Vikings

Ers höghet?

Anfall!

Anfall!

Rädda er själva!

För Guds skull, rädda er själva.

Reträtt!

Ja!

Vi vann!

Vad är ni så glada för?

Det är inte över än.

Öppna porten!

Snabbt!

Vi är besegrade. De kommer snart hit.

Far, sire, hustru. Vi har inget val. Vi måste sätta oss i säkerhet.

-På en gång! -Jag packar. Kom, pojkar.

Hörde ni mig inte, far? Vi måste iväg.

-Jag kan inte lämna slottet. -Ni är ju kung!

Jag kan inte låta vårt lands konung falla i fiendernas händer.

Jag talar inte om er som människa, utan som konung.

Jag överlämnar kronan till dig. Vi håller en kort ceremoni.

Snabbt, hämta biskop Edmund.

Jag förstår inte hur ni resonerar.

Jag kan inte bara lämna er här att dö.

Min son, jag ber dig att lita på mig en sista gång.

Det här är Guds vilja.

Det är även min.

Hämta nu biskop Edmund.

Vill ni, Egbert, kung över Wessex, Mercia, Östangeln-

-Cornwall och Bretwalda, konungarnas konung, inför Gud allsmäktig-

-avsäga er alla troner och riken till förmån för prins Aethelwulf?

Ja, det vill jag. Med Guds försyn.

Då ska jag ta ifrån er symbolerna för ert ämbete.

Jag överlämnar den heliga spiran till er, prins Aethelwulf.

Och med denna uråldriga krona-

-utser jag er till konung över alla de riken som er far regerade över.

I Faderns, Sonens och den helige Andes namn kröner jag er till kung.

Må Gud bevare er under alla era dagar. Sire.

Skynda nu på!

Få upp dem i kärran. Sätt fart!

-Sire! -Far!

Jag vet att mitt rike nu vilar i de tryggaste händer.

Rädda nu er själv och er familj-

-men bara för att samla styrka och återta det som är ert!

Det är precis vad jag tänker göra, med Guds försyn.

Upp i vagnen, pojkar.

Min kära Judith! Farväl.

Jag tror att jag vet vad jag nu måste göra.

Jag kan inte fly från det nu.

-Tack för att ni älskade mig. -Kärleken är allt.

Allt kommer att bli bra.

Alfred, du har ett öde som du inte kan fly undan, så vänj dig vid det.

Under tiden ska du lyssna både på hög och på låg.

Lär dig av prinsen och av herden.

Och kom ihåg att den största kristna dygden är ödmjukhet.

Tack, farfar.

-Jag älskar dig. -Och jag dig.

Ta hand om din bror, för han är också speciell. Och din mor.

-Vi måste iväg. -Ja, iväg!

Och farväl, biskop Edmund, min käre vinhandlare.

Må Gud välsigne och bevare er.

Jag åker ingenstans, sire. Jag stannar här med er.

Tack.

Det här är en helig plats. Som biskop kan jag inte överge Gud.

Dessutom är källaren full av några av de finaste vinerna.

Ska jag överlåta dem åt hedningarna som inte kan skilja på olika druvor?

Sätt fart!

Må Gud vare med er alla! Nu och för evigt!

Sätt fart!

Vi ber till gudarna att hären ska bli framgångsrik.

Jag minns när Ragnar lämnade stranden i en ensam båt.

Han hade en dröm. Att upptäcka fjärran länder.

Han ville att vårt folk skulle slå sig ner i de länderna.

Nu kanske hans söner kan förverkliga de drömmarna.

Jag hoppas det.

Och jag ber till gudarna om det.

Det verkar som om gudarna inte alltid står på vår sida.

Du tillhör den nya generationen. Du förstår inte gudarna som vi.

-Gudarna ska inte alltid förstås. -Det är en del av deras styrka.

Du måste förstå att våra gudar-

-går en strid på liv och död mot den kristna guden.

Det är just det min son gör. Inget annat är lika viktigt.

Om vi förlorar våra gudar, vad är det då för vits att leva?

Anfall!

Iväg!

Undan!

Försiktigt, det kan vara en fälla.

Ni! Följ med!

Det är tomt. De är borta!

Förstör allt!

Förstör allt!

Stopp!

Det här är kung Egbert!

Jag beordrar er att skona honom.

Var inte rädd, Tanaruz. Lita på mig.

Du måste lita på mig. Jag älskar dig.

Jag älskar dig.

Helga!

Helga!

Nej!

Jag är lycklig nu.

Jag får träffa min Angrboda.

Du är inte som någon annan. Var dig själv, Floke.

Den här världen är för liten för dig.

Nej, Helga!

När Balder, Odens älskade son dog-

-var det inte bara folket som grät, utan även elden.

Och järn och alla de andra metallerna grät.

Stenarna grät.

Jorden grät.

Farväl, resenär.

Farväl, mitt hjärta.

Farväl...

...för tillfället.

Vi måste bestämma vad vi ska göra med kung Egbert.

Jag förstår inte. Vad finns det att diskutera?

Egbert är lika skyldig som Aelle. Vi gör samma sak mot honom.

Jag har ju sagt att jag såg Egbert överlämna far till kung Aelle.

Vi förstår de känslorna. Ingen förnekar det du säger.

Men ibland måste vi tänka på saker bortom det vi känner.

Folkets väl går först!

Jag vet vad vårt folk vill, Björn. De vill samma sak som jag.

Vi måste tänka på att vi är starka-

och dra nytta av det.

Du krånglar till saker för att du vill framstå som smart.

-Vad händer om vi dödar Egbert? -Då är han död, Ubbe.

Vi befinner oss i fiendeland.

När har saxarna samlat ihop en armé som kan driva oss på flykt?

Just det! Vi gör en blodsörn av Egbert och ger oss av.

Vi plundrar hela landet, så att de aldrig kan samla en armé igen.

-Varför skulle vi stanna här? -Far ville det.

Han ville inte bara vinna strider, han ville skapa bosättningar.