Twelve Thousand (Douze mille)

Kompis!

Vad händer?

De revolutionära trupperna har kommit in i området.

Men fler häpnadsväckande händelser är på väg att inträffa!

Var redo, den gamla världen håller på att falla sönder.

- Vart är du på väg? - Till Saorge.

Du är ond. Jag gillar inte dina offergåvor.

Nämen!

Du ser mer upprörd ut än vanligt.

Den revolutionära armén är på väg.

För att kräva klostret. Dina dagar här är räknade.

De kommer att vara här i kväll.

Jag sprang för att berätta för dig.

Jag ska gå vidare igen.

Jag ska gå med dem.

Medborgare, vänner och bröder.

Jämlikhetens soldater.

På våra banderoller kan ni läsa,

''Ge mig frihet eller ge mig död!''

Rekvisition!

Och nu, vad gör ni nu?

Förstör allt? Bränner allt?

Tar ut oss en efter en och hugger av våra huvuden?

Och när det bara finns aska och ben kvar, vart kommer ni då att ta vägen?

Har ni tänkt på vad ni ska göra med era dagar,

med dessa platser, med er revolt?

Sjung! Skrik medan ni kan!

Ekoet av våra böner kommer inte att dö ut.

Bränn allt och njut av eldens värme så länge den varar.

När det inte finns något annat kvar än vinden i ruinerna,

kommer ni veta hur ni ska fylla era själar med det enda som verkligen berikar oss:

Tid och tystnad.

Må den nya världen bli vad ni har drömt om,

och må er revolution inte avtappas.

När ni bränns av åren som sakta går.

Gör er hemmastadda. Låt djuren vila.

Kämpa inte emot.

Vi trodde att hennes tunga hade skurits av.

Hon var så tyst, så här.

Men nej.

Det är som om hon alltid hade bättre saker att göra än att prata.

Vissa säger att hon bringar tur.

Att hon flydde från utlandet för att smaka på vår frihet.

Ingen vet.

Till och med kaptenen gav upp.

Bara Gud vet.

Varför frågar du inte Honom?

Vissa forskare menar att idén om Gud är medfödd.

Men, kommer du att säga, det är fel; varje princip är en bedömning.

Varje bedömning är resultatet av ett vältränat sinne.

Därför är religiösa principer ingenting, och är inte medfödda.

Hur har de kunnat övertyga rationella varelser om

att det svåraste att förstå är det mest grundläggande?

Är det för att de blivit terroriserade,

är det för att när man är rädd, slutar man att resonera.

Okunskap och rädsla. De är de två grunderna för varje religion.

Vad kallar de dig för, munk?

Du predikar bra.

Killarna gillar det. Vi gillade det mycket.

De kallar mig Gabriel.

Vad tycker du om de republikanska evangelierna?

Jag vet inte.

Ja, människor föds fria och lika inför Gud.

När det gäller resten...

... Varför förstöra?

Varför hata oss, varför jaga bort oss? Vi har ingenting.

Jag har inget annat än det här stället.

Men världen är så stor.

Från alla håll blåser en ny vind, en riktig vindstorm!

De gamla bergen skakar! Men de har inte fallit än.

Undvik inte kampen, delta i den! Nu!

Det här är inte min kamp.

NÅGRA DAGAR GÅR. SOMMAREN BÖRJAR KOMMA IGÅNG.

Marianne.

Gabriel!

Vi åker söderut för att slåss mot rojalisterna.

Det här är ditt krig.

- Du måste gå. - Vem säger det?

Du är kvar här enbart för att jag hade medlidande för dig.

Dessa väggar är inte dina. De tillhör nationen.

Jag kommer att tillämpa lagen i alla provinser.

Vem ska hela byborna?

Vem ska ta hand om olivträden?

Er lag är en förevändning för att lämna ett spår av aska efter sig.

Och du? Du kämpar inte!

Du är värre än dessa djur.

Kaptenen sa att du ska åka.

Vi är ledsna över att du måste gå.

Vi föredrar att du följer med oss, i truppen, inte på vägen.

Gabriel!

Vad?

Jag skulle vilja bikta mig.

- Nu? - Ja, innan vi åker.

Men...

Jag minns ingenting.

Bara stanken,

kylan,

mörkret.

När jag vaknade, berättade killarna för mig att jag hade lagts i massgraven.

Jag var smalare än ett lik. Det var i alla fall vad de sa.

Men jag levde.

Så de tog ut mig.

De gav mig mat.

Sedan tog de mig till markisens slott.

Hans ansikte var uppsprucket.

De hade bundit honom.

De sade: "Han lade dig i graven."

Jag svarade inte.

"Låt honom inte komma undan med det."

Så en av dem satte geväret på min axel.

Han satte mitt finger på avtryckaren.

Han tryckte av.

Sedan svimmade jag, jag minns inte mer.

Jag vet att Bertrand var där med mig. Han grät.

Men jag kan inte gråta längre.

Och i mina drömmar, är det jag som är bunden...

... Markisen som håller geväret.

Och hans ansikte...

... Hans ansikte är borta.

Det finns ingenting kvar.

Inget annat än blod.

Inget annat än blod.

Jag ber bara om att få stanna till nästa skörd.

Sedan kommer jag att åka.

Varför inte?

Ditt kloster har ett värde.

Det är mycket värdefullt.

Vi kan inte överlåta det till ett gäng barbarer som kommer att sätta eld på det.

Jag behöver pålitliga män som kan ta hand om det.

Tills ett nytt regemente har slagit sig ner här för vintern,

och du får en försmak av de revolutionära idéerna.

- Jag känner dem. - Gör du det?

Jag ger dig några månader till i ditt kloster.

Men sedan kommer du att använda din tunga för att tjäna jämlikhet och rättvisa.

Du är en bra talare. Männen kommer att gilla dig.

De kommer att följa dig. Du kommer att gilla det.

Den nya ordningen behöver män som du.

Precis som du.

Men om du stannar, kan du inte fortsätta som du har gjort.

Klostret är nu en kasern. Endast soldater får bo här.

Jag borde ha tagit den tidigare!

Kom igen! Inget mer prat.

Hej, munk!

Vem satsar du på?

- Vet inte, den mörkhåriga killen. - Bra val.

- Här, för din insats. - Men jag har ingenting.

Då kan du inte satsa.

Satsa en bön och om du vinner, sjunger vi en sång i gengäld.

Gör en passning!

Där, där!

Har de hållit på länge?

De verkar inte kunna tröttna.

Kan du inte prata med dem?

Du har också en tunga.

Hej, munk!

Vill du prova?

François Decazes.

Mycket bra.

Det här borde passa dig.

Angående resten, stövlar, hatt, kolla med Duplain.

Jag har bara tvättansvaret.

Herrn.

Fantastiskt!

Jag förlorade.

- Jag hade inte väntat mig detta. - Jag visste det.

Vänd dig om.

Fick du ingen hatt?

Jag känner inte Duplain.

- Jag ska ge honom detta. - Vänta, jag ska läsa den för dig.

Duplain kan också läsa.

I vår armé äter en sergeant med sina män, François.

Du har fram till i morgon på dig att tillträda din tjänst.

Glöm inte vårt avtal.

Vi slår läger om två dagar. Jag följer er till Nice.

När du är där, kan du bestämma vad du ska göra.

Låt oss be för våra bröder som gått vilse.

Det är inte bara olivträden.

Fruktträden behöver beskäras.

Statyerna i kapellet behöver bli tvättade i klart vatten.

Cellväggarna behöver vitkalkas.

Och du måste slutföra röjningen av den övre grönsaksträdgården.

Katten har blivit lat de senaste dagarna, och jag såg råttor springa i korridorerna.

Det skulle vara synd att förstöra hans upplägg.

Det finns fortfarande så mycket kvar, men tiden börjar bli knapp.

Försök vara glad.

- Och Gud? - Gud?

Det handlar om att förstå hur saker och ting går till.

Heligt vatten är värdelöst.

Att prata med människor, är vad de behöver.

Förstå dem.

Att veta vad varje person vill ha.

Alla vill ha något i livet, vill göra något,

utan att veta exakt vad.

Men i denna önskan,

finns Gud.

Du måste bara förstå, och hjälpa till att förstå.

NÄSTA DAG

Vad är det, Guilhèm?

Känner du honom?

Hans familj kom ibland till kapellet för att fira mässa.