FEUD

- Usch! Hur gör du det där? - Det är lätt. Jag ska visa.

- Vi får inte röka. - Man låter bara bli att andas in.

Pojkarna älskar det. Prova.

Cathy! Vad gör du?

Gå in på min loge igen, flickor. Tack.

Det här ska jag prata med din mamma om.

Håll er borta från den där flickan. Men ni behöver inte vara oartiga.

Önska henne bara god morgon och gå vidare.

Så fint det blev, Mamacita.

Jag tar kalv i kväll, Michael.

Och du var visst sugen på lever, Mamacita.

Ja, med lök.

Och fiskpinnar till flickorna?

Kan vi få biff?

De växer upp så snabbt!

Två filéer tack, Michael. Mycket blodiga. Tack.

Kan vi ta av oss rosetterna? Alla stirrar på oss!

Det är inte därför de stirrar.

Jo, miss Joan, innan jag glömmer det...

- Vad är det här? - Kortet till miss Christinas blommor.

Hon har premiär på sin pjäs i morgon kväll.

Nej, jag tänker inte skicka något.

Tror ni att min mamma skickade blommor till mig, eller något annat?

Jag förtjänade mitt uppehälle som 12-åring när jag skrubbade toaletter.

Men klagade jag? Inte alls.

Förväntade jag mig kort och blommor? Aldrig.

Men det gjorde mig tålig och gav mig driv.

Nej, vi... Vi får se hur recensionerna blir.

Och sen funderar vi på blommor.

Ni får gå in på damernas och ta av er rosetterna om ni vill.

Men kom inte ut rufsiga.

- Tack, mamma. - Tack, mamma.

Ge mig det.

Ge mig det, Mamacita. Och en penna.

Det här är andra-och tredjevalet till grannflickan.

De är inte alls lika snygga.

- Hon? Hon har just klivit av tåget. - Hon ser ut att ha dragit det.

Problemet var väl att den första var för vacker?

- Vem är för vacker? - Tony Curtis. Så jag nobbar honom.

- Jag vill prata med Bob. - Du kan få honom. Halva honom.

Det är bäst att vara rättfram i såna här situationer.

Det var underbart i fredags, men det får inte hända igen.

Jag är verkligen glad att du säger det.

Jag tittade på Harriet i morse och tänkte att det inte får hända igen.

- Du har rätt. Jag håller helt med. - Bra.

Men var du tvungen att hålla med så snabbt?

- Vad är det här? - Kanonmat.

Ersättare för flickan som du och Crawford tvingade mig sparka.

- Här är revideringarna, pappa. - Tack.

Adelle. Vilken professionell ung dam.

- Trivs du? - Verkligen! Jag lär mig mycket.

- Du gör ett fantastiskt jobb. - Tack, miss Davis.

Bette! Klema inte med henne. Du lovade att vara hård mot henne.

- Jag beundrar ditt familjeföretag. - Stan drivs av nepotism.

Det är sant. Min dotter kanske kan bli grannflickan.

- Det är ingen dum idé. - Jag skojar, Bob.

B.D. är i rätt ålder och är näsvis så det räcker.

- Hon är inte skådespelerska. - Men det är hennes mamma.

Hon måste brås lite på dig.

Hon förstår ju inte dig och hur hårt du jobbar för henne.

Låt henne prova på det själv.

Vad säger Crawford om det? Hon har en dotter som är skådis.

Christina är för gammal för rollen.

Hon är adopterad. Hon kanske har talang.

Ja!

Jag borde ha väntat med det här, Bette-

- men jag kan inte jobba bra i dag om jag ska fundera på det här.

- Det handlar om B.D. - Jag hade tänkt prata med dig sen.

Har hon redan sagt något? Jag var inte ovänlig, men bestämd.

- Vad pratar du om? - Din dotter fördärvade tvillingarna.

Jag kom på dem med att röka.

Jag har bett henne undvika dina ungar, och hon får inte röka.

Du kanske kan hålla henne i lite stramare tyglar.

Jag vill fråga en sak.

Jag ser hur dina flickor är. Som två vältränade småhundar.

- Vad har du för hemlighet? - Hemlighet?

Tja... Jag har alltid varit sträng med disciplinen.

Vissa personer tycker nog att jag har varit för sträng-

- särskilt med mina första två, Christina och Christopher.

Om man ger barn en uppgift så får de något att fokusera på-

- och sen får de en känsla av att ha uppnått något och tar ansvar.

Mina tvillingar älskar till exempel att sy och att laga mat.

Det är en bra idé. Jo, Crawfish...

Ska vi ta ett par glas efter jobbet?

- Du och jag? - Jag bjuder.

Då så.

- Och stäng dörren. - Va?

- Dörren. - Stänga den?

Nå... Jag ville bara tacka dig.

- Tacka mig? För vad då? - För ditt råd.

Jag ska låta B.D. jobba... med filmen. Bob vill att hon spelar grannflickan.

Jaså?

Jag förstår. Det var därför du ville gå hit.

Du var rädd att jag skulle ställa till en scen.

Jag vet vad du tycker om mig, Bette. Vad du alltid har tyckt.

Och vad du tycker om mig som mamma.

Om jag framstår som överbeskyddande eller som om jag oroar mig för dem-

- så beror det på att min mamma struntade i om jag levde.

Kastade ut mig som ett par gamla skor.

Hon skickade mig till klosterskola när jag var tolv.

- Hon ville kanske skydda din dygd. - Nej, nej...

Hon visste att det var för sent.

- Förlorade du oskulden när du var 12? - 11.

Oj! Jag fick inte ens ett förslag förrän jag var 25-

- och sen väntade jag två år till till min förbannade smekmånad.

I den öken som var min barndom-

- var jag tacksam för all uppskattning och att få känna mig omtyckt.

Vem var den lycklige pojken?

Mammas andre make, Henry Cassin.

Han var en förtjusande man som jag skattade högt.

Vi kallade honom pappa Cassin, men han var inte min riktiga pappa.

Vi var inte släkt, så det var inte incest.

Men han var vänlig och försiktig och älskade mig. Jag förledde honom.

Du var bara ett barn.

Din mamma borde ha sparkat ut honom.

Ja, kanske, men jag var glad att slippa därifrån.

Nunnorna var brutala, men ingenting i jämförelse med mamma.

Nunnorna lärde mig en hel del som jag har nytta av än i dag.

Disciplin och vikten av renlighet och ordning.

Efter att pappa lämnade oss skickades vi också till internat.

Inte nunnor. Puritanska jänkare.

Mycket frisk luft, ingen el, nakenbad i snön.

Jag älskade det. Det gjorde mig tålig.

Det var svårt att vara ifrån mamma, men hon måste jobba.

Och hon jobbade och slet tills vi återförenades.

Sen lämnade hon aldrig min sida så länge hon levde.

Hon... Hon dog i fjol.

- Saknar du henne? - Ja. Ja...

Jag tror att hon var min enda riktiga, kvinnliga vän.

Då har du haft tur.

Hör här... Vi behöver inte vara bästisar, bara bundsförvanter.

Vi vill båda samma sak. Att filmen ska bli framgångsrik.

Det blir den säkert tack vare dig. Du har snart fått en Oscar.

Jag är för gammal för att ens tänka på priser.

Ser du? Till och med det var nästan övertygande.

Jag menar det, Lucille.

Jag tänker stötta den här filmen även om jag då stöttar dig med.

- Du borde inte skriva artikeln. - Vekna inte nu. Vi har en strategi.

Om du vill stjäla filmen måste du hålla fast vid den.

- Hon förstår att det var jag. - Hur då?

Vem som helst kan ha klagat på hennes dåliga kroppslukt.

Men ingen jobbar i så starkt ljus så nära intill henne. Hon förstår.

Det var som sjutton. Joan Crawford börjar få kalla fötter.

Jag tror faktiskt att jag börjar förstå henne lite.

Hon är en ensamstående mamma i Hollywood.

Du kan nog inte förstå hur jobbigt det kan vara, Hedda.

Jag kunde också ha köpt mig en hög snorungar.

Men varför skulle jag det? Stan är redan full av dem.

Du behöver inte bli elak.

Kom ihåg det på Oscarskvällen när hon blir Årets kvinnliga skådespelare.

Du sa att han kom från Broadway. Det gör han inte. San Diego.

Ja, Old Globe. Han är Shakespeare-skådis.

Hans Falstaff är säkert omtalad i Tijuana.

- Titta bara på honom! - Han äter för att han är nervös.

- Ge repetitionen en chans. - Ingen är så där nervös.

- "Hej, mamma!" - Du ska inte låta glad att se mig.

Du tittar på en dålig Crawford-film. Du är distraherad. Försök igen.

Visst är det trevligt att bryta bröd med främlingar?

Ja, sannerligen. Ursäkta...

Är det inte bättre om jag bara tar tallriken ifrån henne?

Varsågod. Jag är inte hungrig.

Vilken fantastisk reaktion! Så skulle nog Jane också reagera-

häpen över Edwins bufflighet.

"Är han en sofistikerad konstnär eller en vulgär gris?"

- Det får hon nog snart veta. - Ja.

Och sen pratar de på teven...

"När din hund säger 'vov' ska du ge honom Iliad."

Sen säger jag till teven: "Håll tyst!"

Nu pratar du igen.

När du hör signalen går du upp till Blanche.

Du blir kvar här nere, Victor. Okej?

"Varför ser vi henne aldrig? Vi har bott grannar i ett halvår"-

- "men den enda jag ser är den feta systern som hasar omkring."

Beredd? Signal!

- Ursäktar ni mig? - Givetvis.

- Du gillar honom. - Jag gillar talang.

"Julie säger att systern är märklig. Har du tänkt på det?"

"Nej, det har jag inte."

Du är duktig.

Det är som att få en ponny av mamma.

Visst är jag dålig?

Du blir bättre.

Ja!

Jag har pratat med Hopper. Hon vill ha en kommentar på en story.

Vad då för story?

Bette... Bette!

- Var är din rullstol? - På inspelningsplatsen. Hur så?

Jag tänker bryta benen av dig.

Du sa till Hopper att du får en Oscar för huvudrollen och jag för birollen.

- Det var din idé. - Va? Är du galen?!

Hon hade druckit en del, men hon verkade uppriktig.

Du sa att priser kvittar dig. Att du ville stötta mig.

Så jag skulle nöja mig med en biroll och ge dig huvudrollen?

Jag såg det som en kollegial gest.

Du har ju två Oscarsstatyetter. Jag har bara en.

Be Hopper att skriva det här: Jag delar inte ett skit med dig.

Och en sak till: Jag ska bli den första som får tre Oscar.

Men det borde jag redan ha, för jag blev snuvad 1950.

Det var ohövligt och avfärdande mot Judy Hollidays framträdande.

Hon vann genom försummelse!