The Winter King

BRITANNIEN 400-TALET

EFTER DECENNIER AV STAMKRIG ÄR LANDET DELAT

LÄGET ÄR SPÄNT MELLAN HEDNINGAR OCH KRISTNA

HÖGKUNG UTHER PENDRAGON FÖRSÖKER ENA STAMMARNA-

-FÖR ATT KUNNA TA SIG AN DET STÖRSTA HOTET...

...SACHSARNA

Arthur!

Sachsarna omgrupperar. Vi måste härifrån.

Vi måste bära hem honom till din far.

Nu, Arthur. Sätt fart!

Vi måste retirera.

Nu.

Försiktigt.

CAER CADARN DUMNONIAS HUVUDSTAD

Lyft ner honom. Försiktigt.

Vänta lite.

Lyssna nu. Arthur!

Vi måste prata.

Kanske...

Kanske är det bättre om resten av oss...

Ska du inte låta oss göra det?

Du? Lyssna på mig.

Stanna, Arthur!

Låt oss föra prinsen till din far.

Jag gör det.

Han kommer inte att bli glad.

Jag beklagar förlusten av er son, högkonung.

-Jag beklagar förlusten av min bror. -Res dig upp.

Prinsen dog som en hjälte. Han högg ner dussintals sachsare.

-Låg de i bakhåll? -Ja, far.

-Var? -White Horse Plain.

Vem ledde er dit?

Säg att det inte var prinsen.

Säg...att det inte är hans arv.

-Svara! -Ursäkta, högkonung.

-Arthur höll ställningarna... -Ett ord till.

Tror du att tystnaden gör dig lojal?

Ädel? En värdig son?

Låt oss dra oss tillbaka.

Sachsarna kringgick oss och vi tvingades ut i det öppna.

Slätten var vårt enda alternativ.

Ett land utan arvinge är fördömt, men ni är fortfarande ung.

Ni kan avla en arvinge om det är Herrens vilja.

Men kungarikets öde är bara så säkert-

som vakten som vaktar dess barn.

Och när tiden är inne...

Far, jag kan leda väktarna.

Om det behagar dig.

Om det behagar mig?

Du är verkligen min oäkting.

Du misslyckades med uppgiften att skydda prinsen-

-och nu erbjuder du dig att bli landets beskyddare?

Folkets beskyddare?

Jag erbjuder mig att bli er tjänare.

Du är en horas son. Begär är det enda du känner till.

Begär, böner och manipulation, precis som din mor.

Du vanhedrar henne och dig själv.

Ge mig ditt svärd.

Far! Snälla du...

Om det här behagar mig!

Sachsarna. Tålmodiga.

Vaksamma. De överraskade oss när vi sov.

De smög runt som natten själv.

Och de täckte marken med vårt blod.

Vi borde veta vid det här laget. Vi borde vara redo.

År efter år har de försvagat oss likt löss på en balk.

Och nu spricker balken. Den går av.

Jag kan... Jag kan höra det.

Och här är ni allihop.

Denna mäktiga ös stamkungar och stamdrottningar.

Tack för att ni kom så långväga ifrån och snabbt.

Alla stamkungar utom Gorfydd och Gundleus. Jag väntar mig inget annat.

Gorfydd är för stolt och Gundleus, som alla silurier-

-för uppfylld av plundring för att vara saknad.

Inte när jag har såna här vänner.

Jag är verkligen välsignad, biskopen.

Och även lite överraskad.

När sachsarna gick i land på våra stränder-

-sökte jag, som härskare och högkonung, er hjälp.

Jag bönade och bad om den.

Besvarade ni min bön, kung Tewdric?

-Nej, högkonung. -Nej. Ni valde att låta bli.

Ni lät Dumnonia strida åt er. Dö för er.

Kung Cadwys. Stred ni vid Dumnonias sida?

-Nej, min konung. -Nej.

Eftersom er dotter skulle gifta sig-

och förberedelserna var betungande.

Hur kan jag få er förlåtelse?

Ingen av er är Dumnonias vän. Ni ogillar oss.

Ni ogillar våra grödor, våra mineraler, våra män...

Ni ogillar oss! Ni hatar oss.

Men ni måste väl ändå hata sachsarna ännu mer?

Jag har känt mer lojalitet från min hund. Från min oäkting!

Och nu dyker ni upp.

När det är för sent, min son är död och det inte spelar nån roll.

Men kom ihåg den här dagen nästa gång jag kallar på er.

-Kom ihåg er högkonung. -Förvisa honom!

Från Dumnonia och hela Britannien.

Och förbanna den dåre som ger honom hjälp eller skydd.

Ni har förlorat en son i dag.

Gudarna vill inte se er förlora en till.

Gudarna, Merlin? Eller du?

Låt mig föra Mordred till Avalon.

Där är han närmare gudarna när jag överlämnar honom till dem.

-Arthur! Vänta! Stanna. -Nej, sir. Ni får inte.

Snälla, ge mig en minut. Bara för att ta farväl. Snälla ni.

Låt mig ta farväl av min vän. Följ med.

Dumnonia...

Dumnonia dominerar ön, men min far är tillfreds. Han är blind.

Du får min far att lyssna, Owain. Han måste inse sitt misstag.

Jag får honom inte att lyssna.

Min far ignorerar hälften av stamkungarna. Han måste ena dem.

Även Silurien och Powys stärker sitt stöd för det kommande kriget.

-Jag förstår inte vad du menar. -Nu går vi.

Snälla, ge mig en minut! Bara en minut.

Hur ska vi besegra sachsarna?

Ni stoppar dem här och håller den här linjen.

Men hur ska vi besegra sachsarna utan dig?

Om en sachsare tar sig väster om Calleva är vi förlorade.

Dumnonia och alla dess stammar.

-Kom, nu går vi. -Calleva.

Calleva.

Vem är här? Är det nån här?

Håll ut, jag kommer. Var stilla.

Det här gör inte ont. Du klarar det. Du är en krigare.

Jag räknar till tre. Ett...

Merlin!

Merlin!

Merlin!

Tror du att jag skämtade när jag sa åt honom att förvisa dig?

Tack, Hywel. Så där.

Han har djupa sår, Merlin.

-Så varför tog du med honom hit? -Han är döende.

En gång sa du...

"I Avalon lever de som inte passar in och som inte vill göra det."

Hans sår.

-Vad ser du i honom, Nimue? -Pålar i en massgrav.

Den enda överlevaren efter en räd i norr.

-Var i norr? -En fiskeby nära gränsen.

Silurier. Vi räddade ön från sachsarna-

-och de tackar oss med räder och plundring.

Hywel, bär in honom.

Nimue. Ta hand om honom.

Din tajming var som vanligt usel.

-Vad skulle jag göra? -Han drevs av sorg och skuld.

-Du gav honom en måltavla. -Skuld?

Att låta Mordred stoppa en småstrid vore dumt.

-Och sachsarna... -Tala inte illa om min bror.

Han talade ofta illa om dig, och han hade inte dina gåvor.

Inte ens din rappa tunga.

Du ser vad som måste göras i dag och i framtiden.

Du får andra att känna sig tröga och lata.

Inget skapar fiender som avund.

Förvisning kommer att passa dig. Dana dig.

Forma dig till den man gudarna vill att du ska vara.

Förslösa det inte. Omfamna det.

Följ med. Du kan inte ta dig an förvisning hungrig.

Jag behöver ta hand om dina sår.

Jag måste lämna Dumnonia. I dag.

Ingen missunnar dig en sista måltid och salva på skadorna.

Min kung har beordrat det.

Nåväl. Försök att inte bli dödad.

Jag lyssnar när du ger mig råd av den kalibern.

Stilla.

Merlin?

Ta hand om honom som du tog hand om mig.

Tills vi ses igen.

Seså.

-Mutter. -Han är sachsare.

-Men han är från vår bosättning. -Då måste han vara en slav.

Han och hans mor, var hon nu är.

Din mor är borta. Vårt språk blir ditt språk.

Vi kallar dig Derfel. Det betyder "stark".

Kommer han att överleva?

Tror du att Arthur kommer i år?

De säger att han är ända i Gaul. Och straffet gäller än.

Ni är förenade var Arthur än är.

Merlin säger att det blir en trolovning i kväll.

-Ralla och Culwyn. -Jag tycker synd om henne.

Han är rultig och har ett barns hjärna.

Hon är smart.

Han kommer att älska henne och hon kan ta alla beslut.

Vad är det där?

Köpmän och försäljare som kommer till festivalen.

-Nimue. -Lady Morgan.

Merlin väntar. Ni har förberedelser för i kväll.

Ers nåd, är ni här för att gå på festivalen?

Det finns andra flickor i Avalon. Flickor som verkligen kan bli dina.

Derfel. Har du tid en stund?

-Vilket? -Det där.

Det är snart dags att hissa upp tjuren.

-Du får det att låta roligt, far. -Och enkelt.

-I år gör jag det inte. -Du sa samma sak förra året.