River Runs Red

-Pappa, vem var Muhammad Ali? -Han var den störste.

-Den störste? -Han var pappas första hjälte.

Jag trodde han var boxare.

Han var en boxare, men han var så mycket mer.

Han stod fast vid allt han trodde på

trots att det kostade allt han jobbat för.

-Säg det, pappa, säg det. -Är du redo?

-Dansa som en fjäril... -...sticka som ett bi.

Kriga, unge man, kriga.

Jag har nåt åt dig.

Nånstans härinne.

-Okej. Är den här till mig? -Mm.

Har du ritat den här?

Inte illa, grabben. Vem är det?

-Det är jag. -Okej, är det där mamma?

-Och vem är det här? -Du.

-Pappa, är svarta bättre ä vita? -Ja.

Ja och nej.

Det finns bra vita och bra svarta.

Det finns dåliga vita och svarta. Det är samma för bägge.

-Hur vet du det? -Hur jag vet? Man vet egentligen inte.

Man vet inte förrän det är för sent.

Vi oroar inte mamma över det som hände i dag, eller hur?

Hej, mamma!

Mr Coleman?

Mr Coleman?

Vill du summera rättegången staten mot Johnson, tack.

Jag ber om ursäkt, miss Maxwell.

Jag fick passa min som i går kväll, så jag hann inte så långt.

Vad lustigt. Det var faktiskt de första fallet på uppgiften.

Eftersom du verkar ha glömt att det här är juristlinjen och inte grundskolan

där föräldrarna kollade läxorna. Kom fram hit.

Kom fram.

Kom!

Jag vill att du läser fallet högt för alla dina klasskamrater.

Precis som du gjorde i grundskolan.

Charles?

Charles? Klockan är tio i.

Okej.

Är du okej?

-Du är så tyst i dag. -Jo, jag...

Jag har så mycket att tänka på.

Det spelar ingen roll hur mycket jag än funderar över vad som gör mig lycklig...

-Du är nummer 1 på varje lista. -Jag vet.

För jag är hård och rättvis.

-Är det CJ? Har han fortfarande nyckel? -Han är fortfarande vår son.

-Hej, gubben. -Tja, på er.

"Tja, på er", är det allt du har att säga?

Hej mamma, hej pappa. Jag älskar er.

Tack för att jag får länsa kylen fast jag inte bor här längre.

-Hej, pappa. -Jag är sen. Jag måste kila.

-Vi ses, mamma. -Simma lugnt.

Det där var lite skämmigt, mamma.

-Ses ikväll. -Vi ses.

-Ses i kväll. -Älskar dig.

Var försiktig.

Hej då, killar.

-Stor dag i dag, va? -Ja, och det var på tiden också.

Visst.

-Jag är stolt över dig. -Aha.

-Vadå? -Den blicken.

Vad pratar du om?

-Du vet vad jag pratar om. -Jag gav dig ingen blick.

-Så det är inget du går och grubblar på? -Nej, vad är det du grubblar på?

Varför hackar du på mig? Jag har inga...

Kom igen, pappa. Jag känner dig.

-Jag kan den blicken. -Du tror att du känner mig?

-Jag vet vad den minen betyder. -Okej, du känner alltså mig.

-Hur gammal är du 20, 21, 22? -Du vet att jag är 23.

Du är 23. Och du tror att du är redo?

-Lägg av, pappa. -Lägg ifrån dig kniven. Nu ska vi se.

Har du tur i dag...? Behöver du inte tur?

Lås greppet och räkna ner.

-Bli inte ledsen om jag vinner. -Detsamma, säger jag.

Nu räknar jag ner. Är du klar?

Tre, två...

...ett!

-Kom igen nu. Lägg av. -Jag är ingen liten grabb längre.

-Jag var inte ens uppvärmd. -Du börjar bli lite för gammal.

-Du, farsan... -Vad är det?

Eftersom segraren tar hem potten kan jag väl få ta BMW:n idag?

-Bara den här gången? -Det skulle du gilla, va?

Hej!

Jag släppte av Brie för första dagen i sista året på gymnasiet.

-Hur går det för henne? -Det går bättre.

Hennes mentor menar att stjälandet beror på känslomässiga problem.

Som om vi inte skulle veta det.

-Är det för skilsmässan? -Ja, kanske.

Ungar är oförutsägbara. Det spelar ingen roll hur mycket vi gör för dem.

Vad handlar det om?

-Det är CJ's första dag på polisskolan. -Det kommer att gå bra.

Jo, visst.

-Det säger ju sig självt. -Varför säger du det, då?

Jag tar hand om honom.

-Jag skulle ta med mig Carter hit. -Hit?

-Med de där ungarna? -Han skulle älska det.

Hitta några bättre ungar för Carter att hänga med.

-Du är en skitstövel. Vet du det? -Ja...det vet jag.

Vi sticker.

-Du är en bra pappa, Von. -Tack.

Hur mår din farsa?

Samma läge.

-Har du träffat honom? -Ja...det gör jag alltid.

RÅDHUSET

Tack, advokaten. Har du nåt att tillägga, sir?

Ers nåd, en del ber om ursäkt när de åker fast.

En del ber inte alls om ursäkt när de åker fast.

Så ursäkten spelar inte så stor roll. Förstår du?

Men det jag kan säga är att du kommer aldrig behöva se mig här igen.

Det har du mitt ord på.

Jag behöver den chansen.

Jag uppskattar din ärlighet, mr Jackson. Och jag har sett dina framsteg.

Grattis.

Med det sagt måste jag tyvärr avslå er ansökan om skyddstillsyn.

Speciellt som er dom är på 10 år.

Men det betyder inte att ni är utan upprättelse.

Domstolen dömer er till husarrest i 12 månader

följt av två års villkorlig dom, och räkna in häktningstiden.

Jag är så stolt över dig. Du har ju oss oerhört stolta.

I dag är första dagen på din karriär, och ditt liv.

Vi önskar dig all lycka. Vi kan inte göra mer.

Jag minns när du var nio och ville bli sopgubbe och hålla gatorna rena.

Nu ska du göra så mycket mer.

Minns varje dag trots att du är vuxen och att du inte kan se oss

och finns där för att skrika till dig

att vi älskar dig...för evigt.

Den jäveln gav mig fingret. Vi sätter dit honom.

-Kom igen, Carter. -Kolla

Inga anmälningar. Ingenting på föraren.

Jag har en magkänsla om den här.

-Du överdriver, Carter. -Jag har en date med en kuban.

Jag måste skydda mitt namn och hans vackra mamma.

-Är det nåt problem? -Gillar du att ge fingret till poliser?

-Vad pratar du om? -Så här går det. Registreringsbevis.

Jag körde inte fort och hade bälte.

-Har jag ställt nån mer fråga? -Nej, sir.

-Körkort. -Innan ni säger varför ni stoppade mig...

-Vägrar ni order från en polis? -Nej, sir.

Pistol, pistol!

-Är du okej, Carter? -Ja, och du?

ANTAGNINGSENHETEN

Säkrat. Det finns inget vapen. Helvete!

-Vad fan sa du? -Inget vapen.

-Helvete! -Han sträckte sig efter plånboken.

Vi fixar det. Det är lugnt. Vi fixar det.

Jag är hemskt ledsen, Eve.

Det här är min son! Det är min son!

Jag vill att ni identifierar honom, sir.

Charles!

-Charles, kommer du ut? -Ja, jag kommer strax.

Jag slutar jobba.

Okej.

Vi kan båda leva på min lön.

Du borde också sluta.

Jag kan inte.

Kan inte.

Ska du jobba för dem som sköt din son?

Jag har jobbat för hårt.

Jag är den enda svarta domaren den här staden har sett.

-Om jag slutar vinner de. -Det handlar inte om att vinna.

Det handlar om mord.

Historia efter historia, ursäkt efter ursäkt.

När är nog nog, Charles?

Tror du inte jag bryr mig?

Tror du inte jag bryr mig?

Jag mår illa. Jag mår verkligen illa.

Varje gång jag slår på tv:n och ser att en svart kille är skjuten.

Det får mig att...

Men sen minns jag...

...att jag själv kom från gatan och jag kan bara inte...

Jag är domare nu.

Jag måste vara annorlunda.

Jag måste vara bättre på mitt jobb.

Jag måste få dem att se mig.

-Jag kan inte sluta. -CJ var också annorlunda.

-Ja, det var han. -Han följde i dina fotspår.

Han körde din bil.

Han sköts till döds av din poliskår. Precis som de andra killarna.

Och förvarna går fria.

Och du fortsätter jobba åt dem.

Grattis.

-Javier! De har skjutit Diego. -Vad hände?

Han åkte till Paramour för att träffa en brud.

Jag sa ju åt honom.

Diego, du vet ju att vapenvilan slutar vid Paramour.

-Han förblöder. Ta honom till sjukhus. -Nej, jag är efterlyst.

Vill du hamna i fängelse, eller vill du dö?

Jag kan inte fixa det där. Okej...

Jag fixar en advokat nu. Det ordnar sig. Dö inte nu bara.

Ta honom till sjukhus.

Dö inte!

Karen White utanför Stadshuset där ni alla minns att det skedde

en tragisk skjutning av polisen förra veckan.

En anonym källa har indikerat att domstolen

träffar domare Coleman idag angående sonens död, Charles Coleman Jr.

Händelsen har splittrat staden.

Black Lives Matter har kommit hit och...

-Varför gjorde du det där? -CJ är inte ett fall.

Han är vår son.

Glömde du bort att din svarta cape inte döljer din svarta hud?