The Doorman

S AMBASSAD BUKAREST, RUMÄNIEN

Bu! Titta vad jag hittade.

–Godis! –Artillerisergeant Gorski.

Ja, ma'm.

Min dotter kommer att uppskatta kvinnligt sällskap.

Ska vi fortsätta, mr Laughlin?

Kom, Nira. Nu sätter vi oss.

–Ta med VIP–dotter i Eagle 3. –Uppfattat.

–Vi går igenom presentationen. –Så fint det är.

Alla team. Sexan här. Kom in. Kom.

–Eagle 1. Klart slut. –Eagle 2. Klart slut.

–Eagle 3. Klart slut. –Eagle 4. Klart slut.

Eagle 9, Eagle 6 här. Kom in.

Varför är det så många bilar med idag?

–För att skydda dig och din mamma. –Okej.

Får jag lite mer godis?

–Då får jag skäll. –Ja!

–Bara en. –Tack.

Vi kan ha en situation här. Rörelser i skogen klockan tre.

Det är ingenting.

Å, helvete!

Johnson. Ta ledningen!

–Ali? –Inget kommer att hända dig, okej?

Mår Nira bra?

Backa, backa!

Okej, gumman. Sitt kvar här, och håll dig lågt ner.

Kom igen!

Mamma!

–När kom du tillbaka? –Till New York? För en vecka sen.

Har du nånstans att bo? Har du nåt jobb?

Det var inte direkt nån välkomstkommitté som tog emot mig.

Vi saknade dig på begravningen.

–De lät mig inte resa. –Inte ens för din systers skull?

Non sibi sed patriae. "Inte för en själv, utan för landet."

–Det är marinens motto, inte vårt. –Det verkade rimligt då.

Barnen skulle må bra av att ha sin moster här. Vill du träffa dem?

Jon?

Då så.

Det finns en tjänst ledig i fastigheten jag arbetar i.

Byggnaden ska renoveras. Om du får jobbet är det knappt nån där.

Det blir inte lika spännande som du är van vid.

När vi slogs i Vietnam såg vi mycket...

Efter kriget var de enda som förstod vad vi hade gått igenom–

–andra soldater. Det finns grupper där man kan prata med andra.

Oroa dig inte. Jag mår bra.

Jag kollar in jobbet.

Jag har saknat dig, farbror Pat.

–Jag är skyldig dig Mets–biljetter. –Vänta tills de har ett bättre lag.

Var hittar jag Borz Blasevic?

I omklädningsrummet. Ta hissen ner till källaren och sen vänster.

Och säg inte att vi är släkt. Så är han snällare mot dig.

Okej.

Du, farbror Pat. Tack.

–Hej. –Hej.

–Är du Gorski? –Ja, sir.

Pat sa att du skulle komma. Han är en bra kille.

Tycker du inte det? Du kan lägga dina saker...

...här. Ledsen, men det är unisex här.

Det är det jag gillar med Rachmaninov.

–Han är så oväntad. –Så känner jag om Dylan.

–Thomas? –Bob.

–Så du gillar inte klassiskt? –Inte direkt, sir.

Du kan strunta i "sir"–skiten. Vi måste smöra så det räcker ändå.

Vi behöver inte göra det för varann. Du får vänja dig i ett par dagar.

Du får ledigt under påskhelgen. Det är ändå ingen i byggnaden.

När du kommer på måndag ska du vara barnvakt åt The Carrington–

–medan hon får en ansiktslyftning. Klarar du det?

–Jag ska göra mitt bästa, sir. –Bra.

–Kom igen! –Oliver!

Hör du!

En kvinnlig portier?

Vi försöker göra The Carringtons image lite mer modern. Jag beklagar.

–Jag kan hjälpa dig. –Jag klarar det.

–Jag insisterar. –Tack.

–Flyttar ni inte under renoveringen? –Borz lät oss stanna.

Stackars Bernard fick en stroke för sju år sen.

–Gamlingar klarar inte förändringar. –Så gamla är ni väl inte.

Vad gullig du är!

Du ljuger, men du är snäll ändå.

Det var vänligt av dig, vännen.

Din syster pratade om dig hela tiden. Nu förstår jag varför.

–Hur känner du min syster? –Du är väl Ali, eller hur?

Din syster och hennes familj bodde här. Hennes man och barn bor kvar.

–Var bor han? –I 10C.

Underbar familj, men det är tragiskt vad de gått igenom.

Glad påsk.

–Varför berättade du inte det? –Jag hade tänkt göra det.

Att vara så nära familjen tänkte jag...

...kanske kunde vara...

...trevligt.

–Max! Du låser. –Jag är upptagen.

Jag kastar snart ut spelet genom fönstret.

–Vad då? –Är din pappa hemma?

–Det är till dig. –Vem är det? Jag jobbar.

Ali.

–Vad fan är det som händer? –Jobbar du här?

Ja. Och du har alltså inget med det att göra?

–Nej. –Fan ta dig, farbror Pat.

–Vill du komma in? –Nej. Jag har inte bett om det här.

Jag hade ingen aning om att du skulle hamna här.

Jasper! Jasper! Fan också.

Lily, jag säger det igen. Språket.

Vi måste hitta honom.

Jag måste ta det. Det är mitt förlag i London.

Vi har ringt om varann hela morgonen. Kan du...? Det går snabbt.

–Ska jag hjälpa dig? –Jasper kan vara var som helst nu.

–Vi behöver Max. Kom! –Okej.

Max!

Försvinn.

–Lily, vad fan? –Jasper smet ut. Hjälp oss.

Ut! Jag har inte tid att leta efter din dumma katt.

Då berättar jag för pappa att du har rökt på igen.

–Jasper! Jasper, kom nu! –63 lägenheter på tio våningar.

Alla är öppna på grund av renoveringen. Det tar en evighet.

Max hittade alla ritningar över The Carrington när han var scout.

Var Max scout? Jag ser det framför mig.

Jasper!

Jasper! Jasper! Var är du?

Vart tog din bror vägen?

Max? Max, det är inte kul!

Max, var är du? Max...

–Pucko! –Varifrån kom du?

Byggnaden har en massa dolda dörrar. Tjänarna använde dem förr.

Jasper!

–Vad heter du egentligen? –Ali.

Moster Ali? Mamma berättade allt om dig.

–Gjorde hon? –Ja, du var hennes hjälte.

–Hur hittar vi Jasper, då? –Vi kollar källaren.

Det var Jasper!

–Vad är det här för vägg? –Tunnelbanan skulle gå där.

Men pengarna tog slut på 40–talet så de satte igen den.

Jasper! Jasper!

–Jag hoppas att du mår bra. –Max, ge mig din mobil.

–Där är han. –Vad ska vi göra?

Få se...

–Vad gör hon? –Prova inte på det här hemma.

Jag trodde att Jasper var borta för alltid–

–men moster Ali gjorde en Spider–Man och räddade honom!

Gjorde hon? Hon har alltid varit full av överraskningar.

Sätt igång med mammas myntasås. Jag kommer om en stund.

Vill du komma på påskmiddag imorgon?

–Det vill jag gärna, men... –Du måste ju äta.

Så får vi en chans att... att ta igen lite.

Jag vill inte ta igen nåt.

Vi åker till England på måndag. Du kan få lägenheten själv.

Vi har bara stannat för att Lily ville göra en riktig påskmiddag.

Vi behöll ju inte kontakten. Jag visste inte vad jag skulle säga.

Kom nu, Ali.

Är du fortfarande här? Ditt skift slutade för över en timme sen.

Har inte du en påskmiddag som väntar?

Jag lovade mrs Hersch att laga hennes mikrovågsugn.

–Det var omtänksamt av dig. –Jag vill inte göra henne besviken.

Ska vi dela på en öl? För att inleda helgen?

Ja, visst.

Hör du, håll glaset snett. Har du aldrig hällt upp öl förut?

–Så här? Är det bättre? –Ja.

Är det bättre lutning? Vart ska du ikväll?

–Hem, TV, sängen. –Ingen fest?

Här har du lite öl, åtminstone.

Är du redan tillbaka? Du fick ju ledigt i helgen.

–Stanton bjöd in mig på middag. –Du är snabb.

Min personlighet är väl så intagande. De har lagat mat åt mig.

Jag hade gärna kommit med en ursäkt, men jag lovade, så...

Okej.

–Ska jag spara lite tårta åt dig? –Nej, jag bantar.

Synd för dig.

Ha så roligt.

Ska vi börja?

Störsändare klar.

Klipp den. Klipp den nu. Klipp den blå. Låt mig göra det.

Jag tar det, jag tar det. Tack.

Hallå...

Rock'n'roll!

–Vad är det här? –Jag har gjort den till dig.

Den är fantastisk. Hur gjorde du? Det liknar ju mig på pricken.

Jag använde bilden av dig och pappa.

–Var hittade du den här? –I pappas minnesbok.

–Gillar du den inte? –Jo, jag älskar den.

Tack så mycket. Jag sätter upp den här, så att alla kan se den.

Tror du att de kommer att gilla den?

Självklart.

När vi nu pratar om alla, var är din pappa?

–Han har mycket att göra. –Det har han alltid.

Din mamma berättade en historia för mig. Vet du vad en simdyna är?

Pappa satte på mig en sån när jag lärde mig att simma. Det var jobbigt!

–Tänk dig att ha en sån varje dag. –Nej, jag skulle dö.

Din pappa hade på sig en sån varenda gång han gick ut.

–Du skojar. –Nej.

Din farmor bodde vid en jättestor sjö.

Varje gång din pappa ville gå ut och leka tvingade hon på honom den.

Du skojar!

Så varje gång du blir sur på din pappa, tänk på simdynan.

Simdyna.

Förlåt mig. Jag hade en deadline.

Nu låter förlaget mig äntligen vara ifred. Okej...

Vad gör du? Hjälp din syster.

–Har jag missat nåt? –Va? Nej.

Inget alls. Vi pratar bara om grönsaker.

–Ja. –Då så...

Det måste vara Pat som ska laga mikrovågsugnen.