Voltron: Legendary Defender

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

PLUTOS MÅNE

Var försiktig med isen, min son.

Fantastiskt. Visst är det spännande, Shiro?

Ni gillar isprov mycket mer än jag.

Vi skriver historia.

Vi har rest längre än nån människa

och den här isen har små ledtrådar om liv utanför jorden.

Med de ledtrådarna kan vi bli de första som träffar utomjordingar.

Mitt arbete skulle vara färdigt.

- Vad är det? Jordskalv? - Vi går tillbaka till skeppet.

Vad är det där?

Det är omöjligt.

Spring! Kom igen, spring!

Kung Zarkon, vi undersökte System X-9-Y

när vi hittade dessa primitiva forskare.

De vet nog inget viktigt.

För dem till huvudflottan för förhör.

Druiderna kommer att ta reda på vad de vet.

Vi kommer från en fredlig planet. Vi vill er inget illa.

Vi är obeväpnade.

- De har fört hit en till. - Vem är han?

Där borta. Det är en till.

ETT ÅR SENARE

Garnison Galaxy, logg 5-11-14.

Påbörja räddningsuppdrag på Kerberos.

Lance! Kan du flyga rakt?

Ta det lugnt, Hunk. Jag lär mig spaken. Jag gjorde inte så här.

Eller så här.

Om du inte vill torka biff stroganoff i hela skeppet,

är det bäst för dig att du slutar.

Vi har en nödsignal.

Då kör vi. Pidge, spåra koordinaterna.

- Uppfattat. - Lägg av, Lance. Snälla.

Det är ditt fel. Stabilisatorn funkar inte.

- Åh nej. - Laga först, spy sen.

Kontakten försvann. Skakandet stör sensorerna.

- Kom igen, Hunk! - Den svarar inte.

Strunt samma. Vi landar manuellt.

Det är inte klokt med våra mekaniska problem och magbesvär.

Ja.

Oroa er inte. Hon klarar det. Visst gör du, kompis?

Ser ni? Hon nickade.

Anropa dem och säg att skjutsen är här.

Hallå, månfarkost...

Vad gör du? Spänn fast dig. Hunk, få bukt med skakandet.

Jag försök... Åh nej!

Hallå, månfarkost,

det här är garnison Galaxys räddningsskepp, 1-Viktor 6-3-Tango.

Vi påbörjar landning, mot besättningens rekommendation.

Vi har inte tid för myteri. De går under och vi landar.

- Akta dig! - Ingen fara.

Vet du vad de kallade mig i pilotskolan? "Skräddaren", för jag kan trä på en nål.

Kom igen, kom igen.

VARNING!

Vi tappade en vinge.

Typiskt.

Simulering misslyckad.

Bra jobbat, Skräddaren.

Ut med er, åsnor.

Vi kan använda ert misslyckande som en lektion för eleverna.

Vilka fel gjorde de tre så kallade kadetterna i simulatorn?

Mekanikern spydde i växellådan.

Ja. Som alla vet är spya inte ett godkänt smörjmedel. Vad mer?

Kommunikatören tog av bältet.

Piloten kraschade.

Korrekt. Och värst av allt: De bråkade hela tiden.

Om ni är så dåliga individuellt måste ni kunna jobba i grupp.

Garnison Galaxy finns för att göra unga kadetter

till nästa generations stjärnutforskare.

Men såna misstag kostade männen deras liv på Kerberos-uppdraget.

Det stämmer inte, sir.

Vad sa du?

Förlåt. Jag tror att han slog i huvudet.

Men vi förstår.

Jag behöver väl inte påminna dig om att du är här

för att den bästa piloten i din klass inte hade disciplin och kuggade.

Gå inte i hans fotspår.

Nästa.

Läggdags om fem. Alla ska vara i sovsalarna nu.

Vi borde inte göra det här.

Du hörde kapten Iverson. Vi måste bli ett team.

Vi ska ta Pidge, åka till stan, släppa loss, träffa tjejer...

Jag vill bara säga det, här och nu: Det är en dålig idé.

För nån som pluggar rymdforskning är du inte så äventyrlig.

Alla dina äventyr slutar med att jag måste träffa rektorn.

L2 LÄRARRUM

Typiskt.

Ingen i L-5 norra.

Jag mår bra.

Vart ska han?

Är du här för att rocka loss?

Åh, Lance, Hunk. Nej, jag tittar bara på stjärnorna.

Var hittade du det? Det är inte garnison-teknik.

- Jag byggde det. - Alltihop?

Sluta.

Med den här kan jag se till solsystemets utkant.

Är det så? Ända till Kerberos?

Du blir galen varje gång nån nämner det. Varför?

Andra varningen!

Om vi ska bli ett team kan vi inte ha hemligheter.

Okej då. Världen som vi känner till är på väg att förändras.

Kerberos-uppdraget misslyckades inte på grund av besättningen.

Rör inte min utrustning.

Jag har scannat systemet och hittat radioprat från utomjordingar.

- Va? Utomjordingar? - Okej. Du är galen. Uppfattat.

Jag menar allvar. De upprepar samma ord: "Voltron."

I kväll är det galnare än nånsin.

Hur galet?

Hör upp, elever. Det är ingen övning.

Vi låser dörrarna. Säkerhetssituation Zulu-9.

Jag upprepar: Alla elever ska stanna i kasernen tills vidare.

Vad händer? Är det en meteor?

En riktigt, riktigt stor meteor?

Det är ett skepp.

Jösses. Jag tror inte vad jag ser. Det är inte ett av våra.

Nej. Det är ett av deras.

Finns det verkligen utomjordingar?

Vi måste se skeppet.

Hunk, kom igen.

Det här är det sämsta grupparbetet nånsin.

Vad i helsike är det där?

Och vem i helsike är hon?

Lance!

Utomjordiskt skepp.

Vi kan inte ta oss förbi vakterna.

Typiskt. Det enda vi kan göra är att gå tillbaka till kasernen, va?

Vänta. De har en kamera där och jag kom åt den. Titta.

- Vad gör du? - Lugna dig, Shiro.

Du måste isoleras tills vi har tagit prov.

Du måste lyssna. De förstör världar!

Utomjordingarna kommer.

Det är Shiro. Kerberos-uppdragets pilot. Han är min hjälte.

- Han är visst inte död. - Men var är besättningen?

Vet du hur länge du har varit borta?

Jag vet inte. Månader? År? Vi har inte tid för det här.

Utomjordingarna kommer hit för ett vapen. De är nog på väg.

De kommer att utrota oss. Vi måste hitta Voltron.

Voltron!

Sir, titta här.

Armen har ersatts med en cyborgprotes.

Söv honom tills vi vet vad den kan göra.

Söv mig inte. Nej. Vi har inte tid.

De frågade inte om besättningen.

Vad gör de? Han är en legend. Vill de inte ens lyssna?

Vi måste rädda honom.

Jag vill inte vara den förnuftiga, men tittade vi inte på tv

för att vi inte kan ta oss förbi vakterna?

Det var innan vi blev motiverade.

Vi måste tänka efter. Kan vi ta tunnlarna?

Vi kanske kan låtsas vara läkare.

Eller så låtsas vi vara kockar och smyger för att sno lite mat.

Nej. Vi behöver avleda dem.

Är det utomjordingarna? Vad snabbt de kom.

Nej. Explosionerna skulle avleda honom.

Garnisonen åker mot explosionen och han smyger in från andra sidan.

Nej.

Han får inte komma först. Han försöker alltid slå mig.

- Vem är det? - Keith!

- Vem? - Är du säker?

- Jag känner igen hockeyfrillan. - Vem är Keith?

Värdena är skyhöga.

Hallå!

Shiro?

Nej, nej, nej. Jag ska rädda Shiro.

- Vem är du? - Vem är jag? Jag heter Lance.

Vi gick i samma klass på garnisonen.

Är du mekaniker?

Nej, jag är pilot. Vi var rivaler. Vi var alltid jämsides.

Jag minns dig. Du är fraktpilot.

Inte längre. Jag är stridspilot nu för att du kuggade.

Grattis.

De kommer tillbaka och de ser inte glada ut. Vi måste sticka.

Kan vi få skjuts?

Är den stor nog för oss alla?

Nej.

- Varför håller jag honom? - Vi fick plats.

Går den inte fortare?

Vi kan slänga oväsentlig vikt.

Just det.

- Det var en förolämpning. Jag fattar. - Luta dig åt vänster.

Magister Harris förintade professor Montgomery. Nej, han mår bra.

Luta dig åt höger.

Killar? Är det där en klippa?

Nej!

Jo.

Vad gör du? Du dödar oss!

Håll tyst och lita på mig.

- Skönt att ha dig tillbaka. - Det är skönt att vara tillbaka.

Vad hände där ute? Var var du?

Jag önskar att jag kunde berätta. Mitt huvud är fortfarande mos.

Jag var på ett utomjordiskt skepp men på nåt vis lyckades jag fly.

Allt är så otydligt.

Hur visste du att jag behövde räddas?

Du borde se det här.

- Vad har du jobbat på? - Jag kan inte förklara det.

När jag sparkades

kände jag mig vilsen och drogs till det här stället.

Det var som om nån energi sa åt mig att leta.

Efter vad?