Chance

- God morgon. - God morgon. Hej.

Rosor har taggar. Jag vet inte om liljor har det.

Det är en skillnad mellan dem. Vad de har gemensamt?

Samma färg.

- En hund och en katt. - De har svansar.

De rör sig snabbt.

Tänk dig att du är 1000 mil hemifrån med bara en dollar.

- Vad skulle du göra? - Var då?

- Jag kanske känner nån där ju. - Anta just nu att du inte gör det.

- Jag skulle fråga nån. - Vad skulle du fråga?

Vad jag skulle göra.

Nu vill jag att du ritar en urtavla.

Okej? Stor nog så att alla siffror får rum.

Sätt sen visarna på 20 över 12.

- Över 12? - Ja.

Bra. Säg efter mig nu: väck inte den björn som sover.

Väck inte den björn som sover.

Kan du säga de tre orden som jag bad dig minnas?

Blomma, berg, ärlighet.

- Hej, är du Matty Willis? - Ja.

- Känner jag dig? - Inte alls.

Patientens svar stämde i högst grad

gällande självdestruktiv potential och känslomässig dyskontroll.

- Jag är här för att snacka. - Om vad då?

- Saker som du har gjort. - Saker? Vad då för saker?

- Vem fan är du? - Den som tål solen.

- Hej, Clara. - Hej.

- Hade vi tid i dag eller på fredag? - Fredag. De sa att du var ledig...

- Det stämmer. Sätt dig. - Förlåt.

Ingen fara. Varsågod.

En polis från mitt fall ringde angående Matty Willis.

Hon sa att nån överföll honom.

Jaha, ja.

- Sa hon vad som hände? - Han blev rånad, eller nåt.

De högg honom i axeln så att högerarmen inte går att röra.

Den hänger bara nu. Skar av nerven, sa hon.

"Överföll"? Är killen inte gripen?

Det kanske inte var en kille utan nån kvinna han våldtog före mig.

När hon lade på luren somnade jag och sov i flera timmar.

För första gången på länge

låg jag inte där och lyssnade om han skulle ta sig in genom fönstret.

En jäkla arm. Han lär väl inte klättra in genom fler fönster nu.

Troligen inte.

Är det hemskt att det känns bra? Jag menar...

- Alltså, är det fel? - Det jag bryr mig om är din terapi.

Du läker. Nu kanske du kan få fördelarna av båda de sakerna.

Jag klarar av mina egna affärer.

Klarar du att sitta inne? För det ser ut att luta ditåt.

- Eldon. - Carl.

Behöver du pengar, säg till.

- Det finns sätt att fixa pengar på. - Inbegriper de sätten att arbeta?

Vi är en vecka sena med det jobbet.

Herrarna har väl saker att dryfta.

- Vad gällde det där? - Bra fråga.

Museivärdiga maya-grejer. Heta, ju.

- Det låter inte likt Carl. - Nej.

Han tiger om nåt. Jag listar ut det.

Nästa svin på tur bör vara bögknackaren.

Han som tänkte komma beväpnad till kliniken. Pardo? Parde?

Pardo. Wade Pardo. Och han kom dit. Han flydde när polisen kom.

Han sa upp sig sen och försvann.

- Tur för honom! - Vad är det med dig?

Vi måste prata om Matty Willis. Katastrofal blodförlust.

- Högerarmen invalidiserad permanent. - Snubben drog vapen.

Snabbaste försvaret var att knäcka armplexus.

Om jag hade velat att han förblödde hade han gjort det.

Vi hade exakt samma samtal om Rogelio Ortiz.

- Ortiz hade en fiskbonkare. - Jag försöker hjälpa mina patienter!

Genom att ta bort källan till trauma

som hindrar att terapin hjälper dem.

Jag vet att det finns olika sätt att nå dit.

Du har pratat om att hota folk utan att göra dem till invalider.

- Jag har sett dig göra det. - Jo, men så är inte det här.

Jag försöker hota folk åt dig, och alla drar fan vapen och fiskbonkare!

Fick inte Matty Willis vad han förtjänade?

Matty Willis bryter sig in hos folk och våldtar dem.

Vi vet inte hur många offren är. Enligt statistiken anmäler de inte.

Han sprider olycka och elände, klart som fan han förtjänade det.

Men om jag måste behandla nån som Matty Willis som våldsbrottsoffer...

- Då gör vi på fel sätt. - Det ligger i sakens natur, doc.

Första snubben du valde. Spiegler? Langaren vars mor låg på intensiven.

Jag sa från början att han inte är typen som låter sig övertygas.

Problemet är att jag känner mig som en...

Som en drönarpilot i en bunker som sprider fasa från långt håll.

- Coolt. - Nej! Det är just det...!

Jag måste vara med dig där ute på fältet.

Använda mitt omdöme, för ärligt talat litar jag nog inte på ditt.

- Det låter bra. - Okej.

Säg att nån får syn på dig då. Bra nog för att ge ett signalement.

Hur länge tror du att det tar även korkade poliser att lista ut

att du och ditt jobb är den gemensamma nämnaren?

Patienterna har slutat med medicin och sover gott. Möter din blick, va?

Det är så slipstenen dras, doc.

Med armplexusar. Ursäkta, plexus.

Ju förr du accepterar det, desto bättre.

Före dr Chance var jag på Stanfords antagningsenhet

och det var 50 anställda där.

- Så då klarar du många scheman. - Ja.

- Hur gammal är din dotter? - Elva månader.

- Hjälper dina föräldrar till? - Ja.

Jättebra. Är det jättebra?

För henne. De fick sin vilja igenom. Jag hade inte råd med hyra

men vi fick inte flytta in förrän jag hoppade av psykologutbildningen.

De är gammalmodiga och ser mentalhälsa som ett påhitt i väst.

- De föredrar nog att jag är shaman. - Vad skulle de tycka om jobbet här?

De skulle älska det! Jag skulle säga att jag skötte en sneakers-affär.

- Hans! Han har en franchisebutik. - En livslång dröm.

- Ska vi visa henne runt? - Jag lämnar väskan här.

Jag berättar för Lydia vad vi gör.

- Jaha, hur är det med...? - Bebisen? Jo då, bra.

- Hon är trevlig. Hon chefen. - Dr Clayton, ja. Jättetrevlig.

Dunka på henne, men det gör du redan.

Jag dunkar inte på nån. Allvarligt talat, det gör jag inte.

Ska vi gå? Vi finns till för alla boende i San Francisco

som har utsatts för våldsamma brott.

Vi har tre psykologer och tre psykiatriker.

- Och en... En neuropsykiatriker. - Det är jag, det.

Plus läkarstuderande, rådgivare och sköterskor. Ursäkta mig.

- Praktikanter. Vi har såna med. - Ingen fara. Trevligt att träffas.

Jag hoppas att du tar jobbet, du blir perfekt.

Och vi behöver grundlig bakgrundsinfo om Eldon.

- Det gör jag inte. - Grundlig bakgrundsinfo!

- Jaha, vad säger du om jobbet? - Jag vet inte.

Om att lämna din mammas hus 40 timmar per vecka

och komma tillbaka till Stanford inte räcker...

- Du tror verkligen att du övertygar! - Gör jag det?

- Ja. - Välkommen.

Jag hade nog väntat mig nåt annat.

Alltså, enheten för offer för våldsamma brott?

Jag är inget offer för ett våldsamt brott.

Du fick remiss av Susan Lipton på Åklagarmyndigheten.

Hon tror att jag kan hjälpa dig.

Hon kunde ha skött sitt jobb. Det hade hjälpt.

Vunnit din fars mål mot Dawson Pitt?

Inte bara pappas, utan alltihop. Hela målet med typ 50 av offren.

Visst, om hon hade fått Pitt att ge tillbaka pengarna till folk, så.

Efter hur lång tid tog din far sitt liv?

49 dagar.

Och det var du som hittade honom.

Jag... Jag behövde gå på toaletten.

Jag trodde att dörren hade fastnat.

En sån chock är våld på sitt sätt.

Precis lika hämmande som fysiskt trauma.

Effekten sitter i lika länge, om inte längre.

Domningen, stressen, smärtan, rädslan, ilskan.

Är det därför jag är här?

Enligt ms Lipton sa du att du ville döda Dawson Pitt. Flera gånger.

- Jag menade det inte. - Det gjorde du säkert inte.

- Det betydde inget. - Fast det gjorde det.

- Vad fan, sms: ade du? - Nej, jag körde runt hörnet.

- Du bara dök upp. - Jag stod parkerad!

Hej.

Jag fick vänta jättelänge på bussen. Förlåt.

- Behöver vi köpa biljetter? - Det är inte ens... Okej då.

- Nej, det är en förhandsvisning. - Okej.

- Ser jag ut att ha tid med det? - Jag tror att det är där. 2408.

- 150 dollar? Jag snuddade vid dig! - Ja, precis, och det blev en buckla!

Hans stötfångare sitter för lågt.

Bucklan sitter för högt upp för att han ska ha kunnat träffa där.

Säljer du försäkringar, eller? Han ska göra rätt för sig.

Sköt dig själv, för fan.

Det var inte han.

- Så jag är en lögnare nu? - Nu? Det är knappast första gången.

Min instinkt säger mig att jag ska göra mos av dig!

Det är inte instinkt. Instinkt baseras på erfarenheter.

Du har nog stor erfarenhet av en misshandlande far eller osynlighet

så du kompenserar offentligt genom aggression mot såna killar.

Här är en annan teori som är välgrundad: du är en skitstövel.

Pappa!

Du har tur om du lever och kan dansa på hennes bröllop!

Pappa, vad gör du? Sluta!

Det där ser jag gärna på dagligen.

Vad tycker du?

- Jag behöver mer information än så. - Den kostar 8000. Det har du inte.

En investering. Du får ärva den.

Vill du säga nåt?

Du dör rätt snart om du inte slutar mucka med idioter som han med bilen.

Jag ville få tyst på honom. Känner inte du så ibland?

Peppers mamma sa en sak nyligen.

Nåt om varför hon döpte henne till Emily men ändå kallar henne Pepper?

Pepper skulle hon tänka sig värsta möjliga följd innan hon gjorde nåt.

Om hon kunde leva med det, skulle hon köra på. Om inte...

Hon menar väl knark. Eller alkohol.

Tänk om han hade haft ett däckjärn! Får jag bete mig så, eller bara du?

Tänkte du göra nåt som får en följd som du inte kan leva med? Igen?

Förlåt. Jag...

Köp den.

- Tycker du det? - Ja.

- Varsågod. - Tack.

- Jag lämnade dig ensam med leken... - Var inte rädd.

- Du har ett kort för mycket. - Va?! Du bara tar på måfå!

- Jag tog ett av mina på måfå också. - Otroligt.

Min hand är en kåk med främlingar. Du blir så fientlig!

Jag älskar att du tror att jag styr över korten, men bra att de suger.

Jag vet nog vad du är kapabel till.

- Jag vill inte plocka kortet. - Inte jag heller.

Som alla bra män strävar efter har jag gett dig det du vill ha.

Min anständighet och generositet vet inga gränser.

Du är som en jäkla fiskmås!

Dyker ner på övergivna varmkorvar på stranden.