Sarah Silverman: A Speck of Dust

EN ORIGINAL-KOMEDISPECIAL FRÅN NETFLIX

Flickor och pojkar, välkomna till scenen

Sarah Silverman.

Hej.

Tack ska ni ha.

Tack så mycket.

Jag är så glad att ni är här.

Jag ber om ursäkt för metalldetektorerna.

Det är mitt fel. Jag...

tweetade något och det gjorde att vissa

kände att de behövde uttrycka att de ville döda mig.

Och...

Jag är ledsen att jag uppmanade till militärkupp.

Jag vet att det var långsökt.

När man är komiker måste man verkligen tänka igenom saker

innan man lägger upp dem på Twitter.

Tror vi att vi är presidenter eller något?

Det behövs inte.

Men uppskattas.

Jag är ingen tjusig person.

Jag...

Jag har overall på mig.

Jag har vänner som älskar smycken och jag älskar dem.

Men jag förstår inte alls värdet av smycken.

Men... jag älskar ett fint hotellrum.

Jag behöver ett badkar.

Så jag har mina saker.

Och jag var precis på turné

och fick bo på väldigt fina hotell.

Och jag klagar aldrig, för jag är så rädd för att vara

en klagande jude.

Vilket är en stereotyp.

Baserat på fakta och mönster.

Som sedan har härletts från dessa mönster.

Varför driver du med din kultur, Sarah?

Förlåt.

Fick jag ut ett skratt av det? Ja. Okej.

Men jag ringde ner.

Och sa: "Allt är så fantastiskt.

Tack så mycket.

Men jag...

noterade att det verkar finnas...

sperma på...

Jag tror att de kallas för påslakan.

Eller ett täcke.

Och...

Det finns även lite på nattduksbordet.

Och jag såg att det även finns sperma på mina tuttar. Det är...

Förlåt mig.

Jag tänkte bara att om det...

Jag vill inte klaga.

Om det finns en möjlighet för uppgradering...

så tar jag den."

Kan ni höra mig när jag talar såhär?

Det är ett bra ljudsystem.

Kan ni höra mig när jag talar såhär?

Jag har tagit bort hår med laser.

Och...

Applåderade ni för det?

Ni tänkte: "Äntligen."

Jag tog bort hår med laser.

Jag väntade länge med att göra det.

Jag ville att vetenskapen skulle vara vid sin yttersta spets.

Vi landade på Mars i augusti 2012.

Är ni imponerade av att jag minns datumet?

Vad jag menar är...

Vi landade på Mars 2012.

Jag väntade fyra år till.

Och sedan hittade jag hårborttagningssalongen med högst betyg,

inom tre kvarter från min lägenhet.

Och jag gick dit.

Den hette "LaserAway".

Och...

det var inte vad jag...

Jag var nog naiv och trodde bara att man går

och får håret borttaget. Men det är en mycket längre process.

För varje del av hår som man vill ha bortplockat,

måste man gå åtta separata tillfällen,

för varje...

Så, jag gjorde från under naveln

ner till golvet.

Och sedan tillbaka upp till mitten av ryggen.

Är det inte lustigt att det är roligt? Och det är en lögn.

Jag gjorde armarna med.

Men...

Jag kan inte ljuga för er.

Det kan jag inte.

De får en att betala i förskott.

Vilket är helt logiskt, nu när jag tänker efter.

För att... det gör så ont.

Vid andra tillfället tänker man: "Jag hade gladligen betalat 3 000 dollar

för att slippa komma tillbaka hit. Vilket kap."

Det gör så ont.

Och jag tror att jag har en hög smärttröskel...

De flesta kvinnor har nog hög smärttröskel.

Jag har blivit slagen i ansiktet tre gånger. Det är en annan historia.

Men jag...

Det är en annan sorts smärta. Det är som att nervändarna...

Som nervskada.

De ger en stressbollar och man kramar dem.

Och när man bänder upp fingrarna igen

är det i princip bara pyramider av pulver kvar.

Det gör så ont.

Jag minns att jag intalade mig själv: "Du är en vuxen kvinna.

Du får slösa de pengarna. Du har tjänat de pengarna.

Kasta bort dem. Det spelar ingen roll."

Och på väg till min bil efter andra behandlingstillfället...

minns jag faktiskt exakt de orden jag sade till mig själv:

"Du var precis med om ett trauma.

Det var traumatiskt."

Och precis då fick jag ett SMS från min pojkvän

som var i Guatemala med UNICEF just då.

Och det stod bara...

Det stod: "Jag tillbringade morgonen

med en kvinna som såg sin son bli mördad."

Och jag tänkte: "Är det så farligt?"

För jag har...

Perspektiv är svårt för mig.

Jag antar att jag inte får det med erfarenhet.

Jag gick runt här i Los Angeles och dömde folk.

Jag var inte mitt bästa jag, jag är inte stolt över det.

Men så var det bara.

Jag minns att jag tänkte: "Era jävla...

obetydliga, småsinta, materialistiska fittor.

Ni fattar inte."

Med sina handväskor för 1 500 dollar.

Det är en väska. Man har skit i den.

Köp en ryggsäck istället.

Jag tänkte: "Ni fattar inte ens.

Vi är andandes egon som beter oss som att vi inte är ett dammkorn

på ett dammkorn på ett dammkorn som far igenom yttre rymden.

Vi är ingenting."

Och sedan, direkt efter tänkte jag:

"Jag vill ha mitt ansikte på pengar."

Det vill jag verkligen.

Jag känner att jag förtjänar... Jag vill bara vara på pengar.

Jag vill ha mitt mensansikte på pengar.

Typ:

Nej, mera stoiskt. Typ:

Jag hörde min syster skratta där.

Hon är död.

Nej, hon är här. Jag skämtar bara.

Jag hade en hund i många, många år.

Han var min bästa vän.

Och jag pratade alltid med honom.

När jag var hemma, talade jag med honom.

Och sedan dog han och jag slutade tala med honom.

Det är logiskt.

Eller? Jag vet inte. Är det verkligen logiskt?

Han är precis lika stor del av konversationen nu...

i en låda på mitt skrivbord.

Såhär är det.

Jag slutade tala med mig själv eftersom det inte fanns en hund i rummet.

Det är galet.

Så, nu har jag en ny hund. Mary.

Jag räddade henne.

Eller, hon räddade nog mig.

Jag vet inte vad som är det minst dryga sättet att säga det, men jag har henne.

Och hon är min värld.

Jag älskar henne så.

Hon är allt för mig.

Hon är ung och full av liv.

Och hon är besatt av ekorrar.

Och hon har fått mig intresserade av dem med.

Och hon är en sån kelgris och vi leker.

Och vi skedar på natten och...

Jag vill bara ta en paus där och gå tillbaka lite fort till...

repliken om ekorrarna, i komedins värld kallas det för ett engångsskämt.

Jag visste att jag skulle få ett skratt med:

"Hon är besatt av ekorrar och hon har fått mig intresserade av dem med."

Men sen fortsätter man till huvudskämtet.

Det är ett engångsskämt. Det gör det extra coolt.

Nu är det förstört, för jag gick tillbaka och pratar om det.

Nu är det förstört.

Det är inte ett engångsskämt längre. Men det var det.

Detta är nog för typ två personer i publiken

men jag hade sagt att ett engångsskämt är coolt...

Sättet som det är coolt...

Jag spelar basket. Och om man spelar en match

och sätter en trepoängare.

Och sedan inte ler efteråt.

Man går bara direkt till att spela försvar.

Det är coolt på samma sätt som ett engångsskämt. Okej.

Så... Verkligen?

Det har aldrig fått skratt förr.

Ni behövde inte sluta.

Fortsätt skratta.

Så...

Sanningen är att jag är intresserad av ekorrar nu.

Och nu ska jag få er intresserade av ekorrar.

Jag skämtar inte.

Vänta tills ni får se.

Jag lärde mig något lustigt om ekorrar...

som jag är så glad att berätta om. Jag kan inte...

Såhär är det.

Ekorrar...

hittar inte 80 % av nötterna de gömt.

Skämtar ni med mig?

Är det inte det bästa ni någonsin hört?

För det första, djur ska inte göra misstag.