?

Peter?

Hallå?

- Hej, älskling. - Jag har oroat mig hela dagen.

- Var är du? - Jag har försökt ringa.

- Mina sms verkar inte skickas heller. - Jag trodde du skulle bort några timmar.

Ta det lugnt. Jag är på din sida.

Okej... Anjelica ledde mig till Centralarkivet.

Ursäkta? Vad i helvete, Sasha?

- Vadå? - Du skulle inte ha gjort det.

Hurså? Vänta!

Nästa.

Jag är upptagen. Vad vill ni? Tala ryska, tack.

- Jag pratar fortfarande inte ukrainska. - Ni har inte gripits än, okej...

- Okej? - Ge mig det.

Jag vet inte vad det står. Jag vet att det här är Olga, min mormor.

Babusjka.

Makarenko, Yuri.

Stevanuk, Irina.

Sokolova, Yana.

Jag skulle vilja tala med Yana Sokolova.

Jag heter Sasha Anderson. Jag är Yuri Makarenkos barnbarn.

Han dog för en månad sen i Amerika.

Jag är här för att ta hand om hans egendomar.

Jag letar efter nån som jobbat på Ronchara 44

när mina morföräldrar bodde där.

Jag skulle uppskatta om du kontaktade mig.

Jag är i Kiev tills på lördag. Jag bor faktiskt på Ronchara 44.

Förhoppningsvis förstår du engelska.

Olga.

OLGA

- Peter, är du... - Det här är Yana Sokolova.

- Jag jobbade på Ronchara 44. - Tack för att du ringde tillbaka.

- Är Yuri verkligen död? - Ja, han gick bort för en månad sen.