Moloch

Kom hit, lilla mus.

Hej.

30 ÅR SENARE

- Betriek? - Du får höra det alldeles strax.

Ska du inte hämta din dotter? Hon är nästan fyra.

Där var du.

Varför har du redan hämtat henne? Jag vill inte att hon åker med dig.

Men nu har jag gjort det. Ska jag åka tillbaka?

- Det handlar inte om det. - Vänta, jag måste lägga på.

Hej, lilla monster. Redan hemma?

- Mormor kör fortare än du. - Jaså?

Vi var hemma på en minut.

Wow, det var snabbt.

Och jag fick sitta i framsätet.

Vad? Hanna?

Vad var så viktigt att du inte kunde svara i telefon?

Inget.

Ett lunch-möte.

Kan du ge Roel det här? Och lite bröd.

Ja?

Åh... Hej, Hans.

Middagen är serverad. Lugn, han får gå hem den här gången.

Men det här är inte godkänt.

En drink till?

Vad gjorde de här?

Nej, jag äter med mamma senare.

- De undrade om vi sett den hemlöse. - Jaså?

Han grävde några djupa gropar i trädgården.

Och de hittade något märkligt.

Jag såg honom på vägen hit.

Då stöter de på honom.

Gott?

Mamma lagade det.

Det är väl inte min grabb?

Vad är det med honom, mamma?

Jag vet inte, älskling. Han är ledsen.

Vad är det här?

- Hej, hej, hej, hej! - Sätt på dig säkerhetsbältet.

Mormor låter mig åka utan.

Vi är glada att du kunde komma med så kort varsel.

- Inga problem. Det ska bli spännande. - Ja.

Vi vet inte hur länge hon exponerats för luften,

men byborna hittade henne för 4 dar sen.

De trodde att det skett nyligen, då det är så välbevarat.

Var försiktig.

- Du känner väl Lennard? - Trevligt att träffas igen.

- Är Radu här? - Ja, nånstans.

- Det är en sån ära att... - Vad är det där? Jag såg det på vägen hit.

Tyvärr fann de mannen som grävde i sin egna grop i morse.

Död?

Ja, han frös visst ihjäl. En hjärtattack på grund av kraftig nedkylning.

Så hemskt. Och gropen?

Vi får inte undersöka den än.

Så klart.

Ska vi?

Vi har försökt skydda platsen så gott vi kunnat.

- Hoppas att det duger. - Ja, visst.

Ursäkta mig.

Ursäkta mig.

Otroligt.

Se på henne.

Är hon inte vacker?

Mamma? Mamma!

Mamma! Skit också!

- Jag är okej. - Säg det till doktorn på måndag.

- Nej. - Jo, det kan du ge dig på.

Mamma? Jag hade en mardröm.

Ännu en.

Och när jag vaknade var du inte i rummet.

Jag går ingenstans utan dig, hjärtat.

- Lovar du? - Jag lovar.

Vad?

Ingenting.

Vad?

- Såg du någon i trädgården? - Nej.

- Jag tyckte att jag såg någon. - Usch.

- Det såg verkligen ut som en man. - Dra för gardinerna.

Gick någon av er precis ut?

- Där ser du. - Betriek såg någon i trädgården.

- Är dörrarna låsta? - Ja.

- Det kanske är den hemlöse. - Han är död.

Vad?

- Hans berättade det. - Och du sa inget till oss?

Han frös ihjäl. Inga konstigheter, så det kan inte vara han.

Toppen.

Mamma?

Mamma?

Mamma?

Vad händer?

Morfar bråkar.

Vad?

Ställer du till med en scen?

Gud vad kallt det är.

Jag gör mitt bästa, men ingen här pratar holländska.

- Kan jag hjälpa er, herrn? - Här är en till.

Ja. Som sagt, vi vill inte ha folk rännande i trädgården i gryningen.

Någon gick runt huset i morse.

- Någon av oss? - Det var nog nån i er grävarklubb.

Och nästa idiot som kommer för nära kommer inte kunna berätta om det.

Han försöker säga att nästa gång det händer

kommer personen i fråga troligen inte få någon varmt välkomnande.

Okej, så det är vad han säger?

Något sånt.

- Har du sagt åt honom? - Ja, det är glasklart.

Hör på. Jag är ledsen för det här.

Jag ser till att min grupp inte går på upptäcktsfärd själva, okej?

Letar ni efter skatter?

Ja, något sånt.

Det händer bara på nätterna. Och jag kör inte på natten, visst?

- Och scanningen? - De berättar för dig på sjukhuset.

Ni har gått igenom processen några gånger nu.

Någon gång kan det vara bra att veta om det orsakats av något

som inte är fysiologiskt.

Har ni diskuterat det med någon?

- Ja, det har vi. - Då så.

I vissa fall kan trauman som inte bearbetats orsaka flera fysiska symptom.

Det låter kanske märkligt, men terapi kan vara en lösning.

Ja, vi ska överväga det.

Det här är en sensor och den har ett litet öga.

Så om en elefant går runt på tårna i trädgården...

En elefant mitt på dan?

Nej, men på natten.

Då kommer ögat att se det.

Varför är du så upprörd?

Ja?

- Förlåt. Det är inte så viktigt. - Det är okej.

- Sätt en lapp på dörren när du spelar in. - Vad händer?

Oroa dig inte för mig.

- Jag mår bra. - Okej, visst.

Jag har en till. När planet landat, hoppar folk ur sina stolar

och tar sitt bagage som om de hade bråttom.

Men dörrarna öppnas förstås inte förrän 15 minuter senare.

Så alla står där hoptryckta i gången som ett gäng idioter.

Det hatar jag verkligen.

Ja, den är bra.

- Tack. - Ingen orsak.

Ska du inte gå tillbaka till dem?

Nej, det är lugnt. Jag kan bara sitta här och utstråla min auktoritet.

- Okej. - Ja.

Folk som tar allt som kan betraktas som gratis då?

- Okej? - Du vet... Typ såna här små sockerpåsar.

De behöver dem inte, men tar dem ändå.

- Handlar det om din mor nu igen? - Herregud, hon är hemsk!

Hon samlar på sånt som en hamster.

Och när vi har gäster bjuder hon på de här sockerpåsarna som hon stulit.

- Wow... - Ja, hon gör mig galen.

Som din lokala guide skulle jag rekommendera Witte Koppenjenever nu.

Den är helt fantastisk.

Jag har nog redan fått några såna i mig

och jag vet inte om jag kan sitta här och utstråla min auktoritet om...

- Män som sover med strumporna på. - Ja, strumpor. Förbannade borgarbrackor!

Vet du vad? Jag måste gå nu.

Är du okej?

Vad har du gjort mot mig?

Kämpa inte emot.

Härligt.

Vi körde runt och spelade överallt.

För fem personer ibland, men det var helt okej, du vet.

Minns din dotter det?

Nej, men hon gillar hans röst.

Jag har spelat några låtar i bilen för henne. Han hade en vacker sångröst.

Och det har hon med.

- Varken bröstsmärtor eller trötthet? - Nej.

Hans hjärta gav bara upp. 'Inget mer syre till den här idioten.'

Hur känns huvudet?

Jag försöker undvika hastiga rörelser.

Du vet, jag är bättre på att dricka starksprit. Jag är ju dansk.

Självklart.

Det måste finnas massor av killar därute som gärna skulle göra dig lycklig.

Trist att behöva säga, men jag betraktas inte som relationsmaterial här.

- Kom igen. - Nej, på riktigt.

De är alla rädda. En familjeförbannelse.

En familjeförbannelse? För att din man dog?

Ja, det och lite annat. En trist historia.

Kortfattat.

Min mormor blev mördad när jag var liten och de hittade aldrig gärningsmannen.

Min pappa blev lite galen efter det, började dricka och förlorade sitt jobb.

Mamma blev känslomässigt frånvarande...

och nu lider hon av den här mystiska åkomman ingen känner till.

Jag flydde från allt ett tag och åkte till NY, men sen dog Neil

och lämnade mig med det här lilla energiknippet som heter Hanna.

Jisses... Det låter som en... riktig förbannelse.

Ja, visst gör det?

Här bor jag.

Tack för att du berättade det innan vi spenderar en hel kväll ihop.

Oftast tar det lite längre tid innan olyckan slår till...

- så jag ska hålla mig undan. - Ja, tack.

Vi ses.

Ja, bra jobbat.

- Edwin? - På pålen!

- Högre. - Påla fast henne!

- Edwin? - Ja?

Hon är väl ingen riktig häxa?

- Ja, jag gillar det. Bra. - Tycker du?

I princip.

Inte riktigt vad jag tänkte mig. Vi har ju redan nåt som funkar.

Ja, men det här är kraftfullare, du vet.

Sant, sant. Men behöver det vara det? Det undrar jag.

Ses vi senare?

Jag vet inte om det är en bra idé.