Dickinson

- Ptroo. - Droskan är här.

Måste du åka på själva julafton?

Ja, jag behövs i Washington, och jag måste hinna före snöstormen.

Men du behövs här också, pappa.

Hur ska vi kunna ha vår vanliga julmiddag utan dig?

Det blir bara mer plumpudding över åt dig.

Hej då.

Austin, ta hand om kvinnfolket åt mig.

Jag lovar.

Och, pappa, har jag din tillåtelse

att godkänna arkitektens ritningar för det nya huset?

För en gavelvägg till.

Självklart. Gör vad du anser lämpligt.

Du är ju det husets herre, eller hur?

Ja.

Jag får väl vara det här också i din frånvaro.

Nåväl...

Mrs Dickinson, gråter du än?

Edward, jag har inga tårar kvar.

Jag blir bara borta i några månader.

Jag ska skriva troget. Gör du detsamma.

Jag gillar inte att skriva.

Det återstår någon som inte har sagt adjö till mig.

Emily.

Emily!

Då åker jag.

Är du inte ledsen över det?

Nej.

Utan för att det inte finns några blommor på vintern.

När jag återvänder står allt i grönska igen.

Och du kommer att vara glad.

Jag kanske inte är kvar här när du återvänder.

Vart skulle du ta vägen?

- -

Adjö.

Adjö, pappa.

Adjö, pappa.

Jag saknar dig redan.

Bäst att vi börjar med maten, eller hur, mrs Dickinson?

Gästerna kommer vid fyratiden.

- Jag ska lägga mig och sova. - Sova?

Men mor, det är ju ljusan dager.

Och vi väntar en massa gäster.

Säg åt dem att inte komma.

Hon sviker sin plikt som husmor.

Det här är oerhört.

Jösses, så genant.

Jane och Humphreys kommer på middag,

och ingen av våra föräldrar är här.

Vi måste lämna återbud. Men hur? Med vilken ursäkt?

Vi kan säga att jag åt giftig bark.

Igen.

Hej, allihop. Jag insåg just hur sent det är. Jag ska gå.

Inte behöver du gå.

Jag menar, hur tänker du fira jul?

Låt se. Jag kanske tvinnar lite rep,

eller... lägger in bönor.

Du är alltså sysslolös.

Stanna. Stanna här på middag.

Emily.

Ska du bjuda in ännu fler?

Maggie är hemma hos familjen och mor har inte ens börjat steka gåsen.

Jag steker gåsen.

- Du? - Visst. Varför inte?

- Men... - Jag sköter om hela middagen.

Du avskyr ju matlagning.

- Det... - Du vägrar ju hushållsarbete.

Du är allergisk mot förklädestyg, har du sagt.

Det är inte så att jag avskyr matlagning.

Men jag sätter det vanligen inte först.

När jag väl är i köket är det faktiskt riktigt roligt.

Så, Ben...

...stannar du?

- Om ni verk... - Härligt! Middagen blir av.

Det här kommer att bli en särskild jul.

LJUSET FALLER SÄLLSAMT

"Om er make oväntat tar hem gäster,

kan ni göra en kalvdans... på fem minuter,

förutsatt att ni har lagt lite kalvlöpe i blöt."

Vad är kalvlöpe?

Enzymer skrapade från en kalvs mage efter att den slaktats.

Okej. Jag kanske gör indianpudding.

Kan jag hjälpa till?

Nej, självklart inte, fåniga karl. Matlagning är kvinnogöra.

Men jag gillar att laga mat.

Seså.

Låt mig ta den där.

Du ser? Män borde vara mer i köket.

- Såja. Du har visat att du kan. - Men nej...

Gå nu och sätt dig vid brasan och vila fötterna.

Du ska få se vilken duglig hemmafru jag kan vara.

- Låt gå. Ditt missfoster. - Hallå.

Kära nån.

Nåväl.

- Vad håller du på med? - Vad?

Varför beter du dig så här?

- Vad menar du? - Som en sparsam liten hemmafru.

Jag kanske kan bli en hemmafru om jag försöker.

Du?

Jag måste hitta på något, Sue.

Jag kan inte bo här hemma längre.

Du kan inte gifta dig med Ben.

Varför inte?

Han är ju redan gift.

Visst, ja.

Var är hans fru egentligen?

Borde han inte fira jul med henne?

- Jag vet inte. Hon kanske är död. - Emily!

Kan vi fortsätta med maten?

Vi måste riva massor av muskotnöt.

Jag dör snart om vi inte får reda på vem Esthers mor är.

Det är lady Dedlock, naturligtvis.

Austin, berätta inte!

Vad läser du?

- Bleak House. Den är jättebra. - Kul.

Jag läser den också. Vilket kapitel är du på?

Tjugofem. Hur många kapitel blir det, tror du?

Vem vet? Han får betalt per ord, så...

Jag vill inte att den tar slut.

Herregud, Ben. Tror du att Esther gifter sig med mr Jarndyce?

Snuskigt. Hennes förmyndare.

Än sen? Folk gifter sig ofta med sina förmyndare.

Herregud.

Jag är precis som Esther.

Jag är precis som hon.

- Förra veckan var du lika Ada, sa du. - Jag vet.

- Jag är hälften Ada, hälften Esther. - Du är nog mer en mrs Jellyby.

- - Åh!

Austin!

Hej.

God jul, Evelina.

Jag heter Emily.

- Gör du? - Ja. Kom in. Hur står det till, mr Conkey?

- Alldeles utmärkt. - Bra.

Det är min första jul sedan min frus död.

Båda mina döttrar är gifta nu, så...

...jag är ensam.

Nåja, vi är glada att se er.

Gå in i salongen och ta er lite kryddat vin.

Humphreys är här!

Varför är du så trevlig?

Jane, det är ju jul.

Så trevligt att se er, mr och mrs Humphrey.

- God jul. - Och...

Det här är vår vän från Concord. Louisa Alcott.

- Louisa May Alcott. - Nåväl.

- Trevligt att träffas. - Louisa är författare och utgiven.

Verkligen? Är du utgiven?

Ja. Min första bok kom just nu.

Den heter Blomsterfabler.

Den har sålt rätt bra.

- Jag tjänade 35 dollar. - Oj.

Louisa, du behöver inte berätta för folk hur mycket du tjänade.

Varför inte? Jag gjorde det för pengarna.

Nu tar vi lite tilltugg.

Jag tycker om tilltugg.

Var är din mor?

Hon är på övervåningen.

Nå, gå och hämta henne, kära du.

Mamma. Alla är här. Du kan väl komma ner.

Jag vägrar fira jul utan din far.

Vi behöver inte honom.

- Vi klarar oss bra med... - Säg det till min nervvärk.

Blås ut vaxljuset när du går.

Emily, kära du! God jul.

God jul, tant Lavinia. Du ser pigg ut.

Visst gör hon? Jag är så stolt över att vara döpt efter dig. Du är jättefin.

Jag har just återvänt från en fantastisk resa till Spanien.

Spanska män är så virila,

därför att de äter så mycket skinka.

Jag har ätit skinka så det räcker.

Jaha.

Hej.

- Joseph, du kom! - Hur står det till?

Var är resten av familjen?

Hemma och kastar porslin på varandra, som alltid vid jul.

...Esthers mor.

Hur ska man annars förklara

kopplingen de känner till varandra så fort de möts?

- Och dokumenten? - Läser ni Bleak House?

- Vi analyserar den i detalj. - Samma här.

Jag är där Caddy och prins Turveydrop

- ska gifta sig... - Berätta inte!

Det är sådant jag borde skriva.

Något som folk blir beroende av, du vet?

Det är så man rakar in pengar.

- Louisa. - Jane, var inte så lättchockad.

Min familj är pank.

Far blev fattig på att starta en storfamilj.

Jag måste försörja mig, och jag vägrar bli guvernant.

Nej, det är inget bra alternativ.

Noterat.

Du är också författare, säger Jane.

Ja. Det vill säga, på sätt och vis.

Jag är inte utgiven.

Det kan jag hjälpa dig med.

Har du prövat att använda en mans namn?

Ja, en gång.

Det gick inget vidare.

Vi borde prata.