Colors of Evil: Black (Kolory zła: Czerń)

BLACK

Tjena, Frillan. Hur är läget?

Bra. Folk verkar trevliga.

Ja.

Kolla vad då?

Vi är sena.

Ja. Jag är ledsen.

Jag också.

Har du funnit dig till rätta än?

Jag är på god väg.

Inte hela världen att bli förflyttad hit.

Ligg lågt i några år så glömmer de, ska du se.

TRULÔCZ ÅKLAGARMYNDIGHET

Åklagare ska inte straffas för att de jagar mördare.

Vem vet? Du kanske kommer att trivas.

-Hej. -Hej.

Hur var det igår?

-Bra. Jag utforskade stan. -Allvarligt?

Nej.

Det borde du. Trulôcz har anor från stenåldern.

Vad är det där?

Ditt nya fall.

-Snatteri i en spritbutik? -Ortens mörka sida.

Minns du fallet med den där pojken som försvann? Adam Poznański.

Ja…

Mamman ringde polisen.

Sen finkammades skogen med hundar och helikoptrar.

Kort senare insåg hon att han var med släktingar.

Hur kunde hon missa det?

Hur så?

Polisen försöker avsluta ärendet, men det är nåt strul med uppgifterna.

Typiskt. Ring Adamczyk, så får de fixa det i systemet.

Pojken sjöng så fint i kyrkan, minns jag.

Är du religiös?

Snarare vidskeplig.

Du, då?

-Ruchanki. -Tackar.

-Ruchanki? -Fråga inte.

-När kommer din dotter? -Imorgon.

Lagom till skördefestivalen. De ska ha en stor marknad.

Det är du som är deckarförfattaren som köpte ett hus vid sjön?

-Julia Sarman. God morgon. -God morgon.

Det här är min son Piotruś.

Elżbieta Pakosz. Här vet alla allt om alla.

Där har du två kollegor.

-Författare? -Nästan. Åklagare.

Söt pojke du har.

Precis som min Michaś.

Ni måste träffas. Han är jätteblyg.

-Mamma. -Vad är det?

Min förlossning tog 24 timmar,

för han låg i säte, och bakvänd förblev han.

Min tog fyra.

Fosterhinnan fick honom att se ansiktslös ut.

Så han föddes med segerhuva?

Vem ska betala för det där?

Jag betalar i natura.

Min man.

Kommissarien.

-God morgon. -God morgon, herr Leopold.

Kommer du ihåg Adam Poznański, pojken som försvann för två år sen?

Det gör jag.

En kollega på polisen håller på med statistik.

Enligt honom finns det inga rapporter i systemet.

Säg åt honom att kolla igen. Hos oss ser allt ut som det ska.

Vi är inte i Sopot.

Det ska jag göra. Tack.

-Men visst hittade man pojken? -Ja.

Hos en släkting?

Försöker du förhöra mig, grabben?

Jag frågar bara.

Han var hos en släkting. Hans morsa är en idiot.

Jag förstår. Tack.

Ingen orsak.

Jävla Warszawa-fåne.

-Poznańskis akt är inte i arkivet. -Det måste den vara.

-Om den inte är det, då? -Det måste den.

-Men det är den inte. -Kolla med kommissarie Adamczyk.

-Han bad mig dra åt fanders. -Gjorde han?

-Vet du var pojkens föräldrar bor? -Har du tråkigt eller?

Ewelina ser honom som ett helgon. Det här kommer bara att skapa problem.

Trevligt du har det här.

Tack. Det är inte ens färdigbyggt än.

-Det måste det vara tufft. Tre barn. -Tre? Jag försörjer faktiskt fyra.

-Tur att det finns barnbidrag. -Bara inte det ryker.

Min man drar in lite ibland, men vi slipper ju tänka på räkningarna.

Räkningarna?

Det bara slank ur mig. Vad gäller det?

-Din son Adaś. -Vad är det med honom?

För två år sen drog du tillbaka din försvinnandeanmälan.

-Och? -Visst hittade man din son?

Ja.

Är han här nu?

-Nej, han bor hos en släkting. -I Trulôcz?

Nej.

-Utan var då? -På andra sidan Polen.

Jag har tappat bort adressen.

Vad heter släktingen?

Jag minns inte.

-Du minns inte vad din släkting heter? -Det är min mammas kusin.

Jag hör av mig om jag hittar adressen.

Kanske gjorde jag bort mig, men jag gillar honom.

Ewelina är ung och tar allting på allvar.

Det är lite lustigt…

-Så du har ingen kontakt med din son? -Med så här många barn är det omöjligt.

Har du barn?

Ja.

Då vet du hur det är.

Hur dog hon, mamma?

Mamma?

Mamma?

Mamma.

Nu är du så där igen.

Förlåt.

Julia?

Det är Patryk Deczer, från gymnasiet.

Hej.

Wow. Varför sa du inte att du var i stan?

Vi borde ordna grillfest med gamla gänget från gymnasiet.

Hur är det med dig?

Du kanske inte minns,

men jag brukade måla på gymnasiet. Det gör jag fortfarande.

Jag hade nyligen en utställning i Köpenhamn.

Oj.

-Är det här din son? -Ja. Piotruś.

Hej, Piotrek.

Vad kul för hans mormor med barnbarn.

Vi har inte hunnit hälsa på henne än.

Men du, hör av dig så kan vi ju dra ihop ett gäng.

-Okej. -Okej?

-Vi har lite bråttom. Vi ses, Patryk. -Hej då. Hej då, Piotrek.

Varför ska vi inte till mormor?

Hon vill inte veta av mig.

Vad var det som hände?

Jag vet inte exakt.

Men nånting otäckt.

Vad tänker du på?

Pappa.

Ibland glömmer jag hur han såg ut.

Titta. Vinka.

Tunnan!

Titta vilka borgar.

Hoppborgar!

-Vi tar den största, va? -Ja.

Okej, så där.

Åklagaren.

Hej. Leopold.

-Julia. -Angenämt.

-Är det din dotter? -Monika.

-Bedårande. -Tack.

Ska hon börja i skolan?

Nästa år, i Warszawa. Hon bor med sin mamma.

-Har du bott i Trulôcz länge? -Nej.

Hur trivs du, då?

Det är väl okej.

Inte jag heller.

Vad gör du här, då?

Folk blir konstiga när de får höra att du är åklagare, va?

-Ja, det blir de. -Stör det inte dig?

-Jo. -Varför blev du åklagare?

Det har jag undrat själv.

Varför Trulôcz?

Jag gör research för en bok.

Kasjubiens mörka förflutna. Såna saker.

-Så Monika är på lov här? -Ja.

Vi går till skjuttältet.

Kom förbi vårt hus om du har tråkigt. Det är vid sjön.

Jag säger till.

Vänta. Kolla nu.

Specialerbjudande.

Träffa målet bara, så ska din goding till mamma få en nalle att gosa med.

Jag hörde att du var tillbaka. Känner du inte igen mig? Va?

-Är det din unge? -Kom.

-Vi kommer tillbaka. -Grabben!

Kolla vad din morsa gjorde med mig!

Kolla!

Varmt välkomna, allihop. Vad många som lyckades ta sig hit.

-Jag minns… -Är du okej?

…när jag blev vald till borgmästare för 20 år sen.

Jag fick ett råd.

"Lyssna på människor, Fabiola."

Det försöker jag göra,

och det hoppas jag att ni ser på mina resultat.

Tack.

Men det är tack vare er som den här orten växer.

Tack vare folket, tack vare entreprenörerna,

tack vare att vi samarbetar.

Ge er själva en applåd.

"Lyssna på människor."

Det rådet fick jag av den nu bortgångne pappan

till dagens hedersgäst, herr Marek Chojnacki…

Tack.

…filantrop, entreprenör och beundrare av Trulôcz.

Kom till mikrofonen.

Tack, fru borgmästare. God morgon, mina damer och herrar.

Det är nu ett år sen min far gick bort.

Piotruś?

-Han vigde sitt liv åt vår ort. -Piotruś?

-Piotr? -Borgmästaren och jag…

Piotruś.