Shirley

-De stenar henne, Fred. -Läser du en av Shirleys noveller?

Hela staden... Till och med hennes barn stenar henne.

-Är det läskigt? -Det är fruktansvärt bra.

Oj! Träff på rörligt mål ger bonuspoäng!

-Det ser gott ut! -Tack.

Välkommen till vårt helgade hörn av världen, min gosse.

-Välkommen till Bennington. -Vad fint att se er, professor.

-Och vem är denna underbara duva? -Rose Nemser, professor Hyman.

Kalla mig Stanley. Här är jag ingen professor.

Följ med! Du ska få nåt att dricka. - Han kommer tillbaka oskadd, Rosie.

Okej.

Jag hade hämtat några saker i stan.

Jag släpade mig uppför backen och förbannade hela mänskligheten.

Det var då den kom till mig. Hela historien.

Jag satte mig vid skrivbordet, och efter två timmar hade jag-

-den mest utskällda novell i The New Yorkers historia.

Jag läste den som en antisemitisk liknelse i Isaac Babels stil.

Kallar ni min fru för antisemit?

Hon hatade faktiskt inte en enda jude innan hon gifte sig med mig.

Men vår kurtis var underbar, eller hur, älskling?

Han ville bjuda mig på cheeseburgare. Vem kan motstå nåt så romantiskt?

Plötsligt dissekerar han en av mina noveller.

Sen har han fräckheten att berätta att han har tappat sin plånbok.

Den har varit borta i tjugo år nu.

Men det var den mest utmärkta novell som jag nånsin hade läst.

Jag visste att jag skulle gifta mig med kvinnan som skrivit den.

Jag tänkte jaga fatt på henne och få henne att gifta sig med mig.

Skål för vårt lidande, älskling.

All whisky i världen räcker inte till den skålen.

Shirley, vad skriver du på nu?

En kortroman: "Det har inte du med att göra".

Ursäkta, jag heter Rose.

Rose Nemser.

Betty, Debbie, Kathy... För mig är ni alla samma person.

Jag är Fred Nemsers fru. Han ska jobba med professor Hyman.

Vi skulle få bo här i några dagar innan vi hittade nåt eget.

Ingen sa att du var gravid.

Vi har inte berättat det för nån än.

-Jag läste er novell. -Det finns flera.

"The Lottery".

När jag läste den kände jag mig...

...hemsk på ett rafflande sätt.

Det där var Lead Belly.

Huddie Ledbetter.

Det här är kursen "Myter och folktro".

Jag är professor Stanley Hyman, er ledare under kommande tolv veckor-

-då vi ska stiga upp till gudarnas höjder-

-och sänka oss till mänsklighetens djupaste förfall.

-Hej. -Hej. Visst är han bra?

Ja. Jag önskar att Chaucer-kursen som jag skuggar inte hölls samtidigt.

-Det kommer andra terminer. -Absolut.

Skulle jag kunna be dig om en tjänst?

Vad då?

Shirley har sina perioder.

Hon kan inte...

Hon klarar inte av att sköta hushållet och att handla.

Vår senaste hushållerska sa precis upp sig.

Hon hade problem med ryggen, eller lungorna. Kanske gikt.

Det skulle vara en enorm hjälp om du kunde städa lite.

Ta hand om tvätten, och kanske laga lite mat.

-Jaha... -Nej, det är för mycket begärt.

Jag vet att du inte är nån diskpiga, men situationen är så knivig.

Jag kan göra det mellan lektionerna...

Ni skulle få mat och husrum gratis.

-Nej, det kan vi inte... -Jo, jag insisterar.

Kan ni inte stanna, tills vi...

...har ordnat upp det?

Kan du laga rumpstek? Jag gillar varm mat när det är varmt ute.

Han verkar ha det jobbigt. Det kanske kan bli roligt?

Eller så säger vi nej.

FÖRSVUNNEN

Jag räknar ner från tre.

Tre, två, ett...

Klä på dig till middagen, älskling.

Snälla. Försök.

-Gå din väg. -Jag tror att de kommer att fungera.

Såg du vårt kök?

Ett rent hus tyder på mental underlägsenhet.

Prisa Gud för de enfaldiga, och deras rena lakan.

Du har anlitat spioner, eller hur?

Jag försöker hjälpa dig, så att du kan arbeta.

Jag vill inte ha några främlingar här. Jag tycker inte om dem.

Vi har redan pratat om det här.

Fred ska hjälpa mig, så att jag kan vara hemma mer.

Gillar du inte det?

Du förväntar dig väl inte att jag ska acceptera det här?

-Att du ligger i sängen hela dagen? -Festen tog ut sin rätt på mig!

Du måste tillbaka till skrivbordet!

Att jag måste oroa mig för dig går ut över mitt arbete.

Vill du att mitt arbete också ska lida?

Nej.

Jag ska bättra mig.

Jag lovar. Jag ska göra det.

-I morgon. -Nej, i kväll!

Du ska sätta på dig rena kläder och komma ner till en riktig måltid.

-Jag orkar inte. -Jo. Dessutom...

Det är drinkdags nu. Upp, upp, upp!

Det kommer att vara så trist.

Jag sa inte att du måste uppföra dig.

-Vilken vacker köttbit. -Det var så lite.

Ta av dig kavajen. Vi är inte så strikta i det här hemmet.

Jag har ofta övervägt att delta-

-i ursprungsamerikanernas svetthydderitual.

-Ofta? -Ja. Men sen fick jag veta...

...att man måste krypa genom en jordtunnel.

Sen måste man sitta skinka mot skinka med ett dussin andra män-

-medan en schaman lägger ved på elden så att den håller sig runt 40 grader-

-och tvingar på en nåt giftigt te som ger en hallucinationer. Oj!

Jaha, och när kommer barnet?

-Barnet? -Hoppsan!

Du sa inte att det var hemligt.

-Jag hoppas att det är ditt. -Såklart det är.

-Februari. Eller hur, älskling? -Jag pratar hellre om nåt annat.

Februari? Berättade du att du var på smällen före bröllopet?

Älskling, historier om kopulation får gå hungriga från bordet.

Men hon har ett sjätte sinne när det kommer till barn.

Hon gissar alltid rätt kön. Kommer Freddie att bli besviken?

-Okej, ska jag... -Sitt kvar.

Du lovade att ta hand om det där.

Som du vill, älskling.

Rose, du pratade om att du var gravid före bröllopet.

-Ursäkta. -Jag borde gå och se om hon mår bra.

Det känns som om vi är med i den skotska pjäsen.

Jag, tanen av Cawdor-

-med en blodtörstig profetia hängande över mig...

Och ni, lady Macbeth, på vansinnets gräns...

Vad kommer att ske?

Jag har en titel: "Hangsaman". Det handlar om den där flickan.

-Hon som är försvunnen. -Welden-flickan?

-Vad tror du? -Du har inte sagt särskilt mycket.

Det är bara en idé. Jag kan försöka...

En försvunnen student låter uttjatat och simpelt, men ge det ett försök.

-Jag läser det gärna, förstås. -Det kommer att ta lite tid.

-Ge mig det om några dagar. -Det är en roman.

Nej, älskling...

Du är inte...

-Du klarar inte det. -Du har fel.

Älskling, du har inte lämnat huset på två månader.

Du kan knappt ta på dig strumpor. Jag menar bara att du ska ta det lugnt.

Om den där telefonen ringer en gång till när vi äter middag-

så tar jag hand om det själv.

Jag håller mig inom ramen för vår överenskommelse.

I vår överenskommelse ingår inte slampor som stör under middagen.

Jag ska prata med henne och berätta allt för dig, som alltid.

Du är nere på bottenskrapet nu, eller hur?

-Nej, inget han sa är... -En vecka här räcker. Snälla?

Hon blir kanske lugnare när hon mår bättre.

Hon är ett jävla monster!

Du, vänta. Du!

Titta på mig.

Titta på mig. Låt inte det här göra dig upprörd.

Det är en stor chans för oss.

-Gillar du dina studenter? -Jag gillar dig.

-Är de smartare än min årskull? -Smartare? Nej.

Bara rikare.

Hon bar alltid en röd kappa. Hon sågs senast vid stigens startpunkt.

Paula var sjutton och redan besviken...

Hon fruktade att börja på college... Nej.

Hon var 17, en ålder som innehöll ett löfte om ett helt liv... Fan.

...som förde med sig en nervositet-

-kring att hennes liv kunde bli... Fan!

En artikel för samman druiderna med Appalachernas ballader-

-i den andra volymen av Francis Childs samling.

Det är ju helt fantastiskt.

Det var det jag hänvisade till i kapitel sju i min avhandling.

Har du hunnit läsa den?

Gud! Kan jag få dricka mitt kaffe i fred?

Kan du hålla ett öga på frugan, vännen?

Självklart, professor.

Sluta omedelbart med det där, mrs Nemser.

Stanley, Stanley. Tvinga mig inte att säga till dig igen.

Okej.

Du vill se vad en författare gör.

Inget över huvud taget.

Kom in. Kom in!

Leta efter allt-

-som har fertilitet, moderskap eller fullmåne i titeln.

Då ska vi se.

Har ingen sagt att jag är en häxa?

En nöjd och frisk bebis är vad vi behöver en trollformel för.

Om du inte önskar det andra alternativet.

Hur... Hur kan du ens säga så?

Moderskap har sitt pris, vet du.

Kupera korten.

Sätt i gång. De bits inte!

Sätt dig.

Vad såg du?

Paula... Paula föredrog att ha låga förväntningar på folk.

Varför skulle hon alltid betraktas?

Varför skulle hon alltid bli besviken?

Men hon undrade ändå vad som fattades.

Det här...

Tvivlet förstärktes av flickan i matchande kofta och tröja-

på andra sidan bordet.

Shirley?

...STUDERAR VID BENNINGTON... ...SÅGS VID STIGEN I RÖD KAPPA...

-Vad gör du här? -Jag kom med kaffe...

-Ut härifrån! Ut! -Förlåt.

Rör inte mina texter. Rör ingenting! Ut!

Du är full. Skulle inte du handleda Shakespeare-sällskapet?