Diorama

Bonoboapor,

- människans närmaste släkting med många fascinerande likheter.

Förutom en sak.

Bonoboapor är extremt promiskuösa,

- medan människor bildar livslånga och monogama parrelationer.

Eller...?

70 % av världens relationer upplever otrohet,

- och globalt skiljer sig så många som 60 % av alla par.

Ändå fortsätter standardnormen-

- att kretsa runt den enda livslånga kärleken.

Varför?

När våra förmänniskor började gå på två ben-

för att hitta mer föda,

- blev honan tvungen att bära barnet i famnen,

i stället för på ryggen,

som när vi gick på fyra ben.

Med barnen på ryggen kunde honorna försvara sig själva.

Men från den här punkten i historien-

- blev hanarna tvungna att försvara både kvinna och barn.

Och enligt somliga lades här grunden till människans monogama parbildning.

Sen kom religionen.

Omkring 350 e. Kr.-

- beskrev Augustine av Hippo människans sexualitet och lust-

som moraliskt förfall,

- vilket skulle bestraffas med evig fördrivning från paradiset.

Stackars Augustine var mycket bekymrad över människans drifter-

- och definierade äktenskapet som en institution för att reglera dessa.

Äktenskapet är acceptabelt för reproduktion, trohet och sakrament.

Utan lust och passion, dock.

Då brann man i helvetet.

Men hotet om Guds straff-

- verkade inte stoppa den mänskliga drivkraften.

Eller... ska vi säga den manliga?

Fram till 1700-talets romantik, då känslorna äntligen fick ta plats.

Äktenskapet blev nu ett tvåsamt, livslångt och monogamt ideal.

Men de utomäktenskapliga lustarna ville inte låta sig tämjas.

Fram tills...

...början av 1900-talet,

- då kvinnokampen äntligen ställde krav på lika rättigheter-

och jämställd sexuell frihet.

Vilket var problematiskt för den kristna kyrkan.

Skulle de nu behöva hantera bordeller för kvinnor också?

Ja, vi vet ju hur det gick...

Men som tur var fortsatte kvinnornas frigörelsekamp-

under hela 1900-talet.

Från och med 60-talets sexuella revolution-

- fick en ligga och leva med den partner en själv hade valt.

Den moderna parrelationen skulle nu erbjuda allt.

Här förväntades trygghet och äventyr, vänskap och sex,

- allt under samma tak i ett livslångt partnerskap.

Så varför skilde sig människorna mer än nånsin?

Finns det några snälla barn här?

Tomten är här!

Kolla vad han har med sig! Va!

Jamen, nu så håller vi i alla fall tummarna.

Och hon är ju ändå i fjärde månaden, så det borde ju funka...

Wow, det är helt fantastiskt att ni ska göra det på riktigt.

Bara några år med blöjbyten och sömnbrist och dålig ekonomi.

Det är ingenting att bli osams över.

Sa han som skilde sig efter tre år bara.

Exakt. Jag vet vad jag pratar om.

Jag och Teun har ingen illusion om att det kommer att vara lätt i nån ålder.

Ska ni kalla er pappa ett och pappa två?

Pappa och pappas kille. Det är Toms sperma. Det här är framtiden.

Tänk att ni vet vad ni ska göra de kommande tio åren av livet.

Fan, jag vill inte bli vuxen.

Adam, jag tror inte att det är nån risk att du nånsin blir vuxen.

Jag tycker faktiskt att det är ganska vuxet att ni ska flytta ihop.

Ja, nu så väntar vi bara på lite små knoddar också.

Ja, och vi tränar jättemycket.

Vi tränar hela tiden.

Okej, ja...

Skål för er.

Skål för den nya lägenheten.

Skål, skål, grattis.

Kul att fira jul på sommaren.

- Skål. - Skål.

Skål.

Ja ja, god jul!

Hallå, kan vi börja knarka snart? Jag börjar bli aspackad här.

Frida, har du en liten tallrik? Så vi kan...

Jag tror att vi har en tallrik. Vi har tallrikar inne i tallriks...

...lådan.

Jag älskar dig.

Jag älskar dig.

PARBILDNING

När åkersorkar har sex-

- utlöser deras hjärnor Dopamin - belöningshormonet.

Det gör att de känner glädje och vill ha mer av sin partner.

Och det är samma sak med människor.

Sex ger Dopamin, vilket skapar anknytning,

som i sin tur är grunden för parbildning.

Vänta. Vänta, jag ska bara...

Så.

Ja, där...

Det var...

Åh! Mm...

Det känns som två månader sen vi gjorde det här.

Nej, vi knullade i lördags.

Har du glömt det?

Va? Gjorde vi det?

Ja, det gjorde vi.

Det kan inte ha varit med mig.

Nej, hon trillade ur sängen?

Hon slog säkert bara huvudet i sängkanten.

Det är lugnt.

Gud, vi kanske borde skaffa en sömnterapeut eller nåt.

Jaså?

Nämen, jag menar hon vaknar fortfarande varje natt.

Ja, ingen av de andra var ju så. Jag fattar inte, alltså...

Vi har ju inte sovit ensamma, typ, sen för alltid liksom.

Är det... Är det här normalt?

Måste vi prata om det här nu?

Nej, förlåt, förlåt.

Det är bara...

Så fort huvudet landar på kudden liksom...

...kommer alla tankar. Förlåt.

- Snälla, kan du bara vara tyst? - Ja, förlåt.

Kom hit, älskling. Kom hit.

Vänta. Vänta, kondom.

Nämen snälla.

Sluta gnälla. Sätt bara på kondomen, snälla.

Jomen, kan vi inte bara... Snälla.

Nämen sätt bara på den. Kan det vara så svårt, liksom?

Nej, jag vill bara känna dig på riktigt. Det är väl inte så konstigt?

Men antingen så proppar jag mig full av hormoner eller metallbitar-

eller så blir jag ju gravid igen.

Och inget av det får hända, så sätt bara på den.

Ja, jag ska.

Vi har den här diskussionen varenda jävla gång.

Nu har soldaten hjälm på sig.

- Sära lite på benen. - Ja.

Så.

Okej.

Vänta.

Fokusera nu.

Hårdare.

Vad sa du?

Hårdare?

Vill du ha hårdare?

- Varför vill du ha det hårdare? Va? - Snälla...

- Skulle du önska att jag var större? - Nej.

Nämen, sluta.

Fråga inte det efter tre barn och tio år.

Du kommer att gå sidledes när jag är klar med dig.

Jag älskar att få vara inne i dig.

Mamma?

- Nej, fortsätt bara. - Okej.

Mamma!

Men fortsätt bara!

Ligg kvar.

Mamma!

Men i satan...

Gud!

Okej, fem minuter till avgång!

Pappa, tror du att jag får en hund till jul?

Vadå?

Vad sa du...? Nej, vi kan inte ha nån hund här.

Inte inne i lägenheten. Det är synd om djuren.

- Anna? Anna! - Sluta stressa mig. Du behöver inte tjata.

Jo, jag behöver ju det. Klockan är 07:30. Kom igen.

Stress är dåligt för hälsan.

- Det säger du själv. Eller hur, pappa? - Ja, vänta lite.

- Pappa, du svarar ju inte. - Nej, vad sa du?

Ni är så irriterande, ni lyssnar inte. Ni stressar mig. Stress är inte bra.

Jag vet. Förlåt, älskling.

- Ta de här. - Jaha.

- Bra. - Bra, chop-chop. På med overallen nu.

- Anna, snälla... - Ja.

Jävla skit också!

- Kom igen. - Men jag vill ha de sköna strumporna.

Ja, men det är kallt ute så du måste ha strumpor.

Men jag vill ha de sköna...

- Hallå, sluta! - Hon drog i mig.

- Ja, jag såg det. Gör inte det. - Men jag vill ha de sköna strumporna.

De är smutsiga. Du måste ha rena strumpor.

- Vem har tagit min vattenflaska? - Jag har tagit din vattenflaska.

Säg det, då.

Jag orkar inte bråka med dig, Louie.

Okej.

De här strumporna är bra. Jag älskar dem, mamma.

- Har du tagit... - Ja, vad ska du ha?

Vad är det här?

Vet ni alla vad det är?

Ja?

En kaka.

Ja... Men inte riktigt än, va?

Ja, Liam.

Det är ett recept.

Exakt. Det är det.

Och vad behöver vi recept till?

Till att baka kakor till exempel.

Precis. Ja. Det behöver vi.

Och om vi inte hade ett recept, då kanske kakan blev hård eller lös.

Eller det kanske blev en Lasagne i stället.

- Det var ju inte det vi ville ha. - Nej.

Eller hur? Så ett recept är en instruktion.

Vi använder receptet som en instruktion.

Och det är samma sak med datorer.

Det är så bra.